cirkusar frukost kvinnor män middag namnsdagar resor sällskapsliv sjukdomar tåg teater

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Petersburg i 1886, 4 sidor. Brevet saknar slut.

Älskade Mamma

Tack, tusen tack för brefvet, som jag fick då jag var på middag, slägtmiddag hos Spetschinskys – ty jag har, mot min vilja stannat en dag längre här, af den orsak att Alexei fick en dålig istvostschik i går (föret är också grymt), och kom med sakerna till bangården just i samma ögonblick tåget reste af. Mamma kan lätt tänka sig huru förargad jag var. Men Paul Etter, som skyndat in från Peterhof, var glad och Manzey, som velat säga mig ett sista farväl på bangården blef också helt upprymd, så att gubben bjöd oss på en storartad frukost hos Borrel, med ostron, champagne och allehanda goda saker. Att Manzey har qvar sin klockarkärlek för mig det ser jag på allt. Fru Manzey är sjuk hon har haft någon magåkomma, men är nu bättre. Vi gingo efter frukosten upp till henne, men i samma ögonblick kom Mischa Volkoff och hans nya fru. Jag kände min ställning ytterst obehaglig men hade dock min distraktion i att studera denna tölp, Volkoff. Han skulle vara artig mot sin fru, Gudbevars, och gjorde det på ett så komligt sätt och med ett sådant åsidosättande af andras menniskovärde, att det kliar en i fingrarna. Märkvärdigt att hon ej ser det! Och så igen tal om hattar, betjenter, vagnar. Får hon lefva blir hon nog ett rigtigt mondaint höns som alla de andra. – På e.m. gjorde jag visit hos Spetschinskys och blef qvarhållen till middag – jag arma menniska – jag hade glömt de eviga namnsdagarna i detta land – nu var det Viktor Alexandrovitsch’ och Mimas namnsdag, och jag som trodde att bara Ettrarna voro bjudna, ser till min fasa Nikolai Ivanovitsh, Nikolai Nikolajevitsch, Sergei Alexandrovitsch, Alexander Alexandrovitsch Ellis, en massa obekanta, fröknarna Ellis med Ati i spetsen, Wolodja och Mitja, Mischa Volkoff med fru, Karolus och tjotje Nadja, Valerian Ivanovitsch (Jacoby) m.fl. m.fl. inträda. Jag var arg och trött och önskade mig hundra mil derifrån. Satt en stund och hörde en enfaldig öfverste Olchins prat om dueller som han varit med om och blef inkallad att konversera med damerna – Sofi Volkoff-Manzey satt och utlade med en ’affekterad’ mondain ton om teatrarna i Paris. Ettrarna och jag gingo sedan till Cirkus efter att fåfängt ha försökt få platser på franska teatern. Cirkus var nästan tom på folk, och min snufva blef ej bättre der. Då jag derför kom hem kl. 12, smorde jag in mitt anlete med coldcream, band en duk omkring hufvudet för att få varmt, tog på mig ullstrumpor och somnade som en stock.

– Mamma förstår mycket väl alla mina vexlande känslor under dagen, utan att jag behöfver mettre les points sur les i. Sofi Manzey var fullhängd med diamanter och perlor, stora maskiner och lika dyra troligen som Durasoffs. – Alla himlade sig öfver denna österländska prakt, men jag tyckte att klädningen var för mörk och enkel för denna juvelerarétalage. Jag talade blott några banala fraser med henne – hon tyckes sjelf embarasserad trots den påtagliga säkerheten. – Men hela intrycket af detta samma, stereotypa kinesiskt enahanda – det var så högst egendomligt att erfara. Inte en half ny tanke sedan tre år och bara en ny händelse, det Volkoffska giftermålet.

Min taskumatti hade jag saknat så litet att Mammas underrättelse om att den hängde derhemma var en öfverraskning för mig.

I dag skall jag äta frukost hos Manzeys och så bär det af kl. ½ 2.

[resten av brevet saknas]

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Innehåll

  • Edelfelt har mot sin vilja stannat en dag längre i S:t Petersburg; [betjänten] Alexej kom för sent till bangården p.g.a. dålig istvostschik; Paul von Etter som hade skyndat från Peterhof och Nikolaj Manzey som hade kommit för att ta avsked på bangården var glada och den senare bjöd på en storartad frukost "hos Borrel" [en restaurang?].

    Sankt Petersburg Peterhof Alexej Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Herr Manzey har kvar en "klockarkärlek" till Edelfelt; fru Manzey är sjuk; efter frukosten gick herrarna upp till fru Manzey, men då kom också Michail och Sophie Volkov, vilket Edelfelt fanns pindamt, men han fann en viss distraktion i att studera Volkovs tölpaktigheter; Volkov visade artighet mot sin fru på ett "komligt", klumpigt, sätt och utan respekt för andras människovärde.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Sophie Volkov talade igen mest bara om hattar, betjänter och vagnar; hon kommer med tiden att bli ett lika mondänt höns som alla andra damer i denna värld.

    Sophie Manzey
  • På eftermiddagen gjorde Edelfelt visit hos Spetschinskys och blev kvarhållen till middag; han hade glömt det återkommande namnsdagsfirandet i Ryssland; det var en stor mängd människor bjudna, bekanta och obekanta; Edelfelt var trött och arg och önskade sig hundra mil därifrån; lyssnade på enfaldig överste Olchins prat om dueller och Sofi Volkov-Manzeys affekterade uttalanden om teatrarna i Paris.

    Paris Ryssland Nadine Armfelt Eugenie Ivanovna Spetschinsky Sophie Manzey Carl Alexander Armfelt Alexander Alexandrovitj Ellis Anastasia Alexandrovna Ellis Ellis Ellis von Etter Dmitrij Ivanovitj Jacobson (osäker koppling) Vladimir Ivanovitj Jacobson (osäker koppling) Alexander Viktorovitj Spetschinsky Emilia Viktorovna Spetschinsky Sergej Viktorovitj Spetschinsky Viktor Alexandrovitj Spetschinsky Spetschinsky Michail Sergejevitj Volkov Nikolaj Ivanovitj Ellis Nikolaj Nikolajevitj Ellis Sergeij Alexandrovitj Ellis Sofi Volkov-Manzey
  • Efter middagen gick Edelfelt och von Etters till Cirkus eftersom de inte hade fått biljetter till franska teatern; Edelfelts snuva blev värre; då han kom hem smorde han sitt ansikte med coldcream, band duk om huvudet, tog på ullstrumpor och somnade.

    von Etter
  • Alexandra Edelfelt förstår säkert hur Edelfelt kände sig utan att han skriver ut allt, utan att han "mettre les points sur les i"; Sofie Volkov var fullhängd med diamanter och pärlor; klänningen var för mörk och enkel för denna prakt; Edelfelt och Sophie talade bara några banala fraser; hon verkade "embarasserad", generad, trots sin säkerhet; intrycket var stereotypt "kineskiskt-enahanda".

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Alexandra Edelfelt har skrivit och berättat att Edelfelts fickplunta, "taskumatti", har blivit hemma; Edelfelt har behövt den så lite att han inte har märkt att den saknas.

    Alexandra Edelfelt
  • Denna dag ska Edelfelt äta frukost hos Manzeys; sedan tar han tåget klockan halv två på eftermiddagen.

    Alexandra Ivanovna Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Manzey
  • [Resten av brevet saknas]