hotell karriär kvinnor kyla resor sällskapsliv tåg väderlek vinter

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Petersburg den 23 november 1886, 6 sidor.

Älskade Mamma,

Paul Etter var mig till möte vid stationen och förklarade att jag vore välkommen till dem eftersom de voro fullkomligt installerade, och derföre bor jag nu hos gossarne, och märker att jag ej generar någon annan än möjligen Alexei, som skall få betalt för sitt besvär. Usch så Petersburg såg ruskigt ut redan första afton. Denna kalla fuktiga dimma, som tränger igenom märg och ben, detta fasliga snöglopp på gatorna och detta mörker kunna ta kuraget af hvem som helst. Resan hade gått som alltid: ganska mycket ledsamt efter er, småläsning och prat med en och annan. Tudeer var magnifik – grefve, furste, kung, kejsare, gud, Brahma Buddha och Wischnu allt i en person. Och så han känner till allt sedan, isynnerhet hofvet: ”Di sa’ just” eller ”Di ba’ mig just” o.s.v. Di är naturligtvis deras majestäter. Spåre var tystlåten. Gossarne Etter äro bättre installerade nu än i fjol. Vid Moikan, ej långt från Isaakskyrkan. Det ledsamma är att Paul hade tjenstgöring i går och har det ännu i dag i Paulowsk, hvadan jag alls ej får se honom om jag reser i dag, hvilket jag fortfarande är fast besluten att göra. I det ohyggliga vädret i går var jag på visiter. Träffade ej Albedinskys, som voro ute men deremot Manzeys, Armfelts och Sofi (M. f.d, Wolkoff). Koki som var med mig sade näml. att hon skulle vara mycket ledsen att ej få träffa mig. Hennes man var ej hemma, och som jag var på godt humör, steg jag på. Jag träffade henne midt ibland tapetserare och drängar, ty de ha för två dagar sedan flyttat till en ny våning vid Furstatschkaïa. Hon hade embellerat – tog emot mig mycket vänligt och gladt, för gladt t.o.m. för att det skulle varit rigtigt naturligt. En viss affektation låg öfver henne; med en aplomp som jag känner igen hos henne talade hon om ”mon mari” par ci, ”mon mari” par là. Jag kan ej begripa annat än att hon är förtjust i honom. För resten är det med fiendskapen med Wolkoffs precis som jag trodde – d.v.s större i orden än i verket. I det hela taget är han helt och hållet accepterad af familjen, Manzeys hade t.o.m. inredt en del af våningen åt de nygifta, då de återvände från utlandet. Detta hade dock Mischa refuserat och hyrt en våning på Hôtel d’Europe, som kostade 25 rubel per dag.

Nu får hon sitt lystmäte af betjenter, vagnar o.s.v. – När menniskor kunna finna sin fröjd deri och ha råd, så hvarför ej! – Jag insåg nu att hon ändå aldrig hade varit något för mig. Konvention, konvenans, komfort, detta omsorgsfulla igenproppande af alla draghål som kunde tillföra en nya idéer, nya känslor – nej, nej, njeto dobra marcher. Hos föräldrarna Manzey var Buistroff, sig lik, pontifierande. Manzeys sågo allvarliga ut och hade ej Buistroff och Koki Etter varit, skulle de nog ha talt med mig om sina bekymmer, derom är jag säker. Om aftonen var jag på middag hos Armfelts och så sutto vi och hängde till kl. 2 på natten. Hela det dästa, tunga i luften, dunbolstret som ligger på bröstet och hindrar mig att andas, kände jag så väl igen. Möjligtvis gjorde vädret sitt, ty fastän jag sett förfärlighet i den vägen här, har jag aldrig varit med om ett värre hundväder. Jag har också fått mig snufva. – Alla talte med vänskap om Bertha, och jag tackade på hennes vägnar. Armfelt grälade ej en gång med sin fru i går, och hon var också på godt humör, men jag hade ändå hela tiden den der ansvarsfulla känslan att hålla konversationen vid magt.

Ledsamt är att jag ej fått träffa Albedinskys, för att få se om Mammà skulle vara densama här som på landet. Jag tror dock ej att det lönar mödan att vänta ett dygn för den högt tvifvelaktiga chancen att träffa dem i dag. De ta ju emot om torsdagarna, och till fredagen kan jag ej vänta för deras skull. Koki är der hvarje torsdag, och han säger att fru Albedinsky tydligt protegerar honom. Måtte det lända honom till nytta på hans karrier. Kokis arbete är f.n. att läsa alla tyska o. engelska tidningar

– Konfekten skall skickas. Visserligen äro menniskorna vänliga mot mig här, men jag längtar ändå härifrån. Nu skall jag och lemna kort till ”les frères” – helsa alla tusenfaldt – jag saknar Er dugtigt –

Atte

P.S. I går bjöd jag Koki på frukost hos Borel innan vi gingo till Albedinskys.

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Innehåll

  • Edelfelt har kommit till S:t Petersburg och Paul von Etter kom honom till mötes på tågstationen; bröderna von Etter har installerat sig i en lägenhet i staden och Edelfelt bor hos dem under sin vistelse; Edelfelt verkar inte vara till besvär för någon annan än [betjänten] Alexei som ska få betalt för det extra arbete Edelfelt förorsakar.

    Sankt Petersburg Alexej Nikolaj von Etter Paul von Etter von Etter
  • S:t Petersburg såg ruskigt ut redan första kvällen; den kalla fuktiga dimman tränger genom "märg och ben"; snöglopp och mörker kan ta "kuraget", modet, av vem som helst.

    Sankt Petersburg
  • Resan till Petersburg var som vanligt ganska tråkig; "småläsning och prat med en och annan"

    Sankt Petersburg
  • Carl Tudeer "var magnifik", han känner till allt och alla, i synnerhet hovet; "Spåre var tystlåten".

    Knut Robert Karl Valfrid Spåre Sten Carl Tudeer
  • Bröderna von Etter bor bättre det här året än förra året; deras lägenhet är vid Mojkan, inte långt från Isakskyrkan.

    Sankt Petersburg Mojka Nikolaj von Etter Paul von Etter von Etter
  • Paul von Etter hade tjänstgöring [vid hovet] kvällen innan och är fortfarande denna dag p.g.a. tjänstgöring i Pavlovsk; om Edelfelt reser denna dag hinner han inte träffa Paul von Etter; Edelfelt är fortfarande fast besluten att resa samma dag.

    Pavlovsk Paul von Etter
  • Edelfelt använde föregående dag till att göra visiter, trots ohyggligt väder; han träffade inte familjen Albedinskij, som inte var hemma, men däremot familjen Manzey, herrskapet Armfelt och Sophie Volkov (f. Manzey).

    Nadine Armfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Albedinskij Carl Alexander Armfelt Nikolaj Nikolajevitj Manzey Manzey Armfelt
  • Sophie Volkov hade "embellerat", blivit vackrare, och tog emot honom vänligt och glatt, lite för glatt för att vara naturligt; hon talade med "en aplomp", självsäkerhet, om "mon mari", min man hit och min man dit; fiendskapen mellan Michail Volkov och familjen Manzey verkar högst överdriven; familjen hade inrett en del av sin lägenhet för de nygifta, men Michail Volkov hade ändå hyrt en våning på Hôtel d'Europe som kostade 25 rubel per dag; nu får Sophie Volkov sitt lystmäte av betjänter och vagnar; all denna konvention, konvenans och komfort där nya idéer eller känslor inte har någon plats är något som Edelfelt inte förstår; Sophie Volkov hade inte varit rätt kvinna för honom insåg han nu, "nej, nej, njeto dobra marcher" [nej, nej, det går inte bra].

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Hos familjen Manzey var också Bystrov och Koki von Etter; hade de inte varit med hade Sophie Volkovs föräldrar säkert talat med Edelfelt om sina bekymmer.

    Nikolaj Ivanovitj Bystrov Nikolaj von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Manzey
  • På kvällen var Edelfelt hos herrskapet Armfelt; "så sutto vi och hängde till kl. 2 på natten"; också där kändes atmosfären tung och tryckande, "hela det dästa, tunga i luften, dunbolster som ligger på bröstet och hindrar mig att andas"; kanske gjorde det förskräckliga hundvädret sitt till; Edelfelt har fått snuva.

    Nadine Armfelt Carl Alexander Armfelt Armfelt
  • Alla talade med vänskap om Bertha [Edelfelt].

    Berta Edelfelt
  • Armfelt grälade inte en enda gång med sin fru, men Edelfelt hade hela tiden känslan av att han hade ansvar över att konversationen hölls igång.

    Nadine Armfelt Carl Alexander Armfelt
  • Det var ledsamt att Edelfelt inte fick träffa Albedinskijs; han hade gärna sett om "Mammà" [frun i familjen Albedinskij] var densamma i staden som på landet [på Haiko]; Albedinskijs tar emot gäster om torsdagar och så länge kan Edelfelt inte stanna i S:t Petersburg; Koki von Etter besöker Albedinskijs varje torsdag och säger att fru Albedinskij tydligen protegerar, beskyddar, honon; Edelfelt hoppas att detta ska vara till nytta för Kokis karriär; för närvarande består Kokis arbete av att läsa alla tyska och engelska tidningar.

    Sankt Petersburg Haiko Albedinskij Nikolaj von Etter Albedinskij
  • Edelfelt lovar sända konfekt hem; han konstaterar att människorna i Petersburg är vänliga mot honom, men att han längtar därifrån; nu ska han lämna kort till "les fréres", bröderna [von Etter?] och avslutar sitt brev med hälsningar till alla, "jag saknar Er dugtigt".

    Sankt Petersburg Nikolaj von Etter Paul von Etter von Etter