Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap anarkism ångbåtar barn hov (samhälleliga system) kläder kolera kungar kvinnor kyla läkare lantdag lantdagsmän musik politik resande resor sånger sjukdomar skådespelare skönlitteratur snobbism språk telegram tidningspress tonsättare tyfus tyska utställningar väderlek visor

Köpenhamn 2 maj 92
Älskade Mamma – Jag är så hjertligt glad och
tacksam öfver Mammas bref – det första litet
längre meddelande jag fått från hemlandet sedan
jag reste. Brefkortet var också roligt att
få ty jag såg deraf att Ni alla varit friska
och att min gosse var på godt humör och vid
goda vätskor. Ellan har ej skrifvit, jag vet
ej hvarför – endast telegraferat angående
kostymerna. I morgon skall jag svara henne
telegrafiskt. Skulle brefven möjligtvis kom-
mit bort. Ett som jag skref till Otto Benzon
och der jag serverade, 3 ark af min mödosamt
hoppkomna prosa, har aldrig kommit fram.
Sådant kan således hända. –
Pastell-
Porträttet af
"Generalkonsulinde" Holmblad är nu temmeligen
färdigt. Det har ej tagit 14 dagar. och de
sjefva äro mycket förtjusta – Krohn tycker att
ställning och färg är bra, men att likheten lemna,
åtskilligt öfrigt att önska – nå ja – är det olikt
så är det "en beau" och det är just det de
vilja ha. Hon är 35 år, lång med stor krokig näsa
något drottninglikt stelt i hållning och – blond.
Skulle jag haft litet mera tid på mig, så
skulle det nog har blifvit bättre. Hon måste
emellertid nu resa – om torsdag – till Aix i
Savoyen för att der undergå en badkur. Det
har varit rätt lustigt att komma in i
dessa Köbenhavns snobbkretsar – Mannen är
en fullständigt snobb – hofsnobb, rikedomssnobb,
engelsk, ryttare. Honom ser jag för resten aldrig

Hon har blifvit gift utan något vidare tycke –
2 af de solidaste köbenhamska handelshus som
derigenom förenades. – Hon heter Suhr och i hennes
förmak hänga porträtt af Suhr'er sedan 1720 – alla
köpmän och någonslags hofbankirer, som med
penningar hjelpt kongl. Majestät i brydsamma
tider. Deras hus är derför en slags brygga mellan
hofverlden, aristokratin och stor bourgeoisin.
fru Hs nièce giftes i går med en ung godsegare
Niels Juel, härstämmande i rätt nedstigande led
från Sjöhjelten, och jag har derför sett flere
Juel'er i dessa dagar, Treschou o. a. – sjelf
har fru H. en massa literära och artistiska tendenser
och fastän hon genom samhällställning och ohindrad
vana är högre känner hon till och umgås med
det europeiske venstre d. ä Brandesarna – annars
så förkättrade här. I går var det en stor middag
hos herrskapet Holmblad – det var ytterst fint
och europeiskt. Gamle geheimestatsraad Tietgen
chef för det förenede Dampskibsselskab, flere högre
officerare från flottan, kammerherrinde Sieck (engelsk)
m. fl. – 20 personer. Jag var hedersgästen.
Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon
likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda
hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns
Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen,
Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en
ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska
gift med en fransk halftokig impressionist
som nu, trött på Europa reste på någon tid till
otakeiti och lemnat frun här med 5 barn –
en märkvärdig, originel typ som jag någon
annan gång närmare skall tala om. Emellertid
tror jag man i öfriga nordiska hufvudstäder skall

fåfängt söka ett så qvickt och intelligent sällskap,
Otto B. har ett alldeles förtjusande konstnärligt
hem (hans matsal i guld och koppar prydd med
idel hvita blommor i silfvervaser var den afton
nen något berusande skönt) – Han är alls
ej lycklig – hans unga fru tål honom alls ej, och
han löper förgäfves efter hennes hjerta och får
så löpa hela sitt lif efter hvad jag kan se.
Benzon har en rörande vänskap för mig
på blicken och på sättet att ta mig i hand ser
man att jag icke är honom alldeles likgiltig
Han märker väl att jag ser huru han lider och
hvar skon klämmer – och vi har redan
talat så mycket med hvarandra utan att
nämna ett ord. Der är ju ingenting att göra
hon är en vild ouppfostrad unge, som har
fysisk aversion mot honom – Han skulle ha
allt, tycker man, talent, rikedom, ungdom,
kraft – och så har han denna tärande olycka
som bestämdt kommer att ta någon tragisk
ändalykt. Samma afton, sedan vi gått
hade frun ett anfall af hjertförlamning.
Jag misstänker till följd af någon scen.
Schou, min gamla vän från 78, är en bland
de roligaste menniskor jag vet – det är ett
lif i honom som verkar som ett saltsjöbad –
frisk och klar och klok. – Hvad menniskor
ändå äro bildade här hvad de läsa, hvad
de lefva med det europeiska lifvet! Vi
äro ändå betydligt mera provinsbor i Sverige
och Finland. – Dagen förut hade jag varit
med om en fest för Larsen, Mamma vet
"es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch
denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men
kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt
och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlig

hygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft
roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer
visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att
jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen
ville träffa mig, och han har nu så mycket att
göra att han annars ej får tid till sällskapslif –
Svensen och jag talade också mycket och eldigt
om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad
det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk
de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord
af hvad de säga. När Pasteur talar baktereolo-
gi med mig eller Svendsen Musik så begriper
jag dem mycket bättre än då Lille talar om
landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa
första klassens folk, att höja en fattig stackare
till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror
sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter
många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svend-
sen, fick jag också ett tyskt tal
oläsligt!
och jag svarade
med att dricka en skål för danska skådespelar
konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade
den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat
i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram,
nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet
och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma
skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren"
en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en
komisk haslunk och var så "grinaktig" att
man bara vred sig –
Jag trifs utmärkt väl här i staden. Hos Krohns
är jag som hemma och hela den andliga atmos-
feren här i Kongens By behagar mig oändeligen.
Jag känner ju också alla de bästa här, känner
deras "Bestræbelser" och deras verk.

I Köpenhamn är man ändå bra mycket mera
"dans le train" än i Stockholm och jag finner
i denna öfvergång från Skandinavien till
Europa en jordmån der min själ hastigt
slår rötter. – Frans Heningsen vill
någon af dagarna presentera mig för prin-
sessan Marie (af Orléans) som jag möter
alla dagar och som jag bra gerna skulle
måla Hon är som nedstigen ur ett
gammalt porträtt, blond, spenslig med
hängande bourbonska ögon. Hon är ej
vacker, men har i otrolig grad hvad man
på målarspråk kallar karaktär. Henningsen
och alla herrar tycka att hon är "henrivende"
fruntimmer ha åtskilligt att anmärka mot
henne, mest dock att hon ej det minsta
bryr sig om etiketten.
Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar
från honom genom Carl Larsson, som med
Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar
bestämdt på att jag skall måla honom här,
och det gör jag också – Jag hade tänkt
resa till Paris som om måndag eller
tisdag. Koleran lär vara uppfunnen
af tyska blad, sade kronprinsens läkare
till mig i går – och anarkisterna lära väl
ej vilja mig som, desvärre ej är någon
kapitalist, något ondt. Kröyers resa
samtidigt likaså den dråpliga Madame
Goguine. Fürstenbergs resa ned till Italien
och komma till Paris i slutet af maj
vädret har varit gement ruskigt och kyligt

ändå tills i dag, då ändtligen majsol
ler och den otäcka blåsten stannat.
Vi hade en förskräckelse här med Mario,
som sjuknade mycket häftigt för en vecka
sedan. Jag fruktade tyfus, (likaså läkaren) men
det blef endast en akut magkatarr som
nu är fullkomligt häfd, så att pojken i dag
redan gått ut och snart skall i skolan
igen. – En kammarjunkare Kragh, som
är gift med fru Stillings dotter vill att
jag skall göra ett hufvud af hans fru
(1500 kronor har jag sagdt som pris – det är ju
ordentligt betaladt för ett hufvud?) – men
jag vet ej när jag skall göra det. Skulle nu
något spektakel inträffa i Paris, så har
jag ju alltid detta arbete att gripa till, ty
först omkr. d. 8 juni börjar jag Rydberg.
Kröyer har ej gjort framsteg sedan han
blifvit gift – Hans fru som Bertha nog
minnes har honom alldeles i sina klor, och
det är rätt olyckligt för hans konst. Han
målar nu som hon d. v. s. fruntimmersaktigt
och hvittmjölkigt. Ingenting af hans gamla
kraft och dugtighet. – De ha som bäst
en fri utställning här – ett
oläsligt i
direkt ned-
stigande led från den franska impressionismen
– nå ja – en hel del humbug men mycket
talent dervid. Alla, alla fråga hvad jag

tycker om denna utställning, och specielt
om en mycket extravagant målare Willums-
sens taflor. Sjelfva äro köpenhamnarne
ytterst intresserade och diskutera frågan
i alla kretsar. T.o.m. Marios kamrater
11 och 12 åringar, ha en handskrifven tidning,
der de (för resten mycket lustigt) karrikera
och kriticera denne Willumsens måleri.
Mario har nu under sin konvalescens
skrifvit och ritat
ilustrationer till
en ny artikel benämnd
Goguin, fransk maler, næstan lige
saa gal som Willumsen" – Modren vistede
mig i största hemlighet detta opus.
Mario fortfar att vara en af de vackraste
pojkar jag någonsin sett – sin fars son
upp i dagen – samlar, läser, bråkar –
flickan har litet förlorat sig.
Måtte nu mitt porträtt bli skapligt. Fru
Holmblad är slåtlig men icke pittoresk –
hennes färg t.ex är mycket vanlig
ljuslett karnation. Ljuset i deras våning
der jag målar är dessutom dåligt och
brådskan gör att jag ej rigtigt kan arbeta
som jag ville – Larsson och Fürstenberg
tycka mycket om mitt lilla porträtt af
Juhani Aho. (J. Ahos arbeten läsas f.n. mycket
flitigt af alla här i Köpenhamn, och
ligga, i danska öfversättning i alla boklåds
fönster). Det lär vara fråga om att inköpa

mitt provence till Göteborgs museum, men
frågan är ännu ej afgjord.
Pasteur kommer till tillbaka först den 15 –
vi komma således icke att råkas tänker jag,
förrän jag kommer tillbaka här igenom
Köpenhamn. – Skrif, goda älskade
Mamma så snart och så ofta som möjligt.
Jag har lidit så mycket af denna okunnig
het om Eder. Gud låte Eder alla få vara
friska och raska. Det skall bli mycket roligt
att åter få råka Ellan och flickorna här
– eller Sverige; – Jag hoppas jag kommer med
nya intryck och friska krafter från Paris,
och att måleriet i sommar går som en
dans. Det skulle ej skada om jag nu
igen kunde göra något rigtigt bra – det
är så längesedan jag gjort något dugligt.
Frustenberg talade bara om mitt Pasteur-
porträtt och pastellen af Vallgrens i Göteborg
skulle jag då icke ha gjort något dugligt
sedan dess.
Farväl för denna gång – Gud vare
med Eder alla – Tusen helsningar till stora
och små från Mammas Atte.
*) Gunnar Berndtsons bofälliga fru reste här igenom
på väg till Wiesbaden. Jag tog emot henne och följde henne
till stationen. – Hon hade i Sthlm redan blifvit omhändetagen af
en norsk grosser, Cronstedts vän. Det var ynkligt med henne – så
litet road af denna verlden som hon är – ingenting intresserar henne
det är alldeles oläsligt.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag är så hjertligt glad och tacksam öfver Mammas bref – det första litet längre meddelande jag fått från hemlandet sedan jag reste. Brefkortet var också roligt att få ty jag såg deraf att Ni alla varit friska och att min gosse var på godt humör och vid goda vätskor.

    Alexandra Edelfelt
  • Ellan har ej skrifvit, jag vet ej hvarför – endast telegraferat angående kostymerna. I morgon skall jag svara henne telegrafiskt. Skulle brefven möjligtvis kommit bort. Ett som jag skref till Otto Benzon och der jag serverade, 3 ark af min mödosamt hoppkomna prosa, har aldrig kommit fram. Sådant kan således hända. –

    Ellan de la Chapelle Otto Benzon
  • Pastell-Porträttet af "Generalkonsulinde" Holmblad är nu temmeligen färdigt. Det har ej tagit 14 dagar. och de sjefva äro mycket förtjusta – Krohn tycker att ställning och färg är bra, men att likheten lemna, åtskilligt öfrigt att önska – nå ja – är det olikt så är det "en beau" och det är just det de vilja ha. Hon är 35 år, lång med stor krokig näsa något drottninglikt stelt i hållning och – blond. Skulle jag haft litet mera tid på mig, så skulle det nog har blifvit bättre. Hon måste emellertid nu resa – om torsdag – till Aix i Savoyen för att der undergå en badkur.

    Aix les Bains Savojen Pietro Krohn Anna Dorothea Holmblad
  • Det har varit rätt lustigt att komma in i dessa Köbenhavns snobbkretsar – Mannen är en fullständigt snobb – hofsnobb, rikedomssnobb, engelsk, ryttare. Honom ser jag för resten aldrig Hon har blifvit gift utan något vidare tycke – 2 af de solidaste köbenhamska handelshus som derigenom förenades. – Hon heter Suhr och i hennes förmak hänga porträtt af Suhr'er sedan 1720 – alla köpmän och någonslags hofbankirer, som med penningar hjelpt kongl. Majestät i brydsamma tider. Deras hus är derför en slags brygga mellan hofverlden, aristokratin och stor bourgeoisin. fru Hs nièce giftes i går med en ung godsegare Niels Juel, härstämmande i rätt nedstigande led från Sjöhjelten, och jag har derför sett flere Juel'er i dessa dagar, Treschou o. a. –

    Anna Dorothea Holmblad Andreas Julius Lauritz Holmblad Niels Juel Niels Juel Juel Juel Treschou
  • sjelf har fru H. en massa literära och artistiska tendenser och fastän hon genom samhällställning och ohindrad vana är högre känner hon till och umgås med det europeiske venstre d. ä Brandesarna – annars så förkättrade här.

    Georg Brandes Anna Dorothea Holmblad Edvard Brandes
  • I går var det en stor middag hos herrskapet Holmblad – det var ytterst fint och europeiskt. Gamle geheimestatsraad Tietgen chef för det förenede Dampskibsselskab, flere högre officerare från flottan, kammerherrinde Sieck (engelsk) m. fl. – 20 personer. Jag var hedersgästen.

    Anna Dorothea Holmblad Andreas Julius Lauritz Holmblad Carl Frederik Tietgen Sieck
  • Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen, Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska gift med en fransk halftokig impressionist som nu, trött på Europa reste på någon tid till otakeiti och lemnat frun här med 5 barn – en märkvärdig, originel typ som jag någon annan gång närmare skall tala om.

    Pietro Krohn Emilie Krohn Peder Severin Krøyer Johanna Bissen Carl Bloch Schou Otto Benzon Alfred Benzon Schou Marie Krøyer Block Paul Gauguin Mette Sophie Gauguin
  • Emellertid tror jag man i öfriga nordiska hufvudstäder skall fåfängt söka ett så qvickt och intelligent sällskap,

  • Otto B. har ett alldeles förtjusande konstnärligt hem (hans matsal i guld och koppar prydd med idel hvita blommor i silfvervaser var den afton nen något berusande skönt) – Han är alls ej lycklig – hans unga fru tål honom alls ej, och han löper förgäfves efter hennes hjerta och får så löpa hela sitt lif efter hvad jag kan se. Benzon har en rörande vänskap för mig på blicken och på sättet att ta mig i hand ser man att jag icke är honom alldeles likgiltig Han märker väl att jag ser huru han lider och hvar skon klämmer – och vi har redan talat så mycket med hvarandra utan att nämna ett ord. Der är ju ingenting att göra hon är en vild ouppfostrad unge, som har fysisk aversion mot honom – Han skulle ha allt, tycker man, talent, rikedom, ungdom, kraft – och så har han denna tärande olycka som bestämdt kommer att ta någon tragisk ändalykt. Samma afton, sedan vi gått hade frun ett anfall af hjertförlamning. Jag misstänker till följd af någon scen.

    Otto Benzon Emma Benzon
  • Schou, min gamla vän från 78, är en bland de roligaste menniskor jag vet – det är ett lif i honom som verkar som ett saltsjöbad – frisk och klar och klok. –

    Schou
  • Hvad menniskor ändå äro bildade här hvad de läsa, hvad de lefva med det europeiska lifvet! Vi äro ändå betydligt mera provinsbor i Sverige och Finland. –

    Finland Sverige
  • Dagen förut hade jag varit med om en fest för Larsen, Mamma vet "es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlighygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen ville träffa mig, och han har nu så mycket att göra att han annars ej får tid till sällskapslif – Svensen och jag talade också mycket och eldigt om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord af hvad de säga. När Pasteur talar baktereologi med mig eller Svendsen Musik så begriper jag dem mycket bättre än då Lille talar om landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa första klassens folk, att höja en fattig stackare till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svendsen, fick jag också ett tyskt tal oläsligt! och jag svarade med att dricka en skål för danska skådespelar konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram, nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren" en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en komisk haslunk och var så "grinaktig" att man bara vred sig –

    Belgien Pietro Krohn Ludvig Holberg Louis Pasteur Axel Lille Larsen (osäker koppling) Johan Svendsen Skram
  • Jag trifs utmärkt väl här i staden. Hos Krohns är jag som hemma och hela den andliga atmos-feren här i Kongens By behagar mig oändeligen. Jag känner ju också alla de bästa här, känner deras "Bestræbelser" och deras verk.I Köpenhamn är man ändå bra mycket mera "dans le train" än i Stockholm och jag finner i denna öfvergång från Skandinavien till Europa en jordmån der min själ hastigt slår rötter. –

    Stockholm Europa Skandinavien Pietro Krohn Emilie Krohn
  • Frans Heningsen vill någon af dagarna presentera mig för prinsessan Marie (af Orléans) som jag möter alla dagar och som jag bra gerna skulle måla Hon är som nedstigen ur ett gammalt porträtt, blond, spenslig med hängande bourbonska ögon. Hon är ej vacker, men har i otrolig grad hvad man på målarspråk kallar karaktär. Henningsen och alla herrar tycka att hon är "henrivende" fruntimmer ha åtskilligt att anmärka mot henne, mest dock att hon ej det minsta bryr sig om etiketten.

    Marie Frants Henningsen
  • Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar från honom genom Carl Larsson, som med Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar bestämdt på att jag skall måla honom här, och det gör jag också – Jag hade tänkt resa till Paris som om måndag eller tisdag. Koleran lär vara uppfunnen af tyska blad, sade kronprinsens läkare till mig i går – och anarkisterna lära väl ej vilja mig som, desvärre ej är någon kapitalist, något ondt. Kröyers resa samtidigt likaså den dråpliga Madame Goguine.

    Paris Carl Larsson Benoît Constant Coquelin Pontus Fürstenberg Peder Severin Krøyer Frederik VIII Göthilda Fürstenberg Marie Krøyer Mette Sophie Gauguin
  • Fürstenbergs resa ned till Italien och komma till Paris i slutet af maj

    Paris Italien Pontus Fürstenberg Göthilda Fürstenberg
  • vädret har varit gement ruskigt och kyligtändå tills i dag, då ändtligen majsol ler och den otäcka blåsten stannat.

  • Vi hade en förskräckelse här med Mario, som sjuknade mycket häftigt för en vecka sedan. Jag fruktade tyfus, (likaså läkaren) men det blef endast en akut magkatarr som nu är fullkomligt häfd, så att pojken i dag redan gått ut och snart skall i skolan igen. –

    Mario Krohn
  • En kammarjunkare Kragh, som är gift med fru Stillings dotter vill att jag skall göra ett hufvud af hans fru (1500 kronor har jag sagdt som pris – det är ju ordentligt betaladt för ett hufvud?) – men jag vet ej när jag skall göra det. Skulle nu något spektakel inträffa i Paris, så har jag ju alltid detta arbete att gripa till, ty först omkr. d. 8 juni börjar jag Rydberg.

    Paris Viktor Rydberg Stilling Frederike Krag Peter Rasmus Krag
  • Kröyer har ej gjort framsteg sedan han blifvit gift – Hans fru som Bertha nog minnes har honom alldeles i sina klor, och det är rätt olyckligt för hans konst. Han målar nu som hon d. v. s. fruntimmersaktigt och hvittmjölkigt. Ingenting af hans gamla kraft och dugtighet. –

    Berta Edelfelt Peder Severin Krøyer Marie Krøyer
  • De ha som bäst en fri utställning här – ett oläsligt i direkt nedstigande led från den franska impressionismen – nå ja – en hel del humbug men mycket talent dervid. Alla, alla fråga hvad jag tycker om denna utställning, och specielt om en mycket extravagant målare Willumssens taflor. Sjelfva äro köpenhamnarne ytterst intresserade och diskutera frågan i alla kretsar. T.o.m. Marios kamrater 11 och 12 åringar, ha en handskrifven tidning, der de (för resten mycket lustigt) karrikera och kriticera denne Willumsens måleri. Mario har nu under sin konvalescens skrifvit och ritat ilustrationer till en ny artikel benämnd Goguin, fransk maler, næstan lige saa gal som Willumsen" – Modren vistede mig i största hemlighet detta opus.

    Emilie Krohn Mario Krohn Paul Gauguin Jens Ferdinand Willumsen
  • Mario fortfar att vara en af de vackraste pojkar jag någonsin sett – sin fars son upp i dagen – samlar, läser, bråkar – flickan har litet förlorat sig.

    Mario Krohn Michaela Krohn
  • Måtte nu mitt porträtt bli skapligt. Fru Holmblad är slåtlig men icke pittoresk – hennes färg t.ex är mycket vanlig ljuslett karnation. Ljuset i deras våning der jag målar är dessutom dåligt och brådskan gör att jag ej rigtigt kan arbeta som jag ville –

    Anna Dorothea Holmblad
  • Larsson och Fürstenberg tycka mycket om mitt lilla porträtt af Juhani Aho. (J. Ahos arbeten läsas f.n. mycket flitigt af alla här i Köpenhamn, och ligga, i danska öfversättning i alla boklåds fönster).

    Carl Larsson Pontus Fürstenberg Juhani Aho
  • Det lär vara fråga om att inköpa mitt provence till Göteborgs museum, men frågan är ännu ej afgjord.

    Göteborgs museum Pontus Fürstenberg
  • Pasteur kommer till tillbaka först den 15 – vi komma således icke att råkas tänker jag, förrän jag kommer tillbaka här igenom Köpenhamn. –

    Jean Baptiste Pasteur
  • Skrif, goda älskade Mamma så snart och så ofta som möjligt. Jag har lidit så mycket af denna okunnighet om Eder. Gud låte Eder alla få vara friska och raska. Det skall bli mycket roligt att åter få råka Ellan och flickorna här – eller Sverige; –

    Sverige Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag hoppas jag kommer med nya intryck och friska krafter från Paris, och att måleriet i sommar går som en dans. Det skulle ej skada om jag nu igen kunde göra något rigtigt bra – det är så längesedan jag gjort något dugligt. Frustenberg talade bara om mitt Pasteurporträtt och pastellen af Vallgrens i Göteborg skulle jag då icke ha gjort något dugligt sedan dess.

    Paris Göteborg Pontus Fürstenberg
  • Farväl för denna gång – Gud vare med Eder alla – Tusen helsningar till stora och små från Mammas Atte.

  • *) Gunnar Berndtsons bofälliga fru reste här igenom på väg till Wiesbaden. Jag tog emot henne och följde henne till stationen. – Hon hade i Sthlm redan blifvit omhändetagen af en norsk grosser, Cronstedts vän. Det var ynkligt med henne – så litet road af denna verlden som hon är – ingenting intresserar henne det är alldeles oläsligt.

    Stockholm Wiesbaden Gunnar Berndtson Jean Cronstedt Hedvig Cronstedt