Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel ateljéer barn franska häst kläder musik resor restauranger sällskapsliv sång sångerskor språk trädgårdar utställningar varuhus

Paris 22 maj 1892
söndag kl. 5 e.m.
Älskade Mamma,
I dag på morgonen fick jag ett brefkort från
Mamma och är mycket glad öfver att finna
Er allesamman friska och raska, pojken på godt
humör i sin prôu-prôu kostym (hvad jag gerna
ville se honom!) och flickorna med glädje tän-
kande på Stockholmsresan. Jag har varit alldeles
inne i Haiko-stämning hela dagen i går då
Jag var tillsammans med Etters. Jag tror det
gjorde dem rigtigt godt att lufta sig litet, se
andra menniskor och höra annat tal än
det eviga sorgliga om Schura, som nu är
sämre än förr, har attacker alla dagar
och som icke oläsligt läkarne något hopp
Charcot skulle komma dit i dag, men jag fick
ej veta hvad han sagt, ty alla voro utgångna
utom den ryska jungfrun och Schoura – Vi
åkte med Mouradien och fröken Törnebladh
i Ms
oläsligt
hyrda victoria först till champ de
mars, der fru Etter just ej tyckte om någon
ting annat än prins Carl och Dagnans
porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa
oläsligt med mer och mindre nakna fruntim-
mer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers
porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller
personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej
min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten
kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar
sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är
20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt
(det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt)
och för att måleriet är osammanhängande och icke
"d'une belle venue". – Emellertid är jag glad att ha
sett Salongerna och träffat mina vänner. Jag har
fått mera lust och mod att arbeta, kanske just der-
för att jag med rätta blifvit litet åtgången, och i gunden
vet att jag kan göra bättre. från Champ de Mars

reste vi, (Murawiev med de två unga damerna
i den eleganta victorian och fru Etter och jag
anspråkslöst efter i en särdeles ruskigt fiaker)
till le Bois, som var elegantare än någon-
sin. Fina hästar och vagnar, kuskar och betjenter
i hvita silkesstrumpor och ljusa livréer gamla
damer med tiré bouchon lockar och hertigliga
kronor på vagnsdörren, och öfver allt detta
en doft af blommande kastanjer och solen
som gulröd stod bakom Mont Valerièn och
insvepte landskap och menniskor i en gyllne
slöja. Vi foro till Cascaden, till sjöarne, och
derefter tillbaka till Madame Artôt der Signe
T bor – för att utvecka tillåtelse för henne
att äta middag med oss – jag såg Mme
Artôt i fönstret. Etters hade varit der dagen
förut och hört Signe sjunga hon lär ha gjort
enorma framsteg och Mme A. har de bästa
förhoppningar om henne. De hade hört henne
sjunga mycket till Mme As accompagnement.
M. och jag hade bjudit damerna på middag
hos Ledoyen. Innan vi foro dit stucko vi oss
in på Trois Quartier der jag köpte en
ljus hatt åt Ellan och två ljusa sommar västar
åt Annie och Bertha det var så svårt att
hitta på något icke skrymmande. Helst hade
jag tagit 3 hattar, men flickorna kunna
ju få sina sedan – jag har ändå annat att skicka
härifrån. – Sedan tillbragte vi aftonen på Hippo-
dromen Stallen med de tusentals blänkande
betslen och sadlarna voro någonting för Lily
må ni tro. "Soutenez la si eller s'evanonit
de plaisir" sade fru Etter. De skulle resa i
afton, men deras plan måtte ha blifvit
förändrad efter de voro utgångna nu på e.m.
jag skall emellertid ännu en gång gå dit.
Dagnan har jag sett alla dagar – han är så upp
muntrande och vänlig som alltid och så ovanligt

klok och klar – och jag tror att han och alla andra
af mina vänner verkligen ha vänskap för mig
Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga
predikande, pedantisk med sin atelier och
trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos
Emile Bastien var jag i dag på frukost med
Dagnans och Collin – Det var så underligt
att bli återflyttad genom dessa gamla
kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta
taflor som hänga kring väggarna, till de första
åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste
dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna
glöd" jag tror nämligen att jag har lika
mycket qvar deraf ännu. De närmaste
40 åren som man så mycket skrämt mig för
i Köpenhamn, skrattar man åt här bland
dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan
bevisade mig med siffror att Rembrandt,
Tizian, Frans Hals,
Velasquez
Ingres, Meissonier gjort
sina bästa saker efter 40 år många vid
60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" –
il n' i i que ceux qui nous jamais bien
en, qui soient vidés à la ens".
Dagnan målar ett porträtt af Englands
största skönhet Lady Gray. Han får, tror
jag 30,000 frcs derför. – Han ville ej måla
det först men hon har bedt honom rigtigt
vackert. Så skall det vara. Hvarför
skulle ej D. som har mera talent än Caro-
lus Duran någonsin haft, få samma pris
som han? – Galléns tafla tar sig bra
ut på Champ de mars. Dagnan karakteriserade
den med: on dirait qu'il a beaucaup
regardé ta peinture pour le paysage et celle
du Zorn pour les personnages, – hvilket är
mycket smickrande för mig. – Coquelin
var mycket nöjd med den lilla skizzen

af honom. Jag såg den emellan Dagnans
och Friants porträtter och konstaterade att den
ej tar sig illa ut – ställning och uttryck
äro bra och den har vunnit enormt sedan
jag målade om den i plein air i Dagnans
trädgård. Hvad han, C. har vackra taflor
och vackra saker! Man fråssar af godt
måleri hos honom. Hans sista ord var
en helsning till Eder alla, Mme votre Mère
Mme Edelfelt et Mlles vous söeurs – dites
leur que je garde te plus charmant convenans
du dejèuner à Helsingfors. – Han ville
att jag skulle bestämma ett pris men jag
öfverlemnade detta åt honom. får se hvad han
skickar mig. inalles har jag arbetat 8 tim-
mar på den lilla taflan; Han sitter nu i en
trädgård och den gröna fonden med blommor
ger relief åt den svarta figuren. Jag märker
då jag målade detta att jag icke är slut
ännu nej, nej och nej – Jag tycker tvärtom
att jag lefver upp vill försöka allt möjligt
nytt ännu fresker, stora saker, småtaflor
men allt med tanke och djupt i. "Allt
kommer an på konceptionen i ett konstverk
detta Goethes ord citerade Dagnan ännu i dag
"hjertat är det, ej handen, till slut dock som
segern ger". – Ännu har jag ej sett någon af
Pasteurs. Chambure var med mig på Champ
de Mars och jag har ätit middag och frukost hos
honom. T. o. m. han som alltid klagar, af
görlöshet och ensamhet, förefaller mig pojk-
aktigt glad. Paris har aldrig förefallit mig
så jublande och segervisst som nu. Det
är ändå städernas stad. Och hvilket ljus
hvilken luft! När jag om morgonen öppnar mitt
atelier fönster strömma tusental kubikmeter
herrlig doftande sammarluft in. – Nu måste
brefvet på posten. Helsa hjertligt flickorna
Gud vare med Er alla – Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I dag på morgonen fick jag ett brefkort från Mamma och är mycket glad öfver att finna Er allesamman friska och raska, pojken på godt humör i sin prôu-prôu kostym (hvad jag gerna ville se honom!) och flickorna med glädje tänkande på Stockholmsresan.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt
  • Jag har varit alldeles inne i Haiko-stämning hela dagen i går då Jag var tillsammans med Etters. Jag tror det gjorde dem rigtigt godt att lufta sig litet, se andra menniskor och höra annat tal än det eviga sorgliga om Schura, som nu är sämre än förr, har attacker alla dagar och som icke oläsligt läkarne något hopp Charcot skulle komma dit i dag, men jag fick ej veta hvad han sagt, ty alla voro utgångna utom den ryska jungfrun och Schoura –

    Haiko Emilie von Etter Jean Martin Charcot Emilia (Emilie) von Etter Alexandrine Manzey N.N.
  • Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –

    Champ de Mars Emilie von Etter Pascal Dagnan-Bouveret Emilia (Emilie) von Etter Jacques-Joseph Grancher Léontine Pereire Michail Muravjev (osäker koppling) Signe Maria Törnebladh Grancher
  • Emellertid är jag glad att ha sett Salongerna och träffat mina vänner. Jag har fått mera lust och mod att arbeta, kanske just derför att jag med rätta blifvit litet åtgången, och i gunden vet att jag kan göra bättre.

  • från Champ de Mars reste vi, (Murawiev med de två unga damerna i den eleganta victorian och fru Etter och jag anspråkslöst efter i en särdeles ruskigt fiaker) till le Bois, som var elegantare än någonsin. Fina hästar och vagnar, kuskar och betjenter i hvita silkesstrumpor och ljusa livréer gamla damer med tiré bouchon lockar och hertigliga kronor på vagnsdörren, och öfver allt detta en doft af blommande kastanjer och solen som gulröd stod bakom Mont Valerièn och insvepte landskap och menniskor i en gyllne slöja. Vi foro till Cascaden, till sjöarne, och derefter tillbaka till Madame Artôt der Signe T bor – för att utvecka tillåtelse för henne att äta middag med oss – jag såg Mme Artôt i fönstret. Etters hade varit der dagen förut och hört Signe sjunga hon lär ha gjort enorma framsteg och Mme A. har de bästa förhoppningar om henne. De hade hört henne sjunga mycket till Mme As accompagnement. M. och jag hade bjudit damerna på middag hos Ledoyen.

    Bois de Boulogne Champ de Mars Emilie von Etter Désirée Artôt Emilia (Emilie) von Etter Michail Muravjev (osäker koppling)
  • Innan vi foro dit stucko vi oss in på Trois Quartier der jag köpte en ljus hatt åt Ellan och två ljusa sommarn västar åt Annie och Bertha det var så svårt att hitta på något icke skrymmande. Helst hade jag tagit 3 hattar, men flickorna kunna ju få sina sedan – jag har ändå annat att skicka härifrån. –

    Berta Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Edelfelt Emilia (Emilie) von Etter Ellan de la Chapelle Michail Muravjev (osäker koppling)
  • Sedan tillbragte vi aftonen på Hippodromen Stallen med de tusentals blänkande betslen och sadlarna voro någonting för Lily må ni tro. "Soutenez la si eller s'evanonit de plaisir" sade fru Etter. De skulle resa i afton, men deras plan måtte ha blifvit förändrad efter de voro utgångna nu på e.m. jag skall emellertid ännu en gång gå dit.

    Longchamps Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Michail Muravjev (osäker koppling)
  • Dagnan har jag sett alla dagar – han är så uppmuntrande och vänlig som alltid och så ovanligt klok och klar – och jag tror att han och alla andra af mina vänner verkligen ha vänskap för mig Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga predikande, pedantisk med sin atelier och trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos Emile Bastien var jag i dag på frukost med Dagnans och Collin – Det var så underligt att bli återflyttad genom dessa gamla kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta taflor som hänga kring väggarna, till de första åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna glöd" jag tror nämligen att jag har lika mycket qvar deraf ännu. De närmaste 40 åren som man så mycket skrämt mig för i Köpenhamn, skrattar man åt här bland dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan bevisade mig med siffror att Rembrandt, Tizian, Frans Hals, Velasquez, Ingres, Meissonier gjort sina bästa saker efter 40 år många vid 60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" – il n' i i que ceux qui nous jamais bien en, qui soient vidés à la ens".

    Köpenhamn Anne-Marie Dagnan-Bouveret Jules Bastien-Lepage Raphaël Collin Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Ernest Meissonier Rembrandt Tizian Diego Velázquez J. A. D. Ingres Frans Hals Émile Bastien-Lepage
  • Dagnan målar ett porträtt af Englands största skönhet Lady Gray. Han får, tror jag 30,000 frcs derför. – Han ville ej måla det först men hon har bedt honom rigtigt vackert. Så skall det vara. Hvarför skulle ej D. som har mera talent än Carolus Duran någonsin haft, få samma pris som han? –

    England Pascal Dagnan-Bouveret J. A. D. Ingres Carolus-Duran Gray Carolus Duran
  • Galléns tafla tar sig bra ut på Champ de mars. Dagnan karakteriserade den med: on dirait qu'il a beaucaup regardé ta peinture pour le paysage et celle du Zorn pour les personnages, – hvilket är mycket smickrande för mig. –

    Champ de Mars Pascal Dagnan-Bouveret Axel Gallén Anders Zorn
  • Coquelin var mycket nöjd med den lilla skizzen af honom. Jag såg den emellan Dagnans och Friants porträtter och konstaterade att den ej tar sig illa ut – ställning och uttryck äro bra och den har vunnit enormt sedan jag målade om den i plein air i Dagnans trädgård. Hvad han, C. har vackra taflor och vackra saker! Man fråssar af godt måleri hos honom. Hans sista ord var en helsning till Eder alla, Mme votre Mère Mme Edelfelt et Mlles vous söeurs – dites leur que je garde te plus charmant convenans du dejèuner à Helsnigfors. – Han ville att jag skulle bestämma ett pris men jag öfverlemnade detta åt honom. får se hvad han skickar mig. inalles har jag arbetat 8 timmar på den lilla taflan; Han sitter nu i en trädgård och den gröna fonden med blommor ger relief åt den svarta figuren. Jag märker då jag målade detta att jag icke är slut ännu nej, nej och nej – Jag tycker tvärtom att jag lefver upp vill försöka allt möjligt nytt ännu fresker, stora saker, småtaflor men allt med tanke och djupt i. "Allt kommer an på konceptionen i ett konstverk detta Goethes ord citerade Dagnan ännu i dag "hjertat är det, ej handen, till slut dock som segern ger". –

    Helsingfors Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Benoît Constant Coquelin Pascal Dagnan-Bouveret Alexandra Edelfelt Johann Wolfgang von Goethe Émile Friant
  • Chambure var med mig på Champ de Mars och jag har ätit middag och frukost hos honom. T. o. m. han som alltid klagar, af görlöshet och ensamhet, förefaller mig pojkaktigt glad. Paris har aldrig förefallit mig så jublande och segervisst som nu. Det är ändå städernas stad. Och hvilket ljus hvilken luft! När jag om morgonen öppnar mitt atelier fönster strömma tusental kubikmeter herrlig doftande sammarluft in. –

    Champ de Mars Emile de Chambure
  • Nu måste brefvet på posten. Helsa hjertligt flickorna Gud vare med Er alla –