Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

barn beställningar brev byar dans döden gästgiverier jurymedlemmar kläder landsbygd motion posttrafik sommar sömn telegram

Söndag afton
[med blyerts: 1889]
Älskade Mamma,
Några ord blott för att säga att jag i går
afton fick Mammas kära bref – frakt-
sedeln medföljer.– Nå, det var bra
att sakerna kommit från Paris. Den andra
stöfveln har jag, och paret kan sålunda
användas. Nu har jag snart varit här
i 2 veckor och icke gjort något särdeles
Landskapet från åsen är halffärdigt, men jag
tycker till mitt fasa att det liknar en vanlig
Munsterhjelmsk solnedgång. – I går voro vi
på ett gästgifveri, Portas, 5 verst härifrån
åt Tavastehus till, och der fick jag se en rigtig
tavastländsk by med krokiga gator, underliga
bodar bygda midt på en sandås och svin promene-
rande öfverallt. Det var högst intressant. skulle
Schauman säga. – Ellan sitter just nu här
framför mig med pojken som utförd en vild

Indian dance (fråga Bertha hur den ser
ut. – Han är 72 centimeter lång och
dugtigt tjock. Vi fara dugtigt illa med
honom. Jag undrar om allt det der
våldsamma handterandet af det lilla
Kryp är så bra för hans helsa. Men en
besynnerligt snäll och glad pojke är det:
stöter han sig, gör han bara en grimas men
gråter ej, vill han ej sofva t.ex., men skall
göra det, reser han sig upp i vagnen, sprättlar
med benen, men ulfvar alls ej.
Sommarn far af med raska steg – jag
är rigtigt olycklig då jag tänker på
att jag redan d. 8 aug. skall ta ihop
med Haartmans Majestätiska figur, och
då måste ha mina sommararbeten mer
eller mindre slutförda. Litet mera än en
månad dit! –
Det andra brefvet
igår
(från Paris) var en för-
frågan om Madonnan stod att sälja – det
var den 6te eller 7de, tror jag. – Ingenting
har jag hört om juryn eller om våra

gamla stridigheter i Paris. –
Det är märkvärdigt hvad dagarne gå
fort här, hvad jag sofver mycket och latas
enormt. Det fordras en rigtig ansträngning
för att komma i gång. Jag är led
vid att göra skizzer och aqvareller (af
dem har jag gjort en stor massa här) ty
jag inser att jag nu måste måla taflor,
goda och utmärkta taflor. Så begynte
jag en näckrosvik med en hvit båt
och en dam i båten men blef så utled
vid den, emedan den liknade allt möjligt
jag sett i Paris – dåliga Heilbuth och
Salmson.
Hvad jag gerna ville höra Berthas berättel-
ser för att kunna komplettera dem!
Det räcker väl allt ännu för henne
att förtälja, och nu, då Etters komma,
blir det väl en ny upplaga af pariser-
minnena, ifall Etters ej, genom Manzeys
död äro alltför långt från allt detta.
– Jag har svart att vänja mig vid

att vara så har långt borta från all
Samfärdsel, med bristfällig postgång
och paketpost. Så t.ex. får jag lof att
telegrafera till Holmgren för att få hvitt
– om onsdag eller torsdag först! Ett
öde har jag haft med kilramar, ty den
enda af slöjdkunniga mannen på godset,
en 70 åring, hade totalt missförstått intrigen
i en kilram, fastän han fått en som modell,
och jag har fått göra mina studier på lösa
dukbitar, uppspikade på en gammal kro-
kig och bugtig portfölj. Allt sådant der
tar bort arbetsifvern litet. Men det
blir väl bättre, tålamod bara.
Helsa Etters och alla på Haiko hjertligt
från oss genom
Atte
Ellan är mycket noga om att jag skall
få se allt som finnes att se här – deraf
promenader till aflägsna torp och byar –
och ändå blir jag bara fetare.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll