Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ångbåtar brev djur döden engelsmän fransmän handel häst konstnärer kvinnor ljus luft män militärer (personer) museer musik politik resor städer tåg transportmedel utflykter utseende utställningar vänner

London 30 maj på aftonen
1884.
Åter har jag läst Mammas bref och kan
ej låta bli att innerligt tacka Mamma
derför. Jag säger att Mamma är min enda
vän och deri har jag ej orätt. Jag har en känsla
af att ingen annan än Mamma rigtigt
förstår mig och vill tro på det lilla goda
som kan finnas i mig. Hvarje gång jag
får dessa välsignade bref blir jag liksom
gladare och bättre. Jag ser dock att det
finnes en som öfverser med mina stora
fel och svagheter och som verkligen håller
af mig, och då mjuknar jag sjelf som
vax, och välsigna den som jag så fullt
kan lita till.
Denna dag ha vi användt mycket
ändamålsenligt. D.v.s. vi ha sett en hel
hop saker. Hendriksen var ute på affärer
så att Blache, Kroyer och jag, alla alldeles,
obekanta i London, togo oss ut på egen
hand så godt vi kunde. först tågade
vi af till Hyde Park för att se de ridan-
de, kl. 11-12. En massa halfvuxna
flickor redo derute, följda af sina betjenter.
Högst få redo dock efter men mening

rigtigt väl, såväl bland stora som
små. Så hörde vi horse guards'
musikkorps spela vid officersbarern,
och så åto vi frukost. Sedan dess
ha vi sprungit på expositioner
hela eftermiddagen, på Grosvenor
Gallery, på Water Colours och på
Whistler's privatutställning. Jag
får allt högre tanke om den engelska
konsten. De ha en finhet i att se
naturen och en viss distinction som
sticker igenom trots de ofta dåliga
medlen. Ypperliga landskap – originella
och fina. På expositionerna vimlar
det af folk, och man kan derföre
göra utmärkta studier hvad folk och
typer beträffar. De engelska damerna
ha ofta englalikt vackra hufvuden
och ett särdeles fint uttryck, men äro
fatalt växta – långa magra armar,
platta, med underligt långt fyrkantigt
lif. Inte ditåt så mycken chic som
pariserskorna. Visserligen ha de sin
engelska chic, som jag tycker mycket om,

men bredvid de elegantaste toiletter
ser man sådana som skulle anses
gammalmodiga och löjliga i Borgå.
Bland herrarne är der mera en-
stämmighet. När de engång äro gentle-
men här, så se de ut att vara det
också till den yttre personen.
Kl. 1/2 7 togo vi en Thames-ångare
och reste ned till Greenwich, gingo
i parken, togo på den herrliga ut-
sigten från observatoriet, och gingo
sedan in i en tarflig schop der vi
fingo middag, serverad af en mycket
vacker piga, mycket engelsk. – Kl.
11 reste vi derifrån med tåget och
voro här kl. 12.
Den der färden längs Thames är
ändå makalöst vacker. Aldrig har
Londons storhet så kommit öfver
mig som nu, då jag såg dessa
tusentals ångare och seglare af alla
nationer och dessa gigantiska maga-
siner och varf. – Och när man så läser
Canada Wharf, West-India, Australia
o.d., så får man en blick öfver Englands
storhet. Och när det står, om ång-

båtar, frakt o.d. skrifvet med
stora bokstäfver "for all the parts
of the world" så gör det ändå ett
märkvärdigt bussigt intryck. –
Fastän London är så stort så har
jag dock träffat 2
bekanta
personer på gatan
i dag – Lindholm som kom från
Göteborg för att resa till Paris och en
svensk, Lindström.
Jag kan ej höra upp att tänka på den
Sascha Jacobson. Sådant sorgligt lif
och sådant sorgligt slut. Hur kommer
det sig att den familjen nu bara går
nedåt, utan en solglimt som skulle
afbryta den långa skymningen. –
Det är märkvärdiga belysningar
här i London – icke så grå som i
Paris, mera blå och röda, ty luften
är tjockare, mera disig. Tusen saker
skulle här finnas att måla – men det
sörjer nog engelsmännen sjelf för – de
ha några ypperliga Thames-skildrare,
bl.a. en ung Wyllie, som jag mycket
beundra efter de 3, 4. taflor af honom
jag sett de sista dagarne.
och nu farväl, tusen helsning
ar
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Åter har jag läst Mammas bref och kan ej låta bli att innerligt tacka Mamma derför. Jag säger att Mamma är min enda vän och deri har jag ej orätt. Jag har en känsla af att ingen annan än Mamma rigtigt förstår mig och vill tro på det lilla goda som kan finnas i mig. Hvarje gång jag får dessa välsignade bref blir jag liksom gladare och bättre. Jag ser dock att det finnes en som öfverser med mina stora fel och svagheter och som verkligen håller af mig, och då mjuknar jag sjelf som vax, och välsigna den som jag så fullt kan lita till.

    Alexandra Edelfelt
  • Denna dag ha vi användt mycket ändamålsenligt. D.v.s. vi ha sett en hel hop saker. Hendriksen var ute på affärer så att Blache, Kroyer och jag, alla alldeles, obekanta i London, togo oss ut på egen hand så godt vi kunde.

    London Peder Severin Krøyer Frederik Hendriksen Christian Blache (osäker koppling)
  • först tågade vi af till Hyde Park för att se de ridande, kl. 11-12. En massa halfvuxna flickor redo derute, följda af sina betjenter. Högst få redo dock efter men mening rigtigt väl, såväl bland stora som små. Så hörde vi horse guards' musikkorps spela vid officersbarern, och så åto vi frukost.

    Hyde Park
  • Sedan dess ha vi sprungit på expositioner hela eftermiddagen, på Grosvenor Gallery, på Water Colours och på Whistler's privatutställning.

    Grosvenor Gallery James Whistler
  • Jag får allt högre tanke om den engelska konsten. De ha en finhet i att se naturen och en viss distinction som sticker igenom trots de ofta dåliga medlen. Ypperliga landskap – originella och fina.

  • På expositionerna vimlar det af folk, och man kan derföre göra utmärkta studier hvad folk och typer beträffar. De engelska damerna ha ofta englalikt vackra hufvuden och ett särdeles fint uttryck, men äro fatalt växta – långa magra armar, platta, med underligt långt fyrkantigt lif. Inte ditåt så mycken chic som pariserskorna. Visserligen ha de sin engelska chic, som jag tycker mycket om, men bredvid de elegantaste toiletter ser man sådana som skulle anses gammalmodiga och löjliga i Borgå.

    Borgå
  • Bland herrarne är der mera en-stämmighet. När de engång äro gentlemen här, så se de ut att vara det också till den yttre personen.

  • Kl. 1/2 7 togo vi en Thames-ångare och reste ned till Greenwich, gingo i parken, togo på den herrliga utsigten från observatoriet, och gingo sedan in i en tarflig schop der vi fingo middag, serverad af en mycket vacker piga, mycket engelsk. – Kl. 11 reste vi derifrån med tåget och voro här kl. 12.

    Themsen Greenwich
  • Den der färden längs Thames är ändå makalöst vacker. Aldrig har Londons storhet så kommit öfver mig som nu, då jag såg dessa tusentals ångare och seglare af alla nationer och dessa gigantiska magasiner och varf. – Och när man så läser Canada Wharf, West-India, Australia o.d., så får man en blick öfver Englands storhet. Och när det står, om ångbåtar, frakt o.d. skrifvet med stora bokstäfver "for all the parts of the world" så gör det ändå ett märkvärdigt bussigt intryck.

    London England Kanada Australien Themsen Västindien
  • Fastän London är så stort så har jag dock träffat 2 bekanta personer på gatan i dag – Lindholm som kom från Göteborg för att resa till Paris och en svensk, Lindström.

    Paris London Göteborg Berndt Lindholm Julius Lindström
  • Jag kan ej höra upp att tänka på den Sascha Jacobson. Sådant sorgligt lif och sådant sorgligt slut. Hur kommer det sig att den familjen nu bara går nedåt, utan en solglimt som skulle afbryta den långa skymningen.

    Alexander Jacobson
  • Det är märkvärdiga belysningar här i London – icke så grå som i Paris, mera blå och röda, ty luften är tjockare, mera disig.

    Paris London
  • Tusen saker skulle här finnas att måla – men det sörjer nog engelsmännen sjelf för – de ha några ypperliga Thames-skildrare, bl.a. en ung Wyllie, som jag mycket beundra efter de 3, 4. taflor af honom jag sett de sista dagarne. och nu farväl, tusen helsningar Atte

    Themsen William Lionel Wyllie