Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier äktenskap belgier (nutidsfolk) beställningar brev bussar drycker ekonomi elever engelskhet engelsmän franskhet fransmän italienare japaner kaféer karaktärsdrag kläder konst konstnärer kritik kvinnor landsbygd lärare mat ministrar nationalism norrmän parlament personlighet politik porträtt regeringar ryssar sällskapsliv sjukdom (tillstånd) spanjorer stipendier svenskar tåg tavlor trädgårdar transportmedel tyskar undervisning utflykter utnämningar utseende utställningar världsutställningar

Älskade Mamma Paris d. 20 maj 1878
Jag vet verkligen ej när jag sist skref: säkert
är att det är mycket längesedan, och jag skäms
ögonen är mig för min försumlighet. Denna
fördömda exposition gör att man pluttrar
bort tiden på ett oroväckande sätt. Till och med
då man går till utställningen i akt och
mening att noga se på någon bestämd af-
delning eller några visa föremål han man
vara säker om att bli antastad af bekanta
som stora en och hindra en att betrakta i går
dan ro. Ingen annan utväg finnes än att
gå dit underst bittida på morgnarne, och det
har jag hittils varit för lat till. Krohn
får jag nu blott se då och då, och han
säger att ingen kan räkna på honom innan
den danska utställningen är fullkomligt
färdig, om en 14 dag ungefär. Jag finner
mig i mitt öde och väntar. I tisdags
etit Brie
var jag ute hos Gueldrys i
nära hogent med Petit Gerard, Ditschald
och Wallenius hvaras porträtt guldra här
målat. Det var utmärkt vackert derute
och vi förde ett fullkomligt amfebielif: nästan
hela dagen på Marne i båt – rådde
långa sträckor uppåt, gjorde landstigningar
öfverallt der en restaurant log oss till
möte och kommo utbrattade hem till
middagen. På aftonen drogo vi derifrån
och fingo plats på taket af omnibusen
som fören till Nogent, ung. en halftimmer

väg derifrån. Ett stortregn utbröt, och
vi blifvo genomblåta. Jag tror jag aldrig
varit så blot i min tid. I vaggonen tycka
de vi litet, men så samt vi kommo till
Paris beställde vi varma groggar på ban-
gården och tog så en vagn och reste hem
och lade oss. Tack vara dessa försigtighets
mått förkylde vi oss icke. – Gueldrys har
sålt sitt gamla ställe Trevisse, och ha
i mitt tycka mycket trefligare nu. För det
frun
första är det närmare, vidare lägger det
Gam
alldeles invid vattnet och sist ser landskapet
Breis
alldeles förtrollande trefligt ut. Hvad dess
M.
trakter äro annorlunda odlade än våra bygd
en
derhemma. Hela departementet seine et Dine
som
är som en trädgård öfverfylld af villor. Som
el
t
man ej bryr sig som sina grannar och aldrig
ve
l
gör deras bekantskap, han man ändå
Ne
vara temmeligen agenerad. Ungherrarna
ai
Gueldags landtliga drägt är temmeligen
i
primitiv, och det faller dem aldrig i
dem
att genera sig för de som passera – Gum-
f
man Gueldry väntade oss ej så hänga, och
men fick ändå mat åt oss. – Föräldrarna

äro naturligtvis stolta öfver sin son Ferdinans
kan
utte
Hans anlag äro också alldeles ovanliga
hvitt
och hans porträtt af fadren är ett mäster
vilke
verk. – Det är roligt att med godt sam-
ang
vete kunna tala godt om en san och
ch
de framtidsförhoppningar man ställer på
lofva

äter

le

honom tafla famnat barne i vanligt var jag
man säga allt detta af convenance skäl
utan att vara rigtigt öfvertygad i sitt
hjerta. – Gustaf Philip går och svettas
mmin trifs. Han är ofantligt sparsam, som Mam-
ma vet och har ställt sitt lif mycket billigt. Han
åter nästan alla mål hos Koechlins, går eller
tar omnibus (aldrig vagn) depenseran ej pårigen
på onödigt och kan sålunda stanna här ganska
länge åtminstone längre tid än de fleste andra
emma riskaste. I går voro vi båda på
med.
frukost hos Koechlins. Kanska många personer.
Gamla Mme Koechlin, en professor vid Artz et Metiers
Freilhat med sin son ingeniör, deputerad fr. Vesoul
m. Noirot, 3 af unge Koechlins kamrater. Jag
att emellan Mr Noirot och fröken Florenis,
som jag fått leda till bordet. Hon har i år
skickat en teckning till Salongen och blifvit an-
tagen samt intresserar sig ofantligt för måleri – kon-
versationsämnet var alltså gifvit. Bonnat, Hen-
ner, Stevens m.fl. äro hvardagsgäster i huset
och de äro naturligtvis helt och hållit inne
i konstfrågor lika mycket som i politik, ty hos
dem samlat många senatorer och deputerade
af venstern. Utmärkt hyggligt folk – enkla
och naturliga, intresserade för allt ideelt ar-
bete. Mme Koechlin är isynnerhet intagande
säng och maga, med ett sjukligt men intressant
utseende. Hon är ännu ej 40 år, men har krit-
hvitt här och går, sedan kriget alltid sorgklädd.
hvilket klar henne mycket bra – Jag pratade
långa med henne efter frukosten om allt möjliga
och hon är alls ej svar att vara med. Hon
lofvade snart bjuda Bonnat på middag och då

öfvera säga till mig för att göra en rigtigt betar
Mlle Florense är söt och anspråkslös – lång
likasom får och mor. Det är egendomligt att en
ung flicka som varit så mycket med eller rätta
sagdt sätt lof att vara så mycket med icke
blifvit mera kokett och bortkrånglad. – Med
Mr Poirot och Mlle P. kommo vi in på långa
börjande med Japan (alla äro
lsonnemang
betagna i Japaneserna nu, i anl. af deras öfver
än beskrifning vackra exposition) och slutande med
Voltaire. – Gustaf Philip såg litet försagd ut
och hade dessutom så hett att han mest åt
och teg. Han. G. Th. säger alltid att Florensa
Koechlin vore ett parti att tänka på för mig.
Hennes får har uppställt 3 vilkor för hennes blifvande
man och G. Ph. tycker att jag uppfyller dem. 1° skall
han vara protestant, 2° republikan, 3° "pas un
söt". Men det finnes väl nog friare ändå
utan att G. Th. behöfver uppställa några kandidater
I går på aftonen föreslog han likaså för Gunna
B. och mig två fröknar Piper som vi träffade
på Café de Sueder. t. f. ministern i Wien, numera
i London, var der och var ej litet förvånad att
finna G. Ph och mig, som han mindes från
skinnpelshistorien i Wien. Fröknarna Piper
lära vara förskräckligt rika – den ena såg bra
ut stor och ståtlig
Att Koechlin har litet politiskt snobberi
tycker jag mig märka. Han uppstäldes som
kandidat vid väl af conseiller municipaux
i våras, men föll igenom. – Nu åsyftades
vid frukosten att han borde söka efterträda
öfverste Deufert-Rocheran i dep, kammarn

men K. anmärkte ganska rigtigt att det
vore onödigt då redan 6 kandidater finnas
och bland dem Herisson, Pressensé och Lauthe,
Man lärer ha erbjudit honom mairiet i
2dra ärr. (Champs Elysers) men alla herrarne
menade att äran ej var tillräckligt stor för att
uppväga besväret och tråket. Emellertid är
han mycket lierad med den invarande
ministeren bland hvilka många ss. t. ex. under
visningsministern är hans goda värdiner
I ett fall kan det vara lämpligt att friska
G. Th. ut med stipendium – och det är att han
genom sina relationer kan komma öfverallt
under det att de flesta universitet man ge-
nom obekantskap med språket och naturligt
traghet samt brist på alla bekantskaper ej kun-
na få reda på någonting. Så skall Koechlin
presentera G, R. för Bardoux, ministern,
och sådan kommer han nu i alla möjliga
skolor, språksstitut o.s.v. En annan sak är
om det blir till stor batur för vetenskapen,
Unga Wrede, GOhs systerson är också här,
och i går afton slutto vi en stund hos gubben.
Det var precis som i Helsingfors. Här gubben
börjar beskrifva sina missöden i lifvet, så är
det verkligen lustigt. Han upprullade en
tafla af sitt landtbrukarlif i forna dagar,
som vi skrattade sätt mycket åt – Jag har
sett det otroliga: G. Th. stiga in och verkligen
komma in i en omnibus det trodde jag
ej vara möjligt, men säkert är att han komi-

I tisdag d.v.s i morgon skola vi på middag
till Sanceau i minston med Runeberg.
De sista dagarne har jag haft modell
för frih Cottas porträtt – Jag gör ett
studie i fullk. samma ställning – mest för
att freda mitt samvete och visa männer
heim, om han kommer hit att jag gjort några
ting. Jag kan bryggt säga att jag ej har
någon idé om huru menniskan såg ut,
och den förstorade fotografin blandar ännu
mera bort, mig.
mycket skulle jag ha att säga om exposition
som jag nu litet flitigare besökt. – Japan
är jag förtjust i och beundrar dem såsom
rigtigt artister Gérôme sade honom
tagen att vi hade mycket att tara af dem.
och han hade rätt. – Engelsmannen konst-
utställning intresserar mig också mycket. Det
är det enda egentligen nya som finnes på expo-
siterna. Alla de öfriga länderna närma från
rike på att mera eller mindre klumpigt gått
men varit är det med Sverige och norige.
ej en enda originel, snillrik tafla – det är
ynkligt! Tyskarne ha några rigtigt ut-
märkta saker af Leibl och Knaus – några
smånätta af Fritz Kaulbach samt ypperliga land
hof af Ducker m.fl. – men allt detta är
ändå mer eller mindre franskt – engelsma
nen stå så helt och hållet för sig – det är dålig
måladt, svagt, gulaktigt men det finnes en
fin observation, en ren, poetisk uppfattning
göra
ts
ju
en
exqu

a
attnin
och ett värdigt drag i det hela som
tilltalande. Då en fransman eller tysk målare
dåligt blir han banal, simpel – en engelsman
bibehåller ändå alltid något fint i sig. Ingen
skola går ändå naturligtvis upp mot den
franska och innen de andra kunna
ställa upp sådana gubbar som Meissonier
geron, Laurens, Bonnat, Delauney m. fl.
så få de allt äta en och annan ärtsoppa
Italienarne ha några rigtigt öfverlägsna
saker, Spaniorer och Belgier som ännu ej fått
sina expositioner i ordning komma troligt-
vis att få plats näst efter fransmännen.
hen huru många målare, som hittils förefall
visserligen tråkiga, men likvist ganska
framstående, falla ej fullkomligt på dem
stora utställning – Cabanel, Bouguerien
rot – ja det har aldrig stått så klart för
mig huru innehållslösa, kalla, yrkesmer
ga och torna de äro – och med dem i alla öfver
en stor del af Ecole des Beaux Artselever
Jag var inne i den ännu ej färdigt uppstål
då konstafdelningen, och blef der af Runeberg
presenterad för kommisserier från Peters –
burg Jacobe. Han syntes vara lycklig att
göra men bekantskap samt öfverhöjde mig
med så mycket beröm och smicker, som
jag ännu aldrig hört: "talent tout à fait
remarquable, touche de maître, dessin
exquis, une peinture qui restera etc. etc.

samt slutade med att förklara det akademin
som ett vedermåla af sin aktning inkallat
mig till frihedersledamot. Han tog mina
båda händer och tryckte dem, samt bad
mig komma till sig. Men hvad är nu fri
hedersledamdt – det vet ingen armaren
bra eller icke bra titel. Jag blir placerad
mellan en Becker och ett temmeligen
skralt landskap. – I allmänhet blir den
ryska afdelningar betydligt bättre än
t.ex. den svenska men också här saknar
märkliga ting. Hvarföre ha Chelmonsky
och Werestschagin ingenting ställt ut. – Jacos
kände ej ens Chelmonskys namn! Ingen
är profet i sitt eget land. Ack hvad Lilja
lunda sista tafla är dålig! Hvad detta bon
måleri med små scener är lögn från början
till slut. Nog har jag också sett bönder men
intet se de så ut och icke bara de sig ut
som dåliga aktörer amatörer i ett sällskaps
spektakel. – Det är så mycket mera egendomligt
som Liljelund sjelf utgått från folket och borde
känna det. – Jag talar ej om teckningen
och pojkens fötter, hufvud et. – Stackars felakhet
ga yngling, jag beklagar honom blott.
Ack hvad jag är orolig för min taflas
placering på Salongen. I fredag är
le jour de vernissage och då får man
re. Måtte den vara bra placerad annan
kommer ingen att se den här och det är
– 11 Tusen helsningar
ett halft är förlorade
från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt skäms över att inte ha skrivit på länge.

  • Expositionen tar oroväckande mycket tid i anspråk; även då man går till utställnignen för att se på någon bestämd avdelning eller något visst föremål blir man antastad av bekanta som stör och hindrar en från att betrakta i godan ro.

  • Pietro Krohn är strängt upptagen tills den danska utställningen är fullkomligt färdig om ungefär 14 dagar.

    Pietro Krohn
  • I tisdags var Edelfelt hos Gueldrys i Petit Brie nära Nogent med Pierre Petit Gerard, Henri Dutschold och Otto Wallenius, vars porträtt Ferdinand Gueldry målat; de förde ett fullkomligt amfibieliv och var nästan hela dagen ute i båt på Marne; på kvällen fick de plats på taket på omnibussen som for in till Nogent; ett störtregn bröt ut och de blev genomblöta; då de kom till Paris beställde de varma groggar på bangården och reste hem i vagn och lade sig; på så sätt klarade de sig undan förkylning.

    Paris Marne Nogent-sur-Marne Petit Brie Ferdinand Gueldry Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold Otto Wallenius Gueldry
  • Gueldrys har sålt sitt gamla ställe Trévisse och har det mycket trevligare nu, tycker Edelfelt; trakterna är annorlunda odlade än bygderna hemma; hela departementet Seine et Oise är som en trädgård överfylld med villor; eftersom man inte är bekant med sina grannar är ungherrarna Gueldrys lantliga dräkt tämligen primitiv och det faller dem inte in att genera sig för de som passerar; "gumman" Gueldry väntade inte så många, men fick ändå mat åt alla.

    Trévise Seine-et-Oise Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry Gueldry
  • Föräldrarna är stolta över sonen Ferdinand Gueldry; hans porträtt av fadern är ett mästerverk; det är roligt att med gott samvete kunna tala gott om en son inför föräldrarna.

    Ferdinand Gueldry Gueldry Gueldry
  • Gustaf Philip Armfelt svettas men trivs; som Alexandra Edelfelt vet är han ofantligt sparsam och har ordnat sitt liv mycket billigt; han äter hos Koechlins, promenerar eller tar omnibus (aldrig vagn) och kan således stanna längre än de flesta andra med samma resekassa.

    Alexandra Edelfelt Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Emma Koechlin-Schwartz
  • Edelfelt var med Gustaf Philip Armfelt på frukost hos Koechlins, där var också gamla fru Koechlin, professorn vid Arts et Métiers Treilhat med son som är ingenjör, deputerad från Vesoul Monsieur Alphonse Noirot, tre av unge Raymond Koechlins kamrater; Edelfelt satt mellan Monsieur Noirot och fröken Florence Koechlin, som han lett till bordet.

    Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Emma Koechlin-Schwartz Raymond Koechlin Florence Koechlin Marie Madeleine Elisabeth Koechlin Treilhat Alphonse Noirot Treilhat
  • Fröken Florence Koechlin har fått en teckning antagen till Salongen; konst var således det givna konversationsämnet.

    Florence Koechlin
  • Léon Bonnat, Alfred Stevens och Jean-Jacques Henner är vardagsgäster i huset; förutom konst talas det också politik; där samlas många senatorer och deputerade från vänstern.

    Léon Bonnat Alfred Stevens Jean-Jacques Henner
  • Madame Emma Koechlin är intagande; hon är lång och mager med ett sjukligt men intressant utseende; hon är yngre än 40 år men har kritvitt hår och är sedan [tysk-franska] kriget alltid sorgklädd, vilket klär henne; hon lovade bjuda Léon Bonnat på middag och samtidigt bjuda Edelfelt för att bättre lära känna honom.

    Léon Bonnat Emma Koechlin-Schwartz
  • Mademoiselle Florence Koechlin är söt och lång som far och mor; med tanke på hur mycket hon fått lov att vara med är det egendomligt att hon inte blivit mera kokett och bortkrånglad; hon, Edelfelt och Monsieur Alphonse Noirot kom in på långa resonemang om allt från Japan (den japanska avdelningen på världsutställningen är obeskrivligt vacker) till Voltaire.

    Japan Voltaire Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Florence Koechlin Alphonse Noirot
  • Gustaf Philip Armfelt såg försagd ut och hade hett under frukosten; han säger alltid att Florence Koechlin vore ett tänkbart parti åt Edelfelt; hennes far har tre villkor på hennes blivande man och Gustaf Philip tycker Edelfelt uppfyller dem: han skall vara 1. protestant, 2. republikan 3. "pas un sot" [inte ett dumhuvud].

    Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Florence Koechlin
  • Gustaf Philip Armfelt föreslog föregående kväll att Gunnar Berndtson och Edelfelt skulle gifta sig med varsin fröken Piper, som de träffat på Café de Suède; fröknarna lär vara förskräckligt rika, den ena såg bra ut, stor och ståtlig; de är brorsdöttrar till tidigare ministern i Wien, numera i London; Edvard Piper mindes Edelfelt från skinnpälshistorien i Wien.

    London Wien Café Suède Gunnar Berndtson Edvard Piper Gustaf Philip Armfelt Sofie Piper Emilie Piper
  • Edelfelt har tyckt sig märka politiskt snobberi hos Alfred Koechlin; Koechlin var uppställd som kandidat vid val av conseilles municipaux [kommunala råd], men blev inte invald; på frukosten diskuterades om han borde försöka efterträda överste Pierre Philippe Denfert-Rocherau i deputeradekammaren; Koechelin anmärkte att det var onödigt då det redan fanns sex kandidater, däribland Anne-Charles Hérisson, Edmond de Pressensé och Ernest Lauth.

    Alfred Koechlin Edmond de Pressencé Pierre Philippe Denfert-Rochereau Anne-Charles Hérisson Ernest Lauth
  • Man lär ha erbjudit Alfred Koechlin mairiet [borgmästarposten] i 8de arrondisementet (Champs Elysées), men alla herrar menade att besväret var större än äran; Koechlin har många band till den nuvarande ministären [regeringen]; undervisningsministern är hans goda vän.

    Champs-Élysées Alfred Koechlin Agénor Bardoux
  • En fördel med att skicka ur Gustaf Philip Armfelt med stipendium är att han genom sina kontakter kommer in överallt; Alfred Koechlin skall presentera Gustaf Philip för minister Agénor Bardoux.

    Alfred Koechlin Gustaf Philip Armfelt Agénor Bardoux
  • Unge Casper Wrede, Gustaf Philip Armfelts systerson är också i staden; föregående kväll satt de hos "gubben", som precis som i Helsingfors lustigt började beskriva sina missöden i livet; Edelfelt har också sett det otroliga: att Gustaf Philip stigit in i en omnibus.

    Helsingfors Casper Wrede af Elimä Gustaf Philip Armfelt
  • Följande dag skall de med Walter Runeberg till Sanceau i Meudon.

    Meudon Walter Runeberg Sanceau
  • Edelfelt har haft modell för friherrinnan Sofia Cottas porträtt; han gör en studie i fullkomligt samma ställning för att ha något att visa upp för Carl Mannerheim om han kommer dit; Edelfelt har inte uppfattning om hur hon såg ut och det förstorade fotografier blandar bara bort honom ännu mera.

    Carl Mannerheim Sofia Cotta
  • På världsexpositionen är Edelfelt förtjust i Japan; Jean-Léon Gérôme har sagt att de har mycket att lära av dem.

    Japan Jean-Léon Gérôme
  • Engelsmännens konstavdelning är intressant; där finns det enda nya på utställningen; alla andra länder härmar Frankrike.

    Frankrike
  • Det är värst med Sverige och Norge; de har inte en enda originell, snillrik, tavla.

    Sverige Norge
  • Tyskarna har några utmärkta saker av Wilhelm Leibl och Ludwig Knaus; det finns några smånätta saker av Wilhelm von Kaulbach, samt ypperliga landskap av Eugène Dücker; allt är ändå mer eller mindre franskt.

    Wilhelm von Kaulbach Wilhelm Leibl Ludwig Knaus Eugène Dücker
  • Då en fransman eller tysk målar dåligt blir han banal och simpel, en engelsman behåller ändå alltid något fint i sig; ingen skola går ändå upp mot den franska med "gubbar" som Ernest Meissonier, Jean-Léon Gérôme, Jean Paul Laurens, Léon Bonnat; Jules-Élie Delaunay.

    Jean-Léon Gérôme Jean Paul Laurens Ernest Meissonier Léon Bonnat Jules-Élie Delaunay
  • Italienarna har några riktigt överlägsna saker; spanjorerna och belgarna har ännu inte fått sina expositioner i ordning, men kommer troligen att placera sig näst efter fransmännen.

  • Flera målare faller fullkomligt på den stora utställningen, Alexandre Cabanel, William Bouguereau, Pierre-Auguste Cot; med dem faller även en stor del av École des Beaux Arts elever.

    École des Beaux-Arts Alexandre Cabanel William Bouguereau Pierre-Auguste Cot
  • Robert Runeberg presenterade Edelfelt för kommissionären från Petersburg Valerian Jacobi; Jacobi överhöljde Edelfelt med smicker: "talent tout à fait remarquable, touche de maître, dessin exquis, une peinture qui restera" [en fullkomligt enastående talang, mästerligt grepp, utsökt teckning, en målning som kommer att förbli]; han förklarade att akademien kallat Edelfelt till fri hedersledamot som ett tecken på sin aktning; Edelfelt vet fortfarande inte vad en fri hederledamot är, om det är en bra eller mindre bra titel.

    Sankt Petersburg Ryska konstakademien Valery Jacobi Robert Runeberg
  • Edelfelts tavla placeras på cimaisen [nedersta raden] mellan en Adolf von Becker och ett tämligen skralt landskap av en ryss; den ryska avdelningen blir bättre än den svenska, men där saknas märkvärdiga saker; varför ställer inte Józef Chelmonsky och Vasilij Vereszchagin ut?

    Adolf von Becker Vasilij Veresjtjagin Józef Chełmoński
  • Arvid Liljelunds senaste tavla Spellektionen är dålig; Edelfelt har sett bönder och inte ser de ut som dåliga amatörer i ett sällskapsspektakel; det är underligt då Liljelund själv har folklig bakgrund och borde känna det.

    Arvid Liljelund
  • Edelfelt är orolig för sin tavlas placering på Salongen; på fredag är le jour de vernissage [vernissagedagen].