Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer besök finländare hov (samhälleliga system) kejsarinnor kungligheter middag militärer (personer) ministrar palats restauranger sällskapsliv sjukdom (tillstånd) slott tjänstefolk visitkort

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt den 15 december 1883, 6 sidor.

Älskade Mamma,

I går var jag verkligen på slottet i Gatchina, och kan således berätta något. Kejsarinnan var mycket vänlig som alltid, frågade om mitt görande och låtande, såg på skizzen och lofvade visa den åt Kejsarn. Hon tyckte mycket om skizzen, men såg litet häpen ut när jag sade hur stor taflan var. Vi få nu se huru det går. Hon frågade om de mina, mor och syskon, och intresserade sig specielt för Butti, som med Capi, allt fortfarande utgör Kejsarens ögonfägnad. – ”Och så ha vi varit i Kjøbenhavn” sade hon ”ja ändtligen ha vi igen varit i Kjøbenhavn och jag var så glad deråt”. Hon menade att jag skulle bli förtviflad här öfver mörkret, hvari jag instämde.

Det var en förfärlig massa uppvaktande den dagen, 25 stycken ungefär, deribland utländska ministrar i full skrud, generaler, hvaribland en fransk general, kammarherrar och kammarjunkare, jag var den enda i frack. Mme Flotow var i Petersburg så att jag ej kunde göra min uppvaktning hos henne, utan lemnade blott kort. Duperret gaf mig rendez-vous i dag kl. 1 på en restaurant, men kom ej dit, hvarföre det vet jag ej. Han skulle säga mig hvad Kejsarn sagt om skizzen. Tronföljaren hade bedt helsa till mig, men var ej visibel, emedan han hade en lektion.

I dag var jag urståndsatt att måla genom mörkret – dessutom var jag arg på Demidoffs intendent och på fröken Trubetskoi som flyttat mina saker, utan vidare, i intendentens sängrum, der det är mörkt och der jag ansåg det opassande att ha furstinnan att posera. Jag hakade derför på Demidoff, och utlade kort och kraftigt att jag ej kunde göra något under sådana omständigheter, och att jag redan förut hade tillräckligt obehagligheter af vädret, brist på atelier o.d. för att ännu behöfva jagas från rum till rum. – Demidoff blef arg på intendenten, gaf honom en dugtig skrupens och sade att jag skulle få disponera öfver rummen, låsa igen dörren och att de andra ej skulle understå sig att störa mig. Den der lilla Troubetskan har varit lam i tre år, stackars menniska, och är derför så der egendomligt sluten och bitter. Hon är 22 år fastän hon ser ut som 16 – mager, liten, eländig. I dag har jag dock målat upp hela porträttet – trots mörkret, i morgon, om det är ljust, skall jag måla ansigtet.

– Sista torsdags var det dans för finska societeten hos Haartmans. Jag var der en stund, men flydde osedd kl. 12. Det såg tråkigt ut. Streng och Ingman och Engman och Stepanoff och Belaijeff och Collan och Bruun – nej det var icke trefligt. – Den der nya fru Standertskiöld f.d. Bremer, såg jag för första gången – en rigtig schweitzisk piga, fånigt utstyrd och alldeles ovan, tycks det att vara bland bättre folk – talar en gemen franska. Men – det var nu gubbens och Hugenin[?] Bremers smak.

Casimir E. hade bjudit på middag den dagen, men jag kunde ej komma, så att han i dag har bedt mig följa sig på engelska klubben, der alla fina generaler äta god mat och spela hasardspel.

I går voro vi på middag hos Armfelts. Häromaftonen var det ett sådant gräl mellan dem och Buistroff angående detta evigt samma med Bebe, att frun fick en förfärlig nervattack, skrek och sprattlade, förbannade Carolus och höll Buistroffs starka och trogna hand hårdt sluten i sin. Jag hade ej sagt ett ord, ej ett jota under hela detta vanvettiga gräl som jag hört tusen gånger förut, och var mycket glad deråt. Det enda sättet att ta saken lugnt är att anse henne som sjuk, och något onaturligt är det ju i henne.

Nu måste jag laga mig i ordning för att gå på den Ehrnroothska middagen.

I allmänhet ser jag sakerna denna gång mycket mer ”en philosophe” och följer Mammas råd att stå på min kant. Det hjelper. Jag känner mig sjelf mycket raskare, friare och lyckligare. – Buistroff började bråka med mig en dag för att jag skulle uttala en rysk fras – men jag skrattade bara och var lika envis som han så att de andra fingo honom att sluta skämtet. Han är sig fullkomligt lik – allt ännu Manzeys, d.v.s. föräldrarnes och tjotje Nadjas Gud.

Fröken M. är söt och har ledsamt tror jag. De komma alls ej att gå ut i vinter till följd av Schuras sjukdom.

Farväl, mera härnäst –

Helsa alla från

Atte.

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I går var jag verkligen på slottet i Gatchina, och kan således berätta något. Kejsarinnan var mycket vänlig som alltid, frågade om mitt görande och låtande, såg på skizzen och lofvade visa den åt Kejsarn. Hon tyckte mycket om skizzen, men såg litet häpen ut när jag sade hur stor taflan var. Vi få nu se huru det går.

    Gattjina Maria Fjodorovna Alexander III
  • Hon frågade om de mina, mor och syskon, och intresserade sig specielt för Butti, som, med Capi, allt fortfarande utgör Kejsarens ögonfägnad. – "Och så ha vi varit i Kjobenhavn" sade hon” ja ändtligen ha vi igen varit i Kjøbenhavn och jag var så glad deråt. Hon menade att jag skulle bli förtviflad här öfver mörkret, hvari jag instämde. Det var en förfärlig massa uppvaktande den dagen, 25 stycken ungefär, deribland utländska ministrar i full skrud, generaler, hvaribland en fransk general, kammarherrar och kammarjunkare. Jag var den enda i frack.

    Köpenhamn Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Maria Fjodorovna Alexander III Alexandra Edelfelt
  • Mme Flotow var i Petersburg så att jag ej kunde göra min uppvaktning hos henne, utan lemnade blott kort.

    Sankt Petersburg Marie von Flotow
  • Duperret gaf mig rendez-vous i dag kl. 1 på en restaurant, men kom ej dit, hvarför – det vet jag ej. Han skulle säga mig, hvad Kejsarn sagt om skizzen.

    Alexander III Henri-A. Duperret
  • Tronföljaren hade bedt helsa till mig, men var ej visibel, emedan han hade en lektion.

    Nikolaj II
  • I dag var jag urståndsatt att måla genom mörkret – dessutom var jag arg på Demidoffs intendent och på fröken Troubetskoi som flyttat mina saker, utan vidare, i intendentens sängrum, der det är mörkt och der jag ansåg det opassande att ha furstinnan att posera. Jag kallade derför på Demidoff, och utlade kort och kraftigt att jag ej kunde göra något under sådana omständigheter, och att jag redan förut hade tillräckligt obehaglig heter af vädret, brist på atelier o.d. för att ännu behöfva jagas från rum till rum. – Demidoff blef arg på intendenten, gaf honom en dugtig skrupens och sade att jag skulle få disponera öfver rummen, låsa igen dörren och att de andra ej skulle understå sig att störa mig. Den der lilla Troubetskoi har varit lam i tre år, stackars menniska, och ä derför så der egendomligt sluten och butter. Hon är 22 år fastän hon ser ut som 16 – mager liten, eländig. I dag har jag dock målat upp hela porträttet – trots mörkret, i morgon, om det är ljust, skall jag måla ansigtet.

    Helene Demidov di San Donato Paul Demidov di San Donato Olga Petrovna Trubetskaja (osäker koppling)
  • Sista torsdags var det dans för finska societeten hos Haartmans. Jag var der en stund, men flydde osedd kl. 12. Det såg tråkigt ut. Streng och Ingman och Engman och Stepanoff och Belaijeff och Collan och Bruun – nej det var icke trefligt – Den der nya fru Standertskiöld f.d. Bremer såg jag för första gången – en rigtig schweitzisk piga, fånigt utstyrd och alldeles ovan, tycks det att vara bland bättre folk – talar en gemen franska men – det var nu gubbens och Unga Bremers smak.

    Marie Standertskjöld Ivan Belaejev Ernst Axel Brehmer Alexander von Collan Emil Bernhard Engman Victor von Haartman Vasilij Stepanov Emil Streng Carl August Standertskjöld Theodor Bruun Fanny Maria von Haartman Ingman
  • Casimir E. hade bjudit på middag den dagen, men jag kunde ej komma, så att han i dag har bedt mig följa sig på engelska klubben, der alla fina generaler äta god mat och spela hasardspel.

    Casimir Ehrnrooth
  • I går voro vi på middag hos Armfelts. Häromaftonen var det ett sådant gräl mellan dem och Buistroff angående detta evigt samma med Bebe, att frun fick en förfärlig nervattack skrek och sprattlade, förbannade Carolus och höll Buistroffs starka och trogna hand hårdt sluten i sin. Jag hade ej sagt ett ord, ej ett jota under hela detta vanvettiga gräl som jag hört tusen gånger förut, och var mycket glad deråt. Det enda sättet att ta saken lugnt är att anse henne som sjuk, och något onaturligt är det ju i henne.

    Nadine Armfelt Carl Alexander Armfelt Nikolaj Ivanovitj Bystrov Nadezjda Lerche
  • Nu måste jag laga mig i ordning för att går på den Ehrnroothska middagen.

    Casimir Ehrnrooth
  • I allmänhet ser jag sakerna denna gång mycket mer "en philosophe" och följer Mammas råd att stå på min kant. Det hjelper. Jag känner mig sjelf mycket raskare friare och lyckligare. – Buistroff började bråka med mig en dag för att jag skulle uttala en rysk fras – men jag skrattade bara och var lika envis som han så att de andra fingo honom att sluta skämtet. Han är sig fullkomligt lik – allt ännu Manzeys, d.v.s föräldrarnes och tjotje Nadjas Gud.

    Alexandra Edelfelt Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Fröken M. är söt och har ledsamt tror jag. De komma alls ej att gå ut i vinter tillföljd af Schuras sjukdom.

    Sophie Manzey Alexandrine Manzey
  • Farväl, mera härnäst – Helsa alla från Atte.