Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

badanläggningar beställningar Gud jurymedlemmar konstnärskap konstutställningar korrespondenter museer porträtt sjukdom (tillstånd) telegram tidskrifter utställningar välgörenhet

Paris d. 31 mars 84
Älskade Mamma,
Det ser ut som om jag ändå ej
skulle komma med i Petits utställning.
Då jag senaste onsdag ännu ej
hade gifvit bestämdt svar, tryckte
de affischerna utan mitt namn,
och det skulle ju då se ut som
om jag kommit med på nåder eller
för att fylla några luckor. Då jag
dessutom ej hade annat än några
pasteller den Levinska spanskan o.d
att skicka, tycker jag att förlusten
är ringa. (Om en månad öppnas ju
Salongen, och enligt hvad jag af
jurymän hört, lärer min tafla anses
för en af de bästa i år. I går
väntade jag Petit hela dagen. Han
hade lofvat komma. Dessutom
har han ej svarat på två telegram,
så att jag nu har skäl att vara
arg. – Ledsamt är det att jag genom
det fjesk för denna utställning "hvil-
ken ej blef af" försummat fru Reuter-
skiöld, som jag nu vill slippa så fort

som möjligt. Nu är hon "falquée"
(det är då ej underligt), och kan först
mot slutet af veckan posera.
Talte jag om att jag gifvit en
pastell till det der Reuterskiöldska
lotteriet för svensk norska arbetare
en vacker vinst, med ram och allt.
– Jag skall i alla fall försöka
att utställa hos Goupil eller
någon annan, de två senaste pasteller
na, jag gjort. Jag tror nemligen, att
de bevisa ett stort framsteg. Jag liksom
tycker på mig, att jag ser en massa ting
klarare och bättre nu. Gud låte mig
verkligen vara "en progrès". Gubben
Meissonier sade häromaftonen, att
en konstnär, som är frisk, ty det är
det vigtigaste, bör göra framsteg ända
till sin död. Gubben, med sina 73 år
bevisar det. Rubens, Tizian och
Velasquez ha också bara, bara gått
framåt, och ha egentligen gjort sina
bästa saker som gamla. Gud ske
lof, jag känner mig nu så frisk

och stark som aldrig förr. – Ofta ångra
jag de dumheter jag hittils gjort i
konst och min förlorade tid. Detta
klena, mamsellaktiga, osäkra, söta
som jag ännu ofta har i hvad jag
gör, måste bort, för att ge rum
åt något mera storslaget, manligt.
Det är ändå bra roligt att kunna
lefva i hoppet, och för hvar sak
man gör säga till sig sjelf – detta
är visserligen strunt, men det skall
bli bättre härnäst!
Allt annat, fåfänga, verldsman-
na snobberi, småqvickt prat, allt är
bara skräp i jemförelse med måleriet –
så tänker jag nu och ofta – men så
kommer den der menskliga svagheten,
och gör att man stiger ned till sam-
ma nivå som en massa snobbar,
onyttiga för menskligheten. Hvar
dag jag gifvit bort på sådant
har varit en stöld föröfvad mot
mitt konstnärsskap – som ehuru ännu
obetydligt, kan och måste bli något
dugtigt af.
I morgon går jag upp på Louvren.
Jag skulle ha lust att skrifva

och har också börjat åtskilliga saker,
om konst, naturligtvis, men det hela
saknar form och afrundning samt
detta "la construction" som är så
vigtig i litteratur som i måleri. –
– Stackars Berndtson, att han ännu
ser så dålig ut. När kommer han –
Jag blir alltjemnt tillfrågad derom.
Skall till sommarn till en badort
i Norden, så är det ju wanvett att
komma hit för så kort tid. –
Gustaf III skall nog bli bra – men kom-
mer att kosta mycket arbete. Jag
vill försöka att göra figurerna fär-
diga här, så att jag kan fortsätta
med landskapet hemma på Haiko.
Hvad detta usla menniskolif är kort
och hvad det vore herrligt att kunna
uttänja hvarje år som gummielasticum
för att hinna göra dubbelt mera och
bättre!
Farväl för denna gång, älskade Mamma
tusen helsningar till alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det ser ut som om jag ändå ej skulle komma med i Petits utställning. Då jag senaste onsdag ännu ej hade gifvit bestämdt svar, tryckte de affischerna utan mitt namn, och det skulle ju då se ut som om jag kommit med på nåder eller för att fylla några luckor. Då jag dessutom ej hade annat än några pasteller den Levinska spanskan o.d att skicka, tycker jag att förlusten är ringa.

    Georges Petit
  • (Om en månad öppnas ju Salongen, och enligt hvad jag af jurymän hört, lärer min tafla anses för en af de bästa i år.

  • I går väntade jag Petit hela dagen. Han hade lofvat komma. Dessutom har han ej svarat på två telegram, så att jag nu har skäl att vara arg.

    Georges Petit
  • Ledsamt är det att jag genom det fjesk för denna utställning "hvilken ej blef af" försummat fru Reuterskiöld, som jag nu vill slippa så fort som möjligt.

    Lovisa Reuterskiöld
  • Nu är hon "falquée" (det är då ej underligt), och kan först mot slutet af veckan posera.

    Lovisa Reuterskiöld
  • Talte jag om att jag gifvit en pastell till det der Reuterskiöldska lotteriet för svensk norska arbetare en vacker vinst, med ram och allt.

    Lennart Reuterskiöld
  • Jag skall i alla fall försöka att utställa hos Goupil eller någon annan, de två senaste pastellerna, jag gjort. Jag tror nemligen, att de bevisa ett stort framsteg. Jag liksom tycker på mig, att jag ser en massa ting klarare och bättre nu. Gud låte mig verkligen vara "en progrès". Jag skall i alla fall försöka att utställa hos Goupil eller någon annan, de två senaste pastellerna, jag gjort. Jag tror nemligen, att de bevisa ett stort framsteg. Jag liksom tycker på mig, att jag ser en massa ting klarare och bättre nu. Gud låte mig verkligen vara "en progrès".

    Adolphe Goupil
  • Gubben Meissonier sade häromaftonen, att en konstnär, som är frisk, ty det är det vigtigaste, bör göra framsteg ända till sin död. Gubben, med sina 73 år bevisar det. Rubens, Tizian och Velasquez ha också bara, bara gått framåt, och ha egentligen gjort sina bästa saker som gamla. Gud ske lof, jag känner mig nu så frisk och stark som aldrig förr.

    Ernest Meissonier Peter Paul Rubens Tizian Diego Velázquez
  • Ofta ångra jag de dumheter jag hittils gjort i konst och min förlorade tid. Detta klena, mamsellaktiga, osäkra, söta som jag ännu ofta har i hvad jag gör, måste bort, för att ge rum åt något mera storslaget, manligt. Det är ändå bra roligt att kunna lefva i hoppet, och för hvar sak man gör säga till sig sjelf – detta är visserligen strunt, men det skall bli bättre härnäst! Allt annat, fåfänga, verldsmanna snobberi, småqvickt prat, allt är bara skräp i jemförelse med måleriet – så tänker jag nu och ofta – men så kommer den der menskliga svagheten, och gör att man stiger ned till samma nivå som en massa snobbar, onyttiga för menskligheten. Hvar dag jag gifvit bort på sådant har varit en stöld föröfvad mot mitt konstnärsskap – som ehuru ännu obetydligt, kan och måste bli något dugtigt af.

  • I morgon går jag upp på Louvren.

    Louvren
  • Jag skulle ha lust att skrifva och har också börjat åtskilliga saker, om konst, naturligtvis, men det hela saknar form och afrundning samt detta "la construction" som är så vigtig i litteratur som i måleri.

  • Stackars Berndtson, att han ännu ser så dålig ut. När kommer han – Jag blir alltjemnt tillfrågad derom. Skall till sommarn till en badort i Norden, så är det ju wanvett att komma hit för så kort tid.

    Norden Gunnar Berndtson
  • Gustaf III skall nog bli bra – men kommer att kosta mycket arbete. Jag vill försöka att göra figurerna färdiga här, så att jag kan fortsätta med landskapet hemma på Haiko.

    Haiko Villa Edelfelt Gustav III
  • Hvad detta usla menniskolif är kort och hvad det vore herrligt att kunna uttänja hvarje år som gummielasticum för att hinna göra dubbelt mera och bättre!

  • Farväl för denna gång, älskade Mamma tusen helsningar till alla från Atte

    Alexandra Edelfelt