Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel årets fester Årstider besök beställningar brev jul kejsare kläder konserter musik pälsar piano porträtt ryssar utseende väderlek vinter

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Petersburg i 1883, 4 sidor.

Älskade Mamma, Nå ändtligen kom det efterlängtade brefvet! Sedan jag sist skref, jag tror det var om fredag, har jag hört mig mätt på musik för någon tid, börjat teckna fru Demidoffs porträtt och gjort visiter. Det är detta eländiga visiterande som nu åter om en stund skall rycka mig från skrifningen, ty ännu har jag af den oräkneliga slägten Wolkoffs, Odinzoffs och fru Ellis ogjorda.

– Från det vackra, kalla vädret med snöväder då och då och ett klingande före, ha vi nu fått det rysligaste slask, hjuldon och smuts så man kan drunkna.

Sarasates konsert utmärkt. Roligt att höra en så ypperlig orkester igen. Efter konserten gick jag in till de medspelandes rum, togs der emot af Pablo och de två andra, som presenterade mig för några musikaliska notabiliteter. – Någon slags super blef ej af emedan S. var mycket trött. I går voro vi igen på konsert. Petersburgarne äro galna i pianobuller, för Rubinsteins skull. Och en helt ung tysk, 12 år, som heter d’Albert, ger på så förfärligt att man tror han kan slå hela flygeln sönder och samman. Mycket kraftigt spelade han Beethoven, Rubinstein och Weber, men som jag, fattig okunnig man tyckte, mycket känslolöst Schumann och Chopin. Emellertid var publiken i extas, och gaf honom en stor guldkrans, och fastän man hört piano och bara piano från 8 till 11, tvangs han ännu att spela 2 numror öfver programmet. Denne d’Albert, liten, ful, otymplig, med en lejonman à la Rubinstein, är dagens hjelte långt mera än Sarasate. ”C’est un genie” säga ryssarne, och då är det ej att resonnera emot. Visserligen är han förvånande säker och har en styrka som endast Rubinstein, men detta förfärliga slammer detta hamrande i timtal! – nå ja, jag är nu en okunnig stackare, och vill derföre ej komma fram med mina funderingar.

Sascha, Manzeys och jag voro der. De voro i extas, fullständig extas. I går och i dag har jag gjort croquiser till furstinnans porträtt, hon blir i profil, hufvudet halfprofil, hållande öfver axeln en sobelbrämad gammal rysk mantel af guldbrokad – ena handen blir synlig. Duken så stor som pappas porträtt. 2#000 rubel sade jag åt Linder. Hon har ett aristokratiskt utseende (född Trubetskoi, dotter till den bekanta Lise Trubetskoi i Paris). Jag tror jag skall kunna göra detta porträtt mycket fort, om hon bara sitter. Hon och hennes syster en liten ful, obetydlig en äro mycket vänliga. Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt?

I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina. Nu farväl – jag måste ut och vandra, vandra på visiter. Det är bland det ohyggligaste jag vet. Helsa alla. Om fjorton dagar är det jul och då hoppas jag vara hos Eder på några dagar.

Mammas

Atte

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Nå ändtligen kom det efterlängtade brefvet!

  • Sedan jag sist skref, jag tror det var om fredag, har jag hört mig mätt på musik för någon tid, börjat teckna fru Demidoffs porträtt och gjort visiter.

    Helene Demidov di San Donato
  • Det är detta eländiga visiterade som nu åter om en stund skall rycka mig från skrifningen, ty ännu har jag af den oräkneliga slägten Wolkoffs Odintzoffs och fru Ellis ogjorda.

    Sofia Alexandrovna Ellis Jelizaveta Nikolajevna Odintsova Alexej Alexejevitj Odintsov Michail Sergejevitj Volkov Alexander Sergejevitj Volkov Jelena Nikolajevna Volkova
  • Från det vackra, kalla vädret med snöväder då och då och ett klingande före, ha vi nu fått det rysligaste slask, hjuldon och smuts så man kan drunkna.

  • Sarasates konsert utmärkt. roligt att höra en så ypperlig orkester igen. Efter konserten gick jag in till de medspelandes rum, togs der emot af Pablo och de två andra, som presenterade mig för några musikaliska notabiliteter – någon slags supee blef ej af emedan S. var mycket trött.

    Pablo de Sarasate
  • I går voro vi igen på konsert. Petersburgarne äro galna i pianobuller, för Rubinsteins skull – och en helt ung tysk, 18 år som heter d'Albert, ger på så förfärligt att man tror han kan slå hela flygeln sönder och samman – mycket kraftigt spelade han Beethoven, Rubinstein och Weber, men som jag, fattiga okunnig man tyckte, mycket känslolöst Schumann och Chopin. Emellertid var publiken i extas, och gaf honom en stor guldkrans, och fastän man hört piano och bara piano från 8 till 11, tvangs han ännu att spela 2 nummer öfver programmet. Denna d'Albert, liten, ful, otymplig, med en lejonman à la Rubinstein, är dagens hjelte långt mera än Sarasate. "C'est un genie” säga ryssarne, och då är det ej att resonnera emot. Visserligen är han förvånande säker och har en styrka som endast Rubinstein, men detta förfärliga slammer detta hamrande i timtal! – nå ja, jag är nu en okunnig stackare, och vill derföre ej komma fram med mina funderingar Sascha Manzeys och jag voro der. De voro i extas, fullständig extas.

    Frédéric Chopin Ludwig van Beethoven Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Eugen d' Albert Alexander Jacobson Nikolaj Nikolajevitj Manzey Anton Rubinstein Pablo de Sarasate Robert Schumann Carl Maria von Weber
  • I går och i dag har jag gjort croquiser till furstinnans porträtt hon blir i profil, hufvudet halfprofil, hållande öfver axeln en sobelbrämad gammalrysk mantel af guldbrokad – ena handen blir synlig Duken så stor som pappas porträtt. 2000 rubel sade jag åt Linder. Hon har ett aristokratiskt utseende (född Trubetskoi, dotter till den bekanta Lise Trubetskoi i Paris). Jag tror jag skall kunna göra detta porträtt mycket fort om hon bara sitter. Hon och hennes syster en liten ful, obetydlig en äro mycket vänliga.

    Paris Helene Demidov di San Donato Konstantin Linder Elisabeth Trubetskoj Olga Petrovna Trubetskaja (osäker koppling)
  • Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.

    Gattjina Alexander III Alexander Beggroff Paul Demidov di San Donato Henri-A. Duperret
  • Nu farväl – jag måste ut och vandra, vandra på visiter. Det är bland det ohyggligaste jag vet. Helsa alla. Om fjorton dagar är det jul och då hoppas jag vara hos Eder på några dagar. Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt