Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel adresser (kommunikation) ateljéer beskickningar beställningar bostäder diplomater illustration karaktärsdrag kungar lärare personlighet ramar sällskapsliv sjukdom (tillstånd) soldater svenskar svenskhet temperatur tjänstefolk utseende världsutställningar

Paris d. 27 febr. 78
Sjer Auj on Carl I8
Älskade Mamma
är helt sämmig och förbi i dag efter
ett förargligt äfventyr som jag hade i går
qväll. Jag kom hem kl. 11 från middagen
hos Reuterskiöld, då jag fann att conciergen
som skall öppna porten till passagen – (jag har
näml. 2 klock att ringa på för att komma in
till mig) redan lagt sig. – Käringen sofver som
en stock, och hennes herre och man är omnibus
kask så han tål vid mycket buller förr än
han vaknar. Jag ungde en, två, tre gånger
det brukar vanligen hjelpa – men nej – jag
stod och pinglade en qvart timme blef ytters
arg) och får ett tu tre hela klacksträngen
i handen – den var, Tack vara mina ansträng
ningar afsteten och numera var allt hopp
ute. Jag egnade en flygtig tanke af medlidande
åta. Alla dem som skulle komma hem efter
mig och som icke kunde slippa in – men be-
gaf mig sedan, skummande af raseri och
svärjande att hämnas på konciergen, till
Rue Bonaparte 24 – der jag bultade på
Stigens och Uotilas dörrar – omöjligt – jag
erför sedan att de ännu ej voro hemkomna.
Jag styrde så mina steg till Berndtsons
dörr – han sofver icke i ateliern nu vet
Mamma huru B. är i vaket tillstånd
således kan Mamma göra sig en svag
föreställning om den lifliga fattningsför må

och den handlingskraft han utvecklar då
han blifvit uppväckt ur sin sötaste sömn. –
med en förvirrad blick frågade han mig mitt
ärende. I lifliga färger skildrade jag mitt
missöde – han gaf mig ett ljus och bad mig
gå och läggar mig på soffan uppe i atelier
Ack jag hade aldrig noga sett på denna
soffa förut – 1° nöjer den sig med 3 fötter
och ger ett intensivt, krafrande och
snart sagdt klagande låte från sig vid minsta
beröring – 2° är den mycket för kort för
en menniska af medelstorlek och 3 år
kärmen lodrätt stående mot sitsen. –
och den paletå som Bson rekommenderat
mig för att täcka öfver mina fötter med,
reducerade sig till Bs en sommarsch
Jag sade mig fullklädd i hög hatt paletå
och ljusgrå handskar, trodde in mina ben
i armarna på sommar rocken och sökte
så vägga in mig i en ljuf slummen
Om en halftimme vaknade jag – jag frös
som en hund – och beslöt att skrifva med
mina dystra fantasier – mitt hat mot
concierger i Paris och menskligheten,
och säkert hade mina Heisie ska inspi-
rationer kunnat skanska verlden några
stilistiska mästerverk om jag blott funnes
en blyertspenna – i en målare atelier!!
Nej, hvarken blyerts fenna eller papper –
Jag försökte göra eld, men det gick ej

8

klinkade litet på pimot, för att genom
tonernas herrliga konst försaga detta lifvet
vedervärdigheter – men så tänkte jag på
grännarna såg på mitt ur i kl. var 2.
På detta angenäma sätt tillbragte jag
natur till kl. 4. Då blef sömnen mig
öfvermägtig och jag gick ned till Wallens
och bad att få ligga i hans säng, så smål
den en var – Han var barmhertig – sedan
han först svarat mig en massa galen-
skaper i sömnen, frågat om jag skulle gå
på theatern o.s.v. (kl. 4 på morgonen!) och
der låga vi hjerta mot hjerta, bröst mot
bröst – jag i paletå och stöflar och så fick
sömn. – Kl. 7 begaf jag mig
9
hit till mig och skände alldeles
okristligt på conciergen – jag var
nöjd med mig sjelf – Demortenes skulle
ej för tillfället ha hållit att mera
gripande andragande. – Min concier
hjelpte mig att skymför conciergen i
passagen, som försäkrade att det var
första gånger under 15 år som hon
sofvit så djupt. – Petit Geran kom ned
och deltog i mina olyckor – jag var för
ett ögonblick föremålet för den allmän
na uppmärksamheten i gården 21 Bs
Montparnasse.
Så f.m. har jag målat och nu efter fru-
kosten är jag mycket piggare – ack hvad
jag skall sofva sött i natt – här i min egen sång,

I går på e. m. gick jag ändtligen upp
till M. Clement, som tog mycket vänligt
emot mig. – Vi talade en halftimme om
konst, om Finland o.s.v. och så lofvade han
komma och se på min tafla när han
skulle få tid. – Så gick jag in till Runebergs
der endast frun var hemma – Jag vet ej
hur jag alltid råkar in på konst – tal
med henne, som icke förstår sig på konst
ett dugg. – D. v. s. hon tror sig begripa,
har reda på mycket och sitt mycket, men
är ej "artiste dans l'âme". – Denna konst-
närliga känsla är alldeles oberoende af
bildning och reflexion om den också kan
utvecklas mycket. – Walter kom lyckligtvis
hem och afbröt våra diskussioner
Derifrån begaf jag mig till Reuterskiöld.
friga andra bjudna än Cederström (gamma
skol och studentkamrat till R.) och jag. R. är
nyss gift med en helt ung fr. Nordenfalk,
18 år högst en liten fraiche men alls ej
vacker till nordisk typ. Hon såg mycket
snäll och hjertlig ut. R. är mycket lifva
prata mycket och välja ej sina uttryck
(ungefär som Cederström). – De ha nu
hyrt ett litet hôtel vid pare Monceaux
för flere år och skola i dessa dagar flicka
det m. R. hoppades ofta få se mig hos dera
bad att få komma sin mig med sin fru
som målar, elev af Chaplin). och vi sutto
och pratade och skrattade åt Cs öfverdrifven
dumheter. C. kan ej säga den enklaste sak

utan att tala i superlativus – Har han
ett horn i sidan till någon, så lofvar han
högtidligt mörda honom, – tror att
stryk är ett ypperligt medel mot alla
moraliska fel – berätta att han sagt åt
den eller den: "herrn är ett kreatur, och det
är ändå att vara sträng mot de stackars kräken,
o.s.v. – Reuterskiölds äro mycket enkelt
och gladt folk och lätta att vara med. – Af
de svenskar de umgås med i Paris kän-
ner jag ej en enda i grefven och baroner – Sparrar
Hamiltoner och sedan le corps diplomatique
Det är ändå ett bra angenämt lif att
vara legationssekreterare vid svenska am-
bassaden – ha det bra – ha tillträde öfverallt
lefva i verldsstäder och ha så godt som ingen –
ting att göra. Cederströmm dref alltjemnt
med diplomaternas "myckna arbete". Hon du R.
se nu bara till att der intet öfveranstränger
dig vid legationen – det är intet bra att arbeta
så der förfärligt o.s.v. – in infinitern. – Ceder-
ström är en sådan äkta svensk – godhjertad,
chauvinist litet skrodör och högdragen vid
första ögonkastet. – Han beundrad Sveriges Wasa-
tid, och tycker att "lilla Bernadotte" nuför-
tiden är något ynklig mot Carlar och Gustaver
Han har de svenska soldaterna
sant!!) –
som arbeta vid utställningen, att stå snö-
den för sig. Han hade frågat af en karl som
tjenat vid samma regemente som han sjelf
hvad han tyckte om franska armen och
fått till svar (karakteristiskt afsen för honom
sjelf. Gud bevare löjtnanten, ja, se det är

bara skräp.
F.n. arbetar jag här och der på min
tafla – Alla figurerna äro nästan fär-
diga, och ändå har jag att måla på hvad
enda en. – Walter R. tycker att kungen
är misslyckad – i grund – numera är det
omöjligt att andra hans ställning. Kan
har jag beställt, så enkel som möjligt –
potil slåt, 30 centimeter bred och
sig aften ändå kommer den att
kosta 300 frcs – Jag hoppas åtmin
Store kunna sälja taflan till
det pris den kostat mig och
det tröstar mig.
Så snart jag får oro för den här
taflan börjar jag frih. Cedercreutz-
Och den skall ej räcka länge, det lofvar
Gud bevare Eder derhemma från
sjukdom – difteritis är äfven Gangre
när – I förrgår förlorade Walter Runeberg
sin lilla modell, och för en vecka sedan
dog min kostymiers lilla dotter, båda
i difteritis.
Många hjertliga helsningar till alla
främst småsyskonen, St Mr Gusta
tante Gadd, Gossarne Walleer och
dorg.
Mammas Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt hade ett förargligt äventyr föregående kväll då han kom från middagen hos Lennart Reuterskiöld; conciergen [portvakten] hade redan lagt sig och vaknade inte då Edelfelt ringde på tills klocksträngen brast; Edelfelt gick till Rue Bonaparte 24 och bultade på Robert Stigells och Aukusti Uotilas dörrar, men de hade inte kommit hem ännu; Edelfelt gick till Gunnar Berndtson; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur långsam uppfattningsförmåga Berndtson har då han blivit uppväckt ur sin sömn; han erbjöd Edelfelt soffan i sin ateljé, där det var kallt och Edelfelt förbannade conciergerna i Paris; klockan 4 på natten gick Edelfelt ned till Otto Wallenius och fick sova i hans säng; då Edelfelt återvände hem till sig på morgonen skällde han okristligt på conciergen, Demostenes skulle inte ha kunnat hålla ett mera gripande andragande; Pierre Petit Gerard kom ned och deltog i hans olyckor och Edelfelt var för ett ögonblick föremål för uppmärksamheten på gården 81 Boulevard Montparnasse.

    Paris Alexandra Edelfelt Gunnar Berndtson Lennart Reuterskiöld Robert Stigell Pierre Petit-Gérard Otto Wallenius Aukusti Uotila Demosthenes
  • Edelfelt har varit hos Monsieur Charles Clément: de talade om konst och Finland, och Clément lovade vid tillfälle komma och se på Edelfelts tavla.

    Finland Charles Clément
  • Edelfelt gick in till Runebergs, där bara frun var hemma; Edelfelt kommer alltid in på tal om konst med henne, som inte förstår sig på konst, hon är inte "artiste dans l'âme" [en konstnärssjäl]; Walter kom lyckligtvis hem och avbröt diskussionen.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Edelfelt besökte Lennart Reuterskiöld; det var bara Edelfelt och Gustaf Cederström som var bjudna; Cederström är gammal skol- och studentkamrat till Reuterskiöld.

    Lennart Reuterskiöld Gustaf Cederström
  • Lennart Reuterskiöld är nyss gift med en fröken Nordenfalk, högst 18 år gammal; hon är en liten fraiche, men inte vacker, nordisk typ; hon såg snäll och hjärtlig ut; Reuterskiöld talar mycket och utan att välja sina uttryck (ungefär som Gustaf Cederström); de har hyrt ett litet hôtel [palats] vid Parc Monceaux; Reuterskiöld hoppades ofta få se Edelfelt hos dem och bad att få besöka Edelfelt med sin fru som målar, hon är elev till Charles Chaplin.

    Parc Monceau Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Charles Chaplin Gustaf Cederström
  • Gustaf Cederström talar alltid i superlativus [superlativer, med överdrivna ord].

    Gustaf Cederström
  • Reuterskiölds är enkla, glada och lätta att umgås med; Edelfelt känner inte de svenskar som de umgås med i Paris; det är grevar och baroner, Sparrar, Hamiltoner och sedan le corps diplomatique [diplomatkåren]; det är ett angenämt liv att vara legationssekreterare vid svenska ambassaden; Gustaf Cederström drev in infinutum [i det oändliga] med diplomaternas "myckna arbete".

    Paris Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Gustaf Cederström Hamilton Axel Sparre Emma Sparre
  • Gustaf Cederström är en äkta svensk, godhjärtad, chauvinist, lite skrodör och högdragen vid första ögonkastet; han beundrar Sveriges Wasa-tid och tycker att "lilla Bernadotte" är något ynklig mot Carlar och Gustaver, vilket Edelfelt håller med om; Cederström har de svenska soldaterna som arbetar vid utställningen att stå modell för sig.

    Gustav III Gustav II Adolf Karl XII Gustaf Cederström Karl XI Karl XVI Johan Karl IX Karl XIII Gustav I
  • Illustration: Profil av ram; alla figurer på Edelfelts tavla är nästan färdiga; Walter Runeberg tycker att kungen är misslyckad, men det går inte längre att ändra hans ställning; Edelfelt har beställt ram; ramen är så enkel som möjligt, men kommer ändå att kosta 300 francs; han hoppas sälja tavlan åtminstone till det pris det kostat honom.

    Walter Runeberg Karl IX
  • Så snart Edelfelt får färdig sin tavla börjar han med friherre Cedercreutz beställning.

    Emilia Maria Sofia Cedercreutz Axel Cedercreutz
  • Edelfelt hoppas Gud bevarar dem där hemma från sjukdom; i staden härjar difteris; Walter Runeberg har förlorat sin lilla modell, och dottern till Edelfelts kostymör har också dött i difteri.

    Walter Runeberg Morin
  • Edelfelt sänder hälsningar till småsyskonen, Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd, gossarna Walléen och Alexander Reinhold Frey.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Emil Walleen Mikael Walleen