Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

attentat belgier (nutidsfolk) besök beställningar brev dagstidningar danskar döden ekonomi finländare frukost karaktärsdrag kejsare kläder konstnärer kritik kvinnor landsbygd melankoli middag mordförsök nordbor norrmän personlighet ryssar sällskapsliv självmord soldater spanjorer svenskar tavlor telegram utställningar världsutställningar

Paris d. 1 Juni 1878.
Älskade Mamma
Mitt sista bref har det mest sammanrafsade man
kan tänka sig – det gaf en icke så oäfven bild af
mitt hela tillvaro under denna tid. Gustaf Philip
Mannerhet, hundra landsmän, salonger, expositionen
litet arbete då och då – grämelse och komplimanger
arbetslust och nedslagerhet – se der de jaktörer som
tillsammans bilde mitt lif. Som bevis på min konfu-
sion (för resten lätt begriplig under sådana förhållanden
som dessa kan just tjena min brefskrifveri – att
jag glömt att tala om något på upprörande
som hatastrofen vid rue Beranger får skrifvas
på samma konfusions räkning. I dag äro alla
tidningar fulla med notiser, om det andra atter
talet mot kejsar Wilhelm – En galning, som utan
att han är lönnmördare ännu är bra litet beräkna
de, är denne dr Nobiling – Hvad han gamle Wilhelm
göra till eller från – kunna de ej låta honom då
i fred, ty det lär väl ändå ej räcka så länge då
gubben redan sina 82 år. – Förvåningen och indignar
tionen öfver allen talet äro de förherrskande känslor
na. – Men det ser ut som om det tyska kejardomsts
kolossala byggnad vore dugtigt underminerad. Dessa två
attentat som på mindre en 3 veckor oförst, äro ej en
tillfällighet bakom mördarenas kulor stå helt säkert
ett stort parti som tänker lika som de.
Sedan sist har jag igen en gång varit på frukost
hos Koechlins – samma plats vid fröken Florens
sida. Jag känner mig mycket dragen till Mme
K. hon är någonting så fint och färdigt i sitt väsen
och är betydligt öfverlägsen sin man. – De äro mycket
enkla att vara med, och man känner sig svart hemma
e
stade bland
Den ryska afdelningar är nu öppnad – en olycklig
plats karden, att – mellan den spanska och belgiska

och den står sig icke mer än jämnt med sådana
, synne
grannar. Min tafla kan visserligen tafla med de ryska,
men det vill icke säga mycket. Idag är den i alla fall blifva
lit
Alla menniskor säga att jag gjort stora framsteg, och
skt
det är väl behöfligt, det märker jag väl då jag ser min
tig
stackars Blanca för hvilken jag fått en viss antipathi.
Gust
Det är förskräckligt att tänka att min, Beckers och
brede
Janssons taflor äro 10 steg från Fortunys och Madrazo,
huru
och att man med eller mot sin vilja kommer att
nycke
göra jämförelser mellan de rysk finska och de spanska
ar
Hvad jag nu är nöjd att jag skickade den större
som
taflan till Salongen. För det första gör man någon-
tänd
sorts effekt på utställningar endast genom en större
temm
samling taflor – en enda eller två äro icke egnade
bjude
att tilldra sig uppmärksamhet om de ej genom i Emensio-
hr.
ner eller öfverlägsenhet i utförandet äro i ögonen fallan
sil
de. – På Salongen är det allt fortfarande folk
ferad
omkr. Carl d – men tidningarne, som öfverhufvudtaget
kan
varit så upptagna af annat än de högst litet talat om Salongen
har
ha ej nämnt ett ord derom. – En kamrat till mig, Aublet
jag
har sålt sin tafla till 10,000 frcs (historiskt ämne – hertigen
har
af Guises mon) Dagnan sin Manson Lescant att Goupil
besty
för 5000 – Jag får nog vänta tills jag får min såld
an
och hvad får jag för den sedan derhemma.
den
allt
Hvad min hemresa beträffar, så företar jag
förd
så snart jag får pengar – d.v.s. då jag fått något
det e
af Heimburger – Jag har redan varit i Cenna och gjort
bort
några studier, och tänker sedan gå på hastigt och lustigt
som
Jag tror jag gör en landskäckt ser kurtiserar en flicka
hela
som broderar och kallar det till "I Hoganloftsbur" eller
Jag
något dylikt. – Jag måste ha något att betala smån
Ma
skulder, hyran i Juli, 300 mk till resan, nya sommar
öfver
kläder o. s. v. att och dessutom litet pengar öfver,
tant
så att jag ej kommer hem alldeles utar mod.
af det
Det är dera förbaskade taflan och det slösande lif
fruk då
jag fört som nu gör att jag sätter hela mitt hopp
hans
till Hemburger. – Mamma må ej tro att mitt
– det

nett
tysk
ela falla
erteg, och
en min
atar.
och
ase
aa
ch
on-
m
l
d 1 ta dag
blifvit det som en prost, och grämer mig af prin-
cip icke – äter och dricker friskt och inser att
det är bäst att ta sakerna kallt och icke plåga
i onödan
sig
Gustaf Philip har fått telegram att hans svåger
Wrede skjutit sig, och har varit mycket ängslig öfver
huru han skulle komma fram med denna förfärligt
nyhet till unge Wrede, den dödes son, som är
här. Han här ha sagt att fadren dött af slag, och
som W. ej mycket lär ha kännt sin far, som ju
ständigt bodde i Kuopio, lär han ha tagit saken
temmeligen lugnt. I afton har Mannerheim
bjudit Walter R. och mig på middag. Får se om
W. skall komma fram med samma skoj som
sist med Mannerheim d.v.s. att be att bli presen
serad, då det är så längesedan han sett nu, och denna
kanske icke mera kommer ihog hans person. Jag
har varit försumlig i afs. – Runebergs, men
jag har släder väntat på Krohn, och den stackar
har aldrig tid. K. är alldeles abruti" af sitt nya
bestyr. Jag tror att han gör saken sjufaldt värre
än den är, genom sin oro och sin grämelse af
allt möjligt skrap. Häromdagen stor en arbetare
sänder en oljeflaska, och oljan rann på golfvet –
det blef en ful fläck, som dock borde kunna hyflas
bort. Mamma skulle ha sett K. han har sig åt
som om hans hus vore sköfladt af Baschi Bosicha
hela hans familj mördad och hans framtid förstörd.
Jag får med honom tala på samma satt som
Mamma så ofta talat till mig, då jag grämt mig
öfver allt möjligt strunt. – Men K. har nu engång
tagit hin i båten med denna olyckliga industri
afdelning, som egentligen alls ej kommer honom vid,
och då får han väl också ro honom i land. Jag hoppades
hans bråk skulle vara slut i slutet af maj, men
det ser ut som om han ännu hade mycket

att göra. Häromaftonen vara varit och så fara
en skandinavisk konstnärssoirée hos Ross, norske må
faren – Ack hvad der var tråkigt. Ross kan jag ej
med. Han är så förskräckligt bildad och hygglig och
väluppfostrad. Der sutto de och sjöngo Heikiska
visor hela aftonen, så att man kunde bli helt
nedstämd. Holger Drachmann och jag gingo in i
det andra rummet och grinade åt deras evinner
liga poesi och weltschmerte då och då. – Jag kan
ej neka att Larrsons, svenskens, dumqvicka
skämt, som då och då afbröt den musikaliska
aftonunderhållningar, verkade rigtigt uppfriskande
Jag kan ej neka att jag ej känner mig mera ett
med svenskarne än med danskar och korrman, och
trots det svenska skräftet och skrytet ha de ändå
tasen gånger mera likhet med oss än de "danne
danskarne. – Svenskarne tyckas vara förtjusta i
min tafla och säga att det är ett enormt steg
måtte de säga det samma i nästa år
framåt –
och hvarje år sedan som Gud låter mig lefva. – En
gammal svenst professor kurman (läkare) med grått
här sade, då han blef presenterad för mig: Jag känner
mig glad att få bocka mig för hr Edelfelt.
danskarne äro likaledes "glade" öfver mitt billede,
skräp – alla komplimanger. – Becker berättade
om en förfärlig kritik som alla frisar fått i Petersburg
jag icke minst. –
Nu skall jag ut och bestyra om en förgyld lappar
med explikation af ämnet för min talla – det är
löjligt att höra folkets röst framför taflan (B alla
dem som ej ha katalo
"C'est Cromwels" säger en
non c'est le grand Condé" säger en annan
"mais c'est un russe qui à fait ça, ce doit être
Pierre le grand" o.s.v.
tusen helsningar till de älskade systrarne från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelts senaste sammanrafsade brev ger en bra bild av hans liv för tillfället: Gustaf Philip Armfelt, Carl Mannerheim, hundra landsmän, Salongen, världsexpositionen, lite arbete då och då, grämelse och komplimanger, arbetslust och nedslagenhet.

    Carl Mannerheim Gustaf Philip Armfelt
  • Edelfelt har glömt att skriva om katastrofen vid rue Beranger; samma dag är tidningarna fulla med notiser om det andra attentatet mot kejsar Wilhelm; doktor Nobiling är galen, men bakom mördarnas kulor står ett stort parti som tänker lika som de, vilket underminerar tyska kejsarriket.

    Tyskland Wilhelm I Karl Eduard Nobiling
  • Sedan senast har Edelfelt än en gång varit på frukost hos Koechlins; även denna gång satt han bredvid Florence Koechlin; han känner sig dragen till Madame Emma Koechlin, som har något fint och värdigt i sitt väsen och är betydligt överlägsen sin man; de är enkla att vara med och man känner sig snabbt hemmastadd.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Florence Koechlin
  • Den ryska konstavdelningen har öppnats; den är placerad mellan den spanska och den belgiska och står sig inte mer än jämnt mot sådana grannar; alla säger att Edelfelt gjort framsteg sedan Drottning Blanka, som han fått en viss antipati mot; det är förskräckligt att tänka att Edelfelts, Adolf von Beckers och Karl Emanuel Janssons tavlor är tio steg från Marià Fortunys och Raimundo de Madrazos; Edelfelt är nöjd att han sände den större tavlan till Salongen.

    Adolf von Becker Karl Emanuel Jansson Raimundo de Madrazo Marià Fortuny Blanka
  • Det samlas fortfarande folk kring Carl IX på Salongen, men tidningarna har inte nämnt den med ett ord; Albert Aublet har sålt sin tavla Hertigen av Guises mord för 10 000 francs; Pascale Dagnan har sålt sin Manon Lescaut åt Adolphe Goupil för 5 000 francs.

    Pascal Dagnan-Bouveret Adolphe Goupil Albert Aublet Karl IX Henrik I av Guise Manon Lescaut
  • Edelfelt kommer hem när han fått pengar av Heimbürger; han har varit på Cluny och gjort några studier; han gör troligen en landsknekt som kurtiserar en flicka som broderar och kallar den något i still med "I höganloftsbur".

    Musée de Cluny Carl Heimbürger
  • Edelfelts hopp står till Heimburger för att betala smärre skulder, hyran, hemresan och nya sommarkläder; det är den "förbaskade" tavlan och hans slösaktiga liv som försatt honom i denna situation; Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att han skulle ha nedstämt lynne; han mår bra, äter och dricker friskt och inser att det är bäst att ta det kallt och inte plåga sig i onödan.

    Alexandra Edelfelt Carl Heimbürger
  • Gustaf Philip Armfelt har fått telegram om att hans svåger Casper Wrede skjutit sig; Gustaf Philip har oroat sig över hur han skall berätta nyheten för den dödes son, unge Casper Wrede, som är i staden; han lär ha sagt att fadern dött av slag och sonen, som inte kände sin far väl eftersom denne ständigt bodde i Kuopio, lär ha tagit saken tämligen lugnt.

    Kuopio Gustaf Philip Armfelt Casper Wrede af Elimä
  • Carl Mannerheim har bjudit Walter Runeberg och Edelfelt på middag; får se om Runeberg kommer med gliringar för att Mannerheim varit dålig på att hålla kontakten.

    Carl Mannerheim Walter Runeberg
  • Edelfelt har försummat Runebergs, men han har alltid väntat på Pietro Krohn som aldrig har tid.

    Pietro Krohn Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Pietro Krohn har för mycket att göra och förvärrar saken genom sin oro och grämelse; häromdagen slog en arbetare sönder en oljeflaska så att oljan rann ut på golvet; Alexandra Edelfelt skulle ha sett Krohn, han bar sig åt som om hans hus skövlats av Baschi Bozulis [Basji-bosuker, osmanska irreguljära milistrupper].

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn
  • Pietro Krohn och Edelfelt var bjuden på en skandinavisk konstnärssoirée hos den norske målaren Christian Meyer Ross; Ross är så förskräckligt bildad, hygglig och väluppfostrad att det blev tråkigt; de satt hela kvällen och sjöng Heineska visor; Edelfelt och Holger Drachmann drog sig då och då bort för att skratta åt deras evinnerliga poesi och weltschmertz; svensken Carl Larssons dumkvicka skämt var visserligen riktigt uppfriskande; Edelfelt kan inte neka att han känner sig mera hemma med svenskarna än med danskar och norrmän.

    Carl Larsson Pietro Krohn Holger Drachmann Heinrich Heine Christian Meyer Ross
  • Svenskarna tycks förtjusta i Edelfelts tavla och säger att han gjort enorma framsteg; Edelfelt hoppas vid Gud att samma kan sägas de följande åren; en gammal svensk professor Kurman gladde sig åt att få buga sig för Edelfelt; danskarna är också "glade" över hans tavla.

    Carl Curman
  • Alla komplimanger är skräp; Adolf von Becker berättade att finnarna fått kritik i Petersburg, inte minst Edelfelt.

    Sankt Petersburg Adolf von Becker
  • Edelfelt skall se till att ordna en förgylld lapp med förklaring av ämnet för hans tavla till Salongen; från dem som inte har katalog har Edelfelt hört kommentarer om att motivet måste föreställa än Oliver Cromwell, än le grand Condé, än påpekar någon att tavlan är gjord av en ryss och måste således föreställa Peter den store.

    Peter I Oliver Cromwell Louis II av Bourbon
  • Edelfelt hälsar till systrarna; *har Alexandra Edelfelt beslutat om flyttning till landet?; om Mamma fruktar utgifterna kan hon räkna med Edelfelt; han måste ju få pengar genom Johan August von Borns porträtt och småsakerna åt Cedercreutz.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Emilia Maria Sofia Cedercreutz Johan August von Born Alexandra Edelfelt Axel Cedercreutz