ädelstenar ängslan barn beställningar böcker dagstidningar diplomater drottningar författare fotografier historia historiemåleri jurymedlemmar kärlek kejsare kläder konserter kvinnor landsbygd musik operationer politiker prinsar recensenter sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skönlitteratur tonsättare utställningar vetenskapsmän

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Paris den 27 mars 1887, 8 sidor.

[- - -] Jag har ej talat om festen på ryska ambassaden, sista torsdags. Länge bevarade jag några tidningar med långa beskrifningar om herrligheten, för att skicka dem till Mamma, men min concierge har en speciel talent att hitta just på de tidningar jag vill gömma för att tända brasan med dem. Alltnog, i dessa tidningar skulle Mamma ha fått se hur Mammas gosse har varit i fint sällskap: ambassadörer, ministrar, hertigar och markiser. Det var verkligen roligt att se allt detta ty parisersocieteten eller rättare sagdt alla societeter i Paris hade liksom genom en tyst öfverenskommelse infunnit sig på denna mottagning för att visa sin tacksamhet mot Ryssland och dess hållning i krigsfrågan nyss. Sålunda voro der alla republikens höga tjenstemän och hela faubourg St Germain. – De gingo och bligade argt på hvarandra, men voro i alla fall under samma tak.

Sjelfva festen var utmärkt schangtilt arrangerad, som alltid på ryska ambassaden. Trappan alldeles full af pudrade betjenter i hvitt och guld, härolder, löpare, schweizare allt i stor galakostym – det var verkligen vackert. Jag märkte till min glädje att jag kände rysligt mycket folk och var derför mycket lifvad hela aftonen, gick arm i arm med Mme Marschall, gref. Lewnhaupt, frih. Fredericks och Madame Adelswärd. – Hertigen de Maulny med fru, duc et duchesse de la Rochefoucauld, prince et princesse Radzivill (mina bekanta) Marquise de Gallifet m. fl. voro der och jag kunde betrakta dem på nära håll – likasom kineser, turkar, persiska shahens kusin och alla möjliga underliga fiskar. Baronne Adelswärd (Pourtalis) vinkade åt mig öfver tre fyra rader af svarta frackar och dekollterade halsar ”Mr Edelfelt, vous avez fait de la peinture d’histoire, eh bien venez ici je vous montrerai un monument historique qui vaut la peine d’être vu, hviskade hon och så förde hon mig framför en gammal, utgammal furstinna Galitzin (99 år sade man att hon var, låt vara att det var öfverdrifvet, men 80 var hon minst) och i mitt lif har jag aldrig sett något så besynnerligt. – Urgammal, målad, decolletée, med löshår (ett babelstorn af svart tagel) rysk hofkostym, perlor, diamanter och en grand air från Kejsarinnan Katharinas tid – sådan var den besynnerliga figur som tedde sig för mina ögon.

”N’est-ce pas qu’il faut le voir pour le croire?” sade Mme Adelswärd – jag jakade. Hvilken beskrifning, hvilken karrikatyr som helst är blek mot verkligheten. – Fastän så många olika elementer rördes i salongerna var stämningen glad – alla sågo lifvade ut. Madame Munkacsy neg och sade dumma komplimanger med sin hesa stämma, men strålade. Grefvinnan Lewenhaupt hann viska år mig. ”Se på Falkenberg hur styf han är i nacken, jag svär på att han har en ny böld! Falkenberg har näml. på en bjudning engång beklagat sig öfver denna otrefliga åkomma. Mme Magnin slog embargo på mig, dottren likaså. Mme Fredericks höll en moralpredikan för mig att jag öfvergifvit ryssarne för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre” – och Giers, ambassadsekreterarn, ministerns son, flög nästan i mina armar med ett ”mon cher ami, mais il y a un siècle que je ne vous ai vu”, La Baronne Decazes-Stackelberg kom till mig med ett: Comme c’est vilain, Mr Edelfelt, de ne pas reconnaitre ses amies. – Jag hade verkligen ej känt igen henne – hon var decolletée och hade gudlöst mycket diamanter. Alltnog jag var i smöret, kände mig hemmastadd och färdig att uppstämma ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett ringa vedermäle af min tacksamhet mot det stora fäderneslandet. Mlle Grosjeans kusin en ung snobbig attaché, frågade mig mycket om porträttet och jag slutade aftonen med att gå och dricka öl med grefve Schulien, dansk sekreterare, och af honom höra alla möjliga galenskaper om kreti och pleti. – Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem.

En massa rigtiga skönheter: grefvinnan Montebello, Mme Ephrusie, född Rotschild, Mlle Blest-Gana m.fl. – och diamanter som i alla juvelerarbutikerna i Rue de la Paix och Palais Royal tillsammans. [- - -]

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Innehåll

  • Alexandra Edelfelt är den klokaste och snällaste människa Edelfelt känner; brevet från henne har skingrat vemodet över att Edelfelt inte har lämnat in någonting till Salongen.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt tycker som Alexandra Edelfelt, han är nöjd att han inte har rusat åstad med porträttet av grevinnan Lewenhaupt.

    Alexandra Edelfelt Augusta Lewenhaupt
  • Det ska bli skönt att bara gå på Salongen och se, lära och kritisera utan fruktan för egen del; alla säger att ett års frånvaro inte gör något; Duez konstaterade att man efter framgångar inte alls behöver ställa ut.

    Ernest Ange Duez
  • Pastellporträttet av Mademoiselle Grosjean är färdigt, fadern och vännerna är nöjda.

    Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Madame Koechlin har gjort visit igår; hon tycker att porträttet av Mademoiselle Grosjean är bättre än porträttet av grevinnan Lewenhaupt; Edelfelt tycker lika.

    Augusta Lewenhaupt Emma Koechlin-Schwartz Elisabeth Grosjean
  • Porträttet av Mademoiselle Grosjean är litet förskönat, men det skadar inte; hon är dessutomn en kameleont, hon förändrar färg och utseende på en stund.

    Elisabeth Grosjean
  • Mademoiselle Grosjean är nästan ett barn ännu; påminner om Annie Edelfelt och Fanny Ehrström; är närsynt och intelligent.

    Alexandra Edelfelt Elisabeth Grosjean Fanny Ehrström
  • Herr Grosjean verkar avguda sin dotter.

    Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Följande dag reser herr och Mademoiselle Grosjean tillbaka till Montbéliard där de har ett lantställe; stället är stort och fint enligt ett fotografi.

    Montbéliard Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Herr Grosjean var prefekt under kejsartiden, sedan deputerad, Bordeaux och Versailles; han var Gambettas vän, en av stödpelarna i La Ligue des patriotes [patrioternas förbund, en nationalistisk, revanschistiskt politisk rörelse i 1880-talets Frankrike]; Grosjean är klok med anstrykning av provinsiellt "prud'hommerie" och patriotisk optimism, vilket gör gott i det parisiska tvivlet.

    Paris Versailles Bordeaux Léon Gambetta Jules Grosjean
  • Grosjeans är musikaliska och eftersom deras vänner i Paris är de mest "ultra-fåniga" wagnerianer har Edelfelt fått höra en hel del diskussioner i det ämnet.

    Paris Richard Wagner Elisabeth Grosjean Jules Grosjean
  • Raymond Koechlin med vänner är Wagnerianer; Edelfelt vet inte om dessa franska Wagnerianer har en Buddhabild och ett fotografi av Wagner att göra andakt inför, som Adele Osberg, gamla fru Frenckell och Seiling, men det är inte långt ifrån; de reser varje år till Bayreuth och bär alltid ett partitur under armen; förra sommaren var 200 parisare i Bayreuth [vid Bayreuthfestspelen].

    Bayreuth Richard Wagner Raymond Koechlin Buddha Ida Mathilda Bublina von Frenckell (osäker koppling) Adele Osberg Max Seiling
  • Föregående dag gick Edelfelt med Neiglick på Wagnerkonsert; duetten mellan Tristan och Isolde var förfärligt långtråkig, trots att Neiglick, som är förtogen med allt detta från Leipzig, förklarade innebörden, att två älskande själar ska försaka sin kärlek för att själva uppgå i "nirvana", "intet", "le néant"; "det är det moderna himmelriket" men Neiglick är själv för klok för att gå in på idén; Edelfelt tycker idén verkar dunkel, oklar.

    Leipzig Hjalmar Neiglick Richard Wagner Tristan Isolde
  • Det är roligt att umgås med Neiglick fram till klockan åtta på kvällen; efter det somnar han.

    Hjalmar Neiglick
  • Edelfelt och Neiglick träffade Chambure på konserten igår; Chambure bjöd på middag; Neiglick var pratsam ända tills sömnen kom.

    Emile de Chambure Hjalmar Neiglick
  • Neiglicks kritik av Tavaststjernas roman [Barndomsvänner: ett nutidsöde (1886)] är utmärkt; Edelfelt har tänkt detsamma själv.

    Karl August Tavaststjerna Hjalmar Neiglick
  • Det är roligt med en vetenskapsman som Neiglick som lär av livet lika mycket som ur böckerna; jämför med orientalisten Eneberg, flitig, trög, aktningsvärd.

    Hjalmar Neiglick Karl Eneberg
  • Festen på ryska ambassaden föregående torsdag var lysande, Edelfelt sparade några tidningar som rapporterade om festen för att sända till Alexandra Edelfelt, men conciergen [vaktmästaren] fick tag på dem och använde dem för att tända brasan, i tidningsartiklarna hade Alexandra Edelfelt fått läsa om hur hennes son, "Mammas gosse" umgicks "i fint sällskap": ambassadörer, ministrar, hertigar och markiser.

    Alexandra Edelfelt N.N.
  • "Parisersocieteten eller rättare sagdt alla societeter i Paris" hade infunnit sig på mottagningen; de ville visa sin tacksamhet mot Rysslands hållning i den nyligen timade krigsfrågan [konflikt med Storbritannien]; alla republikens höga tjänstemän och hela Faubourg St. Germain [de rojalistiska aristokraterna vars residens ofta fanns i denna fashionabla stadsdel] var där; de kommer inte överens, men var i alla fall samlade under samma tak.

    Paris Ryssland Faubourg Saint Germain
  • Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".

    Eleonore Decazes-Stackelberg Gustaf Falkenberg Lev Alexandrovitj de Freedericksz Michail de Giers Katarina II Carl Lewenhaupt Magnin Pauline Magnin Marschall de Maulny Cécile Munkacsy Florence de Gallifet Marie de la Rochefoucauld Barbe de Freedericksz Radziwill Radziwill Mathilde-Jeanne Adelswärd François XVI de la Rochefoucauld Gustaf Lewenhaupt Galitzin
  • Edelfelt kände sig hemmastadd och var färdig att sjunga ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett tecken på sin "tacksamhet mot det stora fäderneslandet"; Mademoiselle Grosjeans kusin, en ung attaché, frågade om porträttet som Edelfelt gjort av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt slutade kvällen med att gå och dricka öl med greve Schulien, en dansk sekreterare, som skvallrade om olika människor; Edelfelt var nöjd med kvällen: "Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem"; det var en mängd riktiga skönheter på mottagningen: grevinnan Montebello, Madame Ephrussi, Mademoiselle Blest-Gana m.fl.; det fanns också lika mycket diamanter som i alla juvelerarbutikerna på Rue de la Paix och i Palais Royal tillsammans.

    Moskva Palais-Royal Rue de la Paix Blest Gana Béatrice Ephrussi de Rotschild Montebello Schulien Elisabeth Grosjean
  • Grevinnan Lewenhaupt berättade att prins Eugen ska resa hem eftersom drottningen undergår en svår operation; han kommer tillbaka om en månad.

    Augusta Lewenhaupt Eugen Sofia
  • Ellan de la Chapelle har inte synts till; det heter att Julia de la Chapelle undergår en kur i Berlin.

    Berlin Julia de la Chapelle Ellan de la Chapelle
  • Alexandra Edelfelt skojar med rätta med Edelfelts fruktan över att gå eller ha gått tillbaka i konsten.

    Alexandra Edelfelt
  • Det var bra att Edelfelt lät bli att lämna in porträttet av grevinnan Lewenhaupt till Salongen; Dagnan sitter i juryn för Salongen och menar att man bör ställa ut bara saker som bevisar framsteg.

    Augusta Lewenhaupt Pascal Dagnan-Bouveret
  • Edelfelt borde skriva till Annie och Berta Edelfelt.

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Vad behöver Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i klädväg: överplagg eller klänningar?

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt