Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel ångbåtar ängslan barn barnskötare beställningar fester filologi förebilder franska grevinnor hälsa herrgårdar konserter motion musik parker sällskapsliv sommar språk tjänstefolk trötthet

Paris 21 Mari 1890.
Älskade Mamma,
Jag har tagit mig lof från Moltke nu
på 5 à 6 dagar – under denna tid ämnar
jag bara gå och spatsera – I går gjorde jag
nämligen med Ellan en lång promenad öfver
Ile de la Gde Jatte längs Seinen till Bagatelle och hem
genom Boulognerskogen, och jag har ej känt
mig så frisk och lycklig på länge. Jag tror att
enda möjligheten att bli frisk är att alltjemt
vara i friska luften, och jag kan ej göra nåot
dugligt utan att bli fisk först. Det är
hårdt att måste erkänna sig vara en invalid
och en liten känsla af afund bemägtigar sig
mitt sinne då jag tex ser Zorns stora verksamhets-
ifver och de många resultaten af hans arbete.
Jag måste bli rask för att veta hvad jag duger till
för att få se om jag icke är för gammal. –
Det kan låta underligt att jag talar om
ålderdom vid 35 år, men ja tycker mig rätt
ofta märka, då jag ser de helt ungas verk
att jag icke är "dans le train" – det är
något föråldradt och gammalmodigt i
mitt måleri och mina funderingar, det
Den filologiska festen måtte ha varit mycket rolig

kan ej hjelpas. Vore jag nog lycklig att som
oläsligt
alla konservativa, vara
eller låtsa vara
så innerligt öfverty-
gad om att det gamla och de gamla ha
rätt gentemot de unga – men det är jag
ej, tvärtom. Jag tror på ungdomen och
på framtiden och just derför är det ibland
hårdt att vara bland dem som blifvit
efter.
Min pojke gick just nu ut i Parc
Monceaux – han är således alldeles bra
nu igen. Får nu se hur det går med
sköterskan – jag lemnar Ellan full frihet
och befattar mig alls ej med den saken.
Herrligt vore det emellertid att ha en
menniska på hvilken man kunde lita, så
att man ej belöfde sitta med andan i
halsgropen då man är ute en afton. Denna
vår Mari är nog beskedlig, men nu, då
hon ej ammar mera, är hon verkligen
ej lämplig här – hon kan ju ej gå på
ett ärande ens. En engelska lär också
ha erbjudit sig. –
För närvatade är jag för melankolisk
och trött för att kunna tala med någon
slags förstånd om sommarn och planerna
för den. I värsta fall får Ellan med pojken

vara på Saaris och jag bo på Runeberg
med Nykopp, eftersom jag gerna ville måla
i Helsingfors och ändå så mycket som
möjligt ville vara på Haiko hos Er.
I afton går jag på en koncert – hvad
promenaderna äro för kroppen, det hoppas
jag litet musik skall vara för själen – Grefvinnan
Moltke var i dag och såg på porträttet
igen – jag hade täljt om gubben som förra
karlen som skulle timra en plog och täljde
den så liten att den blef en träsked – ändrat
ohyggligt – burit mig åt som en galning
och ett nöt – summa summarum all frisk-
het och all rörelse har så smånnsom
försvunnit, och grefvinnan sade det också
med många omsvep och komplimanger
förstås – Det var bättre först – Hvarföre
skulle jag också arbeta derpå, sjuk
och odisponerad som jag var!?
Sedan jag började Moltke har Zorn
målot 6 porträtt! Och de flesta
af dessa 6 äro bra. Han är en lycklig
menniska. Det egendomliga är att han
på de två sista åren gått framåt mera
än under 10 år förut.*) Hans illustrationer
och aqvareller voro mig rent af osympathiska
– nu sedan han börjat måla i olja har det
med ens blifvit utmärkt bra. – Visserligen
*) Han fylde 30 år för några dagar sedan.

är det aldrig annat än spirituella stora
skizzer, men då rörelse, impression,
färg och friskhet finnas der, så är det
mera värdt än alla utpetade detaljer.
Han påminner något om Sargent –
dock kan Sargent tusen gånger mera.
Jag tror att det ej var så lämpligt
för mig att för 10 år sedan så starkt
påverkas af Bastien Lepage – då hans
utarbetade, envisa,
detalj
sökande teckning alls
ej stämde öfvenens med min naturell.
Sargent sade mig det ofta då, men
jag var envis och enfaldig. Jag har arbetat
mot min naturell åt ett håll der jag aldrig
skulle komma att gå långt och summan
är att jag står för mig sjelf som det
mest halfva och osäkra jag vet.
Mamma har sjelf sagt att jag lyckas
bäst då jag arbetar fort. Denna sida
hade jag bort uppöfva, såsom Sargent
och Zorn, då hade det kunnat bli
något af mig. Är det icke för sent nu?
Förlåt mitt långa snack om detta.
Mamma skall ändå ej tro att det är alldeles
löst prat, än mindre koketteri för att bli
motsagd – nej det ligger mycken sanning
i det jag säger. Helsa alla hjertligt från
oss alla
genom
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tagit 5-6 dagar ledigt från porträttet av Moltke; tänker bara gå omkring och promenera; gjorde en lång promenad tillsammans med Ellan igår; har inte på länge känt sig så lycklig; den enda möjligheten att bli frisk är att vara ute i friska luften; måste bli frisk först, kan måla sedan; hårt att erkänna sig vara "invalid"; känner avund gentemot Zorns verksamhetsiver och de många resultaten av hans arbete".

    Anders Zorn Ellan de la Chapelle Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Edelfelt måste bli frisk för att veta vad han duger till; för att se att han inte är för gammal; kan låta underligt att tala om ålder vid 35 år, men börjar känna sig gammalmodig i jämförelse med yngre konstnärers verk; är inte som de konservativa övertygad om att de gamla har rätt; tror på ungdomen och framtiden och därför är det hårt att vara bland dem som har blivit efter.

  • Erik gick just ut i parken; han är alldeles frisk igen.

    Erik Edelfelt
  • Återstår att se hur det går med Eriks sköterska; Edelfelt ger Ellan full frihet att besluta om den saken; det vore skönt att ha en människa som man skulle kunna lita på, så att man inte behöver ha hjärtat i halsgropen då man är ute en kväll; Mari är beskedlig, men efter att hon slutade amma är hon inte lämplig i Paris; hon kan inte ens gå på ärenden; en engelska lär ha erbjudit sig för att bli Eriks sköterska.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Mari / Marie
  • För melankolisk och trött för att kunna tala förståndigt om planerna för sommaren; i värsta fall får Ellan och Erik vara på Saaris och Edelfelt får bo på Runeberg med Nykopp, eftersom han vill måla i Helsingfors och vara så mycket som möjligt i Haiko med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt.

    Saaris Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Nykopp
  • Går på en konsert ikväll; hoppas att litet musik ska vara det för själen som promenader är för kroppen.

  • Grevinnan Moltke kommit för att se på porträttet av Moltke, som Edelfelt målat om; all friskhet har försvunnit genom ändringarna, det sade grevinnan också genom omsvep och komplimanger; Edelfelt: varför arbeta med porträttet sjuk och "odisponerad"?

    Léon Moltke-Hvitfeldt Maria Moltke-Hvitfeldt
  • Medan Edelfelt hållit på med Moltke har Zorn målat 6 porträtt och nästan alla är bra; Zorn är en lycklig människa; Zorn har under några år gått framåt i sin konst mera än under de senaste 10 åren; Zorn fyllde 30 år för några dagar sedan; Edelfelt tykcte att Zorns illustrationer och akvareller var osympatiska; sedan Zorn börjat måla i olja har hans konst blivit "utmärkt bra"; visserligen är Zorns verk "stora spirituella skisser", men de har rörelse, impression, färg och friskhet och är således bättre än verk med detaljer.

    Anders Zorn Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Zorn påminner om Sargent, men Sargent har mera.

    John Singer Sargent Anders Zorn
  • Det var inte bra att så starkt låta sig påverkas av Bastien-Lepage för 10 år sedan; Bastiens konst stämde inte alls överens med Edelfelts natur; Sargent sade det ofta åt Edelfelt, men Edelfelt var "envis och enfaldig"; Edelfelt har arbetat mot sin natur åt ett håll där han inte skulle kunna gå långt; resultatet är att han är "halv", ensam och osäker; Alexandra Edelfelt har sagt att Edelfelt lyckas bäst då han arbetar fort, skulle ha behövt öva upp den här sidan precis som Sargent och Zorn för att "bli något"; är det för sent nu?; detta är inte koketteri.

    Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage John Singer Sargent Anders Zorn
  • Den filologiska festen måste ha varit rolig.