Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

barn barnskötare böcker bröllopsdagar diktare dockteater (konstart) dramatik dramatiker författare forskare hälsa historia hotell judar kläder kvinnor leksaker möbler museer porträtt ramar resande skönlitteratur soldater städer statyer tåg teater telegram uppvärmning uppvärmning med värmeelement väderlek värme

Frankfurt 19 januari 1891
Älskade Mamma, Vi voro temmeligen
utfarna då vi kommo hit i går afton
kl. 9, ty dessa snälltåg med den svindlan
de farten, svängningarna till höger
och venster och den forcerade skakningen
ta mera på än ett bummelzug som
tar dubbelt så lång tid. I vaggonen hade
vi det utmärkt varmt och skönt och fingo
genom att ge konduktören 2 mark, vara
ensamma hela tiden. Pojken var utmärkt
snäll nu igen – ritade lekte med rabaiabs
och satt ihop sina tärningar. Dessutom
var han mycket skämtsam och lekte
kurragömma med mig i vagnen, bakom
det der utstående hufvudstödet i rygstodet.
Då vi kommo fram till hotellet hade
vi den glada synen af bref och en
massa bref hemifrån. Tack för Mam-
mas kort! Det ser ut af de bref
Ellan fått, som om våra många brefkort
från Petersburg ej kommit fram. Det är
bland det förargligaste; detta osäkra med
korrespordensen i vår tid. Rigtigt lycklig
är jag öfver att ni alla tycks så bra.
– Hotellummen här äro mycket beqväma

och stora, och uppvärmda med kalorifer,
men lagom, så att man ej qväfs. – I morgse
vaknade vi tidigt genom att pojken
gnabbades med sin leda engelska,
och klädde derför på mig kl. 8 och
beredde mig att så ut ensam.
Ellan påstod sig emellertid ej mera
få tag i sömnen och bad att få
följa med på mina upptäcktsresor.
Först gingo vi till Göthehuset, som
ligger alldeles invid. kölden var
bister -13° och gråväder – och huset
absolut oeldadt. Det kommer så
litet främlingar den här tiden, och på
tre dagar hade der ej varit en käft,
menade föraren, således lönade det
sig ej att elda. Detta iskalla källar-
aktiga förtog något intrycket, ledsamt
nog. Emellertid skall jag vid till-
fälle komma hit igen någongång
vid bättre väder, för att rigtigt lifligt
få fram den stämning som jag nu
endast anade. Huset är naturligtvis
rysligt roligt att se, utom att det
är så sobert 1700 taliskt till sin in

redning – något af stämningen som
jag velat ha fram i mitt aurora
förbund. – Trappan som förde upp
till den franska officerens rum –
dennes skåp, och mest af allt
Göthes barn dockteater som han talat
så mycket om, minnen från hans
mor, hennes möbler, husgeråd, kläder
allt detta röde mig obeskrifligt
– Sjelfva rummen hade någonting
af Othmanska våningen i Borgå –
samma storlek på rummen låga i
taket, ljust, stelt möblerade. Midt
emot ligger en bröshalle der Gretchen
fans – men så fortsätta gatan moder-
niserad och faslig. – "Ihr frankfurter
Herren", som Heine säger Ni begriper
ändå inte rigtigt den stora äran
som vederfarits er genom att Gothe
täckts födas i Er stad. Likgiltiga
judar gingo nere på gatan och
jag erfor en viss beklämning då
jag tänkte på huru varmt de hade
på sina kontor och huru kallt de
läta Göthes hem stå – De tänka väl

som Jarl Hagelstam: låt de döda
begrafva sina döda. Göthes teckningar
äro bara skräp, med forlof sagdt.
Det visste jag förut. Fadrens biblisthum
som han talar om står qvar
på samma plats med samma
böcker. Ellan blef mycket glad
att i fadrens rum upptäcka län-
stolar absolut likadana som vi
ha i Paris, men så lika att man
kunde tro dem gjorde af samma
hand. – Vi ha hittat dem hos
en brocontieur i Paris. – Så gingo
vi på ett museum, der det inte
fans en katt utom oss – ett rigtigt
dåligt museum med bara dåligt
från 1840, – Overbecks en stor obegriplig
maskin var det bästa. Behöfver
jag säga att jag icke gick och såg
på Dannechers berömda ariadne
alla frankfurtares stolthet – nej, den
maran känner jag så bra till genom
fotografier. Tischbeins Göthepartiet
var ej särdeles bra, ehuru det är
roligt att se så man vet alla detaljer
na vid målningen. – Hvad frank

furt nu, i vinterkylan. Jag oge-
mytligt ut! Main var stenfrusen
så när som på en liten famnsbred
ränna för stromfåran. Isblocken
hade staplat upp sig längs kajerna
och en liten infrusen flodångare såg
ut som Vega sökande Nordostpassagen.
hu då! Ellan gick så hem och
jag gick omkring och slog i
judstaden, i de trånga gränderna
och på de stora gatorna – Inga andra
än judar och skolbarn ute. Det är
eget hvad yttre
tillfälliga
förhållanden får
för magt öfver total intrycket. Sist
då jag såg Frankfurt, midt i sommarn,
var det så vackert – nu påminte
det mig mest om – Vilna. Jag visste
ej sjelf hvarför, men analyserade så
småningon min intryck, och fann då att
den stränga kölden, de trånga gränderna
och de många judarne gjorde det. Med
snö på marken
och
på taken ser dessutom en
gammal stad otroligt smutsigt ut –
också som i Wilna, der jag för 12 år sedan
hade just ett sådant väder som i dag
Kl 3 kom jag hem lekte med min

son en stund och kastade mig sedan
på soffan der jag somnade
som en sten, som en klump, och
sof mer tungt än det händt mig
på länge. – Någon firning af vår
bröllopsdag, ty det är det i dag,
ha vi ej haft – att pojken är frisk
och rask och snäll är den bästa
firningen. I morgse prisade vi just
hans snällhet. Han satt så tyst och
lekte i ett hörn, tills vi med ens hörde
svagt plumsande ljud – skredo till
undersökning och funno att den
gynnaren kastat i porslinsämbaret
(fullt med vatten) våra tandborstar,
min fina pennknif, sin en liten bok och
annat smått och godt som han hade
nära till hands. – Han har fått ett
helt kompani preussiska soldater
till present i dag – alltihop kostade
60 pfennige, och har på eftermiddagen
stått och radat upp dem och kommen-
derat dem – hur har han fått reda på
att soldater bruka kommenderas?!

I morgon afton fara vi söderut
om det icke blir kallare der
nere. Enligt telegram i dag har det
varit 6 grader hallt i algier –
Vinna vi endast 1 grad på hvart dygns
resa, så få vi komma ett godt
stycke på andra sidan eqvatorn
innan vi få det varmt igen – åt-
minstone så varmt vi hade det
i Helsingfors. Det är nu inte
värdt att sörja öfver resan mera.
Kanske vänder det sig med Guds
hjelp, till det bästa. Chambure
är ännu ej i le midi, skrifver
han. Dagnan lär bara installerad
i Antibes – Skulle vi af en eller
annan orsak dröja har till öfver
morgon, så reser jag till Darm-
stadt för att se på en Holbein
som fins der. I afton gafs
visserligen Sudermanns "Sodoms slut"
här, men jag ides ej gå dit i köl-
den, och ångrar alls icke denna
min likgiltighet för de nyaste literatur

produkterna. A propos – Strindbergs
i Hafsbandet är bra vanvettig, ändå
arg som en spindel är han hela
tiden på allt och på alla en besynner-
lig kurre. Och sådana fruntimmer
sedan – men då man tänker

att hans
fru är det bästa han sett i den
vägen, så förvånar hans tanke om
qvinnan mindre.
– Om Andersson allt ännu är på sin
långa resa, så låt då någon annan
göra ramarna. Jag skall från Italien
skicka ett alternativ till Pehr Brahes
figur. Jag har kanske gjort honom
litet för lik Valter Runebergs, och nu
sedan jag igen sitt många porträtt från
tiden, finner jag att statyn ej är någon
god tidsbild. Dessutom tror jag han bör
ha kappa efter allt det jag sett de sista
dagarna. – Jag är ännu under intrycket
af Menzel teckningarna jag såg i Berlin
Om många af dem sade Libermann:
de äro bättre än Meissonier – och jag måste
ge honom rätt. –
Många tusen helsningar från oss alla
till Eder genom Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Vi voro temmeligen utfarna då vi kommo hit i går afton kl. 9, ty dessa snälltåg med den svindlande farten, svängningarna till höger och venster och den forcerade skakningen ta mera på än ett bummelzug som tar dubbelt så lång tid. I vaggonen hade vi det utmärkt varmt och skönt och fingo genom att ge konduktören 2 mark, vara ensamma hela tiden. Pojken var utmärkt snäll nu igen – ritade lekte med rabaiabs och satt ihop sina tärningar. Dessutom var han mycket skämtsam och lekte kurragömma med mig i vagnen, bakom det der utstående hufvudstödet i rygstodet.

    Erik Edelfelt
  • Då vi kommo fram till hotellet hade vi den glada synen af bref och en massa bref hemifrån. Tack för Mammas kort! Det ser ut af de bref Ellan fått, som om våra många brefkort från Petersburg ej kommit fram. Det är bland det förargligaste; detta osäkra med korrespordensen i vår tid. Rigtigt lycklig är jag öfver att ni alla tycks så bra.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • – Hotellummen här äro mycket beqväma och stora, och uppvärmda med kalorifer, men lagom, så att man ej qväfs.

  • – I morgse vaknade vi tidigt genom att pojken gnabbades med sin leda engelska,

    Erik Edelfelt N.N.
  • och klädde derför på mig kl. 8 och beredde mig att så ut ensam. Ellan påstod sig emellertid ej mera få tag i sömnen och bad att få följa med på mina upptäcktsresor.

    Ellan de la Chapelle
  • Först gingo vi till Göthehuset, som ligger alldeles invid. kölden var bister -13° och gråväder – och huset absolut oeldadt. Det kommer så litet främlingar den här tiden, och på tre dagar hade der ej varit en käft, menade föraren, således lönade det sig ej att elda. Detta iskalla källaraktiga förtog något intrycket, ledsamt nog. Emellertid skall jag vid tillfälle komma hit igen någongång vid bättre väder, för att rigtigt lifligt få fram den stämning som jag nu endast anade. Huset är naturligtvis rysligt roligt att se, utom att det är så sobert 1700 taliskt till sin inredning – något af stämningen som jag velat ha fram i mitt aurora förbund. – Trappan som förde upp till den franska officerens rum – dennes skåp, och mest af allt Göthes barn dockteater som han talat så mycket om, minnen från hans mor, hennes möbler, husgeråd, kläder allt detta röde mig obeskrifligt – Sjelfva rummen hade någonting af Othmanska våningen i Borgå – samma storlek på rummen låga i taket, ljust, stelt möblerade.

    Borgå Ivar Othman Johann Wolfgang von Goethe Alina Johanna Othman Ellan de la Chapelle
  • Midt emot ligger en bröshalle der Gretchen fans – men så fortsätta gatan moderniserad och faslig. – "Ihr frankfurter Herren", som Heine säger Ni begriper ändå inte rigtigt den stora äran som vederfarits er genom att Gothe täckts födas i Er stad. Likgiltiga judar gingo nere på gatan och jag erfor en viss beklämning då jag tänkte på huru varmt de hade på sina kontor och huru kallt de läta Göthes hem stå – De tänka väl som Jarl Hagelstam: låt de döda begrafva sina döda. Göthes teckningar äro bara skräp, med forlof sagdt. Det visste jag förut. Fadrens biblisthum som han talar om står qvar på samma plats med samma böcker. Ellan blef mycket glad att i fadrens rum upptäcka länstolar absolut likadana som vi ha i Paris, men så lika att man kunde tro dem gjorde af samma hand. – Vi ha hittat dem hos en brocontieur i Paris.

    Paris Heinrich Heine Johann Wolfgang von Goethe Ellan de la Chapelle Jarl Hagelstam Gretchen
  • – Så gingo vi på ett museum, der det inte fans en katt utom oss – ett rigtigt dåligt museum med bara dåligt från 1840, – Overbecks en stor obegriplig maskin var det bästa. Behöfver jag säga att jag icke gick och såg på Dannechers berömda ariadne alla frankfurtares stolthet – nej, den maran känner jag så bra till genom fotografier. Tischbeins Göthepartiet var ej särdeles bra, ehuru det är roligt att se så man vet alla detaljerna vid målningen.

    Friedrich Overbeck Ellan de la Chapelle Johann Heinrich Dannecker Ariadne Johann Heinrich Wilhelm Tischbein (osäker koppling)
  • – Hvad frankfurt nu, i vinterkylan. Jag ogemytligt ut! Main var stenfrusen så när som på en liten famnsbred ränna för stromfåran. Isblocken hade staplat upp sig längs kajerna och en liten infrusen flodångare såg ut som Vega sökande Nordostpassagen. hu då! Ellan gick så hem och jag gick omkring och slog i judstaden, i de trånga gränderna och på de stora gatorna – Inga andra än judar och skolbarn ute. Det är eget hvad yttre tillfälliga förhållanden får för magt öfver total intrycket. Sist då jag såg Frankfurt, midt i sommarn,var det så vackert – nu påminte det mig mest om – Vilna. Jag visste ej sjelf hvarför, men analyserade så småningon min intryck, och fann då att den stränga kölden, de trånga gränderna och de många judarne gjorde det. Med snö på marken och på taken ser dessutom en gammal stad otroligt smutsigt ut – också som i Wilna, der jag för 12 år sedan hade just ett sådant väder som i dag

    Vilnius Johann Wolfgang von Goethe Ellan de la Chapelle
  • Kl 3 kom jag hem lekte med min son en stund och kastade mig sedan på soffan der jag somnade som en sten, som en klump, och sof mer tungt än det händt mig på länge.

    Erik Edelfelt
  • – Någon firning af vår bröllopsdag, ty det är det i dag, ha vi ej haft – att pojken är frisk och rask och snäll är den bästa firningen. I morgse prisade vi just hans snällhet. Han satt så tyst och lekte i ett hörn, tills vi med ens hörde svagt plumsande ljud – skredo till undersökning och funno att den gynnaren kastat i porslinsämbaret (fullt med vatten) våra tandborstar, min fina pennknif,sin en liten bok och annat smått och godt som han hade nära till hands. – Han har fått ett helt kompani preussiska soldater till present i dag – alltihop kostade 60 pfennige, och har på eftermiddagen stått och radat upp dem och kommenderat dem – hur har han fått reda på att soldater bruka kommenderas?!

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I morgon afton fara vi söderut om det icke blir kallare der nere. Enligt telegram i dag har det varit 6 grader hallt i algier – Vinna vi endast 1 grad på hvart dygns resa, så få vi komma ett godt stycke på andra sidan eqvatorn innan vi få det varmt igen – åtminstone så varmt vi hade det i Helsingfors. Det är nu inte värdt att sörja öfver resan mera. Kanske vänder det sig med Guds hjelp, till det bästa. Chambure är ännu ej i le midi, skrifver han. Dagnan lär bara installerad i Antibes

    Helsingfors Midi Antibes Emile de Chambure Pascal Dagnan-Bouveret
  • – Skulle vi af en eller annan orsak dröja har till öfver morgon, så reser jag till Darmstadt för att se på en Holbein som fins der.

    Darmstadt Hans Holbein
  • I afton gafs visserligen Sudermanns "Sodoms slut" här, men jag ides ej gå dit i kölden, och ångrar alls icke denna min likgiltighet för de nyaste literatur produkterna. A propos – Strindbergs i Hafsbandet är bra vanvettig, ändå arg som en spindel är han hela tiden på allt och på alla en besynnerlig kurre. Och sådana fruntimmer sedan – men då man tänker på att hans fru är det bästa han sett i den vägen, så förvånar hans tanke om qvinnan mindre.

    August Strindberg Siri von Essen Hermann Sudermann
  • – Om Andersson allt ännu är på sin långa resa, så låt då någon annan göra ramarna.

    Andersson
  • Jag skall från Italien skicka ett alternativ till Pehr Brahes figur. Jag har kanske gjort honom litet för lik Valter Runebergs, och nu sedan jag igen sitt många porträtt från tiden, finner jag att statyn ej är någon god tidsbild. Dessutom tror jag han bör ha kappa efter allt det jag sett de sista dagarna.

    Walter Runeberg
  • – Jag är ännu under intrycket af Menzel teckningarna jag såg i Berlin Om många af dem sade Libermann: de äro bättre än Meissonier – och jag måste ge honom rätt. –

    Berlin Ernest Meissonier Adolph Menzel Max Liebermann
  • Många tusen helsningar från oss alla till Eder