Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

alkohol alkoholism årets fester ateljéer brev dagstidningar danskar drycker fennomani finska författare fosterländskhet franska fylleri grannar Gud judar karaktärsdrag konstnärer konstnärskap konstutställningar korrespondenter kritik kvinnor läkare mat melankoli musik nordbor nyår nyårsgåvor personlighet redaktörer sällskapsliv samhällsklasser sångare sjukdom (tillstånd) skådespelare skålar skönlitteratur språk svenska teater temperatur ungrare utställningar väderlek viner

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack för Mammas bref – det var just det jag behöfde – ett helsans evangelium, som jag hade en obestämd trängtan efter. Brist på kraft är endast brist på tro. Och ingen kan så sätta tron i mig som Mamma – tron på Gud, på Eder, på mig själf framför allt.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag har gått här och låtit tiden slinka mig ur händerna på ett sorgligt sätt. Då nu nyåret infaller på en måndag, passar det ju bra att uppskjuta med förverkligandet af alla goda föresatser tills då – och denna gång skola, de goda föresatserna ej vara stenleggningen på vägen dit, som vi veta.

  • Också är det förfärligt att ej få tag i sina idéer. Ju längre jag hinner på min väg, desto krångligare blir jag i valet af ämne – och ofta kasseras en tafla redan innan jag gjort första strecket derpå. Man har icke mera den modiga oförskämdhet som följde med de tjugo åren.

  • Bäst arbetar jag ovilkorligen på Haiko. Jag hoppas också att detta år kunna komma hem så tidigt att jag verkligen kan göra ett storverk och många småsaker der. Stora tankar! Jag är så utledsen f.n. på allt hvad bibelotmåleri heter, och ser en god del af samtiden, så i konst som sinnen, stå för mig som spridda, ganska konstiga, men ock ganska likgiltiga lyxpjeser på en etagère – Jag längtar efter något som kunde rycka upp mitt sinne tillräckligt för att äfven gå ända till hjertrötterna, något som på förhand skulle tillkännage att här icke är skämt å färde, något dugtigt, manligt – låt sedan ämnet vara hvilket som helst.

    Haiko Villa Edelfelt
  • Jag nekar ej att jag denna gång skulle vilja göra något helt poetiskt, hörande till sagan mera än till historien – jag drömmer om någon prinsessa i en nordisk sommarnatt, men jag får ej fatt i henne.

  • Det finnes så ytterst få saker bland de miljoner moderna taflor som produceras, som verkligen förena såväl den raffinerade kännarens och den vanliga betraktarens bifall. Jag har gjort orätt i att svagt, undfallande krusa för dem båda – nej båda skola tagas med storm, båda skola tvingas att erkänna konstnärens tanke. Kraft, kraft, det behöfver jag, äfven om min starka sida ligger åt det idylliska, lugna och glada. Det här kan ju synas vara onödiga floskler, som icke det ringaste föra saken framåt. Men hvad är allt resonnemang, om ej just sådana fraser, ty i fraser måste vi ju beklagligtvis klä våra tankar, då vi icke äro snillen i ordets konst. Jag hoppas bevisa med några taflor, bättre, lättfattligare och djupare hvad jag nu känner, och hvad jag har så svårt att uttrycka.

  • Jag sitter hemma, troligen den enda i hela huset Vädret är märkvärdigt sedan några dagar; en het fuktig vind, 13 à 14 grader varmt, duggregn och trots värmen allt annat än behaglig. Det är som scirocco – man känner sig illa till mods, är dåsig hela dagen om och förkyler sig vid minsta vindpust – vet ej om man bör vara sommar- eller vinterklädd – usch det är odrägligt.

  • I går var jag uppe på en skandinavisk supning, som inte var särdeles intressant. Jag känner mig ändå litet främmande der, och det är intet under, ty de yngre målarne deruppe i Clichy lifva ett sådant der hänglif med hvarandra dag ut och dag in, som gör, att deras historier, deras funderingar och deras skämt förefaller den platt och främmande, som blott någon gång i månaden förirrar sig ditupp.

    Clichy
  • I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!

    Haiko Polen Alexander von Etter Paul von Etter Heinrich Heine Alexander Jacobson Emilia Lerche Herman Gustavovitj Lerche Herman Hermanovitj Lerche Alfred de Musset
  • Eget är att se Dagnan gå omkring och söka rätt på sig, precis som jag – och han är ingen lätting. Hvad det är för en fin natur – intelligent, delikat, rättskaffens, gentleman.

    Pascal Dagnan-Bouveret
  • Courtois är en bonde, och derigenom klumsig i sina tankar och känslor, har en alltför stor säkerhet, lider aldrig af tvifvel, går på och arbetar jemnt, men det blir icke bättre för det. Jag talar aldrig mera med honom om konst, ty der har han lika afgjorda, oomkullrunkliga ideer som i allt annat, och hans idéer äro ej mina. – Det vore en ryslig skada om Dagnan blefve förstörd som målare af Courtois. Kritiken och illasinnade kamrater tala redan om det förderfliga inflytande som Courtois har på honom. En bestämdt, praktisk, tillyxad och öfvertygad natur har alltid, beklagligtvis, en viss oförklarlig magt öfver ett delikatare, mera poetiskt sinne, till hvars värsta fel hörer att tvifla på sin egen öfverlägsenhet.

    Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret
  • Vi lefva annars ett godt kamratlif här. Courtois blir arg på alla dem som tala illa om hans måleri (och de äro legio) men fastän jag temmeligen högt säger ut mina tankar, äro vi ännu de bästa vänner. Jag ger honom en japanesisk vas till nyårsgåfva.

    Gustave Courtois
  • Min granne är Kaufmann – en snäll, beskedlig karl – söndersmulad och nervös som alla journalister, ofta nedtryckt af tanken på framtiden, som för literatörer ej är mycket lysande, då de ju med tidningsskrifvande äro förstörda till kropp och själ tidigare än alla andra. Han är tjenstaktig, beskedlig, men är ful, tråkigt ful och har en röst som skär i öronen. Han ser ut som en liten, blond, oförarglig dansk mefistofeles. Emellertid har jag i honom en stor beundrare, och han sjunger mitt lof öfverallt.

    Richard Kaufmann Mefistofeles
  • Han och jag ha funderat ut en roman tillsammans, och han har tagit saken så allvarsamt att han redan börjat teckna upp ett och annat. Vi gå naturalistiskt till väga och begagna oss endast af fakta. Jag har lofvat stå till tjenst med en massa yrkesdetaljer eftersom hans hjelte blir en dansk målare i Paris. Att Niels Lyhne leker honom i hågen är tydligt. När man skall hitta på något för andra och således ej har den minsta ansvarighet, är det mycket lättare än att komponera för egen räkning. Jag vet ej huru många kapitel jag redan rifvit sönder och lappat ihop under våra middagar på ett litet värdshus här invid.

    Paris Richard Kaufmann Niels Lyhne
  • Ett slägte som blir illa medfaret i den blifvande boken äro de nordiska sångerskorna – uppe på julfesten sist studerade jag ett exemplar som var herrligt. Detta pretentiösa, fräcka paraderande med qvinnovärdigheten, denna värds husmamsell jargon som nordiska fruntimmer alltid få, då de från början ej varit något särdeles, saknar uppfostran och sedan föra ett äfventyrligt lif är något som förekommer alltför ofta hos våra nordiska dramatiska och lyriska artister för att ej vara ett alldeles utmärkande drag för hela species.

  • Nu närmar sig klockan tolf. Ännu tio minuter fattas. Redan sedan flere timmar ha ni önskat hvarandra godt nytt år derhemma. Gud vare tack och lof för det år som flytt – ty vi ha ju alla varit friska, ännu ej förlorat lefnadsglädjen och hålla af hvarandra – hvad behöfves väl mera. Mycket glad är jag att Mammas sjuklighet från senaste år nu tyckes ha gått alldeles om. Ack om mamma ändå kunde tänka på oss och sålunda, af renaste moderskärlek, komma sig till att vårda sig, gå, gymnasticera eller hvad som helst för att bli rigtigt, rigtigt kry! Ack måtte jag länge, länge få behålla Mamma. Jag vet alls icke hvad det skulle bli af mig den dag mamma vore borta. Jag lägger den saken i Guds hand och hoppas och tror.

    Alexandra Edelfelt
  • Och flickorna – måtte de bli starka, friska, nyttig menniskor, Mamma till glädje. det blifva de nog

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • och nu slår min klocka 12 och jag skrifver för första gången 1883 Derpå tar jag er alla i famn, Mamma först naturligtvis, och önskar eder med tårar i ögonen och med den varmaste tacksamhet och kärlek i hjertat Eder ett Godt Nytt År Måtte Herren Gud bevara Eder! Så har dock min första tanke på detta år varit för Mamma,och det är en god början på året. Derpå går jag nu alldeles ensam och fattar en gyllene pokal och fyller den med glödande cypervin (ett vanligt glas med likör i – det är det enda jag har hemma) – seså nu är det gjordt – och dricker Eder skål – Mammas Annis, Berthas, Tante Gadds, Morbrors och hans familjs, Tajtas och Maris. för att lugna Eder och genast afklippa misstanken om skåpsuperi vill jag anmärka att ej druckit ett glas för hvar och en, men att meningen var lika god.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Fanny Brandt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Fredrika Snygg Mari / Marie
  • Jag har ännu lust att skrifva till Bos i natt. Jag är ledsen öfver att han tror mig vara dålig patriot, för det jag ej är fennoman. Jag vet dock att jag alltid med stolthet tänker på Finland då jag ser att vi bära oss bra åt hemma eller ute, och med sorg på detta samma kära landet när dumheter och lumpenheten vinner segrar der – att jag vet, att jag, om det gällde, ej skulle vara sämre än de andre i att öppet visa att jag kunde lida och uppoffra något för detta folk och den torfva af jorden, der jag blifvit född och der jag lefvat mina första ungdomsår. – Här som i allt annat gäller det att göra något – icke att hålla tal.

    Finland Berndt Otto Schauman
  • Och härmed säger jag Eder godnatt. Jag. blir så underligt vek om hjertat när jag tänker på Eder – att veta det ni håller af mig är bättre än all verldens succès, pengar och fagert tal.

  • I morgon visiter: Koechlins, Gérôme, Madame Pasca, Runebergs till de öfriga skickar jag kort.

    Lina Runeberg Jean-Léon Gérôme Alfred Koechlin Walter Runeberg Emma Koechlin-Schwartz Pasca
  • I morgon ha vi, Kauffmann och jag, fru Sophie Menter-Popper på frukost har i ateliern. Skada att jag ej har något piano. Hon är en äkta Wienerinna – Ogratiös, musikalisk och litet simpel, men ganska glad och gemytlig. Vår menu är: kall kyckling med mayonnaise, ostron, gåslefverpastej och frukt – vin: Macon vieux. Mina glas och tallrikar. Kauffmanns servietter.

    Richard Kaufmann Sophie Menter
  • Apropos, ni får snart läsa en grann artikel af Kauffmann om expositionen hos Petit i "Göteborgs handels och sjöfartstidning. Troligen införa våra tidningar också samma korrespondens.

    Richard Kaufmann Georges Petit
  • Endera dagen skall jag gå och se på Fedora med Sarah B.hon skall vara alldeles utmärkt säga alla, på hvilka jag litar i konstfrågor.

    Sarah Bernhardt Fédora Romasov
  • Theatre français är skräp nu: Coquelin borta, Sarah borta, Croizette borta och utan dessa: njeto dobra marscher. – ”Le roi S'amuse" skall vara ”un four”. "Le roi s'amuse peut être, mais le publicne s'amuse pas”.

    Théâtre-Français Sarah Bernhardt Benoît Constant Coquelin Sophie Croizette
  • Har jag talt om att jag gjort bekantskap med den ungerske författaren Max Nordau? Han är läkare här i Paris. Ett lexikon att slå upp i den karlen – har reda på allt. Är påtagligen jude. Filosof, pessimist, men ganska glad sällskapsmenniska. talar alla språk ypperligt – franska som en Parisare. Ofta ha vi häftiga debatter, der hans stora lärdom naturligtvis går segrande ur striden. Han har en mani att alltid vilja systematisera, göra upp filosofiska sammanställningar och förklara allt ur vetenskaplig synpunkt. Han har skrifvit en ganska känd bok på tyska "Paris und die Pariser” samt håller nu på med något filosofiskt-medicinskt om alkoholismen och dess ärftlighet m.m.

    Paris Max Nordau
  • Och nu god natt ännu en gång God fortsättning på det nya året och tusen de varmaste helsningar från Atte