Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

aristokrati autokrati barn besök beställningar brev bröllop demokrati dramatik ekonomi folket (fenomen) författare hem herrgårdar karaktärsdrag kläder kvinnor lyrik nationalkaraktär norrmän personlighet politik porträtt post sällskapsliv samhällsklasser skandinavism skönlitteratur sömmerskor utställningar väderlek

None

None

None

None

None

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag skulle ha gått på en visit till Boits efter slutadt arbete, men Noël kom hit och bad mig skjuta upp besöket till om tisdag då han skulle komma med. Jag har således en timmes ledighet före middagen.

    Edward Boit Albert Noël Mary Louisa Boit
  • Fru Reuterskiölds kostym har jag haft åtskilliga förargelser med. Sömmerskan håller på sitt artistskap, hon också, och skickade t.ex. i dag ett extrabud för att säga att hon bestämdt ej ville sitta svarta atlasrosetter på det ljusröda, emedan det ej passade ihop med tiden och färgen – men jag höll ändå på mina rosetter och gick segrande ur striden. Jag är öfvertygad om att de behöfvas. Så har hon dröjt och sölat med att försöka klädningen. Fru R. är nu missnöjd med tyget – som hon anser ej vara tillräcklig fint för "le monde”, ty hon har alltid velat begagna klädningen senare, vare sig på någon kostymbal eller annars på en soirée. Reuterskiöld är rysligt nyfiken och för att han ej skall se det halffärdiga hufvudet, måste jag klistra öfver det med papper hvar gång han kommer. – Der är något i armarnas ställning som alls ej går ännu, men det kommer väl. Jag följer Dagnans råd att alls ej tänka på Salongen – blir porträttet färdigt också att jag blir nöjd med det till den 15, så skickar jag det, hvarom ej, så fortsätter dermed tills alla bli nöjda.

    Lovisa Reuterskiöld Pascal Dagnan-Bouveret Lennart Reuterskiöld
  • Hvad det skulle ha passat utmärkt bra för Walleenarna att köpa Haiko nu, om de haft sina pengar i behåll. Mischa finner väl nu också huru grymt dumt han hushållat med sina pengar, och ångrar väl bittert båtar och holmar och andra dumheter.

    Haiko Emil Walleen (osäker koppling) Mikael Walleen
  • Mamma frågar hvad jag tycker om "en Folkefiende" – den är bra – en fart och ett lif i den. Till dessa aristokratiska funderingar kommer man ändå lätt som konstnär – massan är alltid dum, lättledd och orättvis. Pjesen måtte ta sig bra ut på scenen den är så dramatisk, ehuru ramen är den mest borgerliga och småstadsaktiga. Dr Stockmann påminner förskräckligt om Björnson – också lär Ibsen ha velat teckna honom. Hjertegod, entusiast, godtrogen naiv, naiv, naiv till otadlighet, sådan är Bson. Man måste vara en sådander usprungsnatur för att tro menniskorna om så mycket godt som Stockmann i början af pjesen. Alltsammans är ju dock en ram blott för Ibsens egna idéer om hopen "profanum vulgus" – en tanke som alla tiders skalder haft i sitt hjerta.

    Alexandra Edelfelt Bjørnstjerne Bjørnson Henrik Ibsen Tomas Stockmann
  • Björnson är i grunden alls ej någon demokrat heller; han kan ej vara aristokrat emedan han innerst erkänner endast sig sjelf såsom verldens andliga och verldsliga öfverhufvud – således autokrat. "La democratie c'est l'envie" det är ofta lumpenhetens, litenhetens afund. Så länge verldens står kommer alltid ett qvickhufvud att ha mera succès än en åsna, och en flitig man att förtjäna mera än en lätting.

    Bjørnstjerne Bjørnson
  • Allt, allt i Stockmann påminner om Björnson. B. sade mig sjelf att Ibsen velat porträttera honom – åtminstone i början – Och detta behof att förbättra verlden det är så Björnsonskt – hans egendomligt kamratsliga förhållande till barnen, hans ätande och drickande alltid oberäkneligt, titaniskt, urkraftigt.

    Bjørnstjerne Bjørnson Henrik Ibsen Tomas Stockmann
  • Han har en dotter, B., som heter Berliot, ett underligt namn, och som är 13 år. Inte skulle jag vilja att Butti skulle få höra allt det hon hör, och heller ej att hon skulle ha samma tvärsäkra, nästan oförskämda sätt.

    Berta Edelfelt Bjørnstjerne Bjørnson Bergliot Bjørnson
  • Nå, norrmännen äro nu alls ej som andra. Naiva, tvärsäkra och bondaktiga.

  • Att en folkefiende hemma gjorde så mycken lycka är ju naturligt då partiväsende andlig omyndighet o.d. får så många slängar. Ack om någon någon ändå ville skrifva något derhemma! Gånge Rolfs skandinavism är ett så sorgligt tecken – denna gamla utnötta, omoderna skandinavism i vers, vara för att partiet så vill ha det. Literaturen är dödad i Finland af dessa ohyggliga språkstrider. Hur är det möjligt att ingen af de unga tänker på att skrifva något? Politiken är lättare och mera inbringande – den behöfver majoriteten, dumhufvudena i tusental, literaturen kan endast räkna på en utvald krets.

    Finland Emil Wichmann
  • Nu måste jag sluta, ty posten går. Misstager jag mig ej, så får jag bref i morgon, detaljerna från det Zilliacuska bröllopet.

    Rosina Zilliacus Gustaf Langenskiöld
  • Det finnes ögonblick då jag har verklig hemlängtan, d.v.s. lust att sitta i lugn och ro hos Mamma – icke är det Nikolaikyrkans facad som frestar mig. Det är mulet i dag, måleriet går ej särdeles och jag skulle så gerna vilja vara hos Eder, det skulle krya upp mig litet. Och nu farväl, tusen helsningar från Atte

    Nikolajkyrkan Alexandra Edelfelt