Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier äktenskap aristokrati ateljéer avhandlingar barn beställningar dagstidningar dans danskar diplomater djävulen ekonomi författare Gud konstnärer konstnärskap konstutställningar kristendom kritik kungar kvinnor lyrik män manlighet ministrar musik nordbor parodi pessimism politik porträtt religion (fenomen) resor ryskhet ryssar sällskapsliv samhällsklasser sångare sjukdom (tillstånd) skönlitteratur skulptörer spanjorer statyer svenskar tävlingar i yrkesskicklighet tidskrifter tro utställningar

måndag d. 10 mars 1884
Älskade Mamma,
Också jag har haft ett pinsamt intryck
af Strindbergs Sömngångarnätter – det
som mest tröstar mig är att se tviflet
och pessimismen så grundligt nedgjorda
genom egna vapen. Detta dumma för-
nekande af likt och olikt, detta radikala
förstörande af allt innan reformerna få
börjas med – det är ett ytterst beqvämt
sätt. "... att flytta Brikker
Slaae Spillet over Ende saa har Du mig sikker"
säger Ibsen. Dumheter. Om nu spelet
slogs öfverända med Ibsen med, hvem
skulle då bli qvar för att förbättra
verlden. Strindberg drifver nog med
tviflet i sin bok – hela slutet tyder
derpå. Han är en ande som har ett
innerligt behov att tro det ser man
på allt. Han har ju varit mycket
religiös, rigtig läsare, och detta här
dumma hädande är bara afvigvändt

religiöst svärmeri. Naturen talar
han om som botemedel – men har
naturen ett ögonblick fått honom att
helt förglömma hans sträfvan och
hans sökande. –
Runebergs ha det mycket bättre nu.
Deras barn äro alldeles bra eller åt-
minstone i fullständig konvalescens.
– I dag var jag deruppe en stund.
De voro mycket förtjusta öfver några
parodier i Dagbladet (Snoilsky, Topelius
Strindberg) –. (Dagbladet beundra de i
allmänhet mycket,) men jag kan ej
säga att det var så qvickt. Snoilsky
isynnerhet var misslyckad. Alltnog,
ett litterärt samtal utspann sig,
och jag kommer ändå ej öfverens
med dem i detta fall som i så mån-
ga andra, så mycket jag än sätter vär-
de på dem. – Valter är litet snopen
öfver de andra bildhuggarnes protest
ang. Brahestoden. Hans skäl, att ut-
gången i hvarje fall, äfven om en täflan
kommit till stånd, skulle ha varit den

samma, är ej rigtigt hållbart. –
I går afton var jag på spanska am-
bassaden. Mycket stort och grannt. Sjelfva
hôtellet är gammalt, i faubourg St.
Germain, icke särdeles luxuöst men
der finnas goda kopior af Tizian
Velasquez o.a. allt spanska kungar.
jag kände rätt mycket folk der.
Först de svenske ryska o danska
diptomaterna, så en massa ungherrar
från corps diplomatique, så en massa
spanjorer, hvaribland alla de målare
som voro der: Madrazo, Ochoa, Egusqui-
za, Mellida, Arcos m.fl. – Gayarre sjöng.
Jag förstår mig nu icke på deras
extas. – Alla ministrar voro der.
Ett ögonblick stod jag alldeles bakom
en lustig trio: Jules Ferry, påfliga
nuntien, Mgr di Rende och tyske ambassa
dören, furst Hohenlohe. – De talte mycket
gladt om likgiltiga saker som de bäste
vänner. När man tänker på att de i
politiken vilja äta upp hvarandra.
Mamma, som tycker om rigtigt aristo
kratisk chic skulle ha sett en helt
ung duchesse de Frias, född prin-

cessa Pignatelli. Hvad hon var
complett! I stil med den äldsta
Toppelius i hennes bästa år, men
längre, vackrare. – Och så en massa
vackra spanskor med klingande
namn. Den nye Ambassadören Sil-
vela liknar Margunoff.
Lustigt med mina ryska intryck.
I går afton erfor jag med ens en
bekant men pinsam
känsla
intryck, och
kunde ej göra mig klart hvarför. Det
var helt simpel några ryssar som
talade alldeles bakom mig. Det var
som en nål i hjertat på mig. I ett
ögonblick gingo tusen bilder och tankar
upp för mig ånyo. – Slaverna ha
något eget i sin blick – icke alla –
men ofta, det märkte jag i går och
det observerade jag härom aftonen
med furstarne Radziwill. Sliezin,
Buistroff, Sascha Jacobson, Popoff
ha detta egendomligt vänligt omanligt
smickrande, vattiga, trötta.
Det är mycket svårt för mig att
skrifva till fröken Manzey. Jag ville
så gerna vara henne till lags och
till tidsfördrif, det enda jag tror jag

varit tills dato, men då måste jag
ta på mig hela min petersburgska
paryr – ty rigtigt i naturtillståndet
skulle jag säga för mycket eller
bli missförstådd. Hvarje dag ser jag
alltmera att jag ej kan tänka på
ett mondaint giftermål under dessa
betingelser. – Öfverhufvudtaget gjorde
jag väl i att ta vara på mig
som konstnär; lifvet är så kort
och skulle jag förena mig med en
qvinna som förhindrade mig att
göra det enda jag litet duger till
så hade jag väl illa användt den
lilla tid vi ha här på jorden.
Nu börjar jag få litet Salongsfeber.
De sista dagarne innan taflan
skall afsändas, börjar mitt måleri
se allt sämre ut i mina ögon.
Men det blir väl bättre. Så gör jag
mig samvetsförebråelser öfver att
ej ha gjort en svart ram, som kanske
bättre skulle ha låtit de ljusa fär-
gerna göra sig gällande – enfin, där
är gjordt som gjordt är.
Det är själsmördande att lappa
och lappa på fru Reuterskiölds

porträtt. Men då jag tagit hin
i båten vill jag ro honom i land.
Lycklig den dag då jag får ge dem
detta konterfej. Hon är nu svår
att tillfredsställa, tror jag – och så
komma kritikerna från alla dessa
ambassadungdomar som naturligtvis
för att smickra henne aldrig komma
att anse porträttet tillräckligt skönt.
Jag tänkte ett ögonblick skicka upp
en pastell som jag gjort på Salongen –
men vet ej om det lönar mödan och
ramen.
Vet Mamma hvilken stor artist
som
gjor-
de sitt intåg hos mig i går? – jo Gösta
Sundman – som kommit hit från
Düsseldorff för att fortsätta fisk och
äggmålning. Jag förklarade att jag
ej visste af några lärdomsanstalter
der dessa nog mycket speciela brancher
af målningskonsten bedrifvas, – hvar-
för jag rådde Gösta Sundman att gå
in i en vanlig atelier, hvilket han
också lär komma att göra.
"Le monde" är bra dum och tråkig.
Hvad som verkligen är vackert är
"le coup d'oeil" på en sådan mottagning

som den i går. Pudrade betjenter, bril
janta toiletter vackra fruntimmer.
Gamla fru Beyens är en af de natur-
ligaste och roligaste af de rigtigt verlds-
damerna – också säger hon att hennes
man går med hjertat i halsgropen
af räddsla att hon skall säga några
dumheter. Men de andra med sina
eviga fraser! Jag kan ej begripa
hur fru Reuterskiöld kan hålla ut!
– I går fick jag höra att det var
för sent att vara med om utställnin
gen i Rue de Lèze hos Petit. Tant
mieux – det är tusen francs mera i
fickan och bra litet ära förlorad, då
jag hoppas ta igen på salongen hvad
jag möjligtvis förlorar nu.
Björnsons och Lies har jag ej sett
på en evighet, emedan jag ej vill
föra smittan med mig från Runebergs.
Nästa lördag är det stor skandinavisk
bal under Sibberns höga beskydd
hos Grand Vefour. Der skall man
väl få se de tusen knoddarne
uppsträckta och dansande.
Tikkanen har skickat mig sin
disputation om Giotto. Jag har

läst litet i den och tycker den är
rigtigt bra, det lilla jag förstår.
Jag har en sådan lust att skrifva
något om konst till tidskriften,
men är rädd att jag alldeles förlorat
vanan.
Jag undrar hur ni gjorde med den
petersburgska utställningen. Hur
ni, Schauman och Mamma, än beslutat,
så är jag alltid nöjd.
I dag har jag fått ett stort paket från
Akademin i Stockholm som kallar mig
till utländsk ledamot. – Ännu har
jag ej fått något dylikt från Kjøbenhavn.
– God natt älskade söta Mamma –
Gud välsigne Eder alla! – Jag har ofta
ledsamt efter er. Nu i afton t.ex.
vore det så egendomligt roligt att få
tala litet med Mamma. ja, det vore
det roligaste jag kan tänka mig.
Helsa alla –
Atte
Bastian Lepage är här
i Paris
för att om några
dagar resa med sin mor till Algier – han
är verkligen skral något magfel med
svår rheumatism – han är nedstämd, ser
dålig ut, men har gjort några småsaker som äro
fullständiga mästerverk. Måtte han få lefva.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Också jag har haft ett pinsamt intryck af Strindbergs Sömngångarnätter – det som mest tröstar mig är att se tviflet och pessimismen så grundligt nedgjorda genom egna vapen. Detta dumma förnekande af likt och olikt, detta radikala förstörande af allt innan reformerna få börjas med – det är ett ytterst beqvämt sätt.

    August Strindberg
  • "... att flytta Brikker Slaae Spillet over Ende saa har Du mig sikker" säger Ibsen. Dumheter. Om nu spelet slogs öfverända med Ibsen med, hvem skulle då bli qvar för att förbättra verlden.

    Henrik Ibsen
  • Strindberg drifver nog med tviflet i sin bok – hela slutet tyder derpå. Han är en ande som har ett innerligt behov att tro det ser man på allt. Han har ju varit mycket religiös, rigtig läsare, och detta här dumma hädande är bara afvigvändt religiöst svärmeri. Naturen talar han om som botemedel – men har naturen ett ögonblick fått honom att helt förglömma hans sträfvan och hans sökande.

    August Strindberg
  • Runebergs ha det mycket bättre nu. Deras barn äro alldeles bra eller åtminstone i fullständig konvalescens.

    Lina Runeberg Alfred Runeberg Walter Runeberg Johannes Runeberg
  • I dag var jag deruppe en stund. De voro mycket förtjusta öfver några parodier i Dagbladet (Snoilsky, Topelius Strindberg) –. (Dagbladet beundra de i allmänhet mycket,) men jag kan ej säga att det var så qvickt. Snoilsky isynnerhet var misslyckad.

    Carl Snoilsky August Strindberg Lina Runeberg Walter Runeberg Zacharias Topelius
  • Alltnog, ett litterärt samtal utspann sig, och jag kommer ändå ej öfverens med dem i detta fall som i så många andra, så mycket jag än sätter värde på dem.

    Lina Runeberg Walter Runeberg
  • Valter är litet snopen öfver de andra bildhuggarnes protest ang. Brahestoden. Hans skäl, att utgången i hvarje fall, äfven om en täflan kommit till stånd, skulle ha varit densamma, är ej rigtigt hållbart.

    Per Brahe Walter Runeberg
  • I går afton var jag på spanska ambassaden. Mycket stort och grannt. Sjelfva hôtellet är gammalt, i faubourg St. Germain, icke särdeles luxuöst men der finnas goda kopior af Tizian Velasquez o.a. allt spanska kungar. jag kände rätt mycket folk der. Först de svenske ryska o danska diptomaterna, så en massa ungherrar från corps diplomatique, så en massa spanjorer, hvaribland alla de målare som voro der: Madrazo, Ochoa, Egusquiza, Mellida, Arcos m.fl. – Gayarre sjöng. Jag förstår mig nu icke på deras extas. – Alla ministrar voro der. Ett ögonblick stod jag alldeles bakom en lustig trio: Jules Ferry, påfliga nuntien, Mgr di Rende och tyske ambassadören, furst Hohenlohe. – De talte mycket gladt om likgiltiga saker som de bäste vänner. När man tänker på att de i politiken vilja äta upp hvarandra.

    Faubourg Saint Germain Jules Ferry Raimundo de Madrazo Enrique Melida y Alinari Rafael de Ochoa Tizian Diego Velázquez Santiago Arcos y Ugalde Rogelio de Egusquiza Julián Gayarre Camillo di Rende Chlodwig zu Hohenlohe-Schillingsfürst
  • Mamma, som tycker om rigtigt aristokratisk chic skulle ha sett en helt ung duchesse de Frias, född princessa Pignatelli. Hvad hon var complett! I stil med den äldsta Toppelius i hennes bästa år, men längre, vackrare. – Och så en massa vackra spanskor med klingande namn.

    Alexandra Edelfelt Maria del Carmen de Frias Olga Maria Helena Toppelius (osäker koppling)
  • Lustigt med mina ryska intryck. I går afton erfor jag med ens en bekant men pinsam känsla intryck, och kunde ej göra mig klart hvarför. Det var helt simpel några ryssar som talade alldeles bakom mig. Det var som en nål i hjertat på mig. I ett ögonblick gingo tusen bilder och tankar upp för mig ånyo. – Slaverna ha något eget i sin blick – icke alla – men ofta, det märkte jag i går och det observerade jag härom aftonen med furstarne Radziwill. Sliezin, Buistroff, Sascha Jacobson, Popoff ha detta egendomligt vänligt omanligt smickrande, vattiga, trötta.

    Nikolaj Ivanovitj Bystrov Alexander Jacobson Popov Sliezin [?] Radziwill
  • Det är mycket svårt för mig att skrifva till fröken Manzey. Jag ville så gerna vara henne till lags och till tidsfördrif, det enda jag tror jag varit tills dato, men då måste jag ta på mig hela min petersburgska paryr – ty rigtigt i naturtillståndet skulle jag säga för mycket eller bli missförstådd. Hvarje dag ser jag alltmera att jag ej kan tänka på ett mondaint giftermål under dessa betingelser. – Öfverhufvudtaget gjorde jag väl i att ta vara på mig som konstnär; lifvet är så kort och skulle jag förena mig med en qvinna som förhindrade mig att göra det enda jag litet duger till så hade jag väl illa användt den lilla tid vi ha här på jorden.

    Sophie Manzey
  • Nu börjar jag få litet Salongsfeber. De sista dagarne innan taflan skall afsändas, börjar mitt måleri se allt sämre ut i mina ögon. Men det blir väl bättre.

  • Så gör jag mig samvetsförebråelser öfver att ej ha gjort en svart ram, som kanske bättre skulle ha låtit de ljusa färgerna göra sig gällande – enfin, där är gjordt som gjordt är.

  • Det är själsmördande att lappa och lappa på fru Reuterskiölds porträtt. Men då jag tagit hin i båten vill jag ro honom i land. Lycklig den dag då jag får ge dem detta konterfej. Hon är nu svår att tillfredsställa, tror jag – och så komma kritikerna från alla dessa ambassadungdomar som naturligtvis för att smickra henne aldrig komma att anse porträttet tillräckligt skönt.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • Jag tänkte ett ögonblick skicka upp en pastell som jag gjort på Salongen – men vet ej om det lönar mödan och ramen.

  • Vet Mamma hvilken stor artist som gjorde sitt intåg hos mig i går? – jo Gösta Sundman – som kommit hit från Düsseldorff för att fortsätta fisk och äggmålning. Jag förklarade att jag ej visste af några lärdomsanstalter der dessa nog mycket speciela brancher af målningskonsten bedrifvas, – hvarför jag rådde Gösta Sundman att gå in i en vanlig atelier, hvilket han också lär komma att göra.

    Düsseldorf Alexandra Edelfelt Gösta Sundman
  • "Le monde" är bra dum och tråkig. Hvad som verkligen är vackert är "le coup d'oeil" på en sådan mottagning som den i går. Pudrade betjenter, briljanta toiletter vackra fruntimmer. Gamla fru Beyens är en af de naturligaste och roligaste af de rigtigt verldsdamerna – också säger hon att hennes man går med hjertat i halsgropen af räddsla att hon skall säga några dumheter. Men de andra med sina eviga fraser! Jag kan ej begripa hur fru Reuterskiöld kan hålla ut!

    Lovisa Reuterskiöld Maria de las Mercedes de Beyens Eugène de Beyens
  • I går fick jag höra att det var för sent att vara med om utställningen i Rue de Lèze hos Petit. Tant mieux – det är tusen francs mera i fickan och bra litet ära förlorad, då jag hoppas ta igen på salongen hvad jag möjligtvis förlorar nu.

    Georges Petit
  • Nästa lördag är det stor skandinavisk bal under Sibberns höga beskydd hos Grand Vefour. Der skall man väl få se de tusen knoddarne uppsträckta och dansande.

    Grand Véfour Georg Sibbern
  • Tikkanen har skickat mig sin disputation om Giotto. Jag har läst litet i den och tycker den är rigtigt bra, det lilla jag förstår.

    Johan Jakob Tikkanen Giotto
  • Jag har en sådan lust att skrifva något om konst till tidskriften, men är rädd att jag alldeles förlorat vanan.

  • Jag undrar hur ni gjorde med den petersburgska utställningen. Hur ni, Schauman och Mamma, än beslutat, så är jag alltid nöjd.

    Sankt Petersburg Alexandra Edelfelt Berndt Otto Schauman
  • I dag har jag fått ett stort paket från Akademin i Stockholm som kallar mig till utländsk ledamot. – Ännu har jag ej fått något dylikt från Kjøbenhavn.

    Stockholm Köpenhamn
  • God natt älskade söta Mamma – Gud välsigne Eder alla! – Jag har ofta ledsamt efter er. Nu i afton t.ex. vore det så egendomligt roligt att få tala litet med Mamma. ja, det vore det roligaste jag kan tänka mig. Helsa alla – Atte

    Alexandra Edelfelt
  • Bastian Lepage är i Paris för att om några dagar resa med sin mor till Algier – han är verkligen skral något magfel med svår rheumatism – han är nedstämd, ser dålig ut, men har gjort några småsaker som äro fullständiga mästerverk. Måtte han få lefva.

    Paris Alger Jules Bastien-Lepage