Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

Årstider barn födelsedagar författare kyla regn sällskapsliv sång sångare sjukdomar sommar storm väderlek

Djursholm, tisdag 12 juli 1892
Älskade Mamma,
Den ansigtsvärk, som jag i brefkortet till
Bertha talade om, har utbildat sig till en
likaså grundligt som typisk snufva. Jag är
nu som bäst midt i den, och kan endast
med grämelse konstatera att jag icke kan
måla något ordentligt med detta oting
i hufvudet. Det är ett ohyggligt vädret här –
kanske har Ni det likadant, under detta
besynnerliga år. Köld, blåst, regn – ja,
Jag har ej sett solen nu på 4 eller 5
dagar. Detta inverkar naturligtvis på
humöret till den grad, att jag nästan
varit färdig att öfverge porträttet och
komma hem, så mycket mera som Ryd-
berg sjelf har brådtom att komma till
Göteborg, der han brukar tillbringa
sensommaren. – Huru det går med

kungens porträtt i höst vet jag ej – jag
har ännu ej sett prins Carl efter alla
de nya norska svårigheterna.
Jag kan tänka mig hvad Mamma
och flickorna lida under denna regni-
ga sommar. Af Mammas sittande
på verandan blir ej mycket, och
för den, som annars ej är någon fantastisk
fotgångerska, äro väl vägar och stigar
alldeles för uppblötta för att locka
till promenader. – Jag tänker att
Jag stannar har till tisdagen d. 19
och far så till Hangö, der jag vill se
min gosse under några dagar – jag
kommer således ej hem till min
födelsedag – men gläder mig mycket
att strax derefter få vara hos Mam-
ma någon tid. – Grefvinnan Snoilsky,
som jag träffade i går qväll hade
just fått bref från Annie och tyckte

mycket tacksam derför. I söndags
på e. m hade vi en liten solglimt
genom att Sven Scholander kom ut
till Rydbergs med sin luta. Snoilskys
råkade just vara der och det blef ett
sjungande som aldrig tog slut, lyckligt-
vis, ty det är ändå bra roligt att
höra honom. Jag försökte på flickor-
nas vägnar snappa upp finter.
Han sjöng en hel mängd nya
Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en
Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere
af Fredmans sånger och nya saker
ur ordenskapitlen. Snoilsky var
mycket begristrad och Rydberg likaså –
jag trodde ej att han var så åtkomlig
för Bellman. Fru Svan, som flickorna
känna och en ung fröken v. Bahr
voro idel begeistring också, likaså
grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte
vet jag ej. Sven Scholander sjöng ut-
märkt, isynnerhet mot slutet

då han märkte hur entusiastisk
publiken var. Rydberg känner
mycket väl till Bellman och han kom
i diskussion om rätta läsarten af
många ställen och ord. – Det var rigtigt
roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt
det der ligger här i trakten Vi
hade alla, trots ösregnet, haft
en förnimmelse af sol under det
han sjöng. förunderliga magt osv.
– I morgon på aftonen skall jag med
Wåhlin på en bjudning till häradshöfding
hr Montelius med Upmark, Oscar Montelius
o a från Nationalmuseum – måtte jag bli
litet mindre idiotiskt-snufvig till dess om
söndag till Gripsholm. – Ryberg sjelf är
mycket nöjd med porträttet. – Sjelf är jag
ledsen att se mig mest uppburen af de reaktio-
nära och oläsligt som uppbyggeligt exempel
gentemot Werenskiöld, på hvars talent
jag sätter det allra största värde. Skulle
jag då ha sjunkit ned till en akademiker?
Nu går tåget och jag måste sluta. Gud
vare med Er alla – måtte Ni få litet
bättre väder och vi med Helsa flickorna, tant
Gadd och Etters från
Mammas Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Den ansigtsvärk, som jag i brefkortet till Bertha talade om, har utbildat sig till en likaså grundligt som typisk snufva. Jag är nu som bäst midt i den, och kan endast med grämelse konstatera att jag icke kan måla något ordentligt med detta oting i hufvudet.

    Berta Edelfelt
  • Det är ett ohyggligt vädret här – kanske har Ni det likadant, under detta besynnerliga år. Köld, blåst, regn – ja, Jag har ej sett solen nu på 4 eller 5 dagar. Detta inverkar naturligtvis på humöret till den grad, att jag nästan varit färdig att öfverge porträttet och komma hem, så mycket mera som Rydberg sjelf har brådtom att komma till Göteborg, der han brukar tillbringa sensommaren. –

    Göteborg Viktor Rydberg
  • Huru det går med kungens porträtt i höst vet jag ej – jag har ännu ej sett prins Carl efter alla de nya norska svårigheterna.

  • Jag kan tänka mig hvad Mamma och flickorna lida under denna regniga sommar. Af Mammas sittande på verandan blir ej mycket, och för den, som annars ej är någon fantastisk fotgångerska, äro väl vägar och stigar alldeles för uppblötta för att locka till promenader. –

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Jag tänker att Jag stannar har till tisdagen d. 19 och far så till Hangö, der jag vill se min gosse under några dagar – jag kommer således ej hem till min födelsedag – men gläder mig mycket att strax derefter få vara hos Mamma någon tid. –

    Hangö Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt
  • Grefvinnan Snoilsky, som jag träffade i går qväll hade just fått bref från Annie och tycktes mycket tacksam derför.

    Alexandra Edelfelt Ebba Snoilsky
  • I söndags på e. m hade vi en liten solglimt genom att Sven Scholander kom ut till Rydbergs med sin luta. Snoilskys råkade just vara der och det blef ett sjungande som aldrig tog slut, lyckligtvis, ty det är ändå bra roligt att höra honom. Jag försökte på flickornas vägnar snappa upp finter. Han sjöng en hel mängd nya Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere af Fredmans sånger och nya saker ur ordenskapitlen. Snoilsky var mycket begristrad och Rydberg likaså – jag trodde ej att han var så åtkomlig för Bellman. Fru Svan, som flickorna känna och en ung fröken v. Bahr voro idel begeistring också, likaså grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte vet jag ej. Sven Scholander sjöng utmärkt, isynnerhet mot slutet då han märkte hur entusiastisk publiken var. Rydberg känner mycket väl till Bellman och han kom i diskussion om rätta läsarten af många ställen och ord. – Det var rigtigt roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt det der ligger här i trakten Vi hade alla, trots ösregnet, haft en förnimmelse af sol under det han sjöng. förunderliga magt osv.

    Carl Snoilsky Berta Edelfelt Carl Michael Bellman Alexandra Edelfelt Viktor Rydberg Sven Scholander Ebba Snoilsky Susen Emilia Rydberg Svan von Bahr
  • – I morgon på aftonen skall jag med Wåhlin på en bjudning till häradshöfding hr Montelius med Upmark, Oscar Montelius o a från Nationalmuseum – måtte jag bli litet mindre idiotiskt-snufvig till dess

    Oscar Montelius Gustaf Upmark Oscar Augustin Montelius (osäker koppling) Karl Wåhlin
  • om söndag till Gripsholm. –

    Gripsholm
  • Ryberg sjelf är mycket nöjd med porträttet. –

    Viktor Rydberg
  • Sjelf är jag ledsen att se mig mest uppburen af de reaktionära och oläsligt som uppbyggeligt exempel gentemot Werenskiöld, på hvars talent jag sätter det allra största värde. Skulle jag då ha sjunkit ned till en akademiker?

    Erik Werenskiöld
  • Nu går tåget och jag måste sluta. Gud vare med Er alla – måtte Ni få litet bättre väder och vi med Helsa flickorna, tant Gadd och Etters