Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet
Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag sitter här midt i Jerusalems förstöring – flyttningseländet, ty så lätt man än tror det vara att flytta tvärs öfver en förstuga – så ha nu ändå 4 dagar åtgått utan att jag ännu är i ordning.

    Avenue de Villiers 147 Jerusalem
  • Det är rysligt länge sedan jag skrev sist – först illabefinnande – magen, svindel som genom tvenne dagars behandling gick öfver – så nervositet (konstaterad af dr Munthe) som så nedstämde mig att jag skulle ha skrifvit bara Jeremiader om jag satt mig ned att författa ett bref. Det är en ren vinst för Mamma att ej ha fått något bref från mig från de der dagarne – Munthe förskref hvila, mycken motion, och sade att det hela alls ej var farligt. Man har naturligtvis en massa förargelser – tapetserare som ej komma – conciergen som ej har tid att hjelpa mig, eller gör allting bakvändt – gräl med proprietairen som vill att jag skall låta måla om ateliern för att öfverskyla hålen jag slagit i hans usla gipsväggar

    Avenue de Villiers 147 Alexandra Edelfelt Axel Munthe Jeremia
  • Jag har en mycket god atelier, men är, hvad men personliga beqvämlighet beträffar mycket mindre väl lottad än förr. Min sängkammare är en slags lafve eller balkong, så trångt att jag knappt kan röra mig der. Om två à tre dagar hoppas jag det skall bli bättre både med min bostad och med humöret.

    Avenue de Villiers 147
  • Ack om Mamma, såsom jag hoppas, kommer i Maj, får Mamma ge mig några goda råd! Jag är så innerligt glad, vid tanken att ni kommer, men vågar knappast tro på denna lycka.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag skall naturligtvis lemna alla upptänkliga notiser och resan. Ni skulle väl hvila i Berlin. Jag har talt med den tråkige Fich som känner halfva Berlin och bedt honom anvisa mig ett hotell och en menniska som kunde ta hand om er.

    Berlin Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt Alfred Fich
  • Fich skulle på detta sätt kunna bli mig till något nöje här i lifvet – hittills har han bara plågat mig med sina långtradiga historier.

    Alfred Fich
  • Det är förargligt att ej kunna arbeta för flyttningen. – Så många saker som passade bra i den gamla ateliern, passa ej mera här – deraf kostnader, bråk, bråk.

  • Jag skulle ha en ofantlig lust att lemna alltihop och hvila mig litet på landet, men detta är visst ett fåfängt hopp.

  • I afton skall jag på middag till Alex Dumas.

    Alexandre Dumas
  • Om allt detta kunde för alltid förjaga den början till svårmod som jag då och då lider af! Utan att jag egentligen har någon anledning i verlden. Jag känner mig ibland så tom, så intresselös, grå, grumlig, och utan minsta skymt af energi och glädje. – Är det då slut med ungdomen? Våren är alltid en svår period för mig.

  • Nej, jag vill ej plåga Mamma med detta onödiga snack Det blir nog bättre med mitt humör. Om ni kommer hit i maj så skall jag nog vara glad igen, och glada skola vi allesamman resa upp mot Norden, der jag skall hvila först och arbeta sedan. – Jag är öfverlupen af folk som förarga mig, skrifver på ett bordshörn och har stundliga förargelser. – Mammas Atte.

    Norden Alexandra Edelfelt