beställningar bildkonstläroinrättningar brev dagstidningar ekonomi franska illustration konstnärer musik sällskapsliv sjukdomar skandinavism skogsindustri skönlitteratur språk studenter studier (studieinnehåll) teater temperatur tyska tyskhet värme

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 19 november 1873, 8 sidor. Illustration "skissen till kompositionsuppgiften: Neros moder" på sid 6.

[...] För närvarande håller jag på med en kompositions uppgift, full af lif och gräslighet. ”Då Nero skickat ut sina legoknektar att mörda sin moder, Agrippina, flyr den enda qvinna som kunnat beskydda furstinnan; denna Agrippina rifver i fortviflan upp sin mantel och ropar till den forsta af mördarne: genomborra detta bröst, ty det har närt en Nero.” – Jag har gjort det till en nattscen, de råa krigarna skratta och hånar kejsarens moder, blott en yngling bland dem sträcker nyfiket och medlidsamt fram sitt hufvud – han är icke nog förhärdad för att med hån kunna möta den olyckliga qvinnan i hennes sista ögonblick. – Grupperingen är ungefär denna, och ehuru skizzen tack vare den uslaste bland pennor blir mer an ofullständig vill jag dock teckna den.

Mamma frågar mig hvad jag sjelf tänker om mina kompositioner nå väl: De äro bland de bättre, ha kanske mera elegans än några andras, men saknar skicklighet i gruppering, kraft och fart. Här finnes i naturklassen Peeters, de Beulen, Van Rijsel, Adams, Staffelaar som äro särdeles skickliga och jag tänker alls ej på att jämföra mig med dem. – Hvad mitt måleri beträffar, så råkar jag för hvarje ny tors i förtviflan. Jag tycker mig vara petig, matt och rödgredelin i färgen, mina målningar äro platta o.s.v. allt fel som tiden och arbetet kunna taga bort, men som plågar en mycket då man lider af dem. – Den antwerpiska koloriten är kraftig, vacker och kanske något svart i skuggorna. – Ehuru detta fel är gemensamt för de unga målarne här, uppväges det dock af den förunderliga relief de åstadkommar, den vackra teckningen och den varma färgtonen i ljuspartierna. [...]

Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; fem dagar verkar det ta för brev att komma fram.

    Alexandra Edelfelt
  • En afton var Frédéric Matthæi, herr Schoultz och Edelfelt hos Carl Scriber: Scriber deklamerade sånger ur Nikolaus Lenaus Faust, Heine, Anastanises Grini [?]; Schoultz spelade violin och Edelfelt sjöng några svenska visor.

    Heinrich Heine Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Nikolaus Lenau Faust
  • "På utländsk botten" framgår det klart hur övervägande tysk den nordiska bildningen är, även om skandinavismen tryckt sin prägel på densamma; tyskarnas svärmiska, romantiska och heroiska lynne återspeglas i nordborna; den tyska politiken har gjort att de inte kan sympatisera med tyskarna som nation; Scriber och Matthæi är emellertid allt annat än preussiskt sinnade.

    Tyskland Karel Scriba Frédéric Matthæi
  • Samma herrar och Jozef Van Rysel kommer till Edelfelts på lördag.

    Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Carl Scriber har rått Edelfelt att flytta från hotellet, likaså Sidney Adams, men det är billigare att bo kvar; Edelfelt har fått växeln som Alexandra Edelfelt sänt.

    Alexandra Edelfelt Karel Scriba Sidney Adams
  • Edelfelt är ledsen över att inte kunna effektivera Calle Holms beställning.

    Carl Holm
  • I lördags på kung Leopold II:s namnsdag var Edelfelt på teater med Emile Claus och Joseph Cornet: de såg Les plaideurs av Jean Racine och Horace av Pierre Corneille; störst behållning hade Edelfelt av Frankrikes största tragedienne Mademoiselle Agar i rollen som Camilla i den senare pjäsen.

    Émile Claus Joseph Cornet Pierre Corneille Jean Racine Agar Leopold II
  • Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.

    Finland Paris Belgien Skandinavien Antwerpen Molière Émile Claus Pierre Corneille Johann Wolfgang von Goethe Jean Racine Claus Frédérick Lemaître Rachel Félix
  • Edelfelt läste recensionen av teaterstycket i le Précurseur, vilken var mycket bra; Monsieur Claus anmärkte med en suck att på samma scen där Antwerpens elit hade fått se Pierre Corneilles storartade stycke inom kort skulle få höra de enorma dumheterna i [Jacques Offenbachs] "Barbe Bleu" eller "La Grand-Duchesse [de Gérolstein]"; "I sanning det är hårdt, men det är det XIX århundradets smak", skrev Edelfelt.

    Antwerpen Pierre Corneille Claus
  • Edelfelt håller på med en kompositionsövning: "Då Nero skickat ut sina legoknektar att mörda sin moder, Agrippina, flyr den enda qvinna som kunnat beskydda furstinnan; denna Agrippina rifver i förtviflan upp sin mantel och ropar till den första af mördarne: genomborra detta bröst, ty det har närt en Nero."

    Nero Agrippina
  • På Alexandra Edelfelts förfrågan anser Edelfelt att hans kompositioner är bland de bättre, de har kanske mera elegans än några andras, men de saknar skicklighet i gruppering, kraft och fart; Edelfelt vill inte jämföra sig med Peeters, Pieter Frans de Beulen, Jozef Van Rysel, Sidney Adams och Nicolaas Staffelaar, som alla är särdeles skickliga; sitt måleri är han inte alls nöjd med.

    Alexandra Edelfelt François [?] Peeters Sidney Adams Jozef Van Rijssen Pieter Frans de Beule Nicolaas Steffelaar
  • Karaktärisering av den antwerpiska skolan: "Den antwerpiska koloriten är kraftig, vacker och kanske något svart i skuggorna. – Ehuru detta fel är gemensamt för de unga målarne här, uppväges det dock af den förunderliga relief de åstadkomma, den vackra teckningen och den varma färgtonen i ljuspartierna.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Det beror på concoursen [tävlingen] vart han reser; han vill också brevledes fråga Adolf von Becker om råd; han kunde fara både till Paris och München, och väljer hellre Paris då Becker och Berndt Lindholm är där; kamraterna uppmanar honom att stanna i Antwerpen över sommaren.

    Paris München Antwerpen Adolf von Becker Berndt Lindholm
  • Edelfelt har fått höra om de nyländska studenternas "spektakel" [spex].

  • Allt som försiggår i Helsingfors intresserar ofantligt, bl.a. Mille (Emil) Cedercreutz myndighetsdagsfirande.

    Helsingfors Emil Cedercreutz
  • Edelfelt hoppas få träffa Antells, om också efter jul.

    Kasten Antell Emelie Antell
  • Edelfelt var i dag hos Joseph Van Loon, som gjort en stor affär med August Eklöf och funderar på att knyta affärskontakter med Carl Sundman och Feodor Kisileff i Helsingfors; Van Loon anser att Ekenäs borde vara en stor exportort, bara konsul Frithiof Hultman bedriver affärer där.

    Helsingfors Ekenäs August Eklöf Joseph van Loon Feodor Kiseleff Carl Wilhelm Ignatius Sundman Frithiof Hultman
  • Kaminen brinner fortfarande oklanderligt och värmer upp rummet.

  • Edelfelt har arbetat med vallonen Jospeh Cornet på kompositionen; han råkar ofta i dispyt med vallonerna om Antoine Wiertz, som de betraktar som århundradets största målare; Edelfelt kan inte gå med på detta med Paul de la Roche, Wilhelm von Kaulbach, Peter von Cornelius, och Louis Gallait för ögonen.

    Wilhelm von Kaulbach Antoine Wiertz Paul Delaroche Joseph Cornet Louis Gallait Peter von Cornelius
  • Franska är ett svårt språk; Edelfelt behärskar tyskan bättre men pratar på trots grammatikfel; det är svårt med modeord och småord som inte hittas i något lexikon.

  • Edelfelt önskar Alexandre Edelfelt farväl och hälsar alla; han hoppas att Ellen Edelfelts tandvärk gått över, han hade också tandvärk några dagar i början av sin vistelse.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt