Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ångbåtar Årstider ekonomi flyttning födelsedagar medicin professorer sommar sommarvillor

Paris 6 augusti 1891
Älskade Mamma,
Det här är icke för att beklaga mig
men för att förbereda er på att
jag ej ännu på länge kan komma
hem. – Då jag började det Grancher
ska porträttet var det ej fråga om
något pris, G. hade talat med Vallery
Radot och sade mig "je ne vous
parle pas du prix, je sais que vous
êtes tres modeste. Då jag ändtligen
i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick
med Vallery Radot mellan fyra ögon
frågade jag honom hvad Grancher tänkt
sig för pris, och fick till svar: unge-
fär 2000. Nu är saken den att jag
är skyldig här 2500 – hyran, dukar
ramar, skräddaren, pensionen m.m.
och lofvat betala alla dessa inom
denna vecka. Först och främst blir
porträttet ej färdigt snart, ty jag har

nu skrapat ut hufvudet, och
det är således att börja om på
ny kula. För det andra har jag
ej lyckats sälja några småsaker
som jag gjort under sommaren.
Mme Granchers duk är lika stor som
Moltkes, för hvilken jag fick 4000
och fru Reuterskölds, som betaltes
med 5000, det ledsammaste är
att Grancher och hans fru ej ha
en aflägsen aning om konstverks
värde och de gängse prisen, likasom
de lefva i den mest rörande okun-
nighet om konstverden här i Paris –
En medicine professor som alltid
sysslat uteslutande med sin vetenskap
och en kreolska som ej han lära
sig sitt Paris fastän hon varit här
i 12 år gift. Jag misstänker starkt
att de endast öfvertalade af Pasteur
kommit sig till att beställa porträttet.
Min ställning är derför otäckt obehaglig.
Endera ser jag ut att vilja profitera

af det ouppgjorda priset, eller
går jag in på något som är
en skandalöst dålig affär och
en stor förlust för mig. Min
sommar förlorad, mitt uppehåll
här bortkastadt, mitt humör
förstördt för lång tid framåt.
Och ensam ensam – ingen men-
niska att tala med. Var lugn
för mig. Jag skall nog stå mig
som en karl i motgången. Det
här har varit en grundlig lektion
för mig, – jag fruktar dock att jag
kommer att lära mig lika litet
af denna erfarenhet som af
de många andra jag gjort i mitt
lif. Jag har nu kommit till klar-
het om att jag ekonomiskt taladt
gjort bara en kedja af dumheter
hela mitt lif igenom. Det svåra
är att det nu är så mycket svå-
rare att förtjena till lif än för 10 år
sedan, och utgifterna ha blifvit
sexdubblade sedan dess. –

med alla dessa förargelser, med
öfverretade nerver och i denna en-
samhet kan Mamma tänka sig hur
det går att måla. Jag har gråtit
af raseri framför detta porträtt som
jag ej är i stånd att göra menskligt.
Anna Knorring och fru Törngren äro
här. I går var jag och åt middag
med dem. Det hade varit roligt
att resa med dem på Nidaros den
12 från Köpenhamn – Gud allena
vet nu när jag kommer. Rysligt
roligt vore det att vara hemma
till Mammas födelsedag – kanske jag
får denna stora glädje, och att allt
ännu reder sig bättre än jag nu
tror.
Sommarna på Haiko har alltid varit
min käraste dröm – den få nu krypa
i skrinet ty då jag kommer är sommarn
slut, solen går nedåt horisonten och
hösten med nya mödor, nytt bråk flyttning
och installation och brådska, står då för
dörren. Helsa alla – Gud vare med Er
Jag är relativt lugnt och undergifven. Var
lugn för mig således – Mammas Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det här är icke för att beklaga mig men för att förbereda er på att jag ej ännu på länge kan komma hem. – Då jag började det Grancherska porträttet var det ej fråga om något pris, G.hade talat med Vallery Radot och sade mig "je ne vous parle pas du prix, je sais que vous êtes tres modeste. Då jag ändtligen i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick med Vallery Radot mellan fyra ögon frågade jag honom hvad Grancher tänkt sig för pris, och fick till svar: ungefär 2000. Nu är saken den att jag är skyldig här 2500 – hyran, dukar ramar, skräddaren, pensionen m.m. och lofvat betala alla dessa inom denna vecka. Först och främst blir porträttet ej färdigt snart, ty jag harnu skrapat ut hufvudet, och det är således att börja om på ny kula. För det andra har jag ej lyckats sälja några småsaker som jag gjort under sommaren. Mme Granchers duk är lika stor som Moltkes, för hvilken jag fick 4000 och fru Reuterskölds, som betaltes med 5000, det ledsammaste är att Grancher och hans fru ej ha en aflägsen aning om konstverks värde och de gängse prisen, likasom de lefva i den mest rörande okunnighet om konstverden här i Paris – En medicine professor som alltid sysslat uteslutande med sin vetenskap och en kreolska som ej han lära sig sitt Paris fastän hon varit här i 12 år gift. Jag misstänker starkt att de endast öfvertalade af Pasteur kommit sig till att beställa porträttet. Min ställning är derför otäckt obehaglig. Endera ser jag ut att vilja profiteraaf det ouppgjorda priset, eller går jag in på något som är en skandalöst dålig affär och en stor förlust för mig.

    Lovisa Reuterskiöld Jacques-Joseph Grancher Louis Pasteur René Vallery-Radot Léon Moltke-Hvitfeldt Grancher
  • Min sommar förlorad, mitt uppehåll här bortkastadt, mitt humör förstördt för lång tid framåt. Och ensam ensam – ingen menniska att tala med. Var lugn för mig. Jag skall nog stå mig som en karl i motgången. Det här har varit en grundlig lektion för mig, – jag fruktar dock att jag kommer att lära mig lika litet af denna erfarenhet som af de många andra jag gjort i mitt lif. Jag har nu kommit till klarhet om att jag ekonomiskt taladt gjort bara en kedja af dumheter hela mitt lif igenom. Det svåra är att det nu är så mycket svårare att förtjena till lif än för 10 år sedan, och utgifterna ha blifvit sexdubblade sedan dess. – med alla dessa förargelser, med öfverretade nerver och i denna ensamhet kan Mamma tänka sig hur det går att måla. Jag har gråtit af raseri framför detta porträtt som jag ej är i stånd att göra menskligt.

    Alexandra Edelfelt
  • Anna Knorring och fru Törngren äro här. I går var jag och åt middag med dem. Det hade varit roligt att resa med dem på Nidaros den 12 från Köpenhamn –

    Köpenhamn Anna Ehrnrooth Törngren
  • Gud allena vet nu när jag kommer. Rysligt roligt vore det att vara hemma till Mammas födelsedag – kanske jag får denna stora glädje, och att allt ännu reder sig bättre än jag nu tror.

    Alexandra Edelfelt
  • Sommarna på Haiko har alltid varit min käraste dröm – den få nu krypa i skrinet ty då jag kommer är sommarn slut, solen går nedåt horisonten och hösten med nya mödor, nytt bråk flyttning och installation och brådska, står då för dörren.

  • Helsa alla – Gud vare med Er

  • Jag är relativt lugnt och undergifven. Var lugn för mig således –