Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap amerikaner beställningar borgerlighet brev danstillställningar diplomater döden finländare förälskelse författare förlovning förmögenhet fotografier Gud karaktärsdrag kärlek kläder konstkritik konstnärer konstnärskap kritik kvinnor lyrik män manlighet militärer (personer) nationalism opera (konstart) personlighet porträtt resor ryskhet ryssar sällskapsliv skönlitteratur tavlor tyskar

Paris d. 17 febr 84
Älskade Mamma,
Tack, tack, tack för det sista brefvet
som jag just nu fick. Der måtte finnas
någon slags magnetiskt samband mellan
Mamma och mig, ty Mamma har egen-
heten att kunna se tvärs igenom
mig, uttala mina ofta blott skizzerade
tankar och ge form åt mina mest
dimmiga önskningar. – I grunden
tror jag som Mamma, att om också
min kärlek, min rent menskliga till-
varo blifvit tillfredställda genom detta
giftermål, så skulle så mycket an-
nat ha fått tvindö i mig. Jag är
visserligen ännu half och känner en
förfärlig tomhet, men är ej denna
hunger och törst efter något godt
ädelt rent lika så bra som en däst
öfvermättnad. Martha och Maria!
Söker först efter mitt rike, så faller sedan
allt detta till. Om också hon hade

velat följa mig, så vågade hon det
icke – hon vågade ej bryta med sina
chevaliergardister, med en Petersburgsk
het och med allt det som omgett henne
hittils. Med litet mera mod och
litet enthusiasm från hennes sida
hade det nog gått. Hon var i grunden
den som ej vågade – "je suis poltronne –
upprepade hon ofta. Men det fordras
mod i lifvet, och jag har kanske icke
tillräckligt för att dela med mig åt
någon som alls ej har. Jag trodde
under några dagar – en dag – att
hon vågade följa mig – och detta
förtroende denna tillit gjorde mig
stark och glad – jag är säker på att
jag skulle ha blifvit en annan, en
bättre menniska – men så kom tvekan
så kom räddslan för att icke hela
lifvet igenom vara så väl ombonad,
så dragfritt instängd!
Der var något som litet stötte min
stolthet i allt detta förstår Mamma

det? Man tog mig så absolut som
parti, som äkta man i allmänhet,
som rysk äkta man d.v.s första
kammartjenare hos sin fru, att jag
föll ned med den största och dystraste
förvåning. Hvad jag hade trott
vara att levnadsmål blef taget som
en syssla, en hedrande plats. Hade
hon blott opponerat sig skarpt, så
hade nog föräldrarnes skrupler fallit,
men hon vågade det ej. I detta fall
måste jag ju också tänka på mig
sjelf, så egoistiskt det än blef betraktadt.
Ty jag visste att jag skulle förgås
i denna tilltäppta verld. Det var
blott en gång, och kanske i ett förfluget
ord hon sade mig att hon skulle gå
till verldens ände med mig. –
Jag är ej mycket lyckligare nu
det är sannt, men jag har hoppet
qvar – hoppet att kunna göra något
dugligt och glädja Mamma dermed.
Ingenting är så uppoffrande, så stort,
så högt som moderskärleken, Mammas

kärlek, och när jag tänker på de uppoffrin-
gar Mamma gjort, huru mycket jag
varit borta, huru jag varit otacksam
mot den som jag är skydig allt, allt,
så föreföllo mig deras pretentioner
stora. Afsäga mig hela mitt lofvade
mål, byta om fädernesland, sympathier
vänner, allt vid 30 års ålder – nej
det finns ingen qvinna i verlden som
får mig till det. Sådant der går man
in på i ett rus, i ett ögonblick
af passion, men då det gäller att
lugnt säga ifrån, att efter mogen
öfverläggning uppoffra allt detta för
en qvinna som ej vill uppoffra det
allra ringaste för en sjelf, då har
man rättighet att tänka på sig sjelf.
Är det icke sannt Mamma? Är
jag feg, egoistisk? Ack håll mig
under armarne, jag är så grund-
olycklig ibland då jag förebrår mig
detta. "Hvad är Sanning?" frågar
jag med Pilatus! Hvad var det
rigtigaste inför Gud?

Hvad Mammas bref gör mig godt.
Jag känner mig så kry och pigg
efter dem. Måtte Mamma blott
ej se på mig för partiskt, det tänker
jag ofta. Kanske har jag handlat
illa, gement efter andras sätt att
se, fastän Mamma försöker förklara
saken till min fördel.
Hon skrifver ej, trots sina löften.
Detta är väl också det bästa ty
hvad har hon att säga mig – och
hvad skall jag skrifver till henne om
än kärleksbref, som nu då allt är
förbi, förbi blott skulle låta som
gengångare från 12 lyckliga timmar,
från en dröm som var för vacker för
att kunna fortsättas i detta allvar-
liga, prosaiska lif. –
I går fick jag Annis bref – tacka hen-
ne för det. Det är förresten bra länge
sedan jag skref. Sedan dess har jag
varit på Operan i Reuterskiölds
loge med bankiren Fould och hans

fru, (som talte om att Mlle Bochers
porträtt har så stor succès hos dem, jag
måste gå dit). Vidare har jag varit
på middag hos Runebergs med
Munthes (dit jag är bjuden om måndag,
till Munthes näml).
Så har jag mot min vilja trakterat
långt flera personer engång att jag
ämnade. Jag hade bjudit herrskapet
Vallgrens på middag, så kommo
Tavaststjerna, Thegerström och Spada
(Janzon) med – som jag trodde för
att deltaga blott, men hur det gick
så fattade de det som en bjudning,
och kommo hit uppsträckta i svarta
syrtuter. Hvad var att göra?
Jag måste ha uttryckt mig tvetydigt
och den historien blef ganska dyr. –
Hädanefter gör jag aldrig om det och
skall aldrig häntyda på en sådan
inbjudning ens. – Tavaststjerna lär
ha en färdig skrifven diktsamling. Jag
tycker han är litet roddig i sitt

resonemang. Klarhet, enkelhet
det har han ej tillräckligt – han ser
ej menniskorna nog gladt och nog
naturligt. Bättre uttrycker han sig
dessutom i vers än i tal. ty jag
kan ofta ej begripa hvad han vill
säga – långa meningar, så blir
han generad, så söker man hjelpa
honom och så tror jag alltid att
det är jag som är så dum att jag
ej begriper. Men med Björnson
är det detsamma. T. utvecklade
något för B., och vår vän Björnstjerne
funderar en stund och säger: "Ja, nu har
jag virkelig ikke förstaaet et ord."
Kanske han blir klarare med mera
erfarenhet – ty han är i grund ytterst
st-Michelsk, och har ej tänkt sig in
i mycket. Men han blir nog något
af ändå – han skall bara tillbaka till
naturen. De menskliga känslorna
skola reduceras till deras första,
enklaste uttryck så blir det bra.
Hela vår tid nervoistet är dum-
heter, ty evigare än krämporna är

helsan och lifvet – allting lefver om-
kring oss blommor, kräk – och menniskor-
na äro de enda som förvärra sin korta
lifsglädje genom sjelfförvållade sorger.
– En stor sorg finnes – de kärastes
död, det är den största, den värsta,
men när man ej har den – hvarför
då se allt i svart!
Lagerspetz död! Stackars frun och de
5 barnen!
Reuterskiölds äro så vänliga emot
mig – det är bara mondanité, kan hända
men det gör i alla fall godt. Hon
är rent galen med sitt spring på
alla faubourg St Germains baler – han
lider och samtycker. I går var jag
hos baron Frederickz – bl. andra var
der en tysk grefve Arnim. – tyskar
se bäst ut i uniform – i svart syr-
tut får de något Ferlmannskt-Linden
waldskt i sig. Den olycksaliga taflan
är ännu hos dem. Frederickz bad
mig skrifva till fru Miatleff att
den på ett eller annat sätt måste

bort från dem. "Jag får dåligt
rykte genom denna historia, sade
han, ty folk talar redan om
att jag brocanterar med falska
taflor." Rothschild hade varit uppe
för att se taflan men när han
fick höra Pillets (en stor experts)
omdöme, drog han lätt på munnen.
Fredericks var arg på Gubben M. och
det förstår jag nog. Här har
varit en stor skandal med Meissonier
och Mme Mackay, den der rika ameri
kanarens fru. Mme Mackay som visste
att Mr aldrig målat fruntimmer, bestä-
ler just derföre sitt porträtt af honom.
Porträttet blir dåligt, Mme Mackay
arg och refuserar det. Meissonier
ville ej retouchera det och Mme
Mackay betalar det och – hänger
det på closetten. Förfärlig skandal –
tills hon i förrgår bränner upp por-
trättet, betaldt med 70,000 och säger

Je l'ai payé, j'en fait ce que je
veux. – De äro ett uppkomlings
pack, trots miljonerna.
En tidning sade i går, – bra för resten
"Mais vous oubliez, Madame, que
le peintre que vous traitez de la sorte
est une des plus grande gloires du
pays dont vous êtes l'hotesse, qu'il
a soixante-dix ans et qu'il a
encore fait un très grand honneur
à vous et à vos écus en acceptant
ce travail." Nej, det finnes annat
än pengar har i verlden. Hvad
Meissonier nu gör vet man ej; att
han känner sig sårad, och sårad
af pack kan man nog tänka sig.
Sargent blir alltmera excentrisk
och sökt i sitt måleri. Jag kan ej
rigtigt med detta att se naturen
med parti pris – så genialiskt det
än må vara. – Min tafla måtte

förefalla honom för "bourgeois, och
tarflig. Jag tror att alla dessa
fina damer som han målar äro
ett förderf för honom. Opoponax
kan vara bra någon gång, i brist
på bättre, men lefve ängsdoft och
hafsvind!
Den stackars Vallenius är här igen
Han var här hos mig i dag – så innerligen
platt och led som förut. Han är mycket
bortbjuden säger han – uppträda i säll-
skaper och sjunger som fruntimmer –
med hvem han umgås vet jag ej.
Han målar något finskt, och var
här för att låna några österbottniska
saker som jag har. Förr var han som
en uleåborgsfröken, nu är han som
en gammal landsortsmamsell – platt
platt – som hans måleri.
Ville Vallgren har gjort några målade
reliefer, som nog vore bra om de
vore väl tecknade – det hufvudsakli-
ga, det enda saliggörande i konst
det bry sig ungdomarne så litet om.

Jag har gjort en fullkomligt misslyckad
pastell – skall börja, efter fru R. som
kanske kommer i dessa dagar, att
teckna Aino, sedan Gustaf III
Demidoff vill att Harlamoff skall
retouchera porträttet – det är ju
oförskämt begärdt, då hon, modellen
ej är här.
Noël är envis som synden, han vill
resa till Pierrefonds i april – annars
vore han in glad och treflig reskamrat
till Södern.
Farväl för denna gång. Anni skall
jag skrifva till. Jag håller på med
att retouchera en fotografi af
taflan åt Baude – ett tråkigt
och arbetsdrygt göra.
Helsa alla från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack, tack, tack för det sista brefvet som jag just nu fick. Der måtte finnas någon slags magnetiskt samband mellan Mamma och mig, ty Mamma har egenheten att kunna se tvärs igenom mig, uttala mina ofta blott skizzerade tankar och ge form åt mina mest dimmiga önskningar.

    Alexandra Edelfelt
  • I grunden tror jag som Mamma, att om också min kärlek, min rent menskliga tillvaro blifvit tillfredställda genom detta giftermål, så skulle så mycket annat ha fått tvindö i mig. Jag är visserligen ännu half och känner en förfärlig tomhet, men är ej denna hunger och törst efter något godt ädelt rent lika så bra som en däst öfvermättnad. Martha och Maria! Söker först efter mitt rike, så faller sedan allt detta till.

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey Marta Maria
  • Om också hon hade velat följa mig, så vågade hon det icke – hon vågade ej bryta med sina chevaliergardister, med en Petersburgskhet och med allt det som omgett henne hittils. Med litet mera mod och litet enthusiasm från hennes sida hade det nog gått. Hon var i grunden den som ej vågade – "je suis poltronne – upprepade hon ofta. Men det fordras mod i lifvet, och jag har kanske icke tillräckligt för att dela med mig åt någon som alls ej har. Jag trodde under några dagar – en dag – att hon vågade följa mig – och detta förtroende denna tillit gjorde mig stark och glad – jag är säker på att jag skulle ha blifvit en annan, en bättre menniska – men så kom tvekan så kom räddslan för att icke hela lifvet igenom vara så väl ombonad, så dragfritt instängd! Der var något som litet stötte min stolthet i allt detta förstår Mamma det? Man tog mig så absolut som parti, som äkta man i allmänhet, som rysk äkta man d.v.s första kammartjenare hos sin fru, att jag föll ned med den största och dystraste förvåning. Hvad jag hade trott vara att levnadsmål blef taget som en syssla, en hedrande plats. Hade hon blott opponerat sig skarpt, så hade nog föräldrarnes skrupler fallit, men hon vågade det ej. I detta fall måste jag ju också tänka på mig sjelf, så egoistiskt det än blef betraktadt. Ty jag visste att jag skulle förgås i denna tilltäppta verld. Det var blott en gång, och kanske i ett förfluget ord hon sade mig att hon skulle gå till verldens ände med mig. – Jag är ej mycket lyckligare nu det är sannt, men jag har hoppet qvar – hoppet att kunna göra något dugligt och glädja Mamma dermed. Ingenting är så uppoffrande, så stort, så högt som moderskärleken, Mammas kärlek, och när jag tänker på de uppoffringar Mamma gjort, huru mycket jag varit borta, huru jag varit otacksam mot den som jag är skydig allt, allt, så föreföllo mig deras pretentioner stora. Afsäga mig hela mitt lofvade mål, byta om fädernesland, sympathier vänner, allt vid 30 års ålder – nej det finns ingen qvinna i verlden som får mig till det. Sådant der går man in på i ett rus, i ett ögonblick af passion, men då det gäller att lugnt säga ifrån, att efter mogen öfverläggning uppoffra allt detta för en qvinna som ej vill uppoffra det allra ringaste för en sjelf, då har man rättighet att tänka på sig sjelf. Är det icke sannt Mamma? Är jag feg, egoistisk? Ack håll mig under armarne, jag är så grundolycklig ibland då jag förebrår mig detta. "Hvad är Sanning?" frågar jag med Pilatus! Hvad var det rigtigaste inför Gud?

    Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Paulus
  • Hvad Mammas bref gör mig godt. Jag känner mig så kry och pigg efter dem. Måtte Mamma blott ej se på mig för partiskt, det tänker jag ofta. Kanske har jag handlat illa, gement efter andras sätt att se, fastän Mamma försöker förklara saken till min fördel.

    Alexandra Edelfelt
  • Hon skrifver ej, trots sina löften. Detta är väl också det bästa ty hvad har hon att säga mig – och hvad skall jag skrifver till henne om än kärleksbref, som nu då allt är förbi, förbi blott skulle låta som gengångare från 12 lyckliga timmar, från en dröm som var för vacker för att kunna fortsättas detta allvarliga, prosaiska lif.

    Sophie Manzey
  • I går fick jag Annis bref – tacka henne för det. Det är förresten bra länge sedan jag skref.

    Alexandra Edelfelt
  • Sedan dess har jag varit på Operan i Reuterskiölds loge med bankiren Fould och hans fru, (som talte om att Mlle Bochers porträtt har så stor succès hos dem, jag måste gå dit).

    Parisoperan Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld Bocher Fould Fould
  • Vidare har jag varit på middag hos Runebergs med Munthes

    Lina Runeberg Axel Munthe Walter Runeberg Ultima Munthe
  • (dit jag är bjuden om måndag, till Munthes näml).

    Axel Munthe Ultima Munthe
  • Så har jag mot min vilja trakterat långt flera personer engång att jag ämnade. Jag hade bjudit herrskapet Vallgrens på middag, så kommo Tavaststjerna, Thegerström och Spada (Janzon) med – som jag trodde för att deltaga blott, men hur det gick så fattade de det som en bjudning, och kommo hit uppsträckta i svarta syrtuter. Hvad var att göra? Jag måste ha uttryckt mig tvetydigt och den historien blef ganska dyr. – Hädanefter gör jag aldrig om det och skall aldrig häntyda på en sådan inbjudning ens.

    Karl August Tavaststjerna Antoinette Råström Johan Janzon Robert Thegerström Ville Vallgren
  • Tavaststjerna lär ha en färdig skrifven diktsamling.

    Karl August Tavaststjerna
  • Jag tycker han är litet roddig i sitt resonemang. Klarhet, enkelhet det har han ej tillräckligt – han ser ej menniskorna nog gladt och nog naturligt.

    Karl August Tavaststjerna
  • ty jag kan ofta ej begripa hvad han vill säga – långa meningar, så blir han generad, så söker man hjelpa honom och så tror jag alltid att det är jag som är så dum att jag ej begriper. Men med Björnson är det detsamma. T. utvecklade något för B., och vår vän Björnstjerne funderar en stund och säger: "Ja, nu har jag virkelig ikke förstaaet et ord.”

    Karl August Tavaststjerna Bjørnstjerne Bjørnson
  • Kanske han blir klarare med mera erfarenhet – ty han är i grund ytterst st-Michelsk, och har ej tänkt sig in i mycket. Men han blir nog något af ändå – han skall bara tillbaka till naturen. De menskliga känslorna skola reduceras till deras första, enklaste uttryck så blir det bra. Hela vår tid nervoistet är dumheter, ty evigare än krämporna är helsan och lifvet – allting lefver omkring oss blommor, kräk – och menniskorna äro de enda som förvärra sin korta lifsglädje genom sjelfförvållade sorger. – En stor sorg finnes – de kärastes död, det är den största, den värsta, men när man ej har den – hvarför då se allt i svart!

    S:t Michel Karl August Tavaststjerna
  • Reuterskiölds äro så vänliga emot mig – det är bara mondanité, kan hända men det gör i alla fall godt.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Hon är rent galen med sitt spring på alla faubourg St Germains baler – han lider och samtycker.

    Faubourg Saint Germain Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • I går var jag hos baron Frederickz – bl. andra var der en tysk grefve Arnim. – tyskar se bäst ut i uniform – i svart syrtut får de något Ferlmannskt-Lindenwaldskt i sig. Den olycksaliga taflan är ännu hos dem. Frederickz bad mig skrifva till fru Miatleff att den på ett eller annat sätt måste bort från dem. "Jag får dåligt rykte genom denna historia, sade han, ty folk talar redan om att jag brocanterar med falska taflor." Rothschild hade varit uppe för att se taflan men när han fick höra Pillets (en stor experts) omdöme, drog han lätt på munnen. Fredericks var arg på Gubben M. och det förstår jag nog.

    Varvara Iljinitjna Mjatleva Lev Alexandrovitj de Freedericksz Vladimir Ivanovitj Mjatlev Pillet Alphonse de Rothschild Lindenwald Ferlmann von Arnim
  • Här har varit en stor skandal med Meissonier och Mme Mackay, den der rika amerikanarens fru. Mme Mackay som visste att Mr aldrig målat fruntimmer, bestäler just derföre sitt porträtt af honom. Porträttet blir dåligt, Mme Mackay arg och refuserar det. Meissonier ville ej retouchera det och Mme Mackay betalar det och – hänger det på closetten. Förfärlig skandal – tills hon i förrgår bränner upp porträttet, betaldt med 70,000 och säger Je l'ai payé, j'en fait ce que je veux. – De äro ett uppkomlingspack, trots miljonerna. En tidning sade i går, – bra för resten "Mais vous oubliez, Madame, que le peintre que vous traitez de la sorte est une des plus grande gloires du pays dont vous êtes l'hotesse, qu'il a soixante-dix ans et qu'il a encore fait un très grand honneur à vous et à vos écus en acceptant ce travail." Nej, det finnes annat än pengar har i verlden. Hvad Meissonier nu gör vet man ej; att han känner sig sårad, och sårad af pack kan man nog tänka sig.

    Ernest Meissonier Marie Louise Antoinette Mackay
  • Sargent blir alltmera excentrisk och sökt i sitt måleri. Jag kan ej rigtigt med detta att se naturen med parti pris – så genialiskt det än må vara. – Min tafla måtte förefalla honom för "bourgeois, och tarflig. Jag tror att alla dessa fina damer som han målar äro ett förderf för honom. Opoponax kan vara bra någon gång, i brist på bättre, men lefve ängsdoft och hafsvind!

    John Singer Sargent
  • Den stackars Vallenius är här igen Han var här hos mig i dag – så innerligen platt och led som förut. Han är mycket bortbjuden säger han – uppträda i sällskaper och sjunger som fruntimmer – med hvem han umgås vet jag ej. Han målar något finskt, och var här för att låna några österbottniska saker som jag har. Förr var han som en uleåborgsfröken, nu är han som en gammal landsortsmamsell – platt platt – som hans måleri.

    Uleåborg Otto Wallenius
  • Ville Vallgren har gjort några målade reliefer, som nog vore bra om de vore väl tecknade – det hufvudsakliga, det enda saliggörande i konst det bry sig ungdomarne så litet om.

    Ville Vallgren
  • Jag har gjort en fullkomligt misslyckad pastell

  • Demidoff vill att Harlamoff skall retouchera porträttet – det är ju oförskämt begärdt, då hon, modellen ej är här.

    Helene Demidov di San Donato Alexej Charlamov Paul Demidov di San Donato
  • Noël är envis som synden, han vill resa till Pierrefonds i april – annars vore han in glad och treflig reskamrat till Södern.

    Pierrefonds Albert Noël
  • Farväl för denna gång. Anni skall jag skrifva till. Jag håller på med att retouchera en fotografi af taflan åt Baude – ett tråkigt och arbetsdrygt göra. Helsa alla från Atte.

    Alexandra Edelfelt Charles Baude