Palmsöndag 1887 1887

Den här dagen har det varit den första riktiga vårdagen, men det är ändå inte riktigt varmt i luften.

Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

Edelfelt har varit i Boulognerskogen med Chambure; det var mycket människor där, men de hade fortfarande vinterkläder på.

Edelfelt börjar måla "I Luxembourgträdgården" i Dagnans "serre", växthus [i Neuilly], i morgon.

Edelfelt har varit förkyld och haft tandvärk.

Edefelt har gjort visit hos Gérôme som ett led i intagningen till klubben Cercle Mirlitons.

Fru Gérôme ligger till sängs sedan 18 månader, utan hopp om tillfrisknande, sägs det; Gérôme är nedstämd och allvarlig, men alltid vänlig mot Edelfelt.

Edelfelt tycker om Gérôme för att han är en "riktig karl".

Gérôme talade om impressionisterna och det senaste modet inom konsten "och inte utan bitterhet", om Dagnan, det sköna och det eviga, om porträttet av Pasteur.

Edelfelt hoppas att han inte går tillbaka i utvecklingen som konstnär efter porträttet av Pasteur; han har inte känt sig väl till mods de senaste dagarna.

Edelfelt var på verkligt parisisk middag hos paret Leclanché i fredags; en sådan middag som man "där hemma" tror att Kaufmann äter varje dag.

Herr Leclanché har blivit miljonär på elektriska stöpslar [?] som bär hans namn.

Fru Leclanché är en verklig parisiska: vacker, exentrisk, pratsam; med ett allvarligt uttryck i ett helt modernt ansikte sade hon att hon bara tycker om 1400-talets renässanskonst i Italien, Wagner i musiken, Dante och Shakespeare i litteraturen; paret Leclanché har tavlor av Botticelli, Francesco Francia, fra Filippo Lippi, en stor vasrelief av Donatello; de har rest i hela världen, de har varit i Sahara, Nordkap, Palestina, Egypten, känner alla vrår av Italien.

Edelfelt kommenterar pennan han skriver med, den är dålig; han provar en annan, som han också tycker är dålig.

På middagen hos Leclanchés fanns en doktor och en litteratör som överbjöd varandra i galna historier.

Edelfelts resplaner för sommaren med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt är allvarligt menade, försäkrar han: Edelfelt undrar om de vill komma till Köpenhamn och sedan fortsätta resa i Finland.

Edelfelt måste resa i Finland för att teckna och skriva för tidningen Harpers; han föreslår att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt möter honom i Köpenhamn i början av juni, att de vistas där i åtta dagar och sedan reser hem till Haiko, vilket beräknas ta åtta dagar; sedan kan Edelfelt åka till Imatra och vidare mot Norden med systrarna; han hoppas komma tillbaka till Haiko med skisser, Annie Edelfelt med fotografier och Berta Edelfelt med resebeskrivningar eller "små snolleska sonetter" [sonetter i Snoilskys stil], alltefter vad hon själv finner lämpligast.

Texten till Harper's ska skrivas på franska eller engelska; redaktionen korrigerar engelskan.

[Redaktören?] herr Child från Harper's har överlämnat tidskriftens önskemål skriftligen [på franska]; texten ska vara roande och intressant, modern.

Det vore roligt och tjusigt, "schangtilt" för Annie och Berta Edelfelt att debutera med en text i en tidskrift som trycks i 200 000 exemplar; alla ska försöka göra bra ifrån sig i patriotiskt intresse.

En okänd finsk kvinna har skickat till Edelfelt ett matematiskt problem om att dela en vinkel i tre delar, och har beskrivit problemet som en symbol för den heliga treenigheten; Edelfelt har gett brevet med den av kvinnan föreslagna lösningen till Jean-Leonard Koechlin, som har skickat det tillbaka med rättelser; Edelfelt skulle själv ha märkt de huvudlösa felen om han hade gått igenom det.

Edelfelt har blivit medlem i Société Nationale de Musique som består av de mest frisinnade unga musikerna i Paris, Wagnerianer och beundrare av Grieg; sällskapet arrangerade en konsert föregående dag med musik av Bach, Fauré, orkestern anfördes av Edelfelts vän Vincent d’Indy.

d'Indy är den duktigaste av de unga tonsättarna.

Roligt att höra att Barbi var bra; Bachs juloratorium gjorde stor effekt; musiken är den härligaste och högsta av konsterna, menar Edelfelt.

Om onsdag är den traditionella middagen för Gérôme; Dagnan, Wencher och Edelfelt är "urgamla", men Edelfelt känner sig ung i själen.