Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

äktenskap bostadshyra döden ekonomi förälskelse förlovning fotografier fransmän hyresbostäder judar kärlek konkurs konsthandel krig kvinnor nordbor pessimism ryssar sällskapsliv självmord sjukdom (tillstånd)

Paris, måndag d 4 februari 84
Älskade Mamma,
Tack. Tusen gånger tack för brefven, dessa
vigtiga bref som jag kysst af glädje och
tacksamhet. Jag visste ju så väl hvad de
skulle innehålla, och just det att jag i
dem så fullkomligt igenkände Mamma, min
älskade Mamma, det gjorde mig så lycklig.
Jaa, det var en svår tid och jag känner
mig ännu helt durrig efter dessa
väldiga skakningar. Måtte jag blott ej bli
alldeles slö af allt detta. Säkert är, att
vid hvarje sådan storm en bit af hjertats
fastland ryckes bort af böljorna.
Naturligt är att Paris, som med sina
jeremiader, sina intressen, sitt bråk och
sitt blague är så oförändradt som om jag
aldrig varit borta en dag, att Paris kan
komma mig att glömma mycket, om
inte allt. Ser jag objektivt på saken, så
tycker jag det var synd om en så ren
och varm låga – och jag får hålla mig
dubbelt hårdt fast vid mitt arbete för
att ej bli bitter och kall. – Jag har dock
Jag skickar fotografier till Anni i dag – de äro ouppklistrade, måtte
hon förstå att låta klistra dem snyggt och ordentligt på helst blågrå kartong.

liksom ett behof att "faire grand"
för närvarande. Det småvackra, skickliga
och isynnerhet "les petites femmes” qvälja
mig förfärligt.
Hvad jag ändå känner mig stärkt och
lycklig sedan jag fått Mammas bref.
– Jag gick och grufvade mig under
jernvägsresan öfver att jag ej farit till
Helsingfors ändå – kanske hade mam
ma gerna sett det. Men jag var rädd
att i minnet alltför tydligt gå igenom
de sista dagarnes händelser – det var
slut och jag ville att det skulle vara
slut. Mamma beklagar henne mera
än mig, och det är rätt. Jag kan nog
få såren att gå igen och kan alltid hållas
upp af ett eller annat intresse, men hon
går en lefnadslång pinsam sömn tillmötes.
Hennes fatalistiska undergifvenhet under
Wolkoff är nu något som jag ej begriper –
der är något skrockfullt, underlagt i detta
som jag ej, med min vesterländska och
derföre kanske mera prosaiska förstånd,
mägtar med.
Spänstigheten hos mig skall återkomma –
om också icke hvad kärlek beträffar, så

åtminstone i lif och arbete. Dessutom
märker jag att jag, hela mitt lif, mina
kamrater, mitt yrke, min utveckling,
mina minnen allt är för mycket "bohème"
äfventyrligt och oregelbundet för att
passa för henne. Stundligen gör jag
den reflexionen här. Det är så mycket
som jag, ändå så "godt kan lide” och
som hon skulle missförstå eller alls ej
förstå. – Men hvarföre tala mera om
detta, det är slut, slut, slut – min
ryska roman – slut, dessa fyra år af
mitt lif – utstrukna, och "den naive
finske gossen" må börja om på en an-
nan bog.
Arme Berndtson – jag hade ett bref
af honom. Se det är värre. Han
säger sig visserligen vara bättre, men
mycket bevändt är det ej med hans
krafter tror jag. Han skrifver emellertid
att jag skall aftala med Forgeron om
att hyra ateliern från den 1sta mars.
Forgeron har assommerat mig med
sitt trassel med Kaufmann – Kaufmann
vill endast betala en tredjedel af det
sista qvartalet, och han anser sig ha
rätt att begära det hela. Han förklarade
detta med stora gester och rullande ögon.

samt ville göra mig till en slags skilje-
domare i denna intressanta sak – jag bad
honom naturligtvis låta bli.
Kaufmanns roman tycks väcka lika
mycken munterhet bland fransmän som
indignation bland skandinaver. Jag begriper
ej hvad dessa hypokritiska bråkiga
skandinaver finna för osedligt i att
Kaufmann gifter sig – jag ser bara det
löjliga i alltsammans; och löjligt är
det bara för det är Kaufmann. –
Alla målare beklaga sig – det lär inte
sedan kriget ha varit en så dålig
tid för tafvelhandeln. Goupil har sedan
tre veckor ej sålt det minsta. Reitlinger,
den lilla juden, har gjort fallit och dränkt
sig – Pinchart lär förlora betydliga summor –
utestående betalning på levererade taflor. –
Gubben Bulla lär förlora 50,000 på Retlinger.
I afton har jag en diner med Sargent, Ger-
vex, Cazin, Roll m.fl. i morgon skall den
der Runebergska åminnelsefesten gå af stapeln.
Hos Reuterskiölds, Koechlins m.fl. har jag
ännu ej varit. Några ryska damer lär ha sagt
åt Mme Magnin att jag skulle gifta mig i Petersburg.
Portalis hade sedan spridt ut det och har t.o.m.
skrifvit ett bref från Nizza för att fråga om det
är sant! Mamma kan veta huru mycket
dessa frågor roa mig – tusen helsningar
från Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack. Tusen gånger tack för brefven, dessa vigtiga bref som jag kysst af glädje och tacksamhet. Jag visste ju så väl hvad de skulle innehålla, och just det att jag i dem så fullkomligt igenkände Mamma, min älskade Mamma, det gjorde mig så lycklig. Jaa, det var en svår tid och jag känner mig ännu helt durrig efter dessa väldiga skakningar. Måtte jag blott ej bli alldeles slö af allt detta. Säkert är, att vid hvarje sådan storm en bit af hjertats fastland ryckes bort af böljorna. Naturligt är att Paris, som med sina jeremiader, sina intressen, sitt bråk och sitt blague är så oförändradt som om jag aldrig varit borta en dag, att Paris kan komma mig att glömma mycket, om inte allt. Ser jag objektivt på saken, så tycker jag det var synd om en så ren och varm låga – och jag får hålla mig dubbelt hårdt fast vid mitt arbete för att ej bli bitter och kall.

    Paris Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Jag har dock liksom ett behof att "faire grand" för närvarande. Det småvackra, skickliga och isynnerhet "les petites femmes” qvälja mig förfärligt.

  • Hvad jag ändå känner mig stärkt och lycklig sedan jag fått Mammas bref. – Jag gick och grufvade mig under jernvägsresan öfver att jag ej farit till Helsingfors ändå – kanske hade mamma gerna sett det. Men jag var rädd att i minnet alltför tydligt gå igenom de sista dagarnes händelser – det var slut och jag ville att det skulle vara slut. Mamma beklagar henne mera än mig, och det är rätt. Jag kan nog få såren att gå igen och kan alltid hållas upp af ett eller annat intresse, men hon går en lefnadslång pinsam sömn tillmötes. Hennes fatalistiska undergifvenhet under Wolkoff är nu något som jag ej begriper – der är något skrockfullt, underlagt i detta som jag ej, med min vesterländska och derföre kanske mera prosaiska förstånd, mägtar med.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Spänstigheten hos mig skall återkomma – om också icke hvad kärlek beträffar, så åtminstone i lif och arbete. Dessutom märker jag att jag, hela mitt lif, mina kamrater, mitt yrke, min utveckling, mina minnen allt är för mycket "bohème" äfventyrligt och oregelbundet för att passa för henne. Stundligen gör jag den reflexionen här. Det är så mycket som jag, ändå så "godt kan lide” och som hon skulle missförstå eller alls ej förstå. – Men hvarföre tala mera om detta, det är slut, slut, slut – min ryska roman – slut, dessa fyra år af mitt lif – utstrukna, och "den naive finske gossen" må börja om på en annan bog.

    Sophie Manzey
  • Arme Berndtson – jag hade ett bref af honom. Se det är värre. Han säger sig visserligen vara bättre, men mycket bevändt är det ej med hans krafter tror jag. Han skrifver emellertid att jag skall aftala med Forgeron om att hyra ateliern från den 1sta mars.

    Gunnar Berndtson Forgeron
  • Forgeron har assommerat mig med sitt trassel med Kaufmann – Kaufmann vill endast betala en tredjedel af det sista qvartalet, och han anser sig ha rätt att begära det hela. Han förklarade detta med stora gester och rullande ögon. samt ville göra mig till en slags skiljedomare i denna intressanta sak – jag bad honom naturligtvis låta bli.

    Forgeron Richard Kaufmann
  • Kaufmanns roman tycks väcka lika mycken munterhet bland fransmän som indignation bland skandinaver. Jag begriper ej hvad dessa hypokritiska bråkiga skandinaver finna för osedligt i att Kaufmann gifter sig – jag ser bara det löjliga i alltsammans; och löjligt är det bara för det är Kaufmann.

    Richard Kaufmann
  • Alla målare beklaga sig – det lär inte sedan kriget ha varit en så dålig tid för tafvelhandeln. Goupil har sedan tre veckor ej sålt det minsta.

    Adolphe Goupil
  • Reitlinger, den lilla juden, har gjort fallit och dränkt sig – Pinchart lär förlora betydliga summor – utestående betalning på levererade taflor. – Gubben Bulla lär förlora 50,000 på Retlinger.

    Joseph Bulla Reitlinger Pinchart
  • I afton har jag en diner med Sargent, Gervex, Cazin, Roll m.fl.

    Henri Gervex John Singer Sargent Jean Charles Cazin Alfred Roll
  • i morgon skall den der Runebergska åminnelsefesten gå af stapeln.

    Johan Ludvig Runeberg Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Några ryska damer lär ha sagt åt Mme Magnin att jag skulle gifta mig i Petersburg. Portalis hade sedan spridt ut det och har t.o.m. skrifvit ett bref från Nizza för att fråga om det är sant! Mamma kan veta huru mycket dessa frågor roa mig

    Sankt Petersburg Nice Alexandra Edelfelt Angéline Magnin Roger de Portalis
  • tusen helsningar från Atte

  • *Jag skickar fotografier till Anni i dag – de äro ouppklistrade, måtte hon förstå att låta klistra dem snyggt och ordentligt på helst blågrå kartong.

    Alexandra Edelfelt