Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

äktenskap amerikaner beställningar brev champagne danstillställningar diplomater drycker ekonomi hyresbostäder illustration inredningar judar kärlek kläder konsthandel kvinnor maskerader nationalism naturalism opera (konstart) ortodoxa kyrkan österrikare påsk personlighet porträtt religion (fenomen) sällskapsliv sångare sjukdom (tillstånd) skulptörer skulptur socialism supé teater tjänstefolk ungrare utseende väderlek vänner

Paris söndag 21 april
84.
Älskade Mamma
Det är en ovanligt ruskig morgon. Kallt
regnigt mörkt och otrefligt på allt vis.
Acku Berndtson har verkligen ej haft tur
med vädret, ty allt sedan han kom har här
varit kallt som i Januari, blåsigt och otäckt.
Enligt alla gamla tecken kommer detta
att räcka hela april månad ut. – Nu har
jag i gen fört ett lättsinnigt lif. I förrgår
på theater i herrskapet Magnins loge och
sedan på natten bjuden hem till dem med Por-
talis och Gervex för att supera. Dagen förut den
Boitska dansen som var mycket fin, men
der jag ej dansade ett steg och derifrån jag gick kl. 1/2 1.
I går var jag hos Sedelmeyer på en stor bal, derifrån
jag också lagade mig i tid sedan jag svängt om
ett hvarf med gumman Munkacsy och en af
husets döttrar. "Mischka" (Munkacsy) och jag superade
i hemlighet litet tidigare, och så snart jag fått
litet mat i magen rök jag af. – Då nu i alla
fall min natt gick förlorad, ångrar jag litet att
jag ej, enl. fru Reuterskiölds råd, gjorde visit hos
Madame Beyens i förra veckan så att jag skulle
ha kommit på Markis Casa-sieras bal. Det
blir en annan i Juni, och dit skall jag försöka
komma. Denne markis är en slags Nabab,
gammal
ungkarl
och mycket gästfri. Mme Beyens, som landsmanin-
na och "la doyenne du corps diplomatique" gör
les honneurs hos honom.

Ändtligen äro Reuterskiölds rigtigt nöjda
med ansigtet på porträttet och jag rör det der-
för icke mera. Jag kan ej neka att jag är
alldeles abruti af detta lappningsarbete och att
jag ej blir menniska förrän det är helt och hållet.
(Forts.) Tack tack för brefvet! Jag började miss-
trösta litet. I går kom det dock just när jag
hade en sådan der förfärlig längtan efter att
tala med Mamma. Jag hade så gerna velat
prata litet om den egendomliga tomhet i mitt
sinne som uppstått efter den der petersburgska
dramen. Jag ser så likgiltigt på allt qvinkön
att jag är helt rädd för att mitt s.k. hjerta
är dödt. Och af allt detta har jag ett så obehagligt
minne som möjligt. Men egendomligt nog tycker
jag allt detta vara för längesedan slut. Jag kan
ej få i mitt hufvud att jag blott för några månader
sedan var i detta extatiska tillstånd, så uppjagad
så galen som aldrig förr. Och dock är det en lycka
tror jag, att detta ej blef något af. Jag har ej
skrifvit och "gratulerat" dem till påsken. Hvarför
skulle också jag göra det, då jag ej har något med
deras orthodoxi att göra. – Min patriotism har
utvecklat sig under allt detta. Jag vet nu hvad
jag är och vet att jag aldrig kan bli något
annat.
Den Boitska balen – ja der voro en hel massa
vackra amerikanskor, men som jag nu icke var
lifvad för att dansa brydde jag mig ej mycket om
dem. En nièce till Boit, som nu gjorde sin entrée
i verlden, var mycket vacker, men såg för frisk
ut, om jag så får säga. för röda kinder, litet röda
armar och litet lunsig öfverhufvudtaget. – Amerikan.

ministern och tyska do furst Hohenlohe voro der.
Den senare följd af två söner och en grefve
Armin – som alla se ut som fältväblar vid
gardesbataljon. Fru Reuterskiöld påstår dock att
de äro öfvermåttan hyggliga. –
Hos Sedelmayers voro en massa österrikare, judar
och tafvelskojare – Petit bl.a. Jag presenterades för
en prins Wrede, som såg ut som Konny, för
Fritz Kaulback, som jag alls hade tänkt mig så –
missnöjd, krånglig, bål och lik Caroline Lagus, miss-
nöjd hufvudsakligen derför att han ej betyder något
här i Paris, och sist för Kapten v. Payer, nord-
polsfarare, som nu slagit sig på att – måla –
en underligt orolig, kraftig också litet miss-
nöjd natur. – Den af fröknarna S. som Mme
Munkacsy destinerade mig i fjol har embellerat –
hon är mycket lång och gänglig, men ser alls ej illa
ut. Madame Munkacsy har stor vänskap för
mig, frågat hvarför jag ej kommer oftare o.s.v.
– En massa ungrare voro der grefvar Karolyi, Zecky
Welicz m.fl. som sedan gingo på Casasieras bal. – –
I början af veckan var jag på ett egendomligt
äfventyr. Courtois, Stetten o. jag voro bjudna på
bal costumé till en madame Mackay, icke den
rika, men också amerikanska. Jag känner henne
mycket litet och hade tänkt gå upp på ett ögonblick
i frack bara för att tacka för bjudningen. – Emellertid
träffade jag på aftonen, då Courtois klädde sig, Alice
Regnault som var i Cs atelier för att se på
deras kostymer. – "Och ni kostymerar er ej ?" Det
är skam för en målare att föredra den fula fracken
framför en kostym" – Ja men jag har ingen –
Vill ni att jag skall kostymera er på en halftimme
och lofvar ni att då gå. Jag vill hålla vad med er
att jag skall hitta på något på en halftimme?
Vi höllo vad, och så reste vi alla af till hennes

Det blef ett sökande i alla hennes gömmor.
Betjent och kammarjungfru storskrattade då de
hörde hvarom fråga var, jag skrattade och
tviflade – men så kom hon fram med en
silkesskjorta, knäbandsbyxor af siden, hennes –
en
siden
tröja med vida arma släpptes ut i ryggen
röda chelstrumpor, en hvit peruk, en stor
hvit hatt – skor hade jag sjelf; så gjordes jag
hvit i synen och kunde ännu ej förstå
hvad allt detta skulle bli – tills hon förklarade
allt under mycket skratt och glam att jag
var en mycket stilig "meunier Louis XV".
en säck på ryggen och en käpp i hand. Jag
såg mig i hennes många stora speglar och fann
mig alls ej illa – jag liknade verkligen en
teckning af Watteau. – Hela scenen var mycket
lustig. Courtois i sin japanska kostum –
Stetten som Romeo, jag halfklädd, Alice
Regnault som sprang fram och tillbaka
stack fast rosetter, sökte i enorma kistor
fulla af kostymer, siden stycken, blommor
och band, och kammarjungfrun som
sydde och sprättade. Hon hade vunnit
vadet och jag gick upp på balen der
bl.a. Baude mycket beundrade min
kostym, som jag nogsamt aktade mig
att förklara var Alice Regnaults – Ingen
skulle dessutom ha trott det. Som jag emellertid
hade fru Reuterskiöld följande morgon, gick
jag hem kl. 12 efter att ha varit en qvart inne
på balen och blifvit komplimenterad för min
vackra kostym. – Acku Berndtson var ännu
ej hemkommen då jag anlände, och väl var det
ty han, som ej hade hört ens att jag var bjuden
på kostymbal den aftonen då vi skildes kl. ½ 9,
skulle ha trott att jag blifvit galen.

Mamma ser att denna vecka gått i sus
och dus. Jag har emellertid nu haft så
mycken karaktärsstyrka att jag stannat
bara en kort stund på hvar bal. Jag nöjde
mig med att se på ensemblen af balen, dricka
ett glas champagne i buffeten och sedan ge mig
i väg, osedd och okänd.
Ännu har Gunnar ej skrifvit att ord om
möblerna – vi vänta alla dagar derpå.
Måtte Acku nu snart får besked om hvar de
finnas, ty det blir ju tråkigt för honom
också att kinesa. – Han är ganska rolig
att ha här, utom då har kommer in på
sitt sjukdomskapitel, en slags fix idé hos
honom. Då är han envis som synden. Han
inbillar sig ej ha aptit, och äter lika mycket som
jag, sofver godt och kan gå långa sträckor
om man blott aktar sig att tala derom. Kan
han distraheras så är han frisk – det första det
blir fråga om helsovård och homeopathi och
elektricitet så blir han vriden. Något slut
måste detta dock ha. Han påstår sig ej kunna
arbeta och hålla tankarna tillsammans – Ja
men detta är svårt för hvar och en, och det
fordras alltid en ansträngning för att åstad
komma något. –
Valter Runebergs byst har blifvit mycket
bättre. Dessa seancer fr. 2 till 6 ta alltför mycken
tid från mig och jag längtar innerligt att det
snart må blifva slut.
I går uppvaktades jag af en hr Geijerstam, svensk
naturalist. Den beskedlig, rödblommig glasögon
prydd liten rund svensk, som dock tycktes ha
temmeligen stora tankar om sig sjelf nordensvan

fru Edgren och fru Agrell, för att ej tala
om guden Strindberg. Som jag var på ett
slagfriskt humör kunde jag ej låta bli
att slänga åt alla verldsförbättrare, isynner
het för deras inkonseqvens, och uttalade ett
socialistiskt program så förfärligt vildt
att Geijerstam blef helt förskräckt innan
han märkte det var skoj. Guillotin med
ånga, barnen uppfostrade på statens bekostnad,
numror i stället för namn, konst och literatur
upphäfva såsom onödiga o.s.v.
Så kommo hr och fru Kaufmann hit i går.
De ha hyrt ett litet hus ute på l'Île de la
Grande Jatte" dit vi gingo en afton om
Mamma mins – der få de badhus, båt, ett
helt hus möbleradt för 1200 frcs i året och
voro ytterst förtjusta. Pariserstojet brydde de
sig icke om – en koja och ett hjerta. Mamma
kan ej tänka sig Kaufmanns lycksalighet – han
stönar af förtjusning och skrattar åt allting
hoppar – ja han är bra fånig. Hon har
ej några känsloutbrott men är ändå mycket
vänlig mot honom. Hon talar icke ett ord
om sin sång – stackare, säger bara att hon är hes
och derför ej kan sjunga.
Nu måste jag sluta. Tusen helsningar
från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är en ovanligt ruskigt morgon. Kallt regnigt mörkt och otrefligt på allt vis.

  • Acku Berndtson har verkligen ej haft tur med vädret, ty allt sedan han kom har här varit kallt som i Januari, blåsigt och otäckt. Enligt alla gamla tecken kommer detta att räcka hela april månad ut.

    Axel Berndtson
  • Nu har jag i gen fört ett lättsinnigt lif. I förrgår på theater i herrskapet Magnins loge och sedan på natten bjuden hem till dem med Portalis och Gervex för att supera.

    Henri Gervex Angéline Magnin Roger de Portalis Joseph Magnin
  • Dagen förut den Boitska dansen som var mycket fin, men der jag ej dansade ett steg och derifrån jag gick kl. 1/2 1.

    Edward Boit Mary Louisa Boit
  • I går var jag hos Sedelmeyer på en stor bal, derifrån jag också lagade mig i tid sedan ja svängt om ett hvarf med gumman Munkacsy och en af husets döttrar.

    Cécile Munkácsy Charles Sedelmeyer Emma Sedelmeyer
  • "Mischka" (Munkacsy) och jag superade i hemlighet litet tidigare, och så snart jag fått litet mat i magen rök jag af.

    Mihály Munkácsy
  • Då nu i alla fall min natt gick förlorad, ångrar jag litet att jag ej, enl. fru Reuterskiölds råd, gjorde visit hos Madame Beyens i förra veckan så att jag skulle ha kommit på Markis Casa-sieras bal. Det blir en annan i Juni, och dit skall jag försöka komma.

    Lovisa Reuterskiöld Maria de las Mercedes de Beyens Casa Siera
  • Denne markis är en slags Nabab, gammal ungkarl och mycket gästfri. Mme Beyens, som landsmaninna och "la doyenne du corps diplomatique" gör les honneurs hos honom.

    Maria de las Mercedes de Beyens Casa Siera
  • Ändtligen äro Reuterskiölds rigtigt nöjda med ansigtet på porträttet och jag rör det derför icke mera. Jag kan ej neka att jag är alldeles abruti af detta lappningsarbete och att jag ej blir menniska förrän det är helt och hållet.

    Lovisa Reuterskiöld Lennart Reuterskiöld
  • (Forts.) Tack tack för brefvet! Jag började misströsta litet. I går kom det dock just när jag hade en sådan der förfärlig längtan efter att tala med Mamma.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag hade så gerna velat prata litet om den egendomliga tomhet i mitt sinne som uppstått efter den der petersburgska dramen. Jag ser så likgiltigt på allt qvinkön att jag är helt rädd för att mitt s.k. hjerta är dödt. Och af allt detta har jag ett så obehagligt minne som möjligt. Men egendomligt nog tycker jag allt detta vara för längesedan slut. Jag kan ej få i mitt hufvud att jag blott för några månader sedan var i detta extatiska tillstånd, så uppjagad så galen som aldrig förr. Och dock är det en lycka tror jag, att detta ej blef något af. Jag har ej skrifvit och "gratulerat" dem till påsken. Hvarför skulle också jag göra det, då jag ej har något med deras orthodoxi att göra. – Min patriotism har utvecklat sig under allt detta. Jag vet nu hvad jag är och vet att jag aldrig kan bli något annat.

    Sankt Petersburg Sophie Manzey
  • Den Boitska balen – ja der voro en hel massa vackra amerikanskor, men som jag nu icke var lifvad för att dansa brydde jag mig ej mycket om dem. En nièce till Boit, som nu gjorde sin entrée i verlden, var mycket vacker, men såg för frisk ut, om jag så får säga. för röda kinder, litet röda armar och litet lunsig öfverhufvudtaget.

    Edward Boit Mary Louisa Boit Jane Boit Patten (osäker koppling)
  • Amerikan. ministern och tyska do furst Hohenlohe voro der. Den senare följd af två söner och en grefve Armin – som alla se ut som fältväblar vid gardesbataljon. Fru Reuterskiöld påstår dock att de äro öfvermåttan hyggliga.

    Lovisa Reuterskiöld Friedrich Sixt von Armin (osäker koppling) Edward Boit Mary Louisa Boit Chlodwig zu Hohenlohe-Schillingsfürst Levi Parsons Morton Mortitz zu Hohenlohe-Schillingsfürst Alexander Hohenlohe-Schillingsfürst
  • Hos Sedelmayers voro en massa österrikare, judar och tafvelskojare – Petit bl.a. Jag presenterades för en prins Wrede, som såg ut som Konny, för Fritz Kaulback, som jag alls hade tänkt mig så – missnöjd, krånglig, bål och lik Caroline Lagus missnöjd hufvudsakligen derför att han ej betyder något här i Paris, och sist för Kapten v. Payer, nordpolsfarare, som nu slagit sig på att – måla – en underligt orolig, kraftig också litet missnöjd natur.

    Paris Konrad Zilliacus Georges Petit Charles Sedelmeyer Carl Philipp von Wrede Friedrich August von Kaulbach Caroline Lagus Julius von Payer
  • Den af fröknarna S. som Mme Munkacsy destinerade mig i fjol har embellerat – hon är mycket lång och gänglig, men ser alls ej illa ut.

    Cécile Munkácsy Emma Sedelmeyer
  • Madame Munkacsy har stor vänskap för mig, frågat hvarför jag ej kommer oftare o.s.v.

    Cécile Munkácsy
  • En massa ungrare voro der grefvar Karolyi, Zecky Welicz m.fl. som sedan gingo på Casasieras bal.

    Charles Sedelmeyer Casa Siera Károlyi Ödön Zichy Johann Wilczek
  • Illustration: Edelfelt utklädd. I början af veckan var jag på ett egendomligt äfventyr. Courtois, Stetten o. jag voro bjudna på bal costumé till en madame Mackay, icke den rika, men också amerikanska. Jag känner henne mycket litet och hade tänkt gå upp på ett ögonblick i frack bara för att tacka för bjudningen. – Emellertid träffade jag på aftonen, då Courtois klädde sig, Alice Regnault som var i Cs atelier för att se på deras kostymer. – "Och ni kostymerar er ej ?" Det är skam för en målare att föredra den fula fracken framför en kostym" – Ja men jag har ingen – Vill ni att jag skall kostymera er på en halftimme och lofvar ni att då gå. Jag vill hålla vad med er att jag skall hitta på något på en halftimme? Vi höllo vad, och så reste vi alla af till hennes Det blef ett sökande i alla hennes gömmor. Betjent och kammarjungfru storskrattade då de hörde hvarom fråga var, jag skrattade och tviflade – men så kom hon fram med en silkesskjorta, knäbandsbyxor af siden, hennes – en sidentröja med vida arma släpptes ut i ryggen röda chelstrumpor, en hvit peruk, en stor hvit hatt – skor hade jag sjelf; så gjordes jag hvit i synen och kunde ännu ej förstå hvad allt detta skulle bli – tills hon förklarade allt under mycket skratt och glam att jag var en mycket stilig "meunier Louis XV". en säck på ryggen och en käpp i hand. Jag såg mig i hennes många stora speglar och fann mig alls ej illa – jag liknade verkligen en teckning af Watteau. – Hela scenen var mycket lustig. Courtois i sin japanska kostum – Stetten som Romeo, jag halfklädd, Alice Regnault som sprang fram och tillbaka stack fast rosetter, sökte i enorma kistor fulla af kostymer, siden stycken, blommor och band, och kammarjungfrun som sydde och sprättade. Hon hade vunnit vadet och jag gick upp på balen der bl.a. Baude mycket beundrade min kostym, som jag nogsamt aktade mig att förklara var Alice Regnaults – Ingen skulle dessutom ha trott det.

    Charles Baude Gustave Courtois Carl von Stetten Ludvig XV Antoine Watteau Alice Regnault Romeo Marie Louise Antoinette Mackay Mackay
  • Som jag emellertid hade fru Reuterskiöld följande morgon, gick jag hem kl. 12 efter att ha varit en qvart inne på balen och blifvit komplimenterad för min vackra kostym.

    Lovisa Reuterskiöld
  • Acku Berndtson var ännu ej hemkommen då jag anlände, och väl var det ty han, som ej hade hört ens att jag var bjuden på kostymbal den aftonen då vi skildes kl. ½ 9, skulle ha trott att jag blifvit galen.

    Axel Berndtson
  • Mamma ser att denna vecka gått i sus och dus. Jag har emellertid nu haft så mycken karaktärsstyrka att jag stannat bara en kort stund på hvar bal. Jag nöjde mig med att se på ensemblen af balen, dricka ett glas champagne i buffeten och sedan ge mig i väg, osedd och okänd.

  • Ännu har Gunnar ej skrifvit att ord om möblerna – vi vänta alla dagar derpå. Måtte Acku nu snart får besked om hvar de finnas, ty det blir ju tråkigt för honom också att kinesa.

    Gunnar Berndtson Axel Berndtson
  • Han är ganska rolig att ha här, utom då har kommer in på sitt sjukdomskapitel, en slags fix idé hos honom. Då är han envis som synden. Han inbillar sig ej ha aptit, och äter lika mycket som jag, sofver godt och kan gå långa sträckor om man blott aktar sig att tala derom. Kan han distraheras så är han frisk – det första det blir fråga om helsovård och homeopathi och elektricitet så blir han vriden. Något slut måste detta dock ha. Han påstår sig ej kunna arbeta och hålla tankarna tillsammans – Ja men detta är svårt för hvar och en, och det fordras alltid en ansträngning för att åstadkomma något.

    Axel Berndtson
  • Valter Runebergs byst har blifvit mycket bättre. Dessa seancer fr. 2 till 6 ta alltför mycken tid från mig och jag längtar innerligt att det snart må blifva slut.

    Walter Runeberg
  • I går uppvaktades jag af en hr Geijerstam, svensk naturalist. Den beskedlig, rödblommig glasögonprydd liten rund svensk, som dock tycktes ha temmeligen stora tankar om sig sjelf nordensvan fru Edgren och fru Agrell, för att ej tala om guden Strindberg.

    August Strindberg Anne Charlotte Edgren Leffler Georg Nordensvan Gustaf af Geijerstam Alfhild Agrell
  • Som jag var på ett slagfriskt humör kunde jag ej låta bli att slänga åt alla verldsförbättrare, isynnerhet för deras inkonseqvens, och uttalade ett socialistiskt program så förfärligt vildt att Geijerstam blef helt förskräckt innan han märkte det var skoj. Guillotin med ånga, barnen uppfostrade på statens bekostnad, numror i stället för namn, konst och literatur upphäfva såsom onödiga o.s.v.

    Gustaf af Geijerstam
  • Så kommo hr och fru Kaufmann hit i går. De ha hyrt ett litet hus ute på l'Île de la Grande Jatte" dit vi gingo en afton om Mamma mins – der få de badhus, båt, ett helt hus möbleradt för 1200 frcs i året och voro ytterst förtjusta. Pariserstojet brydde de sig icke om – en koja och ett hjerta.

    Paris Île d la Grande Jatte Alexandra Edelfelt Richard Kaufmann Anna Kaufmann
  • Mamma kan ej tänka sig Kaufmanns lycksalighet – han stönar af förtjusning och skrattar åt allting hoppar – ja han är bra fånig. Hon har ej några känsloutbrott men är ändå mycket vänlig mot honom. Hon talar icke ett ord om sin sång – stackare, säger bara att hon är hes och derför ej kan sjunga.

    Alexandra Edelfelt Richard Kaufmann Anna Kaufmann
  • Nu måste jag sluta. Tusen helsningar från Atte.