Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

besök beställningar depression ekonomi förälskelse kärlek kejsare kejsarinnor konserter konsthandel kungligheter kvinnlighet kvinnor läkare manlighet melankoli middag musik personlighet pessimism porträtt resor sjukdom (tillstånd) tjänstefolk transportmedel

Petersburg d. 21/1 84
Älskade Mamma,
Nu kan jag gifva svar på rätt mån-
ga frågor. Lilla Lavroff blir ej
målad, dels emedan jag ej har lust,
dels för det Modren tycker att hon
alls icke är till sin fördel nu.
Jag reser derföre i sluten af veckan.
Heinricius reser om lördag eller
söndag härifrån – troligen följer jag
med honom. – Hos Wladimir
var jag i dag. Han var vänlig-
heten sjelf, önskade mig allehanda
lycka och välgång, berömde min ta-
lent, men förblef stum vid mitt tal
om Kejsarens tafla, svaret som jag
väntade på .o.d. Adjutanten, furst
Obolenski, en gammal bekant från
Zarskoïe, lofvade tala med sin
bror om taflan. Brodren är näml.
f.n. en "person grata” vid hofvet, och

lär vara den som Kejsaren mest
lyssnar till. I morgon skall jag
gå för sista gången till Demidoffs
för att retouchera några småsaker
på kostymen. Sekreteraren frågade
mig huruvida jag vill ha pengarne
(5,000 frcs) här eller i Paris. Jag valde
att ta ut dem i Paris och skall
derifrån skicka hem hälften, hvaraf
en del bör läggas på kistbotten d.v.s
på banken.
I lördags var jag på middag hos Mme
Lavroff – en ovanligt intelligent
menniska. Hon är längre är jag och
har mycket manhaftiga rörelser.
Fröken Krogius är mera som vän i
huset än som guvernant. De gjorde
ett mycket godt intryck på mig
dessa menniskor. Jag är lika nöjd att
ej behöfva måla porträttet, ty flickan
har nu något odecideradt i sina

drag. Passar det sig ett annat
år, så målar jag henne, så blef
det öfverenskommet – i nästa
höst till exempel.
I går, söndag hade Manzeys bjudit
mig på en festkoncert, der Rubin-
stein anförde orkestern, Davidoff och
Auer spelade, och kröningskan-
taten utfördes. De kejserliga voro
der, tutti quanti, och det var rätt
vackert att öfvervara deras inträde –
orkestern och menigheten steg upp –
Rubinstein vände sig mot de in-
trädande och den stora kören och orkestern
stämde upp "Bosche Zarja chrani – Mam-
ma skulle nog ha varit rörd. Vi sutto
alldeles bredvid den kejserliga logen
och fingo derigenom betrakta dem
alla noga och göra jemförelser.
Den kejserligaste af allesamman,
så till figur som fasoner är Konstan
tins gemål, grande dame från topp

och till tå. Kejsarinnan var
näpen och ser alltid ut som om
hon vore högst 25 år. Kejsarn
mycket skallig – lik porträttet för
resten. Och så alla hofdamerna!
Gamla, fula börjandes med furstin
nan Kotschubey, fru Demidoffs mor
mor, "la grande maitresse de la cour”.
Rubinsteins kröningsmarsch, der
militärmusik, klockor, kejsarhym-
nen, kanonskott m.m på det snill-
rikaste äro sammanstälda till ett helt,
gjorde ett mycket storartadt in-
tryck.
På aftonen var det konsultation
hos Manzeys. Boris kördes bort på ett
höfligt sätt, men jag fick stanna qvar.
De lära ha kommit till samma osäkra
resultat som Buistroff: epileptiska an-
fall som möjligtvis kunna gå öfver,
och som ej äro absolut dödliga – En
bra sorglig utsigt i alla fall.

Fröken, stackars flicka, har det ej för
bra – Modren och hon skära ofta
ihop, utan ringaste rim och reson –
så deras instängda lif, bristen på
vänner, Schuras sjukdom och fram
förallt denna förskräckliga pessi-
mism som är hufvuddraget hos
henne. Då man talar litet allvar-
ligare med henne, blir man allde-
les häpen öfver att en så ung per-
son kan ha en sådan sorglig lifsåskåd-
ning. Hvarför hon känner sig "bunden"
vid Mischa begriper jag ej, men på
fullaste allvar tycks hon säga det.
Der är något underligt Jacobsonskt
"devoir" aktigt i detta – så litet Ja-
cobsonsk hon i allmänhet än är.
I afton tänker jag bjuda henne och
grefvinnan Armfelt på troika. Hon
krånglar och vill ej komma med –
hvarföre det vete Gudarne. Gossar-
ne Etter torde vara i antågande.

Koki och Vanja komma i
afton. Paul troligen i öfvermorgon.
Om onsdag går jag på Eremitaget –
allvarligt, ordentligt för att se
på taflorna, om torsdag tar jag
penslar och palett och går till Casi-
mir för att retouchera fonden på
Anna Knorrings porträtt, och om
fredag packar jag in mina taflor.
Nu skall jag naturligtvis springa
på afskedsvisiter hela rullan ut.
– Så eget med de der Benzelstjernska
anteckningarne! – Det var rigtigt
bra att Mamma ställer till sådana
der små soireer för Anni, med eller
utan dans – ty då man är ung
måste man få lefva som en ung
menniska och vara med unga.
Jag skulle vara förtviflad om mina
systrar om några år skulle ta
lifvet så tungt som fröken

Manzey. Visserligen ha dödsfall
och sjukdomsfall varit orsaken
till mycket – men så äro slägtin-
garne ej heller roliga – jag längtar
efter att få skratta igen i Paris –
ett godt skratt sådant som jag
så ofta får höra hemma, när
Mamma och Bertha resonnerar, till
exempel –
Manzeys äro alltid mycket vän-
liga mot mig. Jag tror verkligen
att de ha en klockarkärlek till
mig, isynnerhet fadren. Buistroff
är en lurk, men icke så galen när
man talar allvarligt med honom och
på tumanhand. I går spatserade vi
hem tillsammans. – Men en ryslig
burlak i sällskap. Sådana tjock-
heter han säger i fruntimmers när-
varo! –
Nu skall jag skrifva några
bref till Paris. bl.a. för att

lugna en förgyllare, som jag.
trodde mig vara qvitt för 2 år
sedan redan, och som nu björ-
nar mig på 300 frcs.
Helsa alla hjertligt från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Nu kan jag gifva svar på rätt många frågor.

  • Lilla Lavroff blir ej målad, dels emedan jag ej har lust, dels för det Modren tycker att hon alls icke är till sin fördel nu.

    Lavrov Lavrov
  • Jag reser derföre i sluten af veckan. Heinricius reser om lördag eller söndag härifrån – troligen följer jag med honom.

    Gustav Heinricius
  • Hos Wladimir var jag i dag. Han var vänligheten sjelf, önskade mig allehanda lycka och välgång, berömde min talent, men förblef stum vid mitt tal om Kejsarens tafla, svaret som jag väntade på .o.d. Adjutanten, furst Obolenski, en gammal bekant från Zarskoïe, lofvade tala med sin bror om taflan. Brodren är näml. f.n. en "person grata” vid hofvet, och lär vara den som Kejsaren mest lyssnar till.

    Tsarskoje Selo Alexander III Ivan Obolenskij Vladimir Alexandrovitj Obolenskij
  • I morgon skall jag gå för sista gången till Demidoffs för att retouchera några småsaker på kostymen. Sekreteraren frågade mig huruvida jag vill ha pengarne (5,000 frcs) här eller i Paris. Jag valde att ta ut dem i Paris och skall derifrån skicka hem hälften, hvaraf en del bör läggas på kistbotten d.v.s på banken.

    Paris Helene Demidov di San Donato Paul Demidov di San Donato
  • I lördags var jag på middag hos Mme Lavroff – en ovanligt intelligent menniska. Hon är längre är jag och har mycket manhaftiga rörelser. Fröken Krogius är mera som vän i huset än som guvernant. De gjorde ett mycket godt intryck på mig dessa menniskor. Jag är lika nöjd att ej behöfva måla porträttet, ty flickan har nu något odecideradt i sina drag. Passar det sig ett annat år, så målar jag henne, så blef det öfverenskommet – i nästa höst till exempel.

    Krogius Lavrov Lavrov
  • I går, söndag hade Manzeys bjudit mig på en festkoncert, der Rubinstein anförde orkestern, Davidoff och Auer spelade, och kröningskantaten utfördes. De kejserliga voro der, tutti quanti, och det var rätt vackert att öfvervara deras inträde – orkestern och menigheten steg upp – Rubinstein vände sig mot de inträdande och den stora kören och orkestern stämde upp "Bosche Zarja chrani – Mamma skulle nog ha varit rörd. Vi sutto alldeles bredvid den kejserliga logen och fingo derigenom betrakta dem alla noga och göra jemförelser. Den kejserligaste af allesamman, så till figur som fasoner är Konstantins gemål, grande dame från topp och till tå. Kejsarinnan var näpen och ser alltid ut som om hon vore högst 25 år. Kejsarn mycket skallig – lik porträttet för resten. Och så alla hofdamerna! Gamla, fula börjandes med furstinnan Kotschubey, fru Demidoffs mormor, "la grande maitresse de la cour”. Rubinsteins kröningsmarsch, der militärmusik, klockor, kejsarhymnen, kanonskott m.m på det snillrikaste äro sammanstälda till ett helt, gjorde ett mycket storartadt intryck.

    Alexandra Edelfelt Maria Fjodorovna Alexandra Ivanovna Manzey Alexandra Josifovna Helene Demidov di San Donato Sophie Manzey Alexander III Leopold Auer Karl Davidov Nikolaj Nikolajevitj Manzey Anton Rubinstein Elena Pavlovna Kotjubej Konstantin Nikolajevitj
  • På aftonen var det konsultation hos Manzeys. Boris kördes bort på ett höfligt sätt, men jag fick stanna qvar. De lära ha kommit till samma osäkra resultat som Buistroff: epileptiska anfall som möjligtvis kunna gå öfver, och som ej äro absolut dödliga – En bra sorglig utsigt i alla fall.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Boris Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexandrine Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Fröken, stackars flicka, har det ej för bra – Modren och hon skära ofta ihop, utan ringaste rim och reson – så deras instängda lif, bristen på vänner, Schuras sjukdom och framförallt denna förskräckliga pessimism som är hufvuddraget hos henne. Då man talar litet allvarligare med henne, blir man alldeles häpen öfver att en så ung person kan ha en sådan sorglig lifsåskådning. Hvarför hon känner sig "bunden" vid Mischa begriper jag ej, men på fullaste allvar tycks hon säga det. Der är något underligt Jacobsonskt "devoir" aktigt i detta – så litet Jacobsonsk hon i allmänhet än är.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • I afton tänker jag bjuda henne och grefvinnan Armfelt på troika. Hon krånglar och vill ej komma med – hvarföre det vete Gudarne.

    Nadine Armfelt Sophie Manzey
  • Gossarne Etter torde vara i antågande. Koki och Vanja komma i afton. Paul troligen i öfvermorgon.

    Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter
  • Om onsdag går jag på Eremitaget – allvarligt, ordentligt för att se på taflorna, om torsdag tar jag penslar och palett och går till Casimir för att retouchera fonden på Anna Knorrings porträtt, och om fredag packar jag in mina taflor. Nu skall jag naturligtvis springa på afskedsvisiter hela rullan ut.

    Eremitaget Anna Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth
  • Så eget med de der Benzelstjernska anteckningarne!

    Gustaf Benzelstierna
  • Det var rigtigt bra att Mamma ställer till sådana der små soireer för Anni, med eller utan dans – ty då man är ung måste man få lefva som en ung menniska och vara med unga. Jag skulle vara förtviflad om mina systrar om några år skulle ta lifvet så tungt som fröken Manzey. Visserligen ha dödsfall och sjukdomsfall varit orsaken till mycket – men så äro slägtingarne ej heller roliga – jag längtar efter att få skratta igen i Paris – ett godt skratt sådant som jag så ofta får höra hemma, när Mamma och Bertha resonnerar, till exempel

    Paris Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Sophie Manzey Alexandra Edelfelt
  • Manzeys äro alltid mycket vänliga mot mig. Jag tror verkligen att de ha en klockarkärlek till mig, isynnerhet fadren. Buistroff är en lurk, men icke så galen när man talar allvarligt med honom och på tumanhand. I går spatserade vi hem tillsammans. – Men en ryslig burlak i sällskap. Sådana tjockheter han säger i fruntimmers närvaro!

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Nu skall jag skrifva några bref till Paris. bl.a. för att lugna en förgyllare, som jag. trodde mig vara qvitt för 2 år sedan redan, och som nu björnar mig på 300 frcs.

    Paris
  • Helsa alla hjertligt från Atte.