Paris 8 februari 88. 8.2.1888

Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev med Berta Edelfelts kvicka slutkläm.

Hemmet börjar vara i ordning samt fint och trevligt, tack vare Ellan; de kan därför bjuda Chambure på middag i kväll.

Edelfelt och ellan har "kostat på sig lyxen" att köpa ett turkiskt draperi för att klä över en smutsig "liggsoffa", schäslong, som fanns kvar efter Munthe [vars lägenhet de hyrde]; Ellan och Edelfelt har tillsammans egenhändigt klätt över en spegelram med gult siden; de har hängt tavlor på väggarna och möblerat om i Munthes väntrum.

Matsalen är trevlig; det finns silver i skåpet, gravyrer på väggarna och en av Edelfelts trasiga mattor som Ellan har reparerat.

Ellan får intrycket att Edelfelt är lat, han kan inte hitta på motiv att måla.

Edelfelt har skickat "Sömmerskor" och "Sollandskapet från Haiko" ["Trädgårdsparti från Haiko"] till utställning på Mirlitons.

Flera fransmän har sett "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka"; de tycker om kvinnorna, men inte om fonden; Edelfelt tycker detsamma själv.

Gallén var entusiastisk över "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men paret Runeberg teg, Edelfelt antar att deras nationalkänsla ["national fåfänga"] sårades av den ena kvinnans händer.

Söderhjelm har inte skickat inte texten till Harper's; Edelfelt känner sig olycklig inför redaktören Child [som väntar på att få den beställda texten om Finland].

Sofia är i Paris, men Edelfelt och Ellan har varken träffat henne eller hennes följe.

Ellan och Edelfelt håller sig för sig själva och trivs bra med det.

Edelfelt tror att Paris och alla omsorgerna och besöken i affärer tröttar ut Ellan.

Den 5 februari var det stort kalas hos Runebergs; det var tråkigt och långt; Ellan blev trött.

Ellan måste ofta gå till sömmerskan för att prova sin nya dräkt, en " söndagseftermiddagsgåutochgåmundering"

Edelfelt ska skicka en skiss från deras "drawing-room", vardagsrum, så att Alexandra Edelfelt får se hur trevligt det är.

Edelfelt ska börja fäkta igen med Guignard och Roll m.fl.; Edelfelt besökte fäktningslokalen dagen innan och den nya fäktningsmästaren påstod att Edelfelt kommer att kunna fäkta hyggligt igen.

Målandet går inte; Edelfelt önskar hitta på och måla "något riktigt stiligt".

Edelfelt och Ellan gick på lördag på konsert och satt då nära Raymond Koechlin.

Marguerite är vänlig och pratsam, hon är en utmärkt köksa, men inte bra på att städa; Ellan har haft en karl för att bona golven, damma mattorna och riva ner gardinerna; rummen i hemmet har under de senaste dagarna "sett ut som Jerusalems förstörelse".

Edelfelt och Ellan har köpt ett bord, servis och koppar.

Kistorna har kommit, men finns ännu hos tullen; frakten har gått över Hangö, Stockholm, Malmö och Lübeck och har blivit dyr; Böning har skickat räkningen som går på 227 riksmark; Edelfelt har betalat 100 riksmark, resten är det knappast en "himmelens brådska" att betala.

Fransmännen är diskreta, vill inte störaunder Edelfelts och Elland "lune de miel", smekmånad; de säger att det ska bli roligt att träffa Ellan sedan.

Edelfelt och Ellan redan har fått en kaffekanna med ett makalöst graverat Edelfeltskt vapen av Madame de Saussine.

Pendylen [en gåva av vem?] är den förnämsta prydnaden i salongen.

Det är en förfärlig historia med prosten Pettersson.