Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) amerikaner arbetare belysning besök beställningar dagstidningar ekonomi fester flaggor födelsedagar första maj fotografier fyrverkerier gator Gud häst herrgårdar järnvägar konsthandlare konstkritik kritik kvinnor landsbygd midsommar modeller (yrken) musik namnsdagar nationaldagar nationalsånger polisen republik (statsskick) ridning sällskapsliv spanjorer tidskrifter transportmedel utsmyckning utställningar världsutställningar veckotidningar

Paris d. 1 Juli 1873
Älskade Mamma
I går var den stora fête nationale, och jag känner
minsann af det i dag – Mina ben äro som förlamade.
Vackert och storartadt var det – men trött blef man
med besked. Mille, Berndtson Krohn och jag voro till
sammans ändå till kl. 2 på natten, och som det
var alldeles omöjligt att få en vagn fingo vi gå
till fots hela tiden. Som Mille. B. och jag dagen
förut, d.v.s i förrgår varit ute i Robenson och
der hade det ljusa infallet att rida i 2 timmes
tid, så att vi voro temmeligen mörbultade, så kan
Mamma förstå att jag är trött nu. – I går var
det mera storartadt än 1sta maj, men de
långa förberedelserna till festen, och det eviga ta-
lit derom i tidningarne förtog något litet af in-
trycket. – Af förverkerierna sågo vi ej annat än
raketer och bengaliska eldar – det vackraste afträn
des i Boulognerskagen på sjön, men att gå ändå det
efter dagens strapatier det höllo vi ej ut med. Tullerier
trädgården var ett stort ljustaf, likaså place de la concore
emellan gnislanderna af lyktor, som bildade ett fullkomligt
nat med obelicken som medelpunkt, sågos vatten konsten
ra stråla i elektriskt ljus, ombytande färg i hvarje minut
Place de Miatre françaiss och hvinue de l'Opera var i
mitt tycke det vackraste emedan der fanns den största
månglald af ljus: elektriskt, gas, oljelampor, papperslykter
m.m. – Hvad husens dekoration beträffar, så
bestod den hufvudsakligast i uthängda fanor och guir-
länder. – 2 miljoner franska flägger ha under de
två sista veckorna blifvit tillverkade. – Rigtigt röran
de var det att se huru det fattiga folket hade smycket
a
sina hus. De yttre boulevardern tedde samma skick som
våra landthus vid midsommar eller vid födelse och namnsda
gar. – Alla menniskor buro kokarder, fruntim

merna buketter i national färgerna – Omnibure
och fiaker hästar voro likaledes prydda med trefär
gade band och flaggor. Öfverallt strålade i blomster
eller eldskrift R. P. République Français) och
på många ställen "Paix et travail" "Aimez
vous les uns les autres" etc. – Trots denna
fullkomligt fredliga stämning var det ändå mar-
Leillaisen som var den stående melodin under
dagen och aftonen. En kör på 700 man sjöng den
i kucieriesträdgården på Folkets begäran, orkestrar
ne spelade den. – Paul Deroulède har skrifvit
sång som mycket sjöngs – en strof, betäcknande
en
stämningen är
för
Des trois couleurs de ton drapeau
Maint parti ne vent qu'un lambeau,
Mais le peuple à sa preference!
Et ni rouge, ni blanc, ni bleu,
C'est tricolore qu'il le veut!
Vive la France
Aftonen förlopp utan någonslags ledsamheter
poliserna hade fullkomligt frådt ur sin vänligt
sol af fiender till arbetarne och säga igenom fingra
ne med en och annan liten fylla ett och annat
skräl. Men i allmänhet var det ovanligt hyggligt
Jag tror jag såg 3 fulla (och alls ej oregerliga menniska
på hela aftonen. Det var ett och annat hundra
tusental ute och gick den aftonen. Icke en gata
så aflägsen icke ett hus så litet att icke alla skulle
ha deltaget i den allmänna festen. Som sagdt
det vackraste var att se det fattiga folkets bestyr-
samhet under dagen och förnöjelse under aftonen.
om en rik banker vräker ut några tusen francs på
att illlemenar sitt hus så kan det vara just detsanska
men en arbetare som bråkar en dag eller två och
No
sit
Gaulo
rens
Jag
en s
som
för
till
Min
en upp
och
ske s

heter
vanlig
i finger
annat
hyggligt
I minnes
hundra
e låta
Hell
ter bestyr
open
francs på
transka
vå och
amburg
fär
ister
ger ut pengar för fanor o.d. det är en gåfva som "la patrie"
han sätta värde på. – Det hela var ju tydligen
en tillställning af republikanerna för att utplå
när i folkets minne den 15te augusti, Napoleons
dagen med det i ulluminationer och frannlåter. –
Jo Mille är här, och det förefaller mig som

om han varit här hela året, så hemmastadd är har
och så inne i alla förhållanden. I förrgår voro vi med
Petit Gerar och Dütschold ute i Robenson der vi
festade, reda och insåga landtluft. I dag äro Mille
och Bson på expositionen – jag småklattar litet med
mållerat men tacks i grunden icke medgifva att
jag är förfärligt utfaren och trott efter dessa festdagar.
– Tidningarne ha, som Mamma förutsätter
talat om min tafla, men som jag icke skaffat
mig numrorna (för att få dem måste jag gå
till burarna) kan jag ej annat än citera ur
minnet. l'Illustration säger på tal om Blanca
att den är en fin och vacker tafla men "ce seul
envoi n'est pas asser pour classer à son rang
parmi ses compatriotes le jeune artiste, dont)
nous admirons au Champs Elysées une compo-
sition autrement puissante et originale. – o.s.v.
Gaulois säger att jag, kanske ofrivilligt tänkt på Lau
rens.
Jag måste säga att jag i penninga affärer har
en stur utan like, och derför är det kanske
som jag beklagligtvis så litet bekymrar mig
för morgondagen. – Mannerheim hade skrifvit
till mig att han ej ville hindra mig att stilja
min spanska ifall jag finge köpare – det vore ju
en uppoffring för mig då jag fått pengarna på förhand,
och han vore lika nöjd med något annat – var
icke det hyggligt – han visste att jag var i behof af

ningar. – Jag tänklig första gå och tala med någon kort
handlare för att se på såväl denna som några andra på
började småsaker, då in till mig träda två herrar
hvilka presentera sig som Goupils andra jag och
föreståndare för huset G. & Cher i New York – de beställt
de af mig en tafla liten ung. Fjordedelen af Blanca,
med 2 figurer efter en croquis (enlandskackt och
flicka för 1000 frcs att göras i höst och togo
spanskan för 500 frcs utan ram. Jag har ännu
några retoucher att göra på händerna. Han
sade att om dessa första taflar behaga jag kan
för en ständig försäljning af småtaflor hos ho-
nom. – I morgon kommer modellen och jag skall
då utföra handen litet mera, hvarpå jag för täflan
till honom och får mina pengar. – Det skulle
kanske varit nöblare att ge taflan åt Mannerheim
i alla fall, men efter han nu engång gifvit sin
tillåtelse och det af egen drift, samt nästan
bedt mig att ej fästa sig vid hons förskött – så må
det gå – Heimburgers tafla tror jag mig kunna
sluta hemma. Jag får väl alltid någon af mina
bekanta att posera för den unga kunnen. – Så
ännu ett hufvud som jag börjat, och så kommer jag
hem med förtjusning. Jag behöfver en massa
pengar. Taflans transport, hyran, kläder, några
skulder än betala, o. s. v. – men jag hoppas att det
nu skall gå efter som jag kalkulerat. Heimlenöger
kunde ju blott lemna mig någon liten del af sum
man. –
Jag kan tycka mig huru ledsamt det måste
vara med Kervobanan – Hindhars förnämsta
förtjenst (näst billigheten) har ju varit dess lätta
kommunikation – skall nu den försvinna så
vet jag ej hvad som blir qvar
Jag har fåfängt försökt att tränga och klämma

tillhöpa några kokarder från i går, men det
ej, brefvet blir för tjockt. –
änk så tråkigt fotografin af min tafla, som
jag sade att jag skulle skicka med Gustaf Ohi-
lip gick ej in i hans kappsäck, jag lemnade
den der som åt Unonius och sägerblad som
resa i dag, och just nu kom sägerblad hit med
detsamma sorgliga beskedet som Gustaf Ph. –
Den är för stor för kappsäcken. Dessa herrar
ha haft så mycket att släpa hem, att jag ej
velat besvära dem med kommissioner

annars hade jag gerna skickat några
småsaker – nå det får bli tills jag kommer
Gud låte nu allt gå så bra att jag om
en massa kunde vara hemma. – Jag bryr
mig ej om bekanta jag vill endast vara hos
Mamma och arbeta. Jag får ej vara lut.
Den förbaskade expositioner har tagit mycket
tid af mig, så mycket att jag skäms för min
rättja. – I förrgår gjorde jag visiter med Weir
hos våra gemensamma amerikanska bekanta
kyss småskystrarna – Helsa tante Gadd
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Igår var den stora fête nationale; Edelfelt, Mille (Emil) Cedercreutz, Gunnar Berndtson och Pietro Krohn var ute ända till klockan 2 på natten; eftersom det inte fanns några lediga vagnar fick de gå till fots hela tiden; Alexandra Edelfelt kan förstå att Edelfelt känner sig mörbultad och trött då de dessutom föregående dag hade varit i Robinson och ridit i 2 1/2 timmar.

    Robinson Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Gunnar Berndtson Emil Cedercreutz
  • Firandet av fête nationale [nationaldagen] var mera storartat än 1 maj; det vackraste fyrverkeriet avfyrades i Boulognerskogen på sjön, men Edelfelts sällskap orkade inte gå ända dit; Tuilerierträdgården var ett stort ljushav, likaså place de la Concorde; Edelfelt tyckte bäst om Place du théâtre français och l'Avenue de l'Opera som hade den största mångfalden av ljus: elektriskt, gas, oljelampor och papperslyktor; husen var dekorerade i huvudsak med fanor och girlanger; det var rörande att se hur det fattiga folket smyckat sina hus; de yttre bulevarderna påminde om finländska lanthus vid midsommar, födelse- och namnsdagar; folk och transportmedel bar band, buketter och flaggor i nationlfärgerna; trots den fredliga stämningen var ändå Marseillaisen den stående melodin; Paul Droulède hade skrivit en patriotisk sång som också sjöngs mycket; kvällen förlöpte utan ledsamheter; poliserna hade trätt ur sin vanliga roll som finder till arbetarna och såg mellan fingrarna med smärre förseelser; det hela var en tillställning av republikanerna för att för evigt utplåna Napoleondagen den 15 augusti ur folkets minne.

    Bois de Boulogne Tuilerieträdgården Place de la Concorde Place du Théâtre-Français Napoleon I Bonaparte Paul Déroulède
  • Mille (Emil) Cedercreutz har anlänt och han är så hemmastadd i alla förhållanden.

    Emil Cedercreutz
  • I förrgår var Edelfelt med Pierre Petit Gerard, Henri Dütschold, [Gunnar Berndtson] och Mille Cedercreutz i Robinson, där de festade, red och insöp lantluften.

    Robinson Gunnar Berndtson Emil Cedercreutz Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold
  • I dag är Gunnar Berndtson med Mille (Emil) Cedercreutz på expositionen.

    Gunnar Berndtson Emil Cedercreutz
  • Edelfelt småklottrar med måleriet, men är egentligen trött och utfaren efter festdagarna.

  • Som Alexandra Edelfelt förutsätter har tidningarna skrivit om hans tavla; l’Illustration säger att Blanca är en vacker och fin tavla, men att detta enda bidrag inte är tillräckligt för att ranka den unga konstnären, vars kraftiga och originella andra komposition vi samtidigt får beundra på Champs Elysées [Salongen].

    Champs-Élysées Alexandra Edelfelt Blanka
  • Tidningen Gaulois säger att Edelfelt kanske ofrivilligt tänkt på Jean Paul Laurens.

    Jean Paul Laurens
  • I penningaffärer har Edelfelt tur utan like; Carl Mannerheim har skrivit att om någon annan vill köpa spanskan så går det, han är lika nöjd med något annat för förskottet som han har betalat.

    Carl Mannerheim
  • Två herrar som presenterade sig som Goupils andra jag och en företrädare för huset Goupil & Co i New York besökte Edelfelt; de beställde en liten tavla (ungefär fjärdedelen av Blanca) med två figurer efter en croquis (en landsknekt och flicka) för 100 francs att göras i höst; de tog spanskan för 500 francs utan ram; om dessa första tavlor behagar kan Edelfelt få en ständig försäljning av småtavlor hos honom; följande dag kommer modellen och Edelfelt skall retouchera händerna på spanskan; kanske hade det varit noblare att ge tavlan åt Carl Mannerheim.

    New York Adolphe Goupil Carl Mannerheim Antonia Bonjean Blanka
  • Edelfelt tror han kan måla färdigt Heimbürgers tavla hemma; det borde gå att få någon av sina bekanta att posera för den unga mannen.

    Carl Heimbürger
  • Edelfelt skall göra färdigt ett huvud han börjat på och sedan kommer han med förtjusning hem.

  • En massa pengar behövs för transport av tavlan, hyran, kläder och några skulder; Heimbürger kunde bara lämna en liten del av summan.

    Carl Heimbürger
  • Det är ledsamt att höra om Kervobanan; den förnämsta förtjänsten med Hindhår (näst billigheten) har varit den lätta kommunikationen.

    Hindhår gård Kervo
  • Edelfelt har försökt tränga in några krokarder från föregående dag i brevet, men de ryms inte.

  • Fotografiet av Edelfelts tavla ryms inte i Gustaf Philip Armfelts, Carl Johan Wilhelm Unonius eller Elis Lagerblads kappsäck.

    Gustaf Philip Armfelt Carl Johan Wilhelm Unonius Elis Lagerblad
  • Edelfelt hoppas vid Gud att allt går bra och att han kunde vara hemma om en månad; han bryr sig inte om bekanta, utan vill bara vara hos Alexandra Edelfelt och arbeta.

    Alexandra Edelfelt
  • Expositionen [världsutställningen] har tagit för mycket av Edelfelts tid.

  • I förrgår gjorde Edelfelt visiter med Julian Alden Weir hos gemensamma amerikanska bekanta.

    Julian Alden Weir
  • Edelfelt sänder kyssar till småsyskonen och hälsar till tante Adèle Gadd.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt