Onsdag morgon 11 april 1888 11.4.1888

Edelfelt hoppas att Alexandra Edelfelt har fått alla brev; han har skrivit varje dag.

Flera brev har kommit bort för Kauffmann.

Svenska posten uteblev en gång under fjorton dagar i Paris.

Tackar för Alexandra Edelfelts brev; Edelfelt hoppas hennes förkylning har gått över.

Ellan sover trots att klockan redan är nio, det är ett bevis på att hon inte fått en blund i ögonen före klockan sex på morgonen; Edelfelt har sovit tungt för första gången på länge.

Det verker i Edelfelts huvud och käke, vilket beror på blåsten och kylan; igår snöade det.

Edelfelt har aldrig frusit så mycket i Paris som nu; han klippte håret och fryser nu så mycket hemma att han behöver en turban kring huvudet.

Ellan och Edelfelt skulle bli "andra människor" om det skulle bli vår.

Det går inte att promenera i kylan.

Edelfelt och Ellan ordnade middag för direktör Zitting; de skulle gärna ha bjudit W. Runeberg också, men han kom på eftermiddagen samma dag tillsammans med Lina Runeberg för att överlämna bysten av Ellan, då kunde Ellan inte bjuda honom ensam på kvällen.

Zitting verkade trivas bra på middagen; han berättade om Viborgs län och sin barndom i Pyhäjärvi.

Edelfelt tycker inte om bysten av Ellan; Walter och Lina Runeberg tycker att likheten är utmärkt med "Ellan i unga år"; Edelfelt menar att en människa inte kan förändras så mycket.

Edelfelt har varit hos Petit för att tala om porträttet av Pasteur; fransmännen lånar porträttet för att ställa ut det i Köpenhamn [Nordiska konstutställningen i Köpenhamn 1888], men danskarna vill inte att Edelfelts och Stevens verk ingår i den franska avdelningen, eftersom de inte är födda fransmän.

Porträttet av Pasteur måste ställas ut i samma byggnad som de andra franska tavlorna, annars betalar franska staten inte försäkringen och frakten; Petit löste problemet:, han låtsas inte veta om danskarnas krångel och skickar porträttet av Pasteur och Stevens verk till Köpenhamn.

Huvudsaken för Edelfelt är att få porträttet av Pasteur till Köpenhamn den enda gången han får ställa ut det i Norden; det skulle ha sett bättre ut i den franska avdelningen än bland Liljelunds och Marga Kiseleffs verk, men "schto djälats?", vad göra?

Det värsta skulle vara om Sorbonne inte skulle gå med på att skicka porträttet av Pasteur, eller om Edelfelt skulle bli tvungen att betala för transporten.

Edelfelt har varit på soaré hos Kaufmann, men har glömt att berätta om det för Alexandra Edelfelt; det var "meget sjik, saadan rigtig parisisk", där uppträdde flera goda musiker på en liten scen, Kaufmann har nämligen varit impressario för flera musiker i Danmark; Mademoiselle Galitzin spelade violoncell [cello]; det roligaste var att se Kaufmann som flög som ett torrt skinn för att vara artig mot alla; han presenterade Edelfelt för tyska skalder, danska guldgrävare från Kalifornien och pariserartister, just som Edelfelt var på väg; Kaufmann bjöd Edelfelt på champagne i tamburen.

Fru Kaufmann hade en nätt malvafärgad dekolleterad klänning; hon förtjenar 700 franc i månaden på sina sånglektioner; Madame Marchesi skickar en del av sina elever till henne först.

Edelfelt betalar för mycket för Munthes lägenhet som inte är fullständigt inredd; han får tacka Ulla Celsing och grevinnan Lewenhaupt för det överpriset; Munthe hade frågat dem om råd angående priset; damerna trodde att lägenheten var fullständigt inredd och sade 400 franc.

Berndtsons har en större lägenhet som är bättre utrustad och betalar 250 franc; det är visserligen ett vänskapspris.

Det är svårt att få ateljé och bostadsrum tillsammans, det kostar 5000–6000 franc, vilket inte kan komma på fråga.

Edelfelt har sett på små vackra lägenheter för 1000–2000 franc; han kommer troligen också i fortsättningen att ha ateljén skilt för sig.

Det går bra för Ellan att "skutta" över till ateljén då vädret är vackert, men är det kallt eller är hon illamående är det svårt.

Det är dåliga tider, Edelfelt skulle vilja få upp inkomsterna, men är nöjd att alls ha beställningar.