Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

amfiteatrar araber åska barn beställningar djur drycker färgade fartyg folkdräkter fotografier gudstjänst hamnar hav hotell illustration kineser kläder kyrkor mat museer resande tåg teater tidningspress tjurfäktningar utställningar väderlek

Arles 4 maj 1891
Älskade Mamma,
I går kommo vi till Marseille i ett åsk-
digert, förfärligt tryckande väder. När
jag tittade ut ur hotelfönstret, och
såg den grågula staden med den grå-
gula N. D. dela Garde och den likafärgade
Chateau d'if afteckna sig mot en
blygrå himmel och ett blygrått haf
så stod det hela för mig som en
underbar vision af Karthago eller någon
annan urgammal sagostad. Mamma
mins de der väldiga vallarna man
passerar innan man kommer till la
Joliette, de ge alltid något cyklopiskt
urgammalt jättelikt åt Marseille
likasom denna frånvaro af grönska
gör det allvarlig Jag tog genast
en vagn och for till la Jolliette,
emedan jag ville göra en croquis af
en atlantångare (för Figaro Illustré) –
"Le Polynesien" skulle just afgå till
Australien tack vare mitt rödaoläsligt
"slupp" jag ombord och kunde göra croquis'er
– Se det var ett stort fartyg – eldarne

bara negrer och araber – i österländska
drägter, ty inga andra hålla ut med
hettan i röda hafvet – på fördäck
voro en massa malajer, kineser
och papuas Jag fick en så under-
ligt vidsträckt horisont vid allt
detta – Fartyget är alldeles gigantiskt
och var det största bland de hundrade-
tals ångarne som lågo der – Hvart ögon-
blick reste en af till Indien, till
Constantinopel, till Alger. – Sedan gick
jag med Ellan omkring, på la Cannebière
och Vreuxport. Det var otroligt
lifligt och folkrikt, och typrikt der
som alltid. Ellan sade om Cannebière
att den är lika storartad som boulevar-
den i Paris, men roivigare, och det är
sant. Sedan vi gått och sett på
Rue St Ferreol gingo vi och åto en
alldeles utmärkt god provencalsk
middag: bouillabaisse, filet med
i oljestekta tomater och drucko dertill
kopiöst Casssis-vin – med den påföljd
att vi båda fingo ondt i magen.
Vi drucko Mammas och söderns skål
som jag sagt. – Jag vet ej hur jag

hvart ögonblick tänker på Mamma
i Marseille det är som vore det Mam-
mas enskilda egendom. Barndomsmin-
nen komma på mig med en så märk-
värdig kraft och alla dessa namn
Couors de Belzuner, Prado, Longchamp
des Allées de Meillan o.s.v. förefalla
mig som urgamla bekanta. – I morgse
reste Ellan och pojken till Lyon. Vär-
men var så tryckande luften så
osundt qvaf att jag ej ville ha det
lilla kräket länge der. De reste kl.
8 i morgse och jag gick igen till Joliette
för att måla – då det började ösregna,
och det sålunda var slut med mitt
ritande. Jag gick upp på museet der
jag såg en massa dåliga taflor från
Salongerna i Paris och en god Veronese
som lyste som en sol i allt skräpet.
Kl. 1 gick jag ännu till hamnen (jag
gick hela tiden) och kl. 2 tog jag
tåget och kom hit till Arles. Olyckligt-
vis regnade det igen – icke så värst,
men ändå tillräckligt för att förhindra
tjurfäktningen i den gamla romerska
arenan (sådant återkommer en gång

hvartannat år. Jag hade redan i
Cannes blifvit tillsagd att ej för-
summa detta. Nu stod arenan tom
och tjurarna fingo stå instängda, tama
och slokiga innanför ett galler. En
gång i Verona såg jag en vanlig teatra-
lisk föreställning i en gammal romersk
amfiteater, och jag kan aldrig glömma
hvilken märkvärdig effekt detta gjor-
de på mig. Jag gick här in i kyrkan
St Trophime, en romanisk kyrka från
år tusen och såg der alla qvinnor i
den vackra arlesiska drägten – svart
och hvit. det var oväntadt vackert.
Efter gudstjensten spredo de sig i kloster
gångarne och jag efter förtjust, hän-
ryckt som målare drack jag deras
grupper och ställningar och det hela.
Jag kunde ej begripa huru kloster-
gångarne, hvars kapitel hvar snirkel
föreföll mig så bekant – tills jag igen
fick jag i ett barndoms minne – dessa
kolonnader finnas i en stor urblekt
fotografi hemma pappa hade den
tillsammans med forum och Nürnberg,
minns Mamma? – Som Mamma vet

anses arlesiennerna för de vackraste
i Frankrike, och jag såg en massa
förtjusande ansigten och karaktär
fulla dito. Drägten är ju också så
otroligt klädande. De unga se
så sedesamma, de gamla så äre-
vördiga ut
Ehrensvärd skrifver:
I Frankriket såg han
öfverallt densamma
hufvudbonaden på
qvinfolket, nämligen
af mössor – dessa
mössor äro dock mycket
olika, och de arlesiska
äro bland de mest klädande jag sett.
och bra mycket mera karaktärfulla
än de normandiska.
Nu är jag förskräckligt trött – jag
har gått och sett hela dagen som

en besatt. Jag säger Eder der
för God natt. I morgon kl.
6 väcks jag – kl. är nu 11 och
beger mig med lokaltåg till
Tarascon, derifrån jag med il-
tåget far upp till Lyon – far-
väl Provence!
Jag hoppas finna de mina i
högönskelig välmåga och något
uthvilade i Lyon. Jag är der kl.
2 – och i öfvermorgon få vi sitta
i 10 timmar och gno på från Lyon
till Paris.
Gud vare med Er alla – det
önskar jag af mitt innersta hjerta –
måtte ni få vara friska
Eder
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I går kommo vi till Marseille i ett åskdigert, förfärligt tryckande väder. När jag tittade ut ur hotelfönstret, och såg den grågula staden med den grågula N. D. dela Garde och den likafärgade Chateau d'if afteckna sig mot en blygrå himmel och ett blygrått haf så stod det hela för mig som en underbar vision af Karthago eller någon annan urgammal sagostad. Mamma mins de der väldiga vallarna man passerar innan man kommer till la Joliette, de ge alltid något cyklopiskt urgammalt jättelikt åt Marseille likasom denna frånvaro af grönska gör det allvarlig

    Marseille Karthago Notre Dame dela Garde, Marseille Chateau d'If La Joliette Alexandra Edelfelt
  • Jag tog genast en vagn och for till la Jolliette, emedan jag ville göra en croquis af en atlantångare (för Figaro Illustré) – "Le Polynesien" skulle just afgå till Australien tack vare mitt rödaoläsligt "slupp" jag ombord och kunde göra croquis'er – Se det var ett stort fartyg – eldarne bara negrer och araber – i österländska drägter, ty inga andra hålla ut med hettan i röda hafvet – på fördäck voro en massa malajer, kineser och papuas Jag fick en så underligt vidsträckt horisont vid allt detta – Fartyget är alldeles gigantiskt och var det största bland de hundradetals ångarne som lågo der – Hvart ögonblick reste en af till Indien, till Constantinopel, till Alger. –

    Konstantinopel Australien Alger La Joliette Röda havet
  • Sedan gick jag med Ellan omkring, på la Cannebière och Vreuxport. Det var otroligt lifligt och folkrikt, och typrikt der som alltid. Ellan sade om Cannebière att den är lika storartad som boulevarden i Paris, men roivigare, och det är sant. Sedan vi gått och sett på Rue St Ferreol gingo vi och åto en alldeles utmärkt god provencalsk middag: bouillabaisse, filet med i oljestekta tomater och drucko dertill kopiöst Casssis-vin – med den påföljd att vi båda fingo ondt i magen. Vi drucko Mammas och söderns skål som jag sagt. – Jag vet ej hur jag hvart ögonblick tänker på Mamma i Marseille det är som vore det Mammas enskilda egendom. Barndomsminnen komma på mig med en så märkvärdig kraft och alla dessa namn Couors de Belzuner, Prado, Longchamp des Allées de Meillan o.s.v. förefalla mig som urgamla bekanta. –

    Paris Provence Marseille Canebière Vreuxport Rue Saint Férreol Couors de Belzuner Plages de Prado Allées de Meilhan Palais Longchamp Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I morgse reste Ellan och pojken till Lyon. Värmen var så tryckande luften så osundt qvaf att jag ej ville ha det lilla kräket länge der. De reste kl. 8 i morgse

    Lyon Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • och jag gick igen till Joliette för att måla – då det började ösregna, och det sålunda var slut med mitt ritande. Jag gick upp på museet der jag såg en massa dåliga taflor från Salongerna i Paris och en god Veronese som lyste som en sol i allt skräpet.Kl. 1 gick jag ännu till hamnen (jag gick hela tiden)

    Paris La Joliette Museet i Marseille Paolo Veronese
  • och kl. 2 tog jag tåget och kom hit till Arles. Olyckligtvis regnade det igen – icke så värst, men ändå tillräckligt för att förhindra tjurfäktningen i den gamla romerska arenan (sådant återkommer en gång hvartannat år. Jag hade redan i Cannes blifvit tillsagd att ej försumma detta. Nu stod arenan tom och tjurarna fingo stå instängda, tama och slokiga innanför ett galler. En gång i Verona såg jag en vanlig teatralisk föreställning i en gammal romersk amfiteater, och jag kan aldrig glömma hvilken märkvärdig effekt detta gjorde på mig.

    Cannes Verona
  • Jag gick här in i kyrkan St Trophime, en romanisk kyrka från år tusen och såg der alla qvinnor i den vackra arlesiska drägten – svart och hvit. det var oväntadt vackert. Efter gudstjensten spredo de sig i kloster gångarne och jag efter förtjust, hänryckt som målare drack jag deras grupper och ställningar och det hela. Jag kunde ej begripa huru klostergångarne, hvars kapitel hvar snirkel föreföll mig så bekant – tills jag igen fick jag i ett barndoms minne – dessa kolonnader finnas i en stor urblekt fotografi hemma pappa hade den tillsammans med forum och Nürnberg, minns Mamma? – Som Mamma vet anses arlesiennerna för de vackraste i Frankrike, och jag såg en massa förtjusande ansigten och karaktär fulla dito. Drägten är ju också så otroligt klädande. De unga se så sedesamma, de gamla så ärevördiga ut Ehrensvärd skrifver: I Frankriket såg han öfverallt densamma hufvudbonaden på qvinfolket, nämligen af mössor – dessa mössor äro dock mycket olika, och de arlesiska äro bland de mest klädande jag sett. och bra mycket mera karaktärfulla än de normandiska.

    Frankrike Nürnberg Normandie Forum Romanum St Trophime Alexandra Edelfelt Carl Albert Edelfelt Augustin Ehrensvärd
  • Nu är jag förskräckligt trött – jag har gått och sett hela dagen somen besatt. Jag säger Eder der för God natt.

  • I morgon kl. 6 väcks jag – kl. är nu 11 och beger mig med lokaltåg till Tarascon, derifrån jag med iltåget far upp till Lyon – farväl Provence! Jag hoppas finna de mina i högönskelig välmåga och något uthvilade i Lyon. Jag är der kl. 2 – och i öfvermorgon få vi sitta i 10 timmar och gno på från Lyon till Paris.

    Paris Provence Lyon Tarascon Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Gud vare med Er alla – det önskar jag af mitt innersta hjerta – måtte ni få vara friska