Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

badanläggningar beställningar författare förlovning jesuiter judar konstsamlingar kvinnor norrmän personlighet porträtt post skådespelare solfjädrar teater transport utställningar

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

None

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Härmed följer Rosinas aqvarell som jag hoppas, skall kunna gå som bref. Beställ en passepartout helt förgyld, 8 centimeter bred på alla sidor hos Jürgenfeldt och låt Liljelund sätta en enkel vacker guldlist omkring, samt framför allt ett klart, hvitt glas. – Aqvarellen kunde ju kallas "les tourterelles" eller något annat. Finnes det hos Creutz ingenting om dufvor att citera. Det är ju manieradt, affekteradt litet trivialt som ämne, men skall så vara för att vara i kostymens stil.

    Alexandra Edelfelt Arvid Liljelund Gustaf Philip Creutz Rosina Zilliacus Carl Leopold Jürgenfeldt (osäker koppling)
  • Min tafla är ebaucherad

  • först om lördag kommer Reuterskiölds så då få vi höra om porträttet. Jag får god tid att göra antingen taflan eller porträttet till salongen.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Björnson var här länge och väl i går. Han har gått och tänkt på vårt sista samtal, och kommer in med ett: det förargade mig, det som Ni sade sist vid vårt samtal om Sverige, Bellman och Runeberg – hvarpå det fortsattes med ökad kraft, trots 14 dagars mellanrum.

    Sverige Johan Ludvig Runeberg Carl Michael Bellman Bjørnstjerne Bjørnson
  • Han är naiv och öfvertygad om hvad han för ögonblicket säger, och är derföre mera sympathisk än man på längre håll kunde tänka. Det är som ett barn som vaknar upp till tankar och tror att han ensam tänkt dem sedan verldens skapelse. Hans egenkärlek eller, rättare sagdt, naiva erkännande af sig sjelf, är mera lustigt än föragelseväckande. Tröttande skulle han bli i längden – ty der är ett bråk och ett väsen i hans hjerna, och man blir alldeles vimmelkantig af allt det stora i tankar ord och åthäfvor. Han går som Gulliver bland pygméerna och är värre än Hobergsgubben i att ta till i stort. men som sagdt, hans "idéer” komma och gå med ofantlig lätthet, och 3 dagar efteråt säger han raka motsatsen af hvad han påstått.

    Bjørnstjerne Bjørnson Lemuel Gulliver Hobergsgubben
  • Lie är en presterlig natur – human, säflig – en blandning af kaplan och hygglig sjökapten. Hans utseende har något jesuitaktigt, som alls ej återfinnes i hans karaktär. – Lie är en sympathisk menniska som man aldrig kommer i dispyt med.

    Jonas Lie
  • Björnson lär, enligt hvad Norrmännen säga, alls ej vara van vid motsägningar – men här får han lof att höra på sådant.

    Bjørnstjerne Bjørnson
  • Alexandre Dumas har jag hittils mest känt som konstvän. Han har en massa goda saker, bl.a. en massa Messonnier och hvad bättre är, lär ha fått dem allesamman till skänks. – Jude lär han vara att ha att göra med. För resten är han mycket artig, litet blagueur, talar mycket.

    Ernest Meissonier Alexandre Dumas
  • Jag talade om Prinsessan af Bagdan och Croizettes spel. Naturligtvis kunde jag ej säga hvad jag tänker och tycker att stycket, som så mycket annat af honom är grundfalskt, utan gjorde jag bara reflexioner om sättet att spela, förstå vissa ställen o.d.

    Bagdad Sophie Croizette Alexandre Dumas
  • Hade Dumas haft en ordentlig mor så skulle det kanske blifvit något bättre af honom – en stor talent som har gått en galen väg hela lifvet igenom.

    Alexandre Dumas Marie-Laure-Catherine Labay
  • Nej, nu måste jag sluta. Courtois och jag skola till turkiska badet – och tiden lider

    Gustave Courtois
  • Måtte solfjädern hinna fram – ack det eländet Petersburg – huru har vår post ej ställt det bättre. Tusen helsningar till alla från Atte

    Sankt Petersburg
  • Hvar fins Lulle – jag skulle gerna skrifva och gratulera honom. Det blef ändå slägten.

    Julian Serlachius Paula Emilia Söderhjelm