Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel arkitektur brev champagne danskar djur döden dövhet drycker engelsmän finska folket (fenomen) gotik häst hästsport historia hotell hov (samhälleliga system) järnvägar kläder konstsamlingar konsulat kvinnor kyrkor mat museer negrider norrmän personlighet resor restauranger romer samhällsklasser sjukdom (tillstånd) skönlitteratur språk svenska tåg tjänstefolk transportmedel utflykter utseende utställningar vadhållning vegetarism zulu

London d. 30 maj 84.
Älskade Mamma, just nu fick jag ett
nytt bref – med sorgliga underrättelsen, om
farbror Eriks slaganfall och Sascha Jacobsons
sorgliga slut. Stackars fru Etter, hon har då
allt möjligt elände.
Nå nu kom Gamle Meyer, efter ett gräl
med pigan Betty, som slår och stor gafflar
bakom, och gaf mig bättre bläck. Mamma
kan ej tänka sig den komedin här hemma.
Gamle Meyer, ungefär 1 aln lång, 80 år i stöflar
kalott, sparrkragar, en gammal paletå och
en cigarr i mun – han är en cassionerad
kjöbenhavnsk köpman som är här sedan
40 år. Hans son är någonslags bokhållare på
konsulatet. Betty är en stark och rödkindad
piga med fräckt utseende, och som Meyer
är stendöf, hör man i hela huset när de
gräla. –
I förrgår var jag ute i Epsom; vi hade näm
den turen att se Derby-dag infalla under
vår härvaro. Kl. 11 f.m. reste vi dit ut på
att af de 400 tåg som den dagen gå till
Epsom Downs. Det är långt från London
40 minuters jernvägsfärd – man sitter i
3dje klassens vagnar (ty man tar plats der man
får), som packade sillar – gentleman, kuskar,
ställdrängar, ficktjufvar – Damerna åka
hela vägen i mail-coach.
Epsom är en liten by med ett stort öfver-

bart fält omkring – Der äro tribunerna.
Vi togo plats på taket af tribunerna
för 10 sch. och stodo der under hela
Derby-kapplöpningen. (Der var näml.
4 olika lopp) – En hiskelig menniskomassa –
men alldeles olik den i Paris – mest her-
rar här, men icke gentlemen. Det hela
var mycket mindre vackert än Longchamps
i Paris. Hit hade man kommit för att
slå vad om tusental, supa eller stjäla.
Bookmakers (de der vad-hållar agenterna)
skreko som galningar, man trodde sig
vara på Börsen. Pundstyckena flögo, hundra
och tusentals pund stoppades lösa i byx-
fickorna – det var som på den värsta
spelbank på jorden. Och detta från de
högsta till de lägsta.
Damerna som sutto upp på mail-
coaches voro naturligtvis neddammade
af den långa färden, och sågo derföre
ej så vår-granna ut som i Paris.
Dammet, de usla trånga tälten, folkets
förlustelser, allt dammigt, smutsigt,
de afspända hästarne, pale-ale, brandy
och champagne som flöt i strömmar, allt
detta gaf åt det hela ett visst tycke af
zigenarläger.
Och en sådan pöbel – aldrig, aldrig

i mitt lif har jag kunnat tänka
mig ett sådant pack. fulla, smutsiga
råa, ohyggliga. Tag våra värsta
hamnbusar från Mellins hörn och
tänk dem i tiotusental, lägg dertill
de mest förnedrade qvinnor och käringar
i gamla herrskapshattar, söndriga
spetsshalar och trasiga handskar – alla
halffulla, rödnästa! Se efter i Tom och
Jerry, de populära scenerna – så
ser det ut.
Dessa rika menniskor som åto och
drucko på taket af mail-coach, och
alla dessa eländiga trasvargar som
lupo omkring och kastade sig öfver
smulorna från Den rike mannens bord –
– Ingenting af detta snygga, som en
fransk folk-hop har, med qvinnornas
hvita, rena mössor och männens blusar,
och detta fullständiga medvetande om
menniskovärde och likhet inför lagen. –
Nej, man såg nog att hertigen af Port-
land och de andra herrarna som sutto
deruppe i Domarnes-tribunen bara till
namnet hörde till samma nation
som dessa ohyggliga sluskar som lupo
omkring och under vagnshjulen.
Intressant var det. Högt spelades

och pengar kostade det dem som voro
med – icke oss – ty vi spelade ej. Jag är
mycket glad att ha sett detta – det såg
mera storartadt ut än vid Longchamps
mera allvarligt, man visste att det
gälde miljoner – men icke ditåt så
gladt, så öppet solskensvarmt, så festligt
och så vackert för ögat. Så sågo vi en
arrestering af ett helt band ficktjufvar, som
sparkade i cell-vagnen och förde ett rysligt
lif. Uppe på taket af tribunen var der
en som klef upp på skorstenen och hindrade
andra att se – i ett nu ropades polis upp
och så ljöd det ett fruktansvärdt: take
him down – och så togs han ned –
allt detta såg icke ut som lek. Vi
gingo omkring öfverallt, sågo de eleganta
damerna och herrarne ännu helt echauffe
rade efter mat och dryck och sist vågade
vi oss in i barackerna der zulukaffrer
elefanter, feta flickor och de grymmaste
missfoster huserade – . Dickens har ändå
gifvit en bra god bild af detta elände –
fastän hans vackra typer ställa allt
detta i bakgrunden.
Hästarne voro ungefär likasom i Paris.
Sjelfva kapplöpningen likaså.
I går voro vi i Kristallpalatset med en
norsk radikal och vegetarian en tråkig
figur som är juryman der – Hela
Kristallpalatset med dess utställning

föreföll mig som ett rysligt sammel-
surium – Kröyers och Bastien Lepages taflor
och utställning af Blanksmörja, zulu-
kaffrer i vax och viborgska kringlor –
ja der var ett stånd för Viborgska
kringlor "Lopponen, furnischer to the
Russian Court and the Finland nobility.
och en lefvande viborgsbo som sålde,
och med hvilken jag talade svenska och
finska.
Aldrig i verlden far jag dit ut mera,
om jag än kommer ofta till london.
Det är riktigt något för att förvåna
resande knoddar. Dessutom hatar jag
industriutställningar, man blir så död
trött af dem och lär sig ingenting.
I går afton gingo vi med vår tråkiga
vegetarian, som vi voro tvungna
att bjuda på middag in på ett äkta
engelskt Grill-room i City – han
satt och åt macaroni och såg blek
och eländig ut, under det vi körde i
oss dessa herrliga beefsteacks.
City, se det är intressant, också
för en målare. Dimman ger det
hela något fantastiskt. De höga lassen
höga som hus – Domkrafterna och
kranarna i husens öfversta våning
för att hissa upp varor från gatan,
de trånga gränderna, de gamla kol-

svarta husen, smutsen, rörelsen
de makalösa profilerna af kyrk-
torn och tinnar, Temple, Londons
Palais de Justice, i engelsk-gotisk stil
och advokaterna som vandra omkring
på gatan
i pudrade peruker och svasta mantlar
allt detta är högst besynnerligt.
Och så Themsen med dessa miljon tals
båtar, pråmar skepp.
Wesminster Abbey – otroligt att de
kunnat låta bli att restaurera det,
der ser man engelsmännens vördnad
för det gamla. Den är derföre riktigt
förfallen, den kyrkan med dess graf-
vårdar från år 1066 – och så åldrat –
men genom allt detta makalöst pitto-
resk. Den stol på hvilken alla
Englands kungar blifvit krönta sedan
1200 talet, och som ännu begagnas,
håller på att falla i stycken – stoppor-
na slå ut, öfverdraget är slitet.
– Nej nu måste jag ut på Gros-
venor Gallery – De andra vänta på
mig sedan en stund.
farväl – helsa alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Älskade Mamma, just nu fick jag ett nytt bref – med sorgliga underrättelsen, om farbror Eriks slaganfall och Sascha Jacobsons sorgliga slut. Stackars fru Etter, hon har då allt möjligt elände.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Alexander Jacobson Erik Edelfelt
  • Nå nu kom Gamle Meyer, efter ett gräl med pigan Betty, som slår och stor gafflar bakom, och gaf mig bättre bläck.

    Meyer Betty
  • Mamma kan ej tänka sig den komedin här hemma. Gamle Meyer, ungefär 1 aln lång, 80 år i stöflar kalott, sparrkragar, en gammal paletå och en cigarr i mun – han är en cassionerad kjöbenhavnsk köpman som är här sedan 40 år. Hans son är någonslags bokhållare på konsulatet. Betty är en stark och rödkindad piga med fräckt utseende, och som Meyer är stendöf, hör man i hela huset när de gräla.

    Alexandra Edelfelt Meyer Betty Meyer
  • I förrgår var jag ute i Epsom; vi hade näm den turen att se Derby-dag infalla under vår härvaro. Kl. 11 f.m. reste vi dit ut på att af de 400 tåg som den dagen gå till Epsom Downs. Det är långt från London 40 minuters jernvägsfärd – man sitter i 3dje klassens vagnar (ty man tar plats der man får), som packade sillar – gentleman, kuskar, ställdrängar, ficktjufvar – Damerna åka hela vägen i mail-coach. Epsom är en liten by med ett stort öfverbart fält omkring – Der äro tribunerna. Vi togo plats på taket af tribunerna för 10 sch. och stodo der under hela Derby-kapplöpningen. (Der var näml. 4 olika lopp)

    London Epsom Epsom Downs
  • En hiskelig menniskomassa – men alldeles olik den i Paris – mest herrar här, men icke gentlemen. Det hela var mycket mindre vackert än Longchamps i Paris. Hit hade man kommit för att slå vad om tusental, supa eller stjäla. Bookmakers (de der vad-hållar agenterna) skreko som galningar, man trodde sig vara på Börsen. Pundstyckena flögo, hundra och tusentals pund stoppades lösa i byx-fickorna – det var som på den värsta spelbank på jorden. Och detta från de högsta till de lägsta. Damerna som sutto upp på mail-coaches voro naturligtvis neddammade af den långa färden, och sågo derföre ej så vår-granna ut som i Paris. Dammet, de usla trånga tälten, folkets förlustelser, allt dammigt, smutsigt, de afspända hästarne, pale-ale, brandy och champagne som flöt i strömmar, allt detta gaf åt det hela ett visst tycke af zigenarläger. Och en sådan pöbel – aldrig, aldrig i mitt lif har jag kunnat tänka mig ett sådant pack. fulla, smutsiga råa, ohyggliga. Tag våra värsta hamnbusar från Mellins hörn och tänk dem i tiotusental, lägg dertill de mest förnedrade qvinnor och käringar i gamla herrskapshattar, söndriga spetsshalar och trasiga handskar – alla halffulla, rödnästa! Se efter i Tom och Jerry, de populära scenerna – så ser det ut.

    Paris Longchamps Tom Jerry Hawthorn Mellin
  • Dessa rika menniskor som åto och drucko på taket af mail-coach, och alla dessa eländiga trasvargar som lupo omkring och kastade sig öfver smulorna från Den rike mannens bord – – Ingenting af detta snygga, som en fransk folk-hop har, med qvinnornas hvita, rena mössor och männens blusar, och detta fullständiga medvetande om menniskovärde och likhet inför lagen. – Nej, man såg nog att hertigen af Portland och de andra herrarna som sutto deruppe i Domarnes-tribunen bara till namnet hörde till samma nation som dessa ohyggliga sluskar som lupo omkring och under vagnshjulen. Intressant var det.

    William Cavendish-Bentnick
  • Högt spelades och pengar kostade det dem som voro med – icke oss – ty vi spelade ej. Jag är mycket glad att ha sett detta – det såg mera storartadt ut än vid Longchamps mera allvarligt, man visste att det gälde miljoner – men icke ditåt så gladt, så öppet solskensvarmt, så festligt och så vackert för ögat.

    Longchamps
  • Så sågo vi en arrestering af ett helt band ficktjufvar, som sparkade i cell-vagnen och förde ett rysligt lif. Uppe på taket af tribunen var der en som klef upp på skorstenen och hindrade andra att se – i ett nu ropades polis upp och så ljöd det ett fruktansvärdt: take him down – och så togs han ned – allt detta såg icke ut som lek.

  • Vi gingo omkring öfverallt, sågo de eleganta damerna och herrarne ännu helt echaufferade efter mat och dryck och sist vågade vi oss in i barackerna der zulukaffrer elefanter, feta flickor och de grymmaste missfoster huserade – . Dickens har ändå gifvit en bra god bild af detta elände – fastän hans vackra typer ställa allt detta i bakgrunden. Hästarne voro ungefär likasom i Paris. Sjelfva kapplöpningen likaså.

    Paris Charles Dickens
  • I går voro vi i Kristallpalatset med en norsk radikal och vegetarian en tråkig figur som är juryman der – Hela Kristallpalatset med dess utställning föreföll mig som ett rysligt sammelsurium – Kröyers och Bastien Lepages taflor och utställning af Blanksmörja, zulukaffrer i vax och viborgska kringlor – ja der var ett stånd för Viborgska kringlor "Lopponen, furnischer to the Russian Court and the Finland nobility. och en lefvande viborgsbo som sålde, och med hvilken jag talade svenska och finska. Aldrig i verlden far jag dit ut mera, om jag än kommer ofta till london. Det är riktigt något för att förvåna resande knoddar. Dessutom hatar jag industriutställningar, man blir så dödtrött af dem och lär sig ingenting.

    Viborg Finland London Crystal Palace Jules Bastien-Lepage Peder Severin Krøyer N. N. Walborg Löppönen
  • I går afton gingo vi med vår tråkiga vegetarian, som vi voro tvungna att bjuda på middag in på ett äkta engelskt Grill-room i City – han satt och åt macaroni och såg blek och eländig ut, under det vi körde i oss dessa herrliga beefsteacks.

    City of London N. N.
  • City, se det är intressant, också för en målare. Dimman ger det hela något fantastiskt. De höga lassen höga som hus – Domkrafterna och kranarna i husens öfversta våning för att hissa upp varor från gatan, de trånga gränderna, de gamla kolsvarta husen, smutsen, rörelsen de makalösa profilerna af kyrktorn och tinnar, Temple, Londons Palais de Justice, i engelsk-gotisk stil och advokaterna som vandra omkring på gatan i pudrade peruker och svarta mantlar allt detta är högst besynnerligt. Och så Themsen med dessa miljon tals båtar, pråmar skepp.

    London Themsen City of London Royal Courts of Justice Temple Church Palais de Justice
  • Wesminster Abbey – otroligt att de kunnat låta bli att restaurera det, der ser man engelsmännens vördnad för det gamla. Den är derföre riktigt förfallen, den kyrkan med dess grafvårdar från år 1066 – och så åldrat – men genom allt detta makalöst pittoresk. Den stol på hvilken alla Englands kungar blifvit krönta sedan 1200 talet, och som ännu begagnas, håller på att falla i stycken – stopporna slå ut, öfverdraget är slitet.

    England Westminster Abbey
  • Nej nu måste jag ut på Grosvenor Gallery – De andra vänta på mig sedan en stund.

    Grosvenor Gallery
  • farväl – helsa alla från Atte