Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

barn beställningar bostäder brev dagstidningar döden ekonomi ensamhet familj (fenomen) förmögenhet glädje hälsa landsbygd litteratur lycka resor sjukdom (tillstånd) skådespelare sorg tåg tal tjänstefolk vetenskapsmän

Belfort (stationshuset)
lördag 9 nov. kl. 6 e.m.
Älskade Mamma,
Jag sitter här och väntar på tåget
till Montbeliard – Som Mamma ser
har min resa blifvit uppskjuten
dag för dag. Den ytterst uppskakande
underrättelsen om Neiglicks död fick
jag derför först se genom tidningen –
Mammas bref hade Ellan fått under-
tiden. Ack hvad det är hårdt
jag sörjer honom verkligt och kan ej
låta bli att alltjemnt tänka på
honom. En sådan stor förlust på
allt vis för vårt land! Det enda
som litet kan tjena till tröst är
att han nu slutade sin bana mitt
i dess briljanta lopp – och ej hade
tid att bli slö, bli tokig eller obotligt
sjuk! – Nu kommer han att lemna
ett grannt, ett ljust minne efter sig

ofördunkladt af andlig skröplighet.
Hvad man gerna förlåter honom hans
fel nu för hans två stora förtjenster:
att vara genialisk, och att vara
hjertegod. Ingen kunde skrifva som
han i Finland, ingen, och jag
tror att sedan den stora tiden, sedan
Runeberg, Cygnaeus, Sellman och de der,
har ingen så litterärt begåfvad veten-
skapsman funnits. – Men nu
skola dumheten, vigtigheten, trögheten
igen börja att husera – han var ändå
en aldrig svigtande ljusets riddarvakt
mot allt detta. –
Ellan blir bra ensam nu i Paris
och jag känner det rigtigt tråkigt
att så der resa ifrån dem på arbets-
förtjenst. Gud låte dem få vara
friska. Lilla grisen var så rödblom-
mig och lycklig i det nya, snygga, stora
rummet – det första som blef i ordning
hos oss. – Ellans rum skulle lagas
färdigt i dag, då Emile lofvade

komma dit och hjelpa. Köksan,
Françoise, ser ut att vara en
beskedlig, stillsam menniska (45 år)
men är ej särdeles företagsam
och sparar sig, tror jag. – Amman
har fullt opp att göra med pojken
och dessutom är hon särdeles långsam
i vändningarna.
Jag är glad att jag i går stannade
i Paris, ty jag fick då träffa
Meissonier (han tar emot om fredagar-
ne) och tacka honom. Gubben var
så vänlig mot mig som möjligt
sade mycket vänliga saker om mitt
måleri – visade en massa studier han
gjort nu – jag baxnade öfver en
sådan energi och en sådan passion
för sin sak. Jag skall skrifva mera
derom. Alltnog, jag gick ut från
honom med dubbelt så mycket
lifslust som jag kommit och full
af goda föresatser.

alltjemnt tänker jag på Neiglick
– så hemskt med frun och det lilla
barnet! – Så lycklig han skulle ha
varit öfver Coquelin – tänk på de
festtal han skulle ha hållit!
När detta kommer fram är det
just Coquelindagarne i Hfors.
Han är ändå utmärkt i mångt
och mycket och tål att ses.
Farväl, må alla bra och skrif
till Ellan och till mig (Bd Malesherbes),
156
– Jag tror knappt jag stannar här
längre än 10 dagar, om jag kan.
farväl jag saknar Paris och jag saknar
Er här ser bra tråkigt ut i provinsen
– En M. Solère, som varit med på
tåget har invigt mig i Montbeliards
mysterier – d.v.s. alla historier om
hvad den och den har – annat tänka
de ej på – farväl
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll