Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

äktenskap ängslan barn beställningar champagne dagstidningar dialekter döden finska författare franska gästande kejsare kläder konstkritik krig kvinnor mat politiker presidenter resor sällskapsliv sjukdom (tillstånd) sommarvillor sömn språk tandläkare teater tidskrifter uniformer utflykter utställningar

Paris 16 maj 1890
Älskade Mamma
De tio sista dagarnas historia är rätt svår att
skrifva – en oläsligt massa göromål, omvexlande
känslor och intryck, stor nervansträngning och
nu sist en betydlig slapphet – se der ungefär
hvad den bör innehålla och behandla.
Först reste Hanna, och det var en utomordentlig
lättnad. Vi fingo aldrig rigtigt klart för oss
hvad som hade förefallit mellan henne och
M. Ballot, en af hennes beundrare – men jag
tror att saken var följande. Denne
Ballot, halfbror till franska ministern i Stockholm
är 27 år och mycket lofvande sägs det. Han
har varit i St. i år. Då Hanna kom hit
låg Ballot illa sjuk i någon underlifsinflammation.
Hon blef då genast barmhertighetssyster, förde
blommor till honom och talade om hans sjuk-
dom så som om hon hade hela ansvaret för
hans tillstånd. Karlen hade emellertid mor, syster
och kusiner, det fingo vi veta efteråt. Ett, tu, tre
hörde vi Hanna tala om att denna sjuka
menniska bjudit henne på teatern, på middagar
i Boulognerskogen o. d. – han var således frisk
eller friskare – alla aftnar var han med henne
tills han af detta glada lif fick återfall
och ett mycket allvarsamt sådant. Att
hans mor blef rasande på Hanna, i
hvilken hon såg roten och upphofvet till
allt ondt är lätt förklarligt. Sonen
skref från sitt sjukläger till Hanna att
Sparre reser en af dagarne och kommer genast till Er med helsningar – pumpa honom –
Bertha har aversion för honom, men tro mig, han är snäll och oförarglig och beundrar Finland.

han bara skulle resa utan att komma
till dem, då hans mor ju skulle komma
att ta emot henne "d'un façon plus que
froide" – Hvilken annan menniska som
helst skulle ha hållit sig undan – men
Hanna gick dit på afsked. Att någon
obehaglig scen der förefallit är rätt klart
ty den modiga Hanna var ganska stukad
efter besöket och beslöt att resa följande
dag, lemnande allt, bl.a. en bjudning till
Madeleine Lemain, som hon mycket gladt
sig åt, låtit göra sig klädning för o.d. –
Sista aftonen, då Ellan var ute i hushålls
bestyr eller hos pojken, började Hanna stor-
gråta i salen der jag satt och ritade. Omöjligt
att få henne att säga hvarför. Hon är
en gåtfull varelse, och jag tycker att hon
för att vara en Born, saknar betydligt
logik och följdrigtighet i ord och gerning.
Alltnog, hon reste och den känsla af
frid och lugn och frihet, och god tid som jag
de första dagarna derefter erfor, kunde ej
rubbas ens af mitt faktiska myckna arbete.
Jag beslöt alldeles säkert att i stället
för en sådan der tvungen inkvartering hvarje
år ha en angenäm sådan genom att be
en af flickorna vara här någon eller några
månader – Då blir det bara de roliga
sidorna af ett sådant der lif à trois – nu
har jag bara fått göra bekantskap med de tråkiga

Och så kom vernissagedagen, företrädd af två
besigtningsdagar, ämnade för societarerna en-
samma – den första var senaste lördag. Jag
fann mig utmärkt väl placerad, bättre
än någonsin förut. Mina taflor stå alla i
rad på cimaisen i det långa galleri i öfre
våningen der exposition decennale var ifjol,
Bertha vet nog. Jag sitter ungefär der Dagnan
satt i fjol – skärmarna äro nu borttagna
och hela galleriet visar sig i sin fulla längd.
Att jag behöfver betydligt krya upp mig
hvad kraft och teckning beträffar, det
är säkert. Jag lider sjelf mycket af denna
löshet i teckningen, denna omanlighet i for-
men som jag tycker genomgår mina saker.
Emellertid var jag relativt nöjd. Jag kunde
också vid första ögonblicket konstatera att
Jag, i mitt beundran för Zorn denna vinter,
sprungit efter irrbloss – ty här på denna
utställning föll Zorn dugtigt igenom vid sidan
af Dagnan, Boldini, t.o.m. af lilla Muenier,
alla seriösare, solidare än han. Det besynner
ligaste är att Zorns måleri inte mera ser
ungt ut. I färgen är det en brungul
ton som återkommer öfverallt. Meissionier
med hans 75 år har saker som äro yngre
i färgen. – Zorn har blifvit alldeles för
hårdt kriticerad af Wolff, som ni sett
i den Figaro jag skickade i går. Också vor
han förtviflad, och talte om kritiken som en

begynnelse till en hel serie af insucces och
olyckor. Så galet är det ändå ej, och stor
talent har han, om än hans saker voro
mera lyckade i fjol. – På lördag qväll hade vi
den hela vintern omtalade middagen för
Vallery Radots, Chambure och Portalis, Sparre
var inbjuden till en ledig plats vid bordet.
Jag måste visa någon artighet tillbaka för
så många års ständiga bjudningar och då
middagen gått af stapeln till allmän belåten
het, ja så t.o.m. att gourmeten Portalis
bad att få bevara matsedeln var det som
en stor, sten fallit från mitt hjerta. Vår usla
Pauline kunde naturligtvis ej laga mer än en
ringa del af maten – det mesta hade vi
tagit från en patissier rue de Lèze, som besör-
jer dylikt. En "caneton à la rouennaise" och
en glace bresilienne" vunno Portalis synnerliga
loford – Vi aktade oss att säga att just dessa
saker voro från Rousseau. Emile passade upp,
men tappade hufvudet. Stälde bland annat
några champagnebuteljer i korridoren på hyllan
bredvid lampan – de värmdes och exploderade
med ett hiskeligt brak. Bordet dukadt af
Ellan, var utmärkt vackert – helt och hållet –
täckt af blomstermatta, gula tulpaner och nar-
cisser, rigtigt bra och originelt. Någon dag
senare hade vi Thaulow och hans nya fru
på "räipälä"-frukost. Det som blifvit öfver
från middagen var ysterst rikligt och den
frukosten fingo vi då gratis. – Vid både
det ena och det andra tillfället visades vår

klenod, pojken, och tillvann sig denna yngling
allas sympathier. Mammorna betraktade
med oläsligt och beundran hans väldiga
ben, herrarne hade roligt åt hans tänkan-
de uppsyn. Vid dessa tillfällen är han
mycket snäll. Visserligen litet blyg, men
alls ej skrikig och envis. Han satt på soffan
mellan Ellan och Mme Vallery Radot en god
stund och gjorde alla sina små konster mycket
snällt, djupt allvarlig, men lydig. –
Det ser ut efter min beskrifning som
om jag bara lefvat i sus och dus med
kalaser och "bud ska' föras" – men under
detta aftonrasande har funnits en bred
basis (som Mechelin skulle säga, och som Neiglick skulle
ha härmat så bra) en bred basis af idogt arbete.
Först Marcels porträtt (som nu är färdigt)
så Mme Cohens porträtt (på god väg), och
så några illustrationer till Figaro Illustré, till en
novell av André Theuriet, som jag för mina
synders skull åtagit mig – 1° äro de uselt
betalta. 2° ger jag mig mycket för mycket
möda med dtta skräp. 3° ha de refuserat
den största teckningen på grund af att der var
en naken figur – det är då galet! Mamma
vet att jag icks söker något oanständigt
i min konst – men då det gäller att göra en
badande qvinna som blir tagen för en najad
kan man väl ej göra henne annat än naken.
och denna, som jag ritat, ser man bara halfva
bröstet af. Att Figaro skall vara pryd det
Thaulow har stor succés i år med tre norska fjällandskap, hvaraf två snöstycken

är då det mest komiska af allt. "Le
diable devenu vieux se fait ermete"
säger man. Är det ett ålderdomstecken
för Figaro? Allt detta har upptagit
mig otroligt. Som rekreation har jag haft
tandläkaren som plomberat mina usla
tänders glesnade leder. Han har fåfängt
försökt döda en nerv i en krontand och
denna operation är allt annat än angenäm.
Ännu skall jag gå dit två gånger – måtte
jag då vara fri tandvärk i år åtminstone.
Nog är jag också ett nöt som ej skött om
mina tänder för 20 år sedan. I detta fall
som i många andra, skall pojken bli en
annan karl än jag.
I går var den stora dagen, vernissagedagen,
otåligt väntad af oss alla utställare. –
Det gälde vårt vara eller icke vara. En
Succès måste det bli annars voro vi förlorade,
så mycket mera som Bouguereauerna göra
allt och gjort allt för att försvåra vår existens
Och en succes blef det. I tisdags på e.m.
kom Carnot med hela sin svit. Rigtig otur
var det att Ellan ej då fått hem sin klädning
(som var för att repareras) – fruarna voro näml.
också bjudna af Meissonier. – Carnot, förd
af Meissonier såg på hvarenda tafla af de
900, och hade alltid något vänligt ord att
säga hvar och en – Mig tog Meissonier

i handen och förde mig fram till Carnot
"Vous connaissez Edelfelt, Monsieur le président,
un de nos grandt amis que nous sommes
tres heureux d'avoir parmi nous" så började
gubben M. Carnot smålog och försäkrade
att vi voro gamla bekanta – är det icke lustig
att Meissonier skall ha en sådan der
klockaskärlek till mig. – en magnifik
bufett med champagne var arrangerad.
Är icke den Meissonier otroligt seg?!
Tisdag morgon målade han ännu ute på
sin tafla, från kl. 2 till 6 gick han omkring med Car-
not, i går var han hela dagen med
om vernissagen, drack, åt, gick omkring,
diskuterade, grälade, lät hurra för sig – född
1813! – (A propos hög ålder åto vi för en
tid sedan middag hos Vallery Radots, der en
annan kry gubbe Legonvé var den mest
lifvade vid bordet. Han är född 1806. Då det
var fråga om Akademins uriformer talte
han om hurudana de voro första gången han
var på akademin, under Richelieus kupol,
Hvilket år? frågade V. R. – 1812, l'Empereur
était en Russie ej j'avais six aus, svarade
Legonvé som om det varit den enklaste sak.
Legonvé var ytterst artig mot Ellan, rigtigt
gammaldags galant. – Hän Legonvé var
också på vernissagen i går så godt som
hela dagen. Konst och literatur tycks ej
ta lifvet af folk.
oläsligt
Nu är det sant att
Meissonier är en ifrig ryttare och Legouvé

en af de styfvaste fäktarne i detta århundrade –
och det hjelper betydligt att hålla oläsligt oläsligt
o.s.v. – Nu tror jag jag slutar för i afton
kl. är öfver tolf och jag har skrifvit 25
cirkulationsbref för att sammankalla alla
utländska societarier till ett möte imorgon
min idé är att vi skildt skulle ge Meissonier
ett minne vid den bankett som nästa onsdag
d. 21 kommer att ges för honom i Hôtel Conti-
nental. Jag har tänkt på en guld (silfverför-
gyld) palett med alla namnteckningarne,
eller en vacker käpp (han har en kollektion
af käppar) – jag är så litet hittieger, måtte
de andra vara det mera. – På vernissagen
voro de första vi träffade Moltkes – förtjusta
i porträttet – Dottren gift med Sager i oläsligt
förklarade sig nöjd. – Frukosten ytterst lifvad
Gounod höll tal (ingen hörde, alla ropade
bravo) Carolus Duran gret och talade – Meissonier
hurrades för. Meissonier ville att Ellan och
jag skulle sitta och äta med honom och hans fru,
ensamma – olyckligtvis hade vi kommit öfverens
om med Thaulows och Harrison att äta tillsammans.
På e.m. var det mycket briljant, de vackraste
toiletter och de vackraste fruntimmer. Ellan var mycket
till sin fördel i ljusgrå pelerin, med guld liten Foque-
hatt, mörkblå klädning och hon hade mycket stor
succes. Meissonier tog mig afsides och talade
om utställningen – han var arg på flere – Jag frågade
honom då upprigtigt om inte han tyckte att mitt
var skräp – men han tyckte det märkvärdigt nog
ej – non, c'est de l'art ça, ce n'est pas de la fabric
cation, comme X, Y och Z – – Och han kan ju ändå
teckna så att han borde förakta min teckning outsägligt
Nu farväl många helsingar till Er alla genom
Atte.
Fullmagten skall jag skicka. – Rysligt sorgligt med den städade Arndt Nohrström! Hvarför!
var det våda eller afsigtligt

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll