Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

barn franska illustration jurymedlemmar kläder påsk sjukdomar språk symbolism tidningspress tjänstefolk utställningar väderlek värme

Paris långfredag 93
Älskade Mamma,
Gud ske lof att Mamma nu börjar bli
raskare – det märkes bäst på stilen
i brefven och på tonen deri. Vårvädret
tycks ha gjort sitt inträde hos Er – Jag
beklagar blott att ni intet har den full-
ständiga sommarn som vi ha här. 17, 18
grader i skuggan, fullkomligt lugnt och
vårdofter i luften. Så har det varit nu i 10 dagar
Alla menniskor frukta att det skall komma
surt efteråt, ty detta herrliga väder är något
alldeles ovanligt här också. – Jag är ganska
uttröttad efter att i 3 dagar från½ 9 till 6 e.m.
ha stått i juryn. Att under dessa dagar ha
granskat 1700 à 2000 taflor är ingen
lek. Lyckligtvis fick jag Sparre igenom
utan någon svårighet. Deremot var
det omöjligt med Wasastjerna – jag blef
kullkastad och skämdes t. o. m för att ha
röstat för honom, så klen var hans figur-
tafla. Emellertid är det lustigt att se
hvad magten betyder – samma dag jag stod
i tidningarna som juryman fick jag ett
20 tal bref med böner att rekommendera
den eller den. Bland svenskar kunde jag
göra något för en Sääf, men en friherrinna

Sparre (som Bertha nog kommer ihog) föll
ohjelpligt igenom, likaså fru Ahrenberg) –
men svårt var det att rösta efter sitt sam-
vete – det kommer så mycket barmhertighet
med, och det är omöjligt att rösta emot
den värsta croûte, då man får höra
att det är en "pauvre vieux, père de
famille" eller "en jeune homme qui à tout
mis sur cette carte-là, eller "Messieurs
si vous voulez empècher en suicide, vous
voterez pour se tableau" – jag slutade med
att finna mig sjelf så pessimistisk som
möjligt. Högst få dugliga saker – mest
studier och landskap så att man kan
drunkna i all denna ljusgulgröna smörja.
I allmänhet ser det ut som om konsten
skulle stå still för ögonblicket. Ingenting
nytt och verkligen godt vid horisonten.
Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix
äro alls icke nya – gamla formler tillampade
på föga nya idéer. På rose & Croix har
Sigurd Asp första rummet som galning –
der finns en mycket underligt Aino relief
bronserad i olika nyanser af honom och under
står med stora bokstäfer
Sigurd Wetterhoff-Asp
Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur
et ceramique (sic)

Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut,
dock ej så som jag tänkt – på Champ de
Mars tror jag han blir complettare represen
terad. – Löjligt är deras fäktande efter
medeltidsmysticism – härolder med under-
liga, kabbalistiska tecken på bröstet,
draperier i rosa och svart. Olyckligtvis
fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket
folk, och en massa ungherrar klädda
efter sista modet, helt o. hållet 1830
d. v. s. rakade, med långt hår och veckade
redingoter. De voro mest alla små
till växten och sågo högst finur-
liga ut – såsom ungdomsporträtt
af Louis Blanc. Damerna också
mycket 1830 – så när som på
hattarna som äro alldeles för-
svinnande små och alls ej likna
de rigtigt romantiska
det är lusligt att se detta
eviga kretslopp. Som en slags
skyddspatron hängde i Rose & Croix
utställning Theophile Gautiers por-
trätt i den besynnerliga kostym
han har 1830 vid första represen-
stationen af Hernani.
Det var rätt intressant att vara
med i juryn en gång. Vi åto
och drucko tillsammans hela dagen
och jag blef närmare bekant med
många som jag endast till utseendet kände förut.

Wolkoffs äro här, bo Rue de la Paix med
betjent, kammarjungfur, barnsköterskan och
sällskapsdam (Fineluscha Grieser) Jag
var der i förrgår afton. Gossen ser
ej så dålig ut, fastän han är otroligt
liten. Han var sjelfva artigheten och
hon var sig lik, litet mera afstånd och
med ett drag af ledsnad som allt mera
accentuerar sig. Hvad deras lif ändå förefaller
tråkigt och tomt trots de många pengarna.
Jag är mycket orolig öfver de från Ber-
lin sända teckningarna till Snoilsky – som
ännu ej kommit till Stockholm. d. 9 mars
afsändes de genom Berlins förnämsta
agentur försäkrade till 3700 riksmark,
och på kontoret försäkrades mig att oläsligt
oläsligt skulle ta högst 4 dagar. Jag vågar
ej tänka på möjligheten att de skulle vara
försvunna. Jag får ordentlig kallsvett öfver
mig då jag tänker något ditåt –
I morgon påskaftonen äter jag hos herrska
pet Wolkoffs) påskdagen hos Chambure.
Jag skickar Eder alla en påskpuss
och mina bästa, innerligaste välgångs-
önskningar. Må Gud vara med Er
alla. Tusen helsningar från Mammas
Atte.
Helsa Ellan och Kiki – jag skrifver bara ett bref-
kort till Ellan denna gång.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Gud ske lof att Mamma nu börjar bli raskare – det märkes bäst på stilen i brefven och på tonen deri. Vårvädret tycks ha gjort sitt inträde hos Er – Jag beklagar blott att ni intet har den fullständiga sommarn som vi ha här. 17, 18 grader i skuggan, fullkomligt lugnt och vårdofter i luften. Så har det varit nu i 10 dagar Alla menniskor frukta att det skall komma surt efteråt, ty detta herrliga väder är något alldeles ovanligt här också. –

    Alexandra Edelfelt
  • Jag är ganska uttröttad efter att i 3 dagar från½ 9 till 6 e.m. ha stått i juryn. Att under dessa dagar ha granskat 1700 à 2000 taflor är ingen lek. Lyckligtvis fick jag Sparre igenom utan någon svårighet. Deremot var det omöjligt med Wasastjerna – jag blef kullkastad och skämdes t. o. m för att ha röstat för honom, så klen var hans figurtafla. Emellertid är det lustigt att se hvad magten betyder – samma dag jag stod i tidningarna som juryman fick jag ett 20 tal bref med böner att rekommendera den eller den. Bland svenskar kunde jag göra något för en Sääf, men en friherrinna Sparre (som Bertha nog kommer ihog) föll ohjelpligt igenom, likaså fru Ahrenberg) – men svårt var det att rösta efter sitt samvete – det kommer så mycket barmhertighet med, och det är omöjligt att rösta emot den värsta croûte, då man får höra att det är en "pauvre vieux, père de famille" eller "en jeune homme qui à tout mis sur cette carte-là, eller "Messieurs si vous voulez empècher en suicide, vous voterez pour se tableau" – jag slutade med att finna mig sjelf så pessimistisk som möjligt. Högst få dugliga saker – mest studier och landskap så att man kan drunkna i all denna ljusgulgröna smörja.

    Berta Edelfelt Widolfa Ahrenberg Louis Sparre Emma Sparre Torsten Wasastjerna Erik Sääf
  • I allmänhet ser det ut som om konsten skulle stå still för ögonblicket. Ingenting nytt och verkligen godt vid horisonten. Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillampade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning – der finns en mycket underligt Aino relief bronserad i olika nyanser af honom och under står med stora bokstäfer Sigurd Wetterhoff-Asp Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur et ceramique (sic) Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut, dock ej så som jag tänkt – på Champ de Mars tror jag han blir complettare representerad. – Löjligt är deras fäktande efter medeltidsmysticism – härolder med underliga, kabbalistiska tecken på bröstet, draperier i rosa och svart. Olyckligtvis fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket folk, och en massa ungherrar klädda efter sista modet, helt o. hållet 1830 d. v. s. rakade, med långt hår och veckade redingoter. De voro mest alla små till växten och sågo högst finurliga ut – såsom ungdomsporträtt af Louis Blanc. Damerna också mycket 1830 – så när som på hattarna som äro alldeles försvinnande små och alls ej likna de rigtigt romantiska det är lusligt att se detta eviga kretslopp. Som en slags skyddspatron hängde i Rose & Croix utställning Theophile Gautiers porträtt i den besynnerliga kostym han har 1830 vid första represenstationen af Hernani.

    Champ de Mars Ville Vallgren Louis Blanc Théophile Gautier Hernani Sigurd Wettenhovi-Aspa Joséphin Péladan
  • Det var rätt intressant att vara med i juryn en gång. Vi åto och drucko tillsammans hela dagen och jag blef närmare bekant med många som jag endast till utseendet kände förut.

  • Wolkoffs äro här, bo Rue de la Paix med betjent, kammarjungfur, barnsköterskan och sällskapsdam (Fineluscha Grieser) Jag var der i förrgår afton. Gossen ser ej så dålig ut, fastän han är otroligt liten. Han var sjelfva artigheten och hon var sig lik, litet mera afstånd och med ett drag af ledsnad som allt mera accentuerar sig. Hvad deras lif ändå förefaller tråkigt och tomt trots de många pengarna.

    Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov Volkov Anna Grieser
  • Jag är mycket orolig öfver de från Berlin sända teckningarna till Snoilsky – som ännu ej kommit till Stockholm. d. 9 mars afsändes de genom Berlins förnämsta agentur försäkrade till 3700 riksmark, och på kontoret försäkrades mig att oläsligt oläsligt skulle ta högst 4 dagar. Jag vågar ej tänka på möjligheten att de skulle vara försvunna. Jag får ordentlig kallsvett öfver mig då jag tänker något ditåt –

    Stockholm Berlin Carl Snoilsky
  • I morgon påskaftonen äter jag hos herrskapet Wolkoffs) påskdagen hos Chambure.

    Sophie Manzey Emile de Chambure Michail Sergejevitj Volkov
  • Jag skickar Eder alla en påskpuss och mina bästa, innerligaste välgångsönskningar. Må Gud vara med Er alla. Tusen helsningar

  • Helsa Ellan och Kiki – jag skrifver bara ett brefkort till Ellan denna gång.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle