Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) årets fester barn besök beställningar brev döden engelska förälskelse fotografier franska frukost jul julgranar julklappar kärlek kejsare krig kvinnor mat middag modeller (yrken) musik nationalism personlighet politik porträtt ryskhet ryssar sjukdom (tillstånd) skolor slaget vid Narva språk svenskar teater utseende visitkort

Petersburg måndag 7/1 84
Älskade Mamma,
Tack för det Sista. Nej nu är det
mycket bättre med humöret. Porträttet
behagar dem rätt mycket, ehuru
det ej är något mästerstycke, och
den lilla rödkritsteckningen som jag
gjort af flickan slår mycket an,
emot min förmodan. De anse
denna teckning vara bättre än fo-
tografierna och bättre än Harlamoffs
porträtt. Tant mieux. Demidoff
är en sådan der i grund bortskämd
och kapriciös menniska som i dag
kan finna vackert det som i morgon
ger honom afsmak. Nu är han emeller
tid mycket nöjd med porträttet.
Hans minspel är så utslitet och
hans matta ögon så uttryckslösa, att
Jag omöjligen kan döma af uttryck
hvad han innerst tycker – Någon
extatisk förtjusning kommer ej i frå-
ga hos honom. Frun skulle gerna

bli qvitt seancerna, tror jag;
hon skall heller ej bli pågad mer
än 1 à 2 gånger, fastän jag behöfver
5 à 6 dagar för att göra taflan
färdig efter mannequin.
– Ellis'es bo ej mera i Zarskoïe –
de ha en våning vid lilla Konjuschennaja.
Julträdet var vackert julklappar-
na många åt barnen – jag fick
också ett papyrossfodral af masur
med mina initialer – som jag i bör-
jan ej kunde läsa (ett slavonskt A–
E.) – hvarföre jag ej trodde att pre-
senten var åt mig – utan gick som
en tölp, lemnade fodralet, som betjen
ten kom och gaf mig i trapporna vid
bortgången. I morgon skall jag
gå dit och tacka och ursäkta mig. –
Der voro en par ytterst comme il
faut och sjåpiga fruar, samt den
rysliga Kireeff, så tillgjord så fin-
fin och cirklad och snörd som möjligt.
Jag hade till den grad ondt i käkar-
ne efter den aftonen af att vrida

munnen till detta "comme il faut” ut-
tryck och tala denna otadeliga
Revue des deux-Mondes franska,
att jag, väl kommen i säng, begynte
säga allehanda otidigheter på olika
språk för mig sjelf, för att få tal
organerna i ordning igen. –
Med Neiglick har jag varit och ätit
frukost – och var i går bjuden till
hans far på middag. Stackars N.
han sade mig, då han bjöd mig huru
föga han trifdes hemma och huru
gerna han såge att jag ej gjorde
bekantskap med hans fars moitié,
men då jag kanske kunde göra
fadren nöje gick jag. Jag hade
varit på juldagsfrukost hos
Manzeys – kallt, kall skinka, fois
gras o.s.v. – Däst och stinn kom
jag derifrån för att kl. 5 äta en
lika bastant middag hos Neiglick.
Det gjorde mig ondt att se huru
gossen led. Frun är en ganska ung
och rätt vacker svenska, väl klädd,
en sådan der rask bufellmamsells-

typ – lyckligtvis tiger hon, och
försvann strax efter middagen.
Vi römmo och gingo på en mindre
theater der chansonetter på tyska
franska och engelska sjöngos. Der
träffade vi en ingeniör Haartman,
senatorns son, som förr varit i
Normalskolan. – Hos Duperret har
jag varit men ej funnit honom
hemma så att jag lemnat kort.
– Just nu blef jag afbruten af amiral
O. Kræmer, som bjöd mig på middag
i morgon. Han sade sig ingenting veta
om Milles ankomst, var nöjd öfver
förlofningen, emedan han öfverallt
höra denne Nordman berömmas.
Jag vet icke rigtigt hur han ser ut,
men jag känner hans bror, Doktorn.
Snart kommer den timmen och
stunden då jag skall besluta huruvida
jag stannar här för att göra den
lilla Lavroffs porträtt eller ej. Det
beror mest på deras våning, ty
jag blir alldeles galen af det

här mörkret. I går hade vi en
liten dust, fröken Manzey och jag
i politik. Hon var i extas öfver
Peter den store och gick ihop med
mig att måla något från hans
tid. Jag framhöll att det som mest
eldat mig från den tiden var Slaget
vid Narva, med di 8 tusen svenskarne
mot 80 tusen ryssar – men öfver detta
var hon ej nöjd. "Comme c'est vilain"
Ettrar och andra förryskade finnar, som
de förr sett ha ej haft tecken till svensk
finsk patriotism och har naturligt-
vis kuschat för all deras ”russkaia
Slava” den ryska äran.
Hon har ifrigt studerat Runeberg
efter den der högst bristfälliga franska
öfversättningen. Hon tyckes förstå
både Julqvällen och Hanna, hvilket
förvånar mig och hedrar hennes
förstånd. Hvar skall jag få tag i
en engelsk öfversättning af "Arne" –
den måste ju finnas, Björnson har
ju varit så berömd och bekant i
Amerika.

– Från Bos hade jag ett innerligt
och vänligt nyårsbref, hvilket jag
i sinom tid skall besvara.
Anni måtte ha beställt origtiga
fotografier hos Nyblin, ty jag
ville ha de ovala, hvilka äro
betydligt bättre. Kan ej detta ändras
ännu?
Herman Gustavovitsch och hans fru
Osten Sacken ha förlorat sin lilla flicka.
Hon dog julaftonen i strypsjuka.
Tjotje Nadja är rädd att han nu
skall göra mera anspråk på bebé.
– Hos Manzeys är det dåligt med
Schura hon har alltjemnt sina
attacker, alltid hjertslitande att
åse. Gubben M. är alldeles förbi –
försöker att hålla god min men
sörjer djupt öfver detta öde.
Farväl för denna gång tusen helsin-
gar till alla – och lycka till på
frukalaset – Mammas
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack för det Sista. Nej nu är det mycket bättre med humöret.

  • Porträttet behagar dem rätt mycket, ehuru det ej är något mästerstycke, och den lilla rödkritsteckningen som jag gjort af flickan slår mycket an, emot min förmodan. De anse denna teckning vara bättre än fotografierna och bättre än Harlamoffs porträtt. Tant mieux.

    Alexej Charlamov Aurora Pavlovna Demidov di San Donato
  • Demidoff är en sådan der i grund bortskämd och kapriciös menniska som i dag kan finna vackert det som i morgon ger honom afsmak. Nu är han emellertid mycket nöjd med porträttet. Hans minspel är så utslitet och hans matta ögon så uttryckslösa, att Jag omöjligen kan döma af uttryck hvad han innerst tycker – Någon extatisk förtjusning kommer ej i fråga hos honom.

    Paul Demidov di San Donato
  • Frun skulle gerna bli qvitt seancerna, tror jag; hon skall heller ej bli plågad mer än 1 à 2 gånger, fastän jag behöfver 5 à 6 dagar för att göra taflan färdig efter mannequin.

    Helene Demidov di San Donato
  • Ellis'es bo ej mera i Zarskoïe – de ha en våning vid lilla Konjuschennaja. Julträdet var vackert julklapparna många åt barnen – jag fick också ett papyrossfodral af masur med mina initialer – som jag i början ej kunde läsa (ett slavonskt A–E.) – hvarföre jag ej trodde att presenten var åt mig – utan gick som en tölp, lemnade fodralet, som betjenten kom och gaf mig i trapporna vid bortgången. I morgon skall jag gå dit och tacka och ursäkta mig. – Der voro en par ytterst comme il faut och sjåpiga fruar, samt den rysliga Kireeff, så tillgjord så fin-fin och cirklad och snörd som möjligt. Jag hade till den grad ondt i käkarne efter den aftonen af att vrida munnen till detta "comme il faut” uttryck och tala denna otadeliga Revue des deux-Mondes franska, att jag, väl kommen i säng, begynte säga allehanda otidigheter på olika språk för mig sjelf, för att få talorganerna i ordning igen.

    Tsarskoje Selo Sofia Alexandrovna Ellis Alexander Venjaminovitj Ellis
  • Med Neiglick har jag varit och ätit frukost – och var i går bjuden till hans far på middag. Stackars N. han sade mig, då han bjöd mig huru föga han trifdes hemma och huru gerna han såge att jag ej gjorde bekantskap med hans fars moitié, men då jag kanske kunde göra fadren nöje gick jag. Jag hade varit på juldagsfrukost hos Manzeys – kallt, kall skinka, fois gras o.s.v. – Däst och stinn kom jag derifrån för att kl. 5 äta en lika bastant middag hos Neiglick. Det gjorde mig ondt att se huru gossen led. Frun är en ganska ung och rätt vacker svenska, väl klädd, en sådan der rask bufellmamsellstyp – lyckligtvis tiger hon, och försvann strax efter middagen. Vi römmo och gingo på en mindre theater der chansonetter på tyska franska och engelska sjöngos. Der träffade vi en ingeniör Haartman, senatorns son, som förr varit i Normalskolan.

    Svenska normallyceum Alexandra Ivanovna Manzey Josefina Neiglick Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Alexander Johan Neiglick Hjalmar Neiglick Georg Viktor Berndt von Haartman
  • Hos Duperret har jag varit men ej funnit honom hemma så att jag lemnat kort.

    Henri-A. Duperret
  • Just nu blef jag afbruten af amiral O. Kræmer, som bjöd mig på middag i morgon. Han sade sig ingenting veta om Milles ankomst, var nöjd öfver förlofningen, emedan han öfverallt höra denne Nordman berömmas. Jag vet icke rigtigt hur han ser ut, men jag känner hans bror, Doktorn.

    Maria Cedercreutz Emil Cedercreutz Oskar von Kræmer Johan Alfred Nordman Gustaf Albert Nordman
  • Snart kommer den timmen och stunden då jag skall besluta huruvida jag stannar här för att göra den lilla Lavroffs porträtt eller ej. Det beror mest på deras våning, ty jag blir alldeles galen af det här mörkret.

    Lavrov
  • I går hade vi en liten dust, fröken Manzey och jag i politik. Hon var i extas öfver Peter den store och gick ihop med mig att måla något från hans tid. Jag framhöll att det som mest eldat mig från den tiden var Slaget vid Narva, med di 8 tusen svenskarne mot 80 tusen ryssar – men öfver detta var hon ej nöjd. "Comme c'est vilain" Ettrar och andra förryskade finnar, som de förr sett ha ej haft tecken till svenskfinsk patriotism och har naturligtvis kuschat för all deras ”russkaia Slava” den ryska äran.

    Narva Sophie Manzey Sebastian von Etter Peter I
  • Hon har ifrigt studerat Runeberg efter den der högst bristfälliga franska öfversättningen. Hon tyckes förstå både Julqvällen och Hanna, hvilket förvånar mig och hedrar hennes förstånd. Hvar skall jag få tag i en engelsk öfversättning af "Arne" – den måste ju finnas, Björnson har ju varit så berömd och bekant i Amerika.

    Amerika Johan Ludvig Runeberg Sophie Manzey Bjørnstjerne Bjørnson Hanna Arne
  • Från Bos hade jag ett innerligt och vänligt nyårsbref, hvilket jag i sinom tid skall besvara.

    Berndt Otto Schauman
  • Anni måtte ha beställt origtiga fotografier hos Nyblin, ty jag ville ha de ovala, hvilka äro betydligt bättre. Kan ej detta ändras ännu?

    Alexandra Edelfelt Daniel Nyblin
  • Herman Gustavovitsch och hans fru Osten Sacken ha förlorat sin lilla flicka. Hon dog julaftonen i strypsjuka. Tjotje Nadja är rädd att han nu skall göra mera anspråk på bebé.

    Nadine Armfelt Augusta Lerche Herman Gustavovitj Lerche Nadezjda Lerche Lerche
  • Hos Manzeys är det dåligt med Schura hon har alltjemnt sina attacker, alltid hjertslitande att åse. Gubben M. är alldeles förbi – försöker att hålla god min men sörjer djupt öfver detta öde.

    Alexandrine Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Farväl för denna gång tusen helsingar till alla – och lycka till på frukalaset Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt