Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) amerikaner årets fester arkitekter Årstider ateljéer besök beställningar brev dagstidningar danskar estetik fennomani finska jurymedlemmar karaktärsdrag kvinnor magistrar middag påsk personlighet porträtt professorer sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skilsmässa språk studentnationer svenska utseende utställningar väderlek vår världsutställningar

annandag påsk 1848
Älskade Mamma
Alltsedan långfredagsmorgonen har jag dragits
med ondt i halsen, en lindrig inflammation, som
nu är på öfvergående, men som dock varit ganska
tråkig och genast. 2 ggr har jag varit hos An-
till, som förklarat att det är ingenting farligt och
ordinerat mig att gurgla med klosteradt kala.
förkylde mig troligen sist då jag gjorde studien
ute på gården ung honaparte 24. Jag vet snart icke
hum jag skall göra för att undvika förkylningar
klar jag mig för tunnt så fryser jag, har jag mig för
tjockt så svettas jag och förkyler mig likafullt. Sitter
stilla så förkyler jag mig, går jag så gör jag detsamma
– Jag har ej varit ute vidare
Det är ett elände.
ej ätit med Krohn
är till måltiderna – middagarna
Han är alldeles utomlig öfver det krångel hans
förmån på ap. ställa till, och förargad öfver sitt beroende
af dem. Detta kommer emellertid att upphöra, så snart
tställningen öppnas. Då resa såväl gubben Brand-
strup som arkitekterna. Hvad som jag tycker är en
alldeles lummetskirande orättvisa, är att kammarker
se Wolfkagen krånglar med att åt Krohn återbetala
det denne gud ut för expositionsbestyr, åt arbetare
förgyllare o. d, och hvilket belöper sig på flere hund
francs. – Jag kan ej hjelpa att jag tycker det danska
na bråka alldeles förtvifladt. De ha en bland de
minsta konstutställningarna, och äro så godt som
färdiga med uppställningen af densamma, och dock
gå de på med en nervös oro som ej har några
gränser. Gubben Brendstrup hör upp Krohn kl.
26 om morgonen så stå de till kl. 7 på aftonen
i expositionen, och Krohn är vanligtvis på theatern
eller bjuden om aftonen – Han kan ej fortsätta så utan
att fullkomligt trötta ut sig. Nervös och orolig
är hon nog tillräckligt ändå. Vi se båda med glädje
mot den tid på expositionen blir i ordning och vi

något mera få vara tillsammans, tala förnuftigt
och i ro, möjligen arbeta tillsammans o.s.v. – Utan
de danskar som jag genom Krohn kommit i besoin
med tycker jag mest om Hennigsen, hvars bekant
skap jag dock tidigare gjort. Han är målare, enkel och
glad. – Jag talte ju om att jag sist var bjuden på
middag af danske arkitekter Dallerus, och att vi
derifrån tågade af till Börjesons i Passy. – Vädret
har i allmänhet varit varmt och vackert, men
man är kalla fall ej säker för förkylningar, som
Mamma frågar efter detaljer
synes af mig. –
om den amerikanska printimmersströmmen som
gick genom min atelier dagarne förrän taflan skulle
afsändes. En målarinna Mme d'Ottenheimer, är
den mest markanta af dessa damer. Hon är omkri-
25 år, ovanligt vacker (blond, stor, säker på sin sak)
har gifvit godstag och sysslar med måleri här
i Paris samt kurtiseras starkt af Fowler och
Bechwitz. – Messerna Aurtin äro alltid söta. Ack
jag mitt nöt som ej på 3 veckor varit der. – Men
Jag har verkligen ej haft tid. Än har det varit
ett, än ett annat som ställt sig på tvären.
Hvad alla dessa sagt! – Ja det är väl ungefär
alltid samma visa: est magnifique, oh que c'est
beau, comme vous avez travaille etc. etc. och
så lyckönskningar o.d. – Då man går till en målar
enkom för att se hans tafla, så kan man då icke
gerna säga annat än sådana saker. Jag är
temmeligen skeptisk i afseende å omdömen efter
det jag sett mina kamrater, som fallit i extas
framför min tafla, slösa med lika berömmans
termer på det värsta drafvel, då målaren

riftigt
Utar
ifrån
i
el
ec
är
fter
litar
sman
lären
sjelf varit tillstädes. Samningen att säga
fick jag på histone många komplimange
för mitt tafla – men mera än dessa gäller
nu juryns utslag som i dessa dagar storde
ha fallit. Det vore då en skandal utan lika
om den vore refuserad, och det tror jag heller
icke, men så kommer placeringen. – Max
har skaffa mig reda på taflans öde, men
ännu har han ej varit hos sina kunder i Jurys
Jag gör kanske ändå för litet i bekantskaps-
och bockningsväg. Visserligen är det sannt att
salangen är den bästa rekommendation man
kan ha, men det kunde kanske ändå ej skada att
ha någon vän i viken. – Perôme har åter afsagt
sig jurymänna skapet i år. – Om några dagar
på vi som sagdt bestämdt besked om Salongen.
Att jag har en lindrig oro vill jag ej neka.
I morgon begynner jag igen på med fru Aspelius
porträtt som nu lider mot sitt slut. Arables
som så många andra utan våra finska magistrar
förlorar hvad hufvudet och lärdomen beträffar, på
en närmare bekantskap. – Karaktären vet jag
ej något om. Något ljus i Israël är han ej
Det förargar mig bara att han en dag, med
fennomanernas tillhjelp blir professor i esthe-
till derhemma. – En ifrig partiman är han,
och de handskar han då och då kastar ut,
bryr jag mig aldrig om att upptaga. Att jag
ibland kunnat för fast honom på rigtigt okun-
nighet i konsthistorie har innerligt gladt mig,
icke för det han är Aspelin, utan för det som är
esthetikel till sitt yrke, och jag bara simpel må-
lare. – obekantskap med de allra utmärklaste

arbeten som under de sista 15 åren utgifvit
i ens fack synes mig dock oförlåtlig hos en
lära man. – Om frun är dem eller okunnig
vet jag ej. Hon klunsar ibland dugtigt till vägs,
och hennes herre och man försöker då att plastra
öfver dumheterna så mycket som möjligt. För resten

ytterst hederliga och beskedliga menniskor.
tvingånger under vintern, men endast
2, har jag skullt ihop med Uotila och Wallenius
i fennomanifrågan – och då blef jag häftig gemen
och orettig som alltid i dylika diskussioner.
när Aspelin ibland med suverant förakt talar
om Dagbladet nyländingar eller dylikt så in-
skränker jag mig till att seende åtföljdt af ett
på ha Heikki" eller något i den stilen. –
Hvad det har varit gudomligt vackert väder
i dag, och jag har värdt ganska ledsen öfver
min halsåkomma som hindrat mig att följ
då många tusende andras impel och draga
ut på landet. Det är det herrligaste vårväder,
Från Gustaf

måtte det blott fracka!
Philip hade jag bref häromdagen med en
häradshöfding (Forsen ifrån Wasa, som
9. På vill att jag skall "leda på väg och litet
vägleda, snälla Albert". – Gubben kommer hit i
slitet på maj. Huru skall han stå ut med resans
stapetser
Min kall är nu mycket
sortsättning tisdagsmorgon
bättre, svullnaden är nästan helt och hållet borta och det
gör mindre ondt att svälja. Jag får lof att gå
till Industripalatin (för att få höra mig
taflas öde – man tal nu få veta det –
Atte
Tusen helsningar

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Sedan långfredagen har Edelfelt dratigts med ont i halsen; Herman Frithiof Antell har förklarat att det är ingenting farligt och ordinerat honom att gurgla klorsyrat kali [kaliumklorid]; Edelfelt förkylde sig antagligen då han gjorde studier ute på gården på Rue Bonaparte 24.

    Herman Frithiof Antell
  • Edelfelt har bara gått ut till måltiderna; middagarna har han ätit med Pietro Krohn; Krohn är förtvivlad över det krångel hans förmän på expositionen [världsutställningen] ställer till; efter att utställningen öppnas reser emellertid gubben Thorald Brendstrup och arkitekterna iväg; Edelfelt tycker det är orättvist att kammarherre Friedrich Wolfhagen krånglar med att återbetala Krohn, arbetare och förgyllare det som dessa gett ut på expositionsbestyr; danskarna har en av de minsta konstutställningarna och är så gott som färdiga, ändå går de på med en nervös oro som inte har några gränser; gubben Brendstrup kör upp Krohn klockan halv 6 om morgnarna och har honom att arbeta till klockan 7 på kvällen, och därefter följer oftast en teaterföreställning eller bjudning att gå på.

    Pietro Krohn Vilhelm Dahlerup Friedrich Wolfhagen Thorald Brendstrup
  • Av de danskar Edelfelt kommit i kontakt med genom Pietro Krohn tycker han bäst om målaren Frants Henningsen, som är enkel och glad.

    Pietro Krohn Frants Henningsen
  • Senast var Edelfelt bjuden på middag av danske arkiktekten Vilhelm Dallerup; därifrån tågade de till Börjesons i Passy; vädret är i allmänhet vackert, men man går ändå inte säker för förkylningar.

    Passy John Börjeson Louise Börjeson Vilhelm Dahlerup
  • Alexandra Edelfelt vill veta mer om den "amerikanska fruntimmersströmmen" som gick genom Edelfelts ateljé dagarna före tavlan skulle lämnas in; målarinnan Madame Mary d’Ottenheimer är den mest markanta, hon är omkring 25 år, ovanligt vacker, har givit sin man "goddag" och sysslar med måleri i Paris, samt kurtiseras starkt av Frank Fowler och Carroll Beckwith; Misserna Austin är alltid söta; de tyckte tavlan var magnifik, att han arbetat hårt och gav sina lyckönskningar; då man går till en målare enkom för att se hans tavla kan man gärna inte säga annat; Edelfelt förhåller sig skeptisk till sådana omdömen.

    Paris Alexandra Edelfelt Carroll Beckwith Sarah Austin Mary Austin Frank Fowler Mary Odenheimer
  • Juryn torde ha fattat sitt beslut om tavlans öde; det vore en skandal att bli refuserad och Edelfelt tror inte att han blir det, men det som är avgörande är tavlans placering; Max Faivre har lovat skaffa upplysningar men har ännu inte hört av sig; kanske skulle det ändå löna sig att ha "en vän i viken" bland jurymedlemmarna; Jean-Léon Gérôme har avsagt sig jurymanskapet i år igen.

    Jean-Léon Gérôme Maxime Faivre
  • Följande dag tar Edelfelt på nytt itu med fru Ida Aspelins porträtt.

    Ida Aspelin-Haapkylä
  • Magister Eliel Aspelin vinner inte, vad huvud och lärdom beträffar, på närmare bekantskap; hans karaktär vet Edelfelt inget om; något "ljus i Israel" är han inte; det förargar Edelfelt att Aspelin med fennomanernas hjälp blir professor i estetik en dag; Edelfelt har glatt sig åt de gånger han kunnat sätta fast Aspelin för okunskap i konsthistoria.

    Israel Eliel Aspelin-Haapkylä
  • Edelfelt vet inte om fru Ida Aspelin är dum eller okunnig, men hon säger ibland klumpigheter, som hennes herre och man försöker plåstra över; i övrigt är de hederliga och beskedliga människor.

    Eliel Aspelin-Haapkylä Ida Aspelin-Haapkylä
  • Två gånger under vintern har Edelfelt skurit sig med Aukusti Uotila och Otto Wallenius i språkfrågan; då Eliel Aspelin talar med förakt om Helsingfors Dagblad, nylänningar eller dylikt inskränker sig Edelfelt till ett leende åtföljt av ett "hå hå, Heikki".

    Eliel Aspelin-Haapkylä Otto Wallenius Aukusti Uotila
  • Det har varit det härligaste vårväder; Edelfelt beklagar att han på grund av halsåkomman inte kunnat göra som alla andra och åka ut till landet.

  • Edelfelt har fått brev från Gustaf Philip Armfelt, som ber honom ta hand om en häradshövding Forsen från Wasa som anländer i slutet av maj.

    Vasa Gustaf Philip Armfelt Forsén
  • Brevet fortsatt tisdagmorgon.

  • Edelfelts hals är bättre.

  • Edelfelt skall gå till Industripalatset för att höra hur det gått för hans tavla.

    Industripalatset i Paris