Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

äktenskap beställningar brev dagstidningar dramatik emancipation fennomani finländare författare förlovning kejsarinnor kloster konst konstutställningar kungligheter kvinnor lagstiftning lärare litteratur män palats parlament personlighet politik porträtt prinsar republik (statsskick) sällskapsliv skönlitteratur slott språk svekomani utställningar

None

None

None

None

None

None

None

None

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag har verkligen varit en stor slarf i fråga om brefskrifning under senaste tiden. Mest korta, oregelbundna breflappar, som, då jag tänker på dem, komma blygselns rodnad att glöda på mina kinder Det olyckliga är att man så sällan är hemma om aftnarna, och om dagen hela tiden är sysselsatt. Brefven bli derföre till hopkrafsade under frukosttimmen, och bli derefter. Det är ändå det roligaste jag vet att samspråka med Mamma, och jag förebrår mig att ej oftare unna mig detta nöje.

    Alexandra Edelfelt
  • Min tafla är nu litet mera färdig än sist – dock är ja alls ej nöjd med den – Modrens figur är litet för söt – barnet alls ej påbörjadt ännu.

  • Endera dagen skall jag väl börja fru Reuterskiöld, som blir min Salongstafla, – hoppas jag.

    Lovisa Reuterskiöld
  • Då man haft den sällsporda lyckan att ha haft succes i Paris och vara någotsånär känd der, bör men vara ytterst försigtig med hvad man utställer. Bättre vara borta från en salong än att komma med något som ej gör en ära.

    Paris
  • I morgse kl. 1/2 9 träffade jag Björnson som bor här bredvid och som var ute för att köpa tidningar. Jag gick och väntade på en modell, som ej kom förrän kl. 11. Björnson fick tag i mig och, med hans omständliga behof att meddela sig, talade han om att han ej fått en blund i sina ögon under sista natten, emedan inspirationen då kommit öfver honom, och han, i tankarne, fått ett helt drama färdigt. Detta drama har han sedan 14 dagar talt om och för hvar gång jag träffat honom, har det alltid varit någonting helt nytt. Iden har varit: en intelligent qvinnas fordran på männens absoluta renhet, innan hon ger sin hand. I början var hans fundering till den grad barock, att den skulle ha varit rent af dramatiskt omöjligt – nu, enligt hvad han sade i dag, har han modifierat den betydligt, och t.o.m. icke skytt alla gamla theaterknep såsom vilsekomna bref, igenkända handskrifter o.d för att ge fart åt det hela.

    Bjørnstjerne Bjørnson
  • Hvad han alltid har, det är eld. Ingen gymnasist skulle varmare ha kunnat tala om ett förstlingsarbete – han skrek, agerade, fäktade med armarna – och ingen gymnasist skulle ha rört ihop mera rent barnsligt och verkligt snillrikt än han. Det blir det bästa jag någonsin har skrifvit sade han. Hvilken lärdom för mig, som alltid går och misströsta. Man bör tro på sig sjelf, absolut, blindt, löjligt, det är det enda sättet att frambringa något stort.

    Bjørnstjerne Bjørnson
  • Hans hjeltinna, som på ett brutalt sätt upplyses om sin fästmans lättsinne, ger honom afsked på grått papper, afsäger sig denna verldens härlighet och blir folkskolelärarinna (ett norskt sätt att gå i kloster). Björnson saknar sinne för proportioner och sättet derföre lika löst värde på den simplaste plattaste sanning som han tror sig ha upptäckt som på en verkligt genialisk och ny tanke. På ett helt annat sätt än Mac-Mahon, går också han i en "étonnement chronique". Förvånad öfver verlden, öfver menniskornas litenhet, öfver sin egen storhet, är han en hel serie af utropstecken.

    Bjørnstjerne Bjørnson Patrice de Mac Mahon
  • Valter Runeberg påstår att hans underliga, profetiska språk är affektation, jag tror det är en andra natur. Jag går ofta här på kammare och härmar honom, och jag tror jag kan komma långt i den branchen.

    Bjørnstjerne Bjørnson Walter Runeberg
  • Sedan Björnsons anfall mot den svenska literaturen har jag fått en stor och ny kärlek till den, isynnerhet till en massa af de äldre.

    Bjørnstjerne Bjørnson
  • Till min förargelse har jag dock läst Sturtzen Beckers föreläsningar i detta ämne fr. 1845, just desamma der han far så illa med Runeberg. Stackars Orvar Odd – den gången tog den s.k. esprit'n, som så ofta förr, en galen rigtning. Det är ynkligt att läsa hur en sådan der literär usling med grefvinnan Groffiakin o.d på sin andel, stormodigt gäckas med en sådan titan som Runeberg.

    Johan Ludvig Runeberg Oscar Patric Sturzen-Becker Gruffiakin
  • S.k. spirituela menniskor äro ofta i saknad af omdöme. Detaljen, ögonblicket äro för dem allt – de äro små så visst som esprit'n alltid är liten och snillet stort. Jag vet ej hvilken fransk författare som säger: "Le génie et le bon sens sont de la même famille, l'esprit n'est qu'un collatéral” är det icke bra sagdt? För att ta ett exempel: alla dessa Ehrnroothar och Kræmrar, som låtsa ha esprit, äro de icke ett trångbröstadt, prosaiskt och i höga ting verkligen enfaldigt slägte – Casimir alls ej undantagen.

    Sofia von Kræmer Wilhelmina Ehrnrooth Adelaïde Ehrnrooth Oskar von Kræmer Robert Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Den moderna literaturen är moraliserande, politiserande, filosofisk, naturvetenkaplig, och just derföre tviflar jag på den. L'art pour l'art, den gamla, betrodda satsen håller jag ändå på. Nu för ögonblicket kan man ej öppna en bok utan att tvärt komma in på spörsmål som bäst kunde förhandlas i nykterhetsföreningar, arbetarklubbar och Magdalena hem – men behöfves all denna jemmer för än det skall bli poesi utaf? Om 30 år kommer den s.k. naturalistiska rigtningen att bli till den grad gammalmodig, och tråkig att den kan jemföras med det mest rysligt långtrådiga i den didaktiska diktarten.

  • Kammarn här har voterat lagen om prinsarnes utdrifning en den skamligaste lag som någonsin proponerats – jag hoppas Senaten säger nej, ty detta får, för Frankrikes heders skull, ej gå igenom. Det är som om de alls icke skulle ha någon solidaritets känsla här – Hvar och en behandlar en motståndare hur han vill, och lyder lagen endast då den är honom till nytta. Koechlins äro förbittrade, så republikaner de äro, och så är det med allt hyggligt folk.

    Frankrike Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Jérôme Bonaparte Napoléon Bonaparte (osäker koppling)
  • I går afton var jag bjuden på middag till dem, men kunde ej gå emedan jag förut var bjuden på annat håll till en klubb med Benjamin Constant o.a.

    Jean-Joseph Benjamin-Constant Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz
  • Om tisdag skall jag på middag till Portalis, hvars brors porträtt haft nästan den största succès af alla mina hos Petit utstälda saker.

    Roger de Portalis A. de Portalis Georges Petit
  • I morgon skickar jag af Under björkarne direkt till Kejsarinnan Lilys och fru Miatleffs porträtt måste skickas skildt, ty lådan adresseras till Anitshoffpalatset.

    Anitjkovpalatset Maria Fjodorovna Varvara Iljinitjna Mjatleva Emilia (Emilie) von Etter
  • Nya pressen gör mig förtviflad, så tråkig och barnslig är den – finne och finländare – ack hvad jag nu har väl reda på det der, och ingen skall numera kunna säga mig ett nytt ord i den saken.

  • Aqvarellisternas exposition hos Petit är nu börjad – vår var bättre. Bastien Lepage har utstält der en massa skräp, ovärdigt honom. Han gör intrycket af att vara en lycksökare, Bastien. Och jag mins den tid, då vi, helt unge, hoppades att han skulle bli en af verldens största målare – och denna ädla ärelystnad låter sig nu tystas ned med pengar, ordnar o.d. likasåväl som första bästa bracka.

    Jules Bastien-Lepage Georges Petit
  • Apropos: Weir har skrifvit till mig och talt om att han står i beråd att gifta sig, att han i vår kommer till Europa med sin hälft och då skall presentera för oss den mest charmanta unga dam i verlden – tant mieux!

    Europa Julian Alden Weir Anna Baker Weir
  • Nu säger jag Mamma godnatt och ber om min helsning till alla, stora och små – Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt