Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer barn brev döden ekonomi förälskelse förlovning Gud hederstecken kärlek konstutställningar kvinnor läkare sångare sjukdom (tillstånd) skulder tidskrifter utmärkelsetecken utställningar

Paris onsdag d. 27 febr 84
Älskade Mamma,
Jag kommer just nu från de stackars
Runebergs. De äro mycket ängsliga för
Nino, som tyckes ha svår skarlakansfeber,
Under det den lille har sjukdomen mycket
lindrig. Jag talte med Munthe som menade
att det var allvarsamt. Valter gjor-
de mig så förfärligt ondt att se – han
var alldeles borttappad af oro. I natt
lär gossen ha haft något slags qväfnings
attack som skrämde upp dem mycket.
Munthe skickades efter. I dag ha han
och Dr Printz varit der. Skulle Nino
ej vara ett så nervöst och sjukligt
barn, lär sjukdomen i och för sig ej vara
så svår, men nu frukta de mycket.
Dock påstod Munthe att det var bättre
nu. M. är pessimist så att jag ej allt
för mycket tror på honom. Det vore
så förfärligt att tänka att Runebergs skulle
mista gossen, de som gått igenom så mycken

sorg och vedermöda med barnen.
(dagen derpå) – Nu har jag igen
varit deruppe. Nino är bättre. Munthe
har vakat der den sista natten, och Valter
har derigenom fått sofva 5 timmar, så att
han nu var kry igen. Den minste
såg mycket rask ut, satt upp lekte
och hade ännu ingenting i halsen.
– Idag på f.m. gick jag, då jag engång
var ute, för att se på hvad några
af mina bekanta hålla på med för
Salongen. Mycket väsen för ingenting. Stora
ansträngningar för att komma till ett
klent resultat. Jag talar naturligtvis
nu om några temmeligen medelmåttiga
herrar.
Just nu hade jag bref från Sophie Manzey.
Hon tycktes vara så lycklig öfver mitt
sista bref – Stackars, stackars, stackars
flicka. Denna dödstråkiga och sorgliga
atmosfer i hvilken hon lefver gör hen-
ne allt mera slö – huru gerna hade jag
ej velat visa henne att det finnes
något annat i lifvet att denna in-
stängda luft. – Hon ber att få skrifva

"Cela mig soulage, laissez moi vous par-
ler" – "Parlez moi de vos fêtes et de
vos plaisirs, vous savez que je ne suis pas
jalouse, je n'ai pas le droits de l'être"
och vidare säger hon om Mamma. Que
Mme Edelfelt est bonne d'avoir encore
un peu de sympathie pour moi, je sais
combien elle vous aime, et je comprends
qu'elle aurait pu m'en vouloir. Je l'en
éstime et respecte d'avantage. – Schura lär
vara litet bättre nu. – Om hon visste
huru föga anledning hon har att
vara svartsjuk, huru tomt lifvet är
för mig i det hänseendet!
Roligt att Berndtson har att göra
och att hans humör är bättre. Jag
undrar när och om han kommer. Ateliern
står till hans disposition från den
1sta Mars. – Från Kaufmann har
Jag ändtligen haft bref med alla små
utgifter som han afräknar för kontri-
butionen, Berndtsons små skulder o.s.v.
säger han sig vara mig skyldig nu unge-

fär hälften af den först lånade
summan, och ber att få anstånd
med betalningen. Stackars omusikaliska
Kauffmann! Hon lär verkligen ha gjort
fiasco, men K. trodde naturligtvis att
hennes konst var för fin för att
uppskattas af det stora publikum. Nu
äro de i Milano, på jagt efter ett engage
ment.
– Tack för brefvet i går. Det är alltid
en frisk och trösterik flägt som kommer
emot mig i Mammas bref, och under
dessa tider har det varit dubbelt kärt
för mig att få de raska, kloka och glada
brefven. Gud välsigne Mamma för dem.
– Jag funderar på att skrifva till
Finsk tidskrift om teckningsut-
ställningen i Ec. des Beaux Arts, om
ej för annat så för att få någon
variation på det fät nordensvans
konstsammelsurium.
Farväl för denna gång. Tusen tusen
helsningar till alla från
Atte.
Munthe har fått hederslegionen. Det
var kanske litet tidigt!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag kommer just nu från de stackars Runebergs. De äro mycket ängsliga för Nino, som tyckes ha svår skarlakansfeber, Under det den lille har sjukdomen mycket lindrig.

    Lina Runeberg Alfred Runeberg Walter Runeberg Johannes Runeberg
  • Jag talte med Munthe som menade att det var allvarsamt. Valter gjorde mig så förfärligt ondt att se – han var alldeles borttappad af oro. I natt lär gossen ha haft något slags qväfningsattack som skrämde upp dem mycket. Munthe skickades efter. I dag ha han och Dr Printz varit der. Skulle Nino ej vara ett så nervöst och sjukligt barn, lär sjukdomen i och för sig ej vara så svår, men nu frukta de mycket.

    Axel Munthe Walter Runeberg Johannes Runeberg Printz
  • Dock påstod Munthe att det var bättre nu. M. är pessimist så att jag ej allt för mycket tror på honom. Det vore så förfärligt att tänka att Runebergs skulle mista gossen, de som gått igenom så mycken sorg och vedermöda med barnen.

    Lina Runeberg Axel Munthe Walter Runeberg Johannes Runeberg
  • (dagen derpå) – Nu har jag igen varit deruppe. Nino är bättre. Munthe har vakat der den sista natten, och Valter har derigenom fått sofva 5 timmar, så att han nu var kry igen.

    Axel Munthe Walter Runeberg Johannes Runeberg
  • Den minste såg mycket rask ut, satt upp lekte och hade ännu ingenting i halsen.

    Alfred Runeberg
  • Idag på f.m. gick jag, då jag engång var ute, för att se på hvad några af mina bekanta hålla på med för Salongen. Mycket väsen för ingenting. Stora ansträngningar för att komma till ett klent resultat. Jag talar naturligtvis nu om några temmeligen medelmåttiga herrar.

  • Just nu hade jag bref från Sophie Manzey. Hon tycktes vara så lycklig öfver mitt sista bref – Stackars, stackars, stackars flicka. Denna dödstråkiga och sorgliga atmosfer i hvilken hon lefver gör henne allt mera slö – huru gerna hade jag ej velat visa henne att det finnes något annat i lifvet att denna instängda luft. – Hon ber att få skrifva "Cela mig soulage, laissez moi vous parler" – "Parlez moi de vos fêtes et de vos plaisirs, vous savez que je ne suis pas jalouse, je n'ai pas le droits de l'être" och vidare säger hon om Mamma. Que Mme Edelfelt est bonne d'avoir encore un peu de sympathie pour moi, je sais combien elle vous aime, et je comprends qu'elle aurait pu m'en vouloir. Je l'en éstime et respecte d'avantage. – Schura lär vara litet bättre nu. – Om hon visste huru föga anledning hon har att vara svartsjuk, huru tomt lifvet är för mig i det hänseendet!

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey Alexandrine Manzey
  • Roligt att Berndtson har att göra och att hans humör är bättre.

    Gunnar Berndtson
  • Jag undrar när och om han kommer. Ateliern står till hans disposition från den 1sta Mars.

    Gunnar Berndtson
  • Från Kaufmann har Jag ändtligen haft bref med alla små utgifter som han afräknar för kontributionen, Berndtsons små skulder o.s.v. säger han sig vara mig skyldig nu ungefär hälften af den först lånade summan, och ber att få anstånd med betalningen. Stackars omusikaliska Kauffmann! Hon lär verkligen ha gjort fiasco, men K. trodde naturligtvis att hennes konst var för fin för att uppskattas af det stora publikum. Nu äro de i Milano, på jagt efter ett engagement.

    Milano Gunnar Berndtson Richard Kaufmann Anna Kaufmann
  • Tack för brefvet i går. Det är alltid en frisk och trösterik flägt som kommer emot mig i Mammas bref, och under dessa tider har det varit dubbelt kärt för mig att få de raska, kloka och glada brefven. Gud välsigne Mamma för dem.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag funderar på att skrifva till Finsk tidskrift om teckningsutställningen i Ec. des Beaux Arts, om ej för annat så för att få någon variation på det fät nordensvans konstsammelsurium.

    École des Beaux-Arts Georg Nordensvan
  • Farväl för denna gång. Tusen tusen helsningar till alla från Atte.

  • Munthe har fått hederslegionen. Det var kanske litet tidigt!

    Axel Munthe