Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) äktenskap avskedstagande borgerlighet brev djävulen ekonomi finländare förälskelse förlovning gåvor järnvägar kärlek kvinnor middag nordbor post resor ryssar skådespelare sötsaker tåg transport transportmedel

På vägen från Petersburg, till
Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84.
kl. 3 e.m.
Älskade Mamma,
Det är Således gjordt! Jag är på väg.
Imorgse hade jag en svår strid med
mig sjelf – Skulle jag uppskjuta min
Pariserresa ännu en vecka för att
helsa på Er i Finland eller skulle jag
resa strax! Jag hade gifvit mycket
för att veta hvad Mamma, efter
mogen öfverläggning hade rådt mig
till. Emellertid såg jag i andanom
huru litet vi i Helsingfors skulle
få talas vid om det ämne, som
nu mest intresserar mig, huru
det skulle bli svårt att tänka sig
afskedet uppskjutet i oändlighet –
och så beslöt jag hogen drogen
att ge mig af, med samma slags
blinda hjeltemod som då man kastar
sig hufvudstupa i sjön. – Man är

alltid nöjd med sig sjelf då man tagit
ett raskt beslut och genomfört det –
och denna tillfredsställelse har jag
nu – jag är lugn – glad vid tanken
på Eder och egendomligt nog, glad
vid tanken på henne. Ty jag vet nu
att det verkligen är en toquade
från hennes sida också, och så som
vi lemnade hvarandra i dag, är
det ingen säkerhet för att
ej
vi båda
en vacker dag sätta oss öfver alla
skrankor och stängsel och ändå göra
som vi vilja.
Jag är i allmänhet naiv i stora ting,
så skeptisk jag än kan synas i små-
saker. Jag har derföre ännu ej rigtigt
kunnat upptäcka hvad som är hufvud
saken hos henne, hvad som är hen
nes mening. Detta ombyte från den
strängaste, förnuftsenliga, borgerliga
lefnadsåskådning till en passion, ett
förakt för allt bestående, för en abandon

hvaraf jag ej trodde henne kapabel, detta
gör mig alldeles förbryllad.
Efter en ytterst pinsam scen
med föräldrarne i dag på f.m. – med
tårar, omfamningar och en viss pessi-
mistisk resignation – tog jag far-
väl af henne – men det var alls ej
som ett farväl – aldrig har en qvin-
na varit mera kattaktigt smeksam,
mera uppmuntrande än hon var
då. "Je serai à vous, toujours à vous”
det var hennes sista ord. Hon syntes
glad, lofvade skrifva, och då jag afböjde
detta sade hon: vous n'aurez pas le cou-
rage de me mettre à la porte – Jag var
alldeles förryckt nu igen och så under-
ligt det låter, reser jag med godt kurage
härifrån – med en doft af poesi, med
ett minne som jag måste räkna bland
mina bästa. Jag har svårt att föreställa
mig att jag ej skall få henne. – Är det
allvar detta hennes tal om giftermål
med första bästa ryss! – Huru kan hon

förena detta med de stundliga eder-
na till mig – eder som jag alls
ej ber henne om. – När jag talar
med henne på tumanhand är
hon en helt annan – bara "chatterie,
bara behag, bara glädje – jag blir
aldrig klok på fruntimmer i all-
mänhet och henne i synnerhet.
En utmärkt skådespelerska är hon
Ingen har kunna märka något
på henne under hela denna tid –
hon är precis som alltid med sina
kusiner och onklar, fröknarna Ellis
och konsortes.
Fru och fröken Manzey följde mig till
bangården, jemte gossarne Etter.
Sophie stack in litet paket i handen
på mig – c'est un souvenir de moi
que vous porterez toujours, quoi
qu'il arrive – Här i vaggonen har
jag tagit upp paketet – en magnifik
hvit perla, monterad som bröstnål.
Detta hennes ofta återkommande "quoi

qu'il arrive" bådar ingenting godt.
Är det verkligen hennes gifter-
mål med Volkoff hon åsyftar?
Händer detta, då skall jag icke
mera vara naiv, utan ta qvinnor
na för hvad de äro. Söt och
förtjusande är hon – kanske har
hon rätt i att vi ej böra förstöra
en herrlig illusion genom något
så omöjligt som ett giftermål – icke
böra utsätta oss för hela prosan af
le pot-au-feu.
Det är märkvärdigt att jag ej rigtigt
kan frigöra mig från tanken att vara
dupé på ett eller annat sätt. Blir jag
det, så är f-n lös, och då vet jag ej hvad
jag gör. Ljuger hon allt hvad hon
säger nu, nu då jag varit fullkomligt
upprigtig, så förlåter jag henne aldrig.
– Jag ha aldrig stått i detta förhållan
de till någon skandinavisk eller finsk
flicka, men det är något som säger mig,
att jag med dem skulle vara tryggare,

mindre misstänksam.
– Emellertid bär det nu af till Paris.
Tanken derpå ger mig lif och kraft –
"Emmenez-moi" hviskade hon till
mig just när jag reste – men föräldra
ne – fadren isynnerhet som bestämdt
är orubblig, hvad skulle det bli
af. Det är kanske verkligen bäst
så som det sker. Gubben M. om-
famnade mig och försäkrade att
hans vänskap och aktning aldrig
skulle förändras, frun likaså.
Sophie sade: tror ni verkligen att
jag skulle ha hållit af er lika mycket
om ni gått in på deras vilkor?
Ni hvarken kunde eller borde göra
det.
Deraf hjertat fullt är, deraf tala
Munnen, och så fullt som denna
gång har ännu aldrig mitt hjerta
varit. Förlåt mig Mamma, – jag
ville isynnerhet ej att Mamma skulle

få någonslags falsk bild af henne –
går jag åt henne så är det bara
för att min fantasi söker upp alla
möjliga fel och bristen för att liksom
rättfärdiga min abdikation –
Jag har abdikerat inför fördomar
och dumheter – det så kallade för-
ståndet.
Men hvarför, hvarför skall hon
gifta sig – är icke detta för-
färligt?
Det börjar skymma och jag slutar
brefvet. Kanske fortsätter jag det i
morgon snart kommer vi till Luga,
der man äter middag.
Nej – jag slutar nu – skrifver
något förnuftigare i morgon –
tar Eder i famn och säger Eder
farväl.
Det är ledsamt att tänka att
Mammas bref, svarat på mitt

första, troligen vid det har laget
kommit till Fontanka 11 –
jag får det en dag efter min
ankomst till Paris.
Beggrow skickar kilramarne
till Mamma – jag ber Mamma
vara god och betala frakten
som ej blir dyr, sade han.
Helsa alla, Schauman också
jag skall nu börja tänka på
måleriet igen
Hvad det är ledsamt med Brandtens
att de aldrig kunna komma ur
sina svårigheter
Tusen helsningar till Alla
från Atte.
Jag glömde att skicka kon-
fekt åt Lilly, Annie och B – förlåt!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är Således gjordt! Jag är på väg. Imorgse hade jag en svår strid med mig sjelf – Skulle jag uppskjuta min Pariserresa ännu en vecka för att helsa på Er i Finland eller skulle jag resa strax! Jag hade gifvit mycket för att veta hvad Mamma, efter mogen öfverläggning hade rådt mig till. Emellertid såg jag i andanom huru litet vi i Helsingfors skulle få talas vid om det ämne, som nu mest intresserar mig, huru det skulle bli svårt att tänka sig afskedet uppskjutet i oändlighet – och så beslöt jag hogen drogen att ge mig af, med samma slags blinda hjeltemod som då han kastar sig hufvudstupa i sjön.

    Helsingfors Finland Paris Alexandra Edelfelt
  • Man är alltid nöjd med sig sjelf då man tagit ett raskt beslut och genomfört det – och denna tillfredsställelse har jag nu – jag är lugn – glad vid tanken på Eder och egendomligt nog, glad vid tanken på henne. Ty jag vet nu att det verkligen är en toquade från hennes sida också, och så som vi lemnade hvarandra i dag, är det ingen säkerhet för att ej vi båda en vacker dag sätta oss öfver alla skrankor och stängsel och ändå göra som vi vilja.

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Jag är i allmänhet naiv i stora ting, så skeptisk jag än kan synas i småsaker. Jag har derföre ännu ej rigtigt kunnat upptäcka hvad som är hufvudsaken hos henne, hvad som är hennes mening. Detta ombyte från den strängaste, förnuftsenliga, borgerliga lefnadsåskådning till en passion, ett förakt för allt bestående, för en abandon hvaraf jag ej trodde henne kapabel, detta gör mig alldeles förbryllad.

    Sophie Manzey
  • Efter en ytterst pinsam scen med föräldrarne i dag på f.m. – med tårar, omfamningar och en viss pessimistisk resignation – tog jag farväl af henne – men det var alls ej som ett farväl – aldrig har en qvinna varit mera kattaktigt smeksam, mera uppmuntrande än hon var då. "Je serai à vous, toujours à vous” det var hennes sista ord. Hon syntes glad, lofvade skrifva, och då ja afböjde detta sade hon: vous n'aurez pas le courage de me mettre à la porte – Jag var alldeles förryckt nu igen och så underligt det låter, reser jag med godt kurage härifrån – med en doft af poesi, med ett minne som jag måste räkna bland mina bästa. Jag har svårt att föreställa mig att jag ej skall få henne.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Är det allvar detta hennes tal om giftermål med första bästa ryss! – Huru kan hon förena detta med de stundliga ederna till mig – eder som jag alls ej ber henne om. – När jag talar med henne på tumanhand är hon en helt annan – bara "chatterie, bara behag, bara glädje – jag blir aldrig klok på fruntimmer i allmänhet och henne i synnerhet.

    Sophie Manzey
  • En utmärkt skådespelerska är hon Ingen har kunna märka något på henne under hela denna tid – hon är precis som alltid med sina kusiner och onklar, fröknarna Ellis och konsortes.

    Anastasia Alexandrovna Ellis Emilia Alexandrovna Ellis Sofia Alexandrovna Ellis
  • Fru och fröken Manzey följde mig till bangården, jemte gossarne Etter. Sophie stack in litet paket i handen på mig – c'est un souvenir de moi que vous porterez toujours, quoi qu'il arrive – Här i vaggonen har jag tagit upp paketet – en magnifik hvit perla, monterad som bröstnål. Detta hennes ofta återkommande ”quoi qu'il arrive" bådar ingenting godt. Är det verkligen hennes giftermål med Volkoff hon åsyftar? Händer detta, då skall jag icke mera vara naiv, utan ta qvinnorna för hvad de äro. Söt och förtjusande är hon – kanske har hon rätt i att vi ej böra förstöra en herrlig illusion genom något så omöjligt som ett giftermål – icke böra utsätta oss för hela prosan af le pot-au-feu.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Paul von Etter Michail Sergejevitj Volkov
  • Det är märkvärdigt att jag ej rigtigt kan frigöra mig från tanken att vara dupé på ett eller annat sätt. Blir jag det, så är f-n lös, och då vet jag ej hvad jag gör. Ljuger hon allt hvad hon säger nu, nu då jag varit fullkomligt upprigtig, så förlåter jag henne aldrig. – Jag ha aldrig stått i detta förhållande till någon skandinavisk eller finsk flicka, men det är något som säger mig, att jag med dem skulle vara tryggare, mindre misstänksam.

    Sophie Manzey
  • Emellertid bär det nu af till Paris. Tanken derpå ger mig lif och kraft – "Emmenez-moi" hviskade hon till mig just när jag reste – men föräldrane – fadren isynnerhet som bestämdt är orubblig, hvad skulle det bli af. Det är kanske verkligen bäst så som det sker. Gubben M. omfamnade mig och försäkrade att hans vänskap och aktning aldrig skulle förändras, frun likaså. Sophie sade: tror ni verkligen att jag skulle ha hållit af er lika mycket om ni gått in på deras vilkor? Ni hvarken kunde eller borde göra det.

    Paris Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Deraf hjertat fullt är, deraf tala Munnen, och så fullt som denna gång har ännu aldrig mitt hjerta varit. Förlåt mig Mamma, – jag ville isynnerhet ej att Mamma skulle få någonslags falsk bild af henne – går jag åt henne så är det bara för att min fantasi söker upp alla möjliga fel och bristen för att liksom rättfärdiga min abdikation – Jag har abdikerat inför fördomar och dumheter – det så kallade förståndet. Men hvarför, hvarför skall hon gifta sig – är icke detta förfärligt?

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Det börjar skymma och jag slutar brefvet. Kanske fortsätter jag det i morgon snart kommer vi till Luga, der man äter middag. Nej – jag slutar nu – skrifver något förnuftigare i morgon – tar Eder i famn och säger Eder farväl. Det är ledsamt att tänka att Mammas bref, svarat på mitt första, troligen vid det har laget kommit till Fontanka 11 – jag får det en dag efter min ankomst till Paris.

    Paris Luga Alexandra Edelfelt
  • Beggrow skickar kilramarne till Mamma – jag ber Mamma vara god och betala frakten som ej blir dyr, sade han.

    Alexandra Edelfelt Alexander Beggroff
  • Helsa alla, Schauman också jag skall nu börja tänka på måleriet igen

    Berndt Otto Schauman
  • Hvad det är ledsamt med Brandtens att de aldrig kunna komma ur sina svårigheter

    Gustaf Brandt
  • Tusen helsningar till Alla från Atte

  • Jag glömde att skicka konfekt åt Lilly, Annie och B – förlåt!

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Emilia (Emilie) von Etter