Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier äktenskap amerikaner ateljéer besök beställningar danska danskar ekonomi familjer författare franska hem judar konst konstnärer krig kritik kvinnor lyrik namnsdagar politik restauranger romantiken rysk-turkiska kriget (1877-1878) ryssar sällskapsliv skönlitteratur språk svenska tidskrifter tyska utnämningar utställningar vänner världsutställningar veckotidningar

Paris d. 5 Maj 1878
Älskade Mamma
Jag har ännu några minuter på mig tills klockan
slår tolf på natten och kan således på sjelfva
namnsdagen gratulera Mamma och Anni. Den
tid är förbi då man bråkade sin hjerna med
namnsdagsverser – det är icke viljan och den
poetiska känslan som fattas, men sjelfkritiken,
blandad med en liten räddsla för att vara löjlig
har kylt af skaldegladen. De bästa verser vid
tillfällen som detta, läsas i hjertat, och de äro
verkligen för vackra, för skära för att man skulle
kännas instufva dem inom ramen af några
dumma, tölpiga rim. – Jag vill blott säga, att
vid tanken på Eder, på hemmet med vårsol,
goda vänner och blankskuradt, rykande kaffekök,
många af mina bästa känslor och minnen åter
vakna till lifs, och jag återfinner något af
mitt bättre jag och lifvet synes mig för en mina
solljust och harmoniskt.
Mammas bref som jag fick i dag var fullt
af ängslan för kriget. De evigt varierande
rykten som läsas i tidningarna hvarje dag,
voro dock i dag af en mera lugnande natur.
Jag vill ännu ej tro på den förskräckliga
möjligheten af ett krig. – Då jag i dag på f.m.
gick igenom expositionspalatset, och hamnade
vid prinsen af Wales indiska palats, då stod
det klarare för mig än någonsin att Ryssland
för göra allt i verlden för att undvika brytter
med en sådan magt som England. – Jag vill

icke tala om de båda ländernas utställningar
såsom en ofelbar utgångspunkt för anställan
det af jämförelser, ty Ryssland har kämpat med
oslog och dyr tid svåra kommunikationer o.d. men
man kan ändå icke på Marsfältet undgå att
märka den ofantliga skilnad som existerar
mellen dessa kolosser. I ett likna de hvarandra
i magt, men den ena här på sin sida en ur-
gammal kultur, ett fritt folk och outkomliga
rikedomar – den andra endast en uttröttad
krigshär. – Ryssland gör ett sorgligt intryck
i jamförelse med sådana små, obetydliga jord-
lappar som Belgien och Schweitz. – Beggroff
som minsann är genomrysk, om någon såder
Ryssland borde göra alla eftergifter för att
ej råka i krig med England, ty detta är och
blir ändå ett af verldens mäktigaste riken.
Under Gortschakoffs sjukdom sköter ju kejsaren
sjelf politiken sågo det, deraf den fredligare
hållningen under de sista dagarne. – Fruktan
för att Hfors skulle bombarderas är väl litet
för tidig ännu – jag för min del vill gerna
tro att engelsmännen genast angripa Peter
burg om de alls komma in i öster sjön –
Mamma tror att fullmakten från
Petersburg är en utnämning till akade-
miker – Det vore ju en stor ära i anseende
till min ålder. Men är frun hedersledamot
liktydigt med akademiber – jag inbillade mig
att det var en lägre grad.
Krohn har redan drifvit litet med min nya
värdighet, Petit Gerar kallar mig an: M. de Colo-
t

nel, än M. le president än helt enkelt M. den
ployé. – Ryska konstafdelningen är ännu ej
i ordning, hvilket ej är att undra öfver då
taflorna först i dessa dagar ankommit. Den
trodde att det skulle bli ett rysligt skrap, troligen
derför att han påstår att akademin består
af bara idioter och vidare emedan han ej
exponerat. I dag på morgonen var jag på
xpositionen, som sagdt och gick med Krohn
omkring i konstafdelningarna. Vi ha i allmän-
het blir lika åsigter, men skära ändå ibland
ihop, i allsköns vänskap förstås. – Jag öfverdrif
likasom han både mitt klander och mitt be-
som. A propos klander, så lär Walter R. vara
litet ledsen på mig för det jag gått åt Ahrenberg
och talat om honom som charlatan. R. finnes
honom utmärkt och lär ha låtit påskina för Krohn
att jag är "une madaise lanque". I detta fall
står jag dock vid det jag sagt och skall i
värsta fall säga det åt Ahrenberg sjelf, ifall
han ej förstått helfqvädna visor der i jag sökt
att antyda min sannskyldiga mening.
I konst och litteratur gifves det en omdöme
alldeles skildt från den personliga aktning
och tillgifvenheten, och man finner sig ofta
i den sorgliga nödvändigheten att säga om
sina goda vänner t.o.m. att de ej äro artister
ställer man verkligen en sak högt, så bör man
ej tillåta att vindigda händer vidröra den.
och några förmildrande omständigheter finnas
egentligen icke. – Courtois belyste häromdagen
detta med följande exempel: man visar mig
en tafla och frågar min mening, och jag säger att
det är en ohygglig smörja – Ja men, säger före
visaren, det är hårdt sagdt, ty den har blifvit måla
med fötterna af en stackars ofärdig, som derne

förtjenare sitt lifs uppsligt i en har att mycket
för krymplingen och önskar honom personligen,
såväl hans dagliga bröd som framgång, men han
ändå ej ändra mitt omdöme om taflan. – Sam-
ma historia som "Bleka blommor – då man
fick veta hvem? – å var gjorde det en ondt, men
omdömet förändrades icke. – Thaulow förklarade
också att jag var förfärligt sträng, nästan
lika sträng som Krohn. – Hufvudsaken är att
kunna vara strängast mot sig sjelf, men
det tror jag icke jag är. – När jag ser fru Thau-
lon, söt och charmant, ändå icke drifva på
sin kära Frite ambition, så gör det mig ondt.
Huru många konstnärsfrum finnas ej som
förderfva sina man som artister. De tycka
att det drafvel de göra är bra, och skylla på att
de ej förstå sig på. Men en intelligent qvinna
bör alltid förstå att den karl som hon älskar
skall vara utmärkt inom sin branska, hon
måste vara stolt öfver honom, eller åtmins
hoppas att kunna bli det.
Fortsättning d. 3° maj. Då man engång lemnar något
på helt, så blir det att ligga på långbanken – så och
med detta bref. Jag kommer just från utställningen
der jag varit för att träffa Krohn. – Ett danskt
herrskap Hirschsprung har varit här hos mig.
de äro stora tafvelsamling i Köpenhamn och ha
önskat göra min bekantskap allt sedan de såg
fotografien af Blanca – Krohn tror att de skola
göra någon beställning. De sågo på alla mina
skizzer och teckningar samt bjödo mig på middag
hvilket jag dock ej kunde antaga då jag var
upptagen på annat håll. Vi skola emellertid
träffas i morgon på utställningen. Herre är

en mägta rik tobaksfabrikant och hans fru så
deles sympathisk, isynnerhet för att vara judinnan
som hennes herre och man är jude. – I allmänhet
är Blanca mycket känd i Köpenhamn och
Krohn råder mig att utställa något der
i nästa år men något mörsamt, ty det
är egentligen det enda som danskarne tycka
om. Talte jag om att jag på expositionen
mötte Jacob Estlander med fru. Han sjelf
såg icke affallen ut och på min fråga huru
det stod till svarade han att det gick så
småningom eller något dylikt. De skulle
stanna här några dagar och sedan bege sig
hemåt.
Af Pauline Ahlberg har jag fått låna liten
album, der det finnes en dikt af Viktor
Rydberg, ett samtal mellan Promelhius och
Ahasverus, den vandrande juden, och jag
är alldeles betagen i denna djupt tänkte
och kända bit. För resten bara skräp –
Det är märkvärdigt hvad man nuförtiden
skrifver dålig vers och det trots allt
bråk med språket, trots gotheborgs H. och
S. tidnings ifrande för det gammalsvenska,
trots Runeberg – Rydberg gör ett undan
tag från den allmänna regeln. De öfriga
bråka förtviflade för att få det att låta
men det blir styft. Hvad som mest saknar
hos de andra, äro egna tankar. Rydberg
är den andra som nöjd sig upp till sin tid
de öfriga idista på en dum romantik från
blare decennier tillbaka. – I morgon

skall jag ändtligen gå till Austens – genom det var
och den omständigheten att
det på utställningen
aftonen är den enda tid på dygnet jag litet kan få
de Krohn, har jag dugtigt negligent mina bekantar
Frr Levin vände mig nästan ryggen för det
varit hos henne med min fot. Till Rune-
jag
bergs måste jag också bege mig med Krohn en afton
de lära vara markerade för att vi ej varit der så
Flere gånger har jag varit med Julius
så länge. –
Lange, Drachmann, Hennigsen, Brendstrup och Krohn
hos Richard i Palais Royal der de vanligtvis äta.
Krohn och Drachmann första svenska, men med de
andra får jag vanligtvis bråka danska, eller
om jag talar mitt modesmål riskera att bli alldele
les galet förstådd. Jag skulle föredraga att tala
franska eller tystig med dem hellre än detta
tröttande misopatamiska språk. När Brand-
strup reser, kan jag litet mera disponera om Krohn
till den tillhör han fosterlandet och expositionen.
hvad som är ledsamt är att Krohn Mistsill
goda rum – man nöjde nämligen på hyrare
från 70 till 100 och han har nu att välja på
att flytta eller få ett litet krypen i samma hus.
Rummen äro nästan dubbelt så dyra nu som
under vanliga förhållanden, kuskarna oförskäl
da, några pestauratörer ha höst sina priser
och publiken klagar högljudt öfver detta skinner
risysten. Lyckligt att under sådana förhållande
ha rum pr. år. Jag är frestad att bibehålla atelie
ty den är god om också långt aflägsen – äfven i det
fall att jag skulle vara hemma någon tid af hösten
eller vintern, kan jag vara saker på att få den
uthyrd åt landsmän och bekanta
Weir har en tafla på verldsexposition-motiv från
Bretagne, en af de bästa i americkanska afdelningen
och nu farväl för denna gång tusen helsning
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är ännu några minuter kvar tills klockan slår tolv, så Edelfelt kan således på själva namnsdagen gratulera Mamma och Anni; den poetiska känslan fattas för att få ihop en namnsdagsvers, men de bästa verser läsas i hjärtat och de är för vackra för att instuvas i några dumma, tölpiga rim; hans bästa känslor vaknar till liv och livet framstår mer harmoniskt vid tanken på dem, på hemmet med vårsol, vänner och blankskurat, rykande kaffekök.

    Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.

    Helsingfors Sankt Petersburg England Ryssland Belgien Schweiz Östersjön Marsfältet Alexandra Edelfelt Alexander II Alexander Beggroff Aleksandr Gortjakov Edvard VII
  • Alexandra Edelfelt tror att fullmakten från Petersburg är en utnämning till akademiker; Edelfelt tror att fri hedersledamot är en lägre grad; Pietro Krohn och Pierre Petit-Gérard har drivit med hans nya värdighet.

    Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Pierre Petit-Gérard
  • Ryska konstavdelningen är ännu inte i ordning; Alexander Beggroff tror att det blir ett rysligt skräp; han påstår att akademien bara består av idioter och han har själv inte ställts ut.

    Alexander Beggroff
  • På morgonen var Edelfelt på expositionen och gick med Pietro Krohn omkring i konstavdelningarna; de har i allmänhet lika åsikter, men skär ändå ibland ihop, i all sköns vänskap; de överdriver både sitt klammer och sitt beröm.

    Pietro Krohn
  • Walter Runeberg är ledsen på Edelfelt för att denne kallat Jacob Ahrenberg charlatan; för Pietro Krohn har Runeberg låtit påskina att Edelfelt är "une mauvaise langue" [en ondsint tunga]; i konst och litteratur ges omdömet skilt från den personliga aktningen och tillgivenheten, man är ofta nödgad att säga om sina goda vänner att de inte är artister; Gustave Courtois belyste detta med följande exempel: man visar Edelfelt en tavla, som säger att det är en ohygglig smörja, förevisaren tycker det är hårt sagt då den är målad med fötterna av en ofärdig som har det som levebröd; Edelfelt kan inte ändra sitt omdöme om tavlan även om han önskar krymplingen allt gott; Frits Thaulow förklarade att Edelfelt är nästan lika sträng som Krohn; huvudsaken är att kunna vara strängast mot sig själv, men det tror Edelfelt att han inte är.

    Pietro Krohn Johan Jacob Ahrenberg Gustave Courtois Walter Runeberg Frits Thaulow
  • Det gör Edelfelt ont att fru Ingeborg Thaulow, som är söt och charmant, inte driver på Fritz Thaulows ambition; konstnärsfurar fördärvar sina män som konstnärer då de tycker att mannens dåliga verk är bra och skyller på att de inte förstår sig på konst; Edelfelt tycker att en intelligent kvinna ska förstå att den man hon älskar ska vara utmärkt i sin bransch, hon måste vara stolt över honom, eller åtminstone hoppas kunna bli det.

    Ingeborg Gad Frits Thaulow
  • Brevet fortsatt den 8 maj.

  • Edelfelt kommer från en utställning där han träffat Pietro Krohn; ett danskt herrskap Hirschsprung har besökt Edelfelt; Heinrich Hirschprung är tobaksfabrikant och hans fru Pauline är sympatisk, i synnerhet för att vara judinna, hennes man är jude; de äger en stor tavlesamling i Köpenhamn och har velat göra Edelfelts bekantskap sedan de sett fotografiet av Blanca; Krohn tror att de skall göra en beställning; de skall träffas följande dag på utställningen.

    Köpenhamn Pietro Krohn Heinrich Hirschsprung Pauline Hirschsprung Blanka
  • Blanca är i allmänhet mycket känd i Köpenhamn; Pietro Krohn råder Edelfelt att nästa år ställa ut något "morsomt" [lustigt] där.

    Köpenhamn Pietro Krohn Blanka
  • Edelfelt mötte Jacob Estlander med fru på expositionen.

    Lovisa Rosina Estlander Jakob Estlander
  • Edelfelt har fått låna litterärt album av Pauline Ahlberg; han är alldeles betagen av en dikt av Viktor Rydberg, det är ett samtal mellan Prometheus och Ahasverus, den vandrande juden.

    Pauline Ahlberg Viktor Rydberg Prometheus Ahasverus
  • Det är märkvärdigt vad man skriver dålig vers nuförtiden, trots allt bråk om språket, Götheborgs Handels- och Sjöfartstidnings ivrande för det gammalsvenska och trots Johan Ludvig Runeberg; Viktor Rydberg är ett undantag; de övrigas ansträngningar låter bara styvt och de saknar egna tankar, de idisslar på en dum romantik från flera decennier tillbaka.

    Johan Ludvig Runeberg Viktor Rydberg
  • Följande dag skall Edelfelt gå till Austins.

    Sarah Austin Elizabeth Austin Mary Austin Ivers James Austin
  • På grund av utställningen har kvällarna varit den enda tiden på dygnet då Edelfelt fått se Pietro Krohn, vilket har lett till att han negligerat [försummat] sina bekanta; fröken Bertha Levin vände honom nästan ryggen; Runebergs lär vara mankerad [stött] för att Edelfelt och Krohn inte har varit där på länge.

    Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg Bertha Levin
  • Edelfelt har flere gånger ätit middag med Julius Lange, Holger Drachmann, Frants Henningsen, Thorald Brendtsrup och Pietro Krohn hos Richard i Palais Royal; Krohn och Drachmann förstår svenska, med de andra måste Edelfelt knaggla sig fram på danska för att bli förstådd; han skulle föredra att tala franska eller tyska i stället för detta tröttande "mesopotamiska språk"; då Brendstrup reser har Edelfelt mera tid att umgås med Krohn, som fram till dess tillhör fosterlandet och expositionen.

    Palais-Royal Pietro Krohn Holger Drachmann Frants Henningsen Thorald Brendstrup Julius Lange
  • Hyran på Pietro Krohns rum har höjts; rummen är under världsutställningen nästan dubbelt så dyra som under vanliga förhållanden; kuskarna är oförskämda, några restaurangägare har höjt sina priser och publiken klagar högljutt.

    Pietro Krohn
  • Edelfelt är frestad att behålla ateljén även om han stannar hemma någon tid av hösten eller vintern; han kan vara säker på att få den uthyrd åt landsmän och bekanta.

  • Julian Alden Weir har en tavla på världsexpositionen; motivet är från Bretagne och tavlan är en av de bästa i amerikanska avdelningen.

    Bretagne Julian Alden Weir