Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel akademier barn barnskötare böcker diplomater ekonomi engelska hälsa hotell kasinon kejsarinnor kvinnor modeller (yrken) översättare pengar politik politiker restauranger språk teater trädgårdar utställningar väderlek

Ospedaletti 1sta mars 1891
Älskade Mamma Det är rysligt länge sedan jag skref sist,
och jag skäms derför som en hund. Af edra många och
glada bref ser jag att ni än friska och vid godt kurage
och jag kan ej säga har glad jag är deröfver. Det var ju
mycket roligt att Berthas debut på tiljan artade
sig till en succès. Om jag än trodde det bästa om hennes
kapacitet, fruktade jag dock att rädsla skulle förlama
hennes qvicka geni i det afgörande ögonblicket – men
Jag tänker att hon är som jag, och i le "moment supréme"
återfinna plätsligt alla de koncepter som man trott
sig ha tappat för alltid strax förut. Adèle Ehrnrooths
egendomliga tal om Kasimir förvånade mig. Huru kan
hon försvara K. i dessa tider– tusen gånger bättre vore det
att tiga absolut i den saken. Emellertid vore det en
välsignad lycka om Kejsaren, som det nu säges skulle
vilja höra på finnarne sjelfva och ej på deras ovärdiga
målsmän eller fiender. – Ju längre jag
är
här desto
bättre trifs jag. Jag arbetar dugtigt och behöfver
bara sticka näsan utom dörren, (och det gör jag kl.
8 om morgonen för att ej sticka in den igen förrän kl. 9
på aftonen) för att känna mig säll och lycklig.
Det är så gudomligt vackert och friskt här, och denna
natur har hvarje ögonblick någon ny sida att visa
Tack för att Mamma lofvade skicka vexeln. –

Mest har jag gjort landskap – en figurstudie med
pojken som ligga vid stranden bland småstenarne,
är ej lyckad – först i öfvermorgon skall jag måla
la bella Elisabetta – som verkligen är utomordentligt
vacker. Hon poserar nu för en "Signore vecchio"
som gjort henne som Julia med Romeo för Expositionen
i Milano – det måtte vara en snygg smörja! Till
Julia duger hon ej, men alla det gamla Roms
skönhet kunde sett ut som hon, Kejsarinnorna icke
undantagna. Jag är rädd att jag ej han göra något
bra med henne, ty det fordras en teckning som
Lionardo, Rafael eller Ingres för att få fram det
storslagna hos henne. Jag skall måla henne på en
tersass ofvanpå Cafét der hon serverar – dit kommer
man genom den smutsigaste trappa jag i mitt lif sett.
Lady Barringtons lilla Leila är nu färdig – på
3 seancer har jag gjort skizzen. Kanske kommer
denna lilla pastell oläsligt att ha tur med sig, ty
Sir Barrington är mycket lierad med Akademins
president Sir Frederick Leighton, och Ladyn tycker
att jag skulle exponera denna skizz på Royal Academy,
Hon bjuden mig alltjemnt till London – och jag
funderar 'derpå, mera än förr. London och England

är ändå en guldgrufva, och hufvudsaken är ju det
att vara patronerad af någon engelsman eller engelska.
Lady B. är en klok och rask menniska – mycket
radikal och snabb i sina omdömen. Hennes man
är irländare och home-ruler. Hon talar derför
med föga aktning om de conservativa i England.
Då jag sade något om "le parti conservateur", ändrade
hon mig lugnt: "dites le parti des imbéciles" –
För resten går hon åt ärftlig adel också, isynner
het sedan hon häromdagen såg några unga
lorder i Monte-Carlo. "C'est revoltakt
de passer
que ces
gens-là feront nos lois" – Hon har varit mycket
i Norge och har öfversatt några norska barn-
böcker till engelska. känner derför till Björnson
och Ibsen lika bra som vi. Hennes bror har en villa
i Norge och en liten pojken som är född der och heter
Erik. Hennes barn känna sig derför mycket hemma-
stadda med vår Kicki. I öfvermorgon reser hon
med sin "Suite" till Valescure, nära St Raphael
3/4 timmar från Cannes, åt Toulon till, och öfver-
talar oss mycket att komma dit. Ögonskenligen
tycker hon mera om oss än om "tous des allemands"
få hotellet. – Har Mamma hört om att Mima

har tyfus – är det icke rysligt. Lyckligtvis är
sjukdomen ej elekartad – men tänk hvad det måste
vara ledsamt och vårt för dem på Santa Maria.
Vi väntade fru Etter och Lilly alla dagar då slutligen
brefvet med förklaringen kom. Fru Etter talar om att
Koki skall komma dit på fyra dagar – han är
återigen skickad med depescher till Haag och
Paris. Så roligt för dem – om bara Mima skulle
vara friskare då! – Vår engelska är borta sedan
i förrgår – Ellan har ej fått den andra ännu,
men vi vänta henne i qväll. I två dygn ha vi
derför alldeles ensamma skött vår skatt – som
i det hela är en snäll liten gossen – Nu vrålar
han för att Ellan ville lägga honom – han är rysligt
sömnig och kl. är nära 7, men han protesterar
och skriker bort, bort, som om han ville börja
sjunga andra reprisen af bjorneborgska marschen.
Inte en gång har han frågar efter Missi- endera
har han intet hjerta eller också hade hon ej kunnat
vinna det. Hennes afsked var ej tragiskt – ehuru
hon kanske trodde att vi skulle gråta efter henne
och pojken likaså – hon puttrade hela tiden den
sista dagen och talade om sina förtjenster, tills Ellan
skref ett ganska fördelaktig intyg om henne,

då var hon nöjd – Då hon i intet fall ville
komma till Finland mera var det ju lika bra
att hon nu drog sina färde. Jag led hela tiden
af att ha en ovänlig menniska i min närhet.
får se huru den nästa skall bli – hon ser beskedlig
ut. Men svårigheterna med pojkens uppfostran
börja nu, och han har redan sina kapriser –
envis som synden och alldeles oresonlig ibland.
Mycket frisk ser han ut och har en röst som
hörs öfver hela trädgården och väcker alla men-
niskors häpnad. Han är just 2 gånger så
stor som den lilla Mexikanska flickan Elenita,
lika gammal som han. – föräldrarna till denna
ha frågat mig om jag ville göra ett porträtt
af henne, men jag afslog det emedan jag måste
tänka på mina taflor nu. 10 dagar, kanske
14 bli vi här – här är ändå en så herrlig luft
och strax bredvid. d.v.s. i San Remo eller Bordighera
eller halfvägs till båda ställen finnas herrliga saker
att måla. – Vi voro i torsdags bjudna af
Chambure på middag till Monte Carlo – Det
verldsliga lifvet der – (det råkar då vara verldstligt
ändtligen) degouterade mig återigen, och jag var
formligen förstämd öfver att se den herrliga,

storslagna naturen der nedsmutsad af all denna
pöbel och alla dessa Casinos och hotell, det ena
förskräckligare än det andra. – Trogen mitt
löfte till Bertha spelade jag för henne 3 ggr
5 frcs på Rouletten, men förlorade hvarje gång –
Jag tänkte på Baboulinka undertiden och
kunde ej rigtigt förstå hennes passion –
Jag är näml. så säker på att förlora att jag
utan lidelse offrar mina stantar. Under dessa
"30 sekunder af en spelares lif" kunde jag
blott inom mig beskärma mig öfver alla de
galna menniskorna som sitta der dag ut och
dag in. Chambure vann på en liten stund
600 frcs men förlorade 400 igen – jag hade således,
ingen misskund med honom då han skulle
bjuda på en fin-fin middag – Den afåts i det
ytterst eleganta Café de Paris, bestämdt en af
de bästa restauranter i verlden. Ellan och jag,
ovana vid sådan lyx gingo och glodde på för-
gyllningarna, mattorna, silfvret och bordserviserna
som andra bönder – jag hade ej suttit der länge
i värmen, mättad med parfymer, blomdoft
och tryffellukt, förrän jag hade klart för

mig att allt detta schangtila ej är gjordt för
mig. – Jag är en enkel man, en bonde, som
med åren blir allt men bondisk och får allt
mindre behof af vällefnad och lyx. – Lyx, ja
det börjar jag ordentligt och hatar. Med alla
"blöde Tepper" och färgnyanser och lampor och
bibeloter och skräp kunna de ej få ihop
något ditåt så vackert som ett tunnland jord
med några trän på och Guds sol deröfver
och ett menskligt uttryck i ett menskligt
ansigte intresserar mig bra mycket mera än
all denna gement döda grannlåt. – Det der
Casinot i Monte-Carlo, det är då ett bevis
på att ändamålet trycker sin prägel på medlen.
De ha gjort allt för att få det rikt – men
ingenstädes har Garnier klarare bevisat att
han i grunden är en rå man är just der –
denna arkitektur revolterar mig som ett slag för
örat – allt det simplaste i menniskan och konsterna
har här kommit till sin fulla blomning – och att
våga bygga ett sådant tabernakel midt i
den mest klassiskt tecknade natur. Jag
vet få ställen som så framkalla för fantasin
Odytssén och Grekiska sagor och argonauternas
skepp och allt det evigt vackra i antiken

som just Monaco – och der har var fäaktiga
tid lemnat efter sig dessa monument af
dum lyx, som kommande generationer
komma att skrattar åt med ett medlidsamt löje.
– Sjelfva spelsalarna äro alls ej så tragiska
som de beskrifvas och spelarne se absolut
lugna ut – aldrig har jag der sett dessa röda
ansigten och förvirrade blickar som folk tala
om – alla lugna, korrekta, snarare liknöjda än
intresserade. – Vid borden sitta mera fruntimmer
än herrar – många gamla ärevördiga fruar och
icke ärevördiga flickor – men ej en min skulle
förråda någonslags emotion hos dem. tre
gånger såg jag ettan komma ut efter hvarandra
(jag spelade då på 34, på 15 och på 35) – och
en herre vann 3 gånger efter hvarandra 36 gånger
sin insats. Eteblissementet är utvidgadt sedan
Jag var der sist: 2 nya salar med fyra nya
roulettbord och 2 för trente ej quarante. –
I afton är det mulet för första gången sedan vi kommo hit – jag känner också
på min lekamen att det blir väderleksförändring – mars lär vara den otrefli-
gaste månaden här. Februari har varit öfver all beskrifning herrligt. Tacka
Bertha för hennes bref och för hennes bestyr med fotografierne till Baude.
Dagnan har skickat till Anni ett bref från Pierre Loti, som jag med det
snaraste skall öfverstyra till A – jag oläsligt en af dagarne skrifva till henne –
Jag skall nu gå ner och äta middag. Ellan blir häruppe och vakar Kicki,
som just nu somnade in. Farväl och fortsätt, allesmman att må
bra. Tusen helsningar från oss till Eder genom Mammas
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är rysligt länge sedan jag skref sist, och jag skäms derför som en hund. Af edra många och glada bref ser jag att ni än friska och vid godt kurage och jag kan ej säga har glad jag är deröfver.

  • Det var ju mycket roligt att Berthas debut på tiljan artade sig till en succès. Om jag än trodde det bästa om hennes kapacitet, fruktade jag dock att rädsla skulle förlama hennes qvicka geni i det afgörande ögonblicket – men Jag tänker att hon är som jag, och i le "moment supréme" återfinna plätsligt alla de koncepter som man trott sig ha tappat för alltid strax förut.

  • Adèle Ehrnrooths egendomliga tal om Kasimir förvånade mig. Huru kan hon försvara K. i dessa tider– tusen gånger bättre vore det att tiga absolut i den saken. Emellertid vore det en välsignad lycka om Kejsaren, som det nu säges skulle vilja höra på finnarne sjelfva och ej på deras ovärdiga målsmän eller fiender. –

    Alexander III Adelaïde Ehrnrooth Casimir Ehrnrooth (osäker koppling)
  • Ju längre jag är här desto bättre trifs jag. Jag arbetar dugtigt och behöfver bara sticka näsan utom dörren, (och det gör jag kl. 8 om morgonen för att ej sticka in den igen förrän kl. 9 på aftonen) för att känna mig säll och lycklig. Det är så gudomligt vackert och friskt här, och denna natur har hvarje ögonblick någon ny sida att visa Mest har jag gjort landskap –en figurstudie med pojken som ligga vid stranden bland småstenarne, är ej lyckad –

    Erik Edelfelt
  • först i öfvermorgon skall jag måla la bella Elisabetta – som verkligen är utomordentligt vacker. Hon poserar nu för en "Signore vecchio" som gjort henne som Julia med Romeo för Expositionen i Milano – det måtte vara en snygg smörja! Till Julia duger hon ej, men alla det gamla Roms skönhet kunde sett ut som hon, Kejsarinnorna icke undantagna. Jag är rädd att jag ej han göra något bra med henne, ty det fordras en teckning som Lionardo, Rafael eller Ingres för att få fram det storslagna hos henne. Jag skall måla henne på en tersass ofvanpå Cafét der hon serverar – dit kommer man genom den smutsigaste trappa jag i mitt lif sett.

    Milano Rafael J. A. D. Ingres Leonardo da Vinci Julia Romeo Elisabetta Vecchio
  • Lady Barringtons lilla Leila är nu färdig – på 3 seancer har jag gjort skizzen. Kanske kommer denna lilla pastell oläsligt att ha tur med sig, ty Sir Barrington är mycket lierad med Akademins president Sir Frederick Leighton, och Ladyn tycker att jag skulle exponera denna skizz på Royal Academy, Hon bjuden mig alltjemnt till London – och jag funderar 'derpå, mera än förr. London och England är ändå en guldgrufva, och hufvudsaken är ju det att vara patronerad af någon engelsman eller engelska.

    London Alicia Georgette Barrington Vincent Barrington Leila Barrington Frederic Leighton
  • Lady B. är en klok och rask menniska – mycket radikal och snabb i sina omdömen. Hennes man är irländare och home-ruler. Hon talar derför med föga aktning om de conservativa i England. Då jag sade något om "le parti conservateur", ändrade hon mig lugnt: "dites le parti des imbéciles" – För resten går hon åt ärftlig adel också, isynnerhet sedan hon häromdagen såg några unga lorder i Monte-Carlo. "C'est revoltakt de passer que ces gens-là feront nos lois" –

    England Monte Carlo Alicia Georgette Barrington Vincent Barrington
  • Hon har varit mycket i Norge och har öfversatt några norska barnböcker till engelska. känner derför till Björnson och Ibsen lika bra som vi. Hennes bror har en villa i Norge och en liten pojken som är född der och heter Erik. Hennes barn känna sig derför mycket hemmastaddamed vår Kicki.

    Norge Bjørnstjerne Bjørnson Erik Edelfelt Henrik Ibsen Alicia Georgette Barrington Barrington Leila Barrington Sandeman Erik Sandeman
  • I öfvermorgon reser hon med sin "Suite" till Valescure, nära St Raphael 3/4 timmar från Cannes, åt Toulon till, och öfvertalar oss mycket att komma dit. Ögonskenligen tycker hon mera om oss än om "tous des allemands" få hotellet. –

    Cannes Valescure Saint-Raphaël Toulon Alicia Georgette Barrington Barrington Leila Barrington
  • Har Mamma hört om att Mima har tyfus – är det icke rysligt. Lyckligtvis är sjukdomen ej elekartad – men tänk hvad det måste vara ledsamt och vårt för dem på Santa Maria. Vi väntade fru Etter och Lilly alla dagar då slutligen brefvet med förklaringen kom.

    Santa Maria Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Emilia Lerche
  • Fru Etter talar om att Koki skall komma dit på fyra dagar – han är återigen skickad med depescher till Haag och Paris. Så roligt för dem – om bara Mima skulle vara friskare då! –

    Paris Haag Emilie von Etter Nikolaj von Etter Emilia Lerche
  • Vår engelska är borta sedan i förrgår – Ellan har ej fått den andra ännu, men vi vänta henne i qväll. I två dygn ha vi derför alldeles ensamma skött vår skatt – som i det hela är en snäll liten gossen – Nu vrålar han för att Ellan ville lägga honom – han är rysligt sömnig och kl. är nära 7, men han protesterar och skriker bort, bort, som om han ville börja sjunga andra reprisen af bjorneborgska marschen. Inte en gång har han frågar efter Missi- endera har han intet hjerta eller också hade hon ej kunnat vinna det. Hennes afsked var ej tragiskt – ehuru hon kanske trodde att vi skulle gråta efter henne och pojken likaså – hon puttrade hela tiden den sista dagen och talade om sina förtjenster, tills Ellan skref ett ganska fördelaktig intyg om henne, då var hon nöjd – Då hon i intet fall ville komma till Finland mera var det ju lika bra att hon nu drog sina färde. Jag led hela tiden af att ha en ovänlig menniska i min närhet. får se huru den nästa skall bli – hon ser beskedlig ut. Men svårigheterna med pojkens uppfostran börja nu, och han har redan sina kapriser – envis som synden och alldeles oresonlig ibland. Mycket frisk ser han ut och har en röst som hörs öfver hela trädgården och väcker alla menniskors häpnad. Han är just 2 gånger så stor som den lilla Mexikanska flickan Elenita, lika gammal som han. –

    Finland Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle N.N. Elenita
  • föräldrarna till denna ha frågat mig om jag ville göra ett porträtt af henne, men jag afslog det emedan jag måste tänka på mina taflor nu. 10 dagar, kanske 14 bli vi här – här är ändå en så herrlig luft och strax bredvid. d.v.s. i San Remo eller Bordighera eller halfvägs till båda ställen finnas herrliga saker att måla. –

    San Remo / Sanremo Bordighera Elenita
  • Vi voro i torsdags bjudna af Chambure på middag till Monte Carlo – Det verldsliga lifvet der – (det råkar då vara verldstligt ändtligen) degouterade mig återigen, och jag var formligen förstämd öfver att se den herrliga, storslagna naturen der nedsmutsad af all denna pöbel och alla dessa Casinos och hotell, det ena förskräckligare än det andra. –

    Monte Carlo Casino Emile de Chambure Ellan de la Chapelle
  • Trogen mitt löfte till Bertha spelade jag för henne 3 ggr 5 frcs på Rouletten, men förlorade hvarje gång – Jag tänkte på Baboulinka undertiden och kunde ej rigtigt förstå hennes passion – Jag är näml. så säker på att förlora att jag utan lidelse offrar mina stantar. Under dessa "30 sekunder af en spelares lif" kunde jag blott inom mig beskärma mig öfver alla de galna menniskorna som sitta der dag ut och dag in. Chambure vann på en liten stund 600 frcs men förlorade 400 igen – jag hade således, ingen misskund med honom då han skulle bjuda på en fin-fin middag –

    Monte Carlo Casino Berta Edelfelt N.N.
  • Den afåts i det ytterst eleganta Café de Paris, bestämdt en af de bästa restauranter i verlden. Ellan och jag, ovana vid sådan lyx gingo och glodde på förgyllningarna, mattorna, silfvret och bordserviserna som andra bönder – jag hade ej suttit der länge i värmen, mättad med parfymer, blomdoft och tryffellukt, förrän jag hade klart för mig att allt detta schangtila ej är gjordt för mig. – Jag är en enkel man, en bonde, som med åren blir allt men bondisk och får allt mindre behof af vällefnad och lyx. – Lyx, ja det börjar jag ordentligt och hatar. Med alla "blöde Tepper" och färgnyanser och lampor och bibeloter och skräp kunna de ej få ihop något ditåt så vackert som ett tunnland jord med några trän på och Guds sol deröfver och ett menskligt uttryck i ett menskligt ansigte intresserar mig bra mycket mera än all denna gement döda grannlåt. –

    Monte Carlo Casino Café de Paris Ellan de la Chapelle
  • Det der Casinot i Monte-Carlo, det är då ett bevis på att ändamålet trycker sin prägel på medlen. De ha gjort allt för att få det rikt – men ingenstädes har Garnier klarare bevisat att han i grunden är en rå man är just der – denna arkitektur revolterar mig som ett slag för örat – allt det simplaste i menniskan och konsterna har här kommit till sin fulla blomning – och att våga bygga ett sådant tabernakel midt i den mest klassiskt tecknade natur. Jag vet få ställen som så framkalla för fantasin Odytssén och Grekiska sagor och argonauternas skepp och allt det evigt vackra i antiken som just Monaco – och der har var fäaktiga tid lemnat efter sig dessa monument af dum lyx, som kommande generationer komma att skrattar åt med ett medlidsamt löje.

    Monte Carlo Casino Charles Garnier
  • – Sjelfva spelsalarna äro alls ej så tragiska som de beskrifvas och spelarne se absolut lugna ut – aldrig har jag der sett dessa röda ansigten och förvirrade blickar som folk tala om – alla lugna, korrekta, snarare liknöjda än intresserade. – Vid borden sitta mera fruntimmer än herrar – många gamla ärevördiga fruar och icke ärevördiga flickor – men ej en min skulle förråda någonslags emotion hos dem. tre gånger såg jag ettan komma ut efter hvarandra (jag spelade då på 34, på 15 och på 35) – och en herre vann 3 gånger efter hvarandra 36 gånger sin insats. Eteblissementet är utvidgadt sedan Jag var der sist: 2 nya salar med fyra nya roulettbord och 2 för trente ej quarante. –

    Casino
  • I afton är det mulet för första gången sedan vi kommo hit – jag känner också på min lekamen att det blir väderleksförändring – mars lär vara den otrefligaste månaden här. Februari har varit öfver all beskrifning herrligt.

  • Tacka Bertha för hennes bref och för hennes bestyr med fotografierne till Baude.

    Berta Edelfelt Charles Baude
  • Dagnan har skickat till Anni ett bref från Pierre Loti, som jag med det snaraste skall öfverstyra till A – jag oläsligt en af dagarne skrifva till henne –

    Pascal Dagnan-Bouveret Alexandra Edelfelt Pierre Loti
  • Jag skall nu gå ner och äta middag. Ellan blir häruppe och vakar Kicki, som just nu somnade in.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Farväl och fortsätt, allesmman att må bra.

  • Tack för att Mamma lofvade skicka vexeln. –

    Alexandra Edelfelt