Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ångbåtar besök beställningar ekonomi fartyg järnvägar karaktärsdrag konstnärer kungar lärare modeller (yrken) personlighet porträtt resor ryssar sjukdom (tillstånd) transportmedel utseende världsutställningar

Paris d. 12 20 mars 78.
Älskade Mamma
fortsatt d. 22
Ack hvad det gör mig ondt att Mamma
fått lof att vigilera för att skicka mig
pengar – jag hade såväl kunnat vänta.
Tusen tack emellertid – och gör icke så en an-
nan gång. Det är ju mycket bättre att jag,
om så behöfver lånar, än att Mamma skall
Mamma har natur
besvära sig dermed. – –
ligtvis fått mitt bref ang. Gérômes besök.
Sedan den har jag sökt att göra hvad han
sagt och har modell såväl i morgon som de
förljande dagarne af veckan för att retauchera.
Från Estlander hade jag bref igen, med
förfrågan om jag ville åtaga mig att måla
Runebergs porträtt för studenthuset när
jag kommer hem. Det är nyländska af-
delningen som beställer. Detta blir en mycket
svar uppgift, ty jag vet knappast om jag
han göra något likare än Reinholds, den
jag också kan svara för att göra något bättre
måladt och mera artistiskt. E. ber mig
uppgifva priset – äfven detta är ytterst svårt,
likasom jag ännu ej kunnat bestämma
hvad Borns porträtt skulle korta – Hvad i
verldens der skall jag måla åt den der
Heimberger? – Jag funderar på att mera
som studier och för mitt eget snöjes skulle
måla en kostymfigur i naturligt storlek, kni-
stycke. Saken är näml. att jag hos en engelsma
här i huset sett en qvinnomodell, en 18 års

flicka som är ovanligt vacker och har händer
som äro förtjusande. – Hon i någon briljant
kostym från renaissance tiden vore för ögot
något särdeles fängslande. – Och så har jag lust
att måla något stort igen. Ett mindre för-
mat tar lika mycket tid och är på långt
Landsmännen säga
när ej så roligt. – –
att vår kommissarne, Rob. Runeberg, är
allt annat än tillmötesgående – Wright, kond-
ström och Stigell som varit der för att få åt-
skilliga upplysningar säga att de blefva emot
tagna "comme un chien dans un jeu de quilles"
eller efter det nyaste uttrycket i comme un
velocipediste dans une boutique de porcelaine"
taf Runebergarna kan jag egentligen ej med
någon annan än Walter, – som dock är
så olika mig i alla afseenden. – Han är så
helt känsla, och hans känsla är så subtil och
obestämd att han sällan kan uttrycka den – jag
tror som han sjelf säger, att han bäst skulle
ha passat till musiker – om han B haft gehör.
Men såsom ett rent Runbergskt drag har han
sitt småjuttande, sina eviga historier och en
sorts förakt för denna verldens fåfänga i kläder
fasoner o.d. – Låt vara att eleganta rörelser
en vacker drägt, ofta, alltför ofta dölja en
ihåligt, jag dåligt inre – men skulle denna
yttre skönhet derföre vara att förkasta. – Hilka
förmaner i allmänhet äro ej ytter – utseende,
väsende, godt hufvud äro de ej fullkomligt o-
rättvist utdelade här i verlden – Och det som
man kallar hjerta är i de flesta fall ej annat

än en lycklig gåfva att låta sin sol skina
för andra, att värma och upplysa allt det
man vidror. – Jag kan dessutom ej gå i
på det åskådningssätt som icke kan erkänna
något godt hos sina fiender eller som ej kan
se förtjensterna för salen äfven om dessa senare
äro tusenfaldt stora – Der rider en officer på
gatan. t.ex. Jag vet att han är den största rum-
tare, spelare och Don Juan i staden – men jag
får ändå lof att erkänna, om jag är rättvis och
isynnerhet om jag har artistiskt sinne att han
ser ut som en karl, sitter makalöst till häst och
att han på mitt öga gör ett behagligt intryck.
dessa yttre formaner äro ju de inre underlagen
men att fornika dem helt och hållet är en dårskap.
(Tre dagar senare) – Usch jag kan icke för-
låta mig sjelf att så länge ha låtit skam-
mas bref ligga obesvaradt. – Fru Aspelinsporte
och en hel dag tillbragt i dr Antells sällskap
visiter o.d. ha kommit mig till denna för-
sumlighet. – Nu börjar jag åter få fakan
der för min tafla – Jag är ej menniska att
för ramen af min förgyllare, och jag skulle
gerna vilja ha den för att ge åt mäster
nerhet sista smörjelsen. Isynnerhet om
morgnarna tycker jag att taflan är bara
skrap men under dagens lopp och då jag
arbetad mig in i den idé som vägligt mig
försonar jag mig litet med den. – Hvart
skall jag skicka den till Salongen eller verlde
utställningen – that is ske question. Runeberg
lär ej kunna ge något ens ungefärligt

svar om den plats som de finska konst-
verken komma att erhålla på verldsutställningen
Ryssarnes juryman ha ännu ej anländt, lika
litet som deras taflor, och jag har ej tid att
nu springa till de ryska målare jag kan
för att få veta huru de ämna göra. Sakna
son exponerar endast på Salongen – Gegerfelt
likaså. Huru verkrexpositionen skall kun-
na öppnas den 1sta maj är ännu en gåta
för alla, på marsfället ser det ännu så
ofärdigt ut som möjligt och utländingar
tyckes söla. – Anten enleverade mig som
sagdt, en dag det var i förrgår. Han hade
hundrade historier från sin verldsresa de
mest underbara öfverstyr i Japan, på prac
riorna i Amerika från Ehina, Sumatra der
han hade koleran och höll på att krepera,
Indien o.s.v. Att en resa jorden rundt
icke är någon lust-tur, isynnerhet om man
vill se något och icke endast hålla sig till
jernvägs och ångbåtslinsen,
tycktes tydligt
tunga ur hans berättelser. – Han såg
på min tafla och tyckte blott att Carl
12 ej liknade. Han hade lyckligtvis en
massa medaljer öfver honom, som han köpt
i Wien (ty han har en mycket stor myntranskning
och dessa skola tjena mig hoppas jag –
det som i allmänhet kallas vara typer
har jag nu fått klarare för mig, ehuru
jag tror att alla af Vasa fruset ej
hade den särdeles utpräglad. Gustaf
Adolf var väl den mest hypiske.
De porträtter jag har af Carlet äro så

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det gör Edelfelt ont att Alexandra Edelfelt fått lov att vigilera [skaffa fram pengar] för att skicka åt honom; Mamma har fått brevet om Jean-Léon Gérômes besök; sedan dess har Edelfelt följt hans kommentarer och har modell för att retouchera.

    Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme
  • Carl Gustaf Estlander har sänt ett brev, i vilket han på beställning av Nyländska avdelningen frågar om Edelfelt vill åta sig att måla ett porträtt av Johan Ludvig Runeberg för Studenthuset; Edelfelt tror det blir en svår uppgift och kan knappast göra något mera likt än Bernhard Reinholds porträtt, men troligare ett bättre målat och mera artistiskt; Edelfelt har svårt att sätta ett pris, på samma sätt som han inte kunnat bestämma vad Johan August von Borns porträtt skulle kosta.

    Studenthuset Johan Ludvig Runeberg Johan August von Born Carl Gustaf Estlander Bernhard Reinhold
  • Edelfelt undrar vad han skall måla åt Heimbürger; han funderar på en kostymfigur i naturlig storlek; hos en engelsman i huset har han sett en kvinnomodell, en 18-årig flicka, som är ovanligt vacker och har förtjusande händer; hon i en kostym från renässanstiden vore fängslande för ögat; han har lust att målat något stort igen.

    Carl Heimbürger Richard Gay Somerset Antonia Bonjean
  • Landsmännen säger att landets kommissarie på världsutställningen, Robert Runeberg, inte är tillmötesgående; Magnus von Wright, Ernst Nordström och Robert Stigell har sökt upp Runeberg för att få upplysningar men tagits emot "comme un chien dans un jeu de quilles" [som en hund i ett kägelspel] eller enligt det nyaste uttrycket "comme un vélocipediste dans une boutique de porcelaine" [som en cyklist i en porslinsbutik].

    Ernst Nordström Robert Runeberg Robert Stigell Magnus von Wright
  • Av Runebergarna kan Edelfelt bara tåla Walter Runeberg, som ändå är så olik Edelfelt i alla avseenden; Walter är helt känsla och skulle passat bäst till musiker, om han Nota Bene [märk väl] haft gehör; som runebergskt drag har han sitt "småjuttande" [småprat], sina eviga historier och en sorts förakt för denna världens fåfänga i kläder och fasoner; Edelfelt håller med om att det yttre är underlägset det inre, men tycker det är dårskap att helt och hållet förneka yttre skönhet; om det rider en officer på gatan och Edelfelt vet att denne är den största rumlare, spelare och Don Juan i staden måste han ändå erkänna att denne ser ut som en karl, sitter makalöst till häst och gör ett behagligt intryck i Edelfelts ögon.

    Walter Runeberg Juan
  • Tre dagar senare; Edelfelt kan inte förlåta sig själv att han låtit Alexandra Edelfelts brev ligga obesvarat så länge.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har arbetat med fru Ida Aspelins porträtt.

    Ida Aspelin-Haapkylä
  • Edelfelt har tillbringat en hel dag med doktor Herman Frithiof Antell.

    Herman Frithiof Antell
  • Edelfelt har ännu inte lyckats få ramen från sin förgyllare så att han kan ge sin tavla "sista smörjelsen"; i synnerhet om morgnarna tycker han tavlan är skräp, men ändrar sig ju längre fram på dagen han arbetar sig in i den idé som väglett honom i utförandet av tavlan; skall han sända tavlan till Salongen eller världsutställningen, "that is the question" [det är frågan]; Robert Runeberg lär inte kunna ge något svar på vilken plats de finska konsterverken får på världsutställningen; ryssarnas jurymän har ännu inte anlänt, lika lite som deras tavlor; Hugo Salmson och Wilhelm von Gegerfelt ställer bara ut på Salongen; det är en gåta för alla hur världsexpositionen skall kunna öppnas den 1 maj, på Marsfältet ser det ännu ofärdigt ut.

    Marsfältet Robert Runeberg Hugo Salmson Wilhelm von Gegerfelt
  • Herman Frithiof Antell hade hundrade historier att berätta från sin resa jorden runt; han hade hamnat ut för äventyr i Japan, på prärierna i Amerika, i Kina och Indien; på Sumatra höll han på att krepera [gå under] i kolera; det framgick att en resa jorden runt inte är någon lusttur om man vill se något utöver järnvägs- och ångbåtslinjen.

    Amerika Japan Kina Indien Sumatra Herman Frithiof Antell
  • Herman Frithiof Antell tittade på Edelfelts tavla och tyckte att Carl IX inte liknade; Antell hade medljer på honom, som han köpt i Wien, vilka Edelfelt kan dra nytta av; Edelfelt har nu klarare för sig det som i allmänhet kallas Vasatypen; alla av Vasahuset hade inte typen särdeles utpräglat; Gustaf Adolf var väl den mest typiska.

    Wien Gustav II Adolf Herman Frithiof Antell Karl IX
  • Brevets slut saknas.