Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

dramatik dramatiker ekonomi far- och morfäder fartyg gravyrer hamnar hotell instrument isbrytare kaféer kläder konserter kyla lyrik museer musik norrmän post resande tåg väderlek vinter

HÔTEL DU NORD
Oläsligt. Meinhardt's Hôtel.
Berlin. W.
Unter den Linden 32
Berlin, W, den 17 Jan 1891
Älskade Mamma – det blef ingen
afresa af i dag. Vi vaknade nämligen med
15 graders köld ute och dertill dimma – värre
än i Petersburg, då det är rigtigt otäckt
der. Alla morgontidningar talte om köld
snö och is i Europa – tänka i Marsielle
var hamnen så hårdt frusen i går att inga
fartyg kunde komma ut och in, och der
ha de naturligtvis ingen murtaja. Då
jag kom ut, efter en genom pojkens oro,
temmeligen dålig natt, välsignade jag vårt
beslut att bli här ännu en dag. Här har
man det varmt inomhus åtminstone.
På Café Bauer erfor jag att hela ryska
och finska posten uteblifvit till följd af
snöhinder. En sådan tur att vi ej voro med
nu och fingo sitta i drifborna någonstans vid
Pskoff eller Wilna. Märkvärdigt, att menniskor
nu ej frysa ihjäl här i tunna paletåer, höga
hattar, och damerna allesamman i små sammets-
koftor gå de omkring och se litet rödnästa ut,

men stanna ändå vid butikfönstren, och tyckas
ej har någon lust att bli isklumpar. Som
jag nu fick en dag till skänks beslöt jag
att söka upp Liebermam. Han var ytterst
vänlig och proponerade mig genast att gå upp
till Menzel – under vägen talte han om att
Gubben sedan 3, 4 år (han är nu 76) blifvit
litet besynnerligt och alls ej tål annan konst
än sin egen, och bad mig för all det ej tala
om Millet och Bastien Lepage, som strax göra
honom rasande. – Menzel var emellertid ej
hemma eller tog ej emot, och sedan vi en half
timme stått och ringt i en iskall ytterst
enkel 4de vånings trappa, gingo vi vår väg.
Liebermann sade att jag i gengeld skulle få
se Menzels bästa teckningar hos en herre
som hette Pecktler – troligen mera än hos Menzel
sjelf, ty gubben lärer numera undan allt
hvad han har då det kommer främmande.
Hos denne Pecktler, som har stora samlingar
af japansk konst och Menzel – ingenting annat,
sutto vi i runda 3 timmar. Det var herrliga
teckningar vi sågo der, rena mästeverk, jemför-

liga med det bästa som någonsin blifvit gjordt.
Bäst är Menzel då han får stark karaktär att
behandla, nästan karrikatyr. Qvinnor och grace
gör han mindre bra – Men en sådan kraft,
en sådan rörelse och sådant lif i hans gubbar!
Hvad jag är för ett nöt som ej tecknar mera!
Många af Menzels saker äro bättre än Meissoniers,
som de för resten likna rätt mycket. Liksom
Meissonier kan han ej framställa det behagliga,
och det kan vara så väl det, ty nog fins det
tillräckligt många som måla glansbildskönheter
ändå. Kl. 3 kom jag hit till hotellet pojken
sofver och Ellan är utgången. I afton äro
vi bjudna till Liebermann tillsammans med
aqvafortisten Koepping (méd. d'honneur i Paris,
kanske den bästa gravör i verlden f.n) och
direktorn för Hamburgska museet. Lieber-
man sade att Konstens framtid nu låg
hos engelsmän och norrmän, och började
så att tala om Ibsen och Arne Garborg, som
tyckas vara de mest lästa författarne här. En
helt ung författare Ludvig Fulda, 26 år, lärer
också vara utmärkt bra. Det tyckes vara

en ny literär vackelse som går genom Tyskland
och den är kommen från Norge. Ack hvad
Jag vore bål om jag vore norrman! I dag
läste jag verser af denne L. Fulda, och
de låta som poesi igen – det var visserligen
endast tillfällighetsverser vid Grillpurzers
hundraårsfest i går, men det var af den goda
sorten. Hos M. Pecktler sågo vi en japansk
målare, som talte mycket om Japan och konst-
förhållandena der. Han hade med sig skizzböcker
af Hokusai, den förnämsta Japanske målaren
i vår tid (död på 70 talet) och de voro "högst
intressanta" nästan lilka intressanta som Menzel.
Alltså i morgon resa vi, med Guds hjelp.
Om blott kölden ville slå sig litet – nu är
det bara 10 grader. Här ha vi det bra, som
sagdt, men kunna ju ej stanna på ett dyrt hôtell
i evighet. I går afton voro vi på en koncert
– god orkester och en mycket god harp virtuos.
Publiken rökte och drack öl. – Nu kom Ellan
hem efter att ha uträttat fru Aina Lilles
kläd- och rims- och rams-kommissioner. Farväl
och må godt. Tusen helsningar till alla från
Mammas
Atte.
Gossen frågade häromdagen då han skulle ut, om han skulle gå till farmor!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Älskade Mamma – det blef ingen afresa af i dag. Vi vaknade nämligen med 15 graders köld ute och dertill dimma – värre än i Petersburg, då det är rigtigt otäckt der. Alla morgontidningar talte om köld snö och is i Europa – tänka i Marsielle var hamnen så hårdt frusen i går att inga fartyg kunde komma ut och in, och der ha de naturligtvis ingen murtaja. Då jag kom ut, efter en genom pojkens oro, temmeligen dålig natt, välsignade jag vårt beslut att bli här ännu en dag. Här har man det varmt inomhus åtminstone.

    Sankt Petersburg Marseille Erik Edelfelt
  • På Café Bauer erfor jag att hela ryska och finska posten uteblifvit till följd af snöhinder. En sådan tur att vi ej voro med nu och fingo sitta i drifvorna någonstans vid Pskoff eller Wilna. Märkvärdigt, att menniskor nu ej frysa ihjäl här i tunna paletåer, höga hattar, och damerna allesamman i små sammetskoftor gå de omkring och se litet rödnästa ut, men stanna ändå vid butikfönstren, och tyckas ej har någon lust att bli isklumpar.

    Vilnius Pskov Café Bauer
  • Som jag nu fick en dag till skänks beslöt jag att söka upp Liebermam. Han var ytterst vänlig och proponerade mig genast att gå upp till Menzel – under vägen talte han om att Gubben sedan 3, 4 år (han är nu 76) blifvit litet besynnerligt och alls ej tål annan konst än sin egen, och bad mig för all det ej tala om Millet och Bastien Lepage, som strax göra honom rasande. – Menzel var emellertid ej hemma eller tog ej emot, och sedan vi en half timme stått och ringt i en iskall ytterst enkel 4de vånings trappa, gingo vi vår väg. Liebermann sade att jag i gengeld skulle få se Menzels bästa teckningar hos en herre som hette Pecktler – troligen mera än hos Menzel sjelf, ty gubben lärer numera undan allt hvad han har då det kommer främmande. Hos denne Pecktler, som har stora samlingar af japansk konst och Menzel – ingenting annat, sutto vi i runda 3 timmar. Det var herrliga teckningar vi sågo der, rena mästeverk, jemförliga med det bästa som någonsin blifvit gjordt. Bäst är Menzel då han får stark karaktär att behandla, nästan karrikatyr. Qvinnor och grace gör han mindre bra – Men en sådan kraft, en sådan rörelse och sådant lif i hans gubbar! Hvad jag är för ett nöt som ej tecknar mera! Många af Menzels saker äro bättre än Meissoniers, som de för resten likna rätt mycket. Liksom Meissonier kan han ej framställa det behagliga, och det kan vara så väl det, ty nog fins det tillräckligt många som måla glansbildskönheter ändå.

    Jules Bastien-Lepage Jean François Millet Adolph Menzel Max Liebermann Pecktler
  • Kl. 3 kom jag hit till hotellet pojken sofver och Ellan är utgången.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I afton äro vi bjudna till Liebermann tillsammans med aqvafortisten Koepping (méd. d'honneur i Paris, kanske den bästa gravör i verlden f.n) och direktorn för Hamburgska museet.

    Paris Hamburger Museum Ellan de la Chapelle Max Liebermann Koepping N.N.
  • Lieberman sade att Konstens framtid nu låg hos engelsmän och norrmän, och började så att tala om Ibsen och Arne Garborg, som tyckas vara de mest lästa författarne här. En helt ung författare Ludvig Fulda, 26 år, lärer också vara utmärkt bra. Det tyckes vara en ny literär vackelse som går genom Tyskland och den är kommen från Norge. Ack hvad Jag vore bål om jag vore norrman! I dag läste jag verser af denne L. Fulda, och de låta som poesi igen – det var visserligen endast tillfällighetsverser vid Grillpurzers hundraårsfest i går, men det var af den goda sorten.

    Henrik Ibsen Max Liebermann Arne Garborg Ludwig Fulda Grillpurzer
  • Hos M. Pecktler sågo vi en japansk målare, som talte mycket om Japan och konstförhållandena der. Han hade med sig skizzböcker af Hokusai, den förnämsta Japanske målaren i vår tid (död på 70 talet) och de voro "högst intressanta" nästan lilka intressanta som Menzel.

    Japan Adolph Menzel Pecktler N.N. Katsushika Hokusai (osäker koppling)
  • Alltså i morgon resa vi, med Guds hjelp. Om blott kölden ville slå sig litet – nu är det bara 10 grader. Här ha vi det bra, som sagdt, men kunna ju ej stanna på ett dyrt hôtell i evighet.

  • I går afton voro vi på en koncert – god orkester och en mycket god harp virtuos. Publiken rökte och drack öl.

  • – Nu kom Ellan hem efter att ha uträttat fru Aina Lilles kläd- och rims- och rams-kommissioner.

    Ellan de la Chapelle Aina Cronstedt
  • Gossen frågade häromdagen då han skulle ut, om han skulle gå till farmor!

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt