Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

läkare sjukdomar telefoner testamente tjänstefolk väderlek värme

Paris 20 april 93
Älskade Mamma,
Tack för det moraliserande brefvet.
Naturligtvis har Mamma rätt – Jag
tog saken så ytterligt emedan jag
sjelf varit litet influensig hela
denna sista vecka. Att jag af
denna ryggvärk och detta misshumör
blir hindrad att måla plågar mig
synnerligen, och ensamheten förefaller
mig dubbelt så svår då jag om för-
middagarna sitter och stirrar på min stora
hvita duk som ej går framåt det
minsta. Det märkvärdiga är att
vädret är sommarlikt 26° i skuggan
i går – alla träd utslagna, blommor,
blommor öfverallt – och ändå ligger halfva
Paris i influenza,
Kurtén och Lindelöf har jag träffat.
Underligt med Antell att han ej skrifvit
sitt testamente så som han lofvat.
Han ändrade det också alltjemnt,
och det är en ren tur att det nu

råkade vara till Finlands förmån.
Jag mins så väl att han engång
anförtrodde mig att allt skulle
gå till "Institut de france" och
att jag skulle måla ett mounumental
porträtt af gubben Rosenberg för
att uppställas der under Mazarins
kupol! Och filadelfia och Stockholm *).
Emellertid är Hildebrand rasande.
Antell hade uttryckligen lofvat att
svenska myntkabinettet skulle få
de exemplar som ej funnos der
förut, hvarför de aldrig vid auktioner
täflat med Antell. Emellertid existerar
ingen sådan clausul i testamentet.
Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys
hjerta – Stommen till As samling är
nämligen Snoilskys samling som han
sålde för att återbela till den första
frun hennes förmögenhet. – De som
sågo Snoilsky då säga att han hellre
skulle på sålt ett skålpund af sitt
eget kött –
Geber har skrifvit att Kungen önskat
se teckningarna och att Snoilsky just
*) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden
lära ej gälla, sade Kurtén.

gått upp till slottet med dem. –
– I förrgår var jag på middag hos
Volkoffs igen, fastän jag icke kände
mig rigtigt rask. De voro oroligare
nu igen, ty pojken hade litet feber.
Han är vaxblek men temmeligen
munter ändå – Visserligen har jag sett
honom endast sitta vid ett bord,
så att jag kan bedöma hans rörelser
då han blödde som mest om nätterna
kunde han alls icke gå. De äro båda
(Wolkoff och fru) mycket förbittrade på Buistroff,
som enligt deras mening icke gjort
allt hvad han skulle ha gjort för
gossens helsa.
Ack om det kom litet regn
ändå. Denna långa torka och hetta
med ostliga vindar skall vara
mycket skadlig för det allmänna
helsotillståndet. –
Telefonera till Kiki helsningar från
mig. Jag är ändå så mycket lugnare
nu efter Mammas bref – och som
sagdt – hade jag sjelf mått rigtigt bra
skulle jag aldrig ha tagit allt detta
så oförnuftigt och tragiskt.

Jag önskar ingenting högre än
att Ellan skall bli rigtigt kry
igen – måtte nu en grundlig och
systematisk kur hjelpa – hon har
aldrig försökt något rigtigt genomfördt
förut
Jag har skrifvit till fru Etter angående
Sofi Wolkoff och hennes gosse – men hvad
betyda mina meddelenden i denna
sak, som endast läkare förstå sig
på. De komma att stanna här
så länge det är varmt och vackert.
– farväl älskade Mamma – förlåt att
jag skref ett dumt bref sist.
Jag skall försöka att vara förnuftig
i allt – men ensamheten är en svår
sak för mig som genast vill meddela
mig men ett lefvande väsen. Jag är ju
icke ensam här om jag vill gå ut här i
Paris, men det tröttar mig förfärligt
när jag icke är vid full vigör.
Tusen helsningar till alla från Mammas
egen
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack för det moraliserande brefvet. Naturligtvis har Mamma rätt – Jag tog saken så ytterligt emedan jag sjelf varit litet influensig hela denna sista vecka. Att jag af denna ryggvärk och detta misshumör blir hindrad att måla plågar mig synnerligen, och ensamheten förefaller mig dubbelt så svår då jag om förmiddagarna sitter och stirrar på min stora hvita duk som ej går framåt det minsta.

    Alexandra Edelfelt
  • Det märkvärdiga är att vädret är sommarlikt 26° i skuggan i går – alla träd utslagna, blommor, blommor öfverallt – och ändå ligger halfva Paris i influenza,

  • Kurtén och Lindelöf har jag träffat. Underligt med Antell att han ej skrifvit sitt testamente så som han lofvat. Han ändrade det också alltjemnt, och det är en ren tur att det nu råkade vara till Finlands förmån. Jag mins så väl att han engång anförtrodde mig att allt skulle gå till "Institut de france" och att jag skulle måla ett mounumental porträtt af gubben Rosenberg för att uppställas der under Mazarins kupol! Och filadelfia och Stockholm *). *) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden lära ej gälla, sade Kurtén. Emellertid är Hildebrand rasande. Antell hade uttryckligen lofvat att svenska myntkabinettet skulle få de exemplar som ej funnos der förut, hvarför de aldrig vid auktioner täflat med Antell. Emellertid existerar ingen sådan clausul i testamentet. Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys hjerta – Stommen till As samling är nämligen Snoilskys samling som han sålde för att återbela till den första frun hennes förmögenhet. – De som sågo Snoilsky då säga att han hellre skulle på sålt ett skålpund af sitt eget kött –

    Finland Stockholm Philadelphia (osäker koppling) Carl Snoilsky Joachim Kurtén (osäker koppling) Herman Frithiof Antell Hans Hildebrand Francois Lindelöf Rosenberg Jules Mazarin
  • Geber har skrifvit att Kungen önskat se teckningarna och att Snoilsky just gått upp till slottet med dem. –

    Carl Snoilsky Oskar II Hugo Geber
  • – I förrgår var jag på middag hos Volkoffs igen, fastän jag icke kände mig rigtigt rask. De voro oroligare nu igen, ty pojken hade litet feber. Han är vaxblek men temmeligen munter ändå – Visserligen har jag sett honom endast sitta vid ett bord, så att jag kan bedöma hans rörelser då han blödde som mest om nätterna kunde han alls icke gå. De äro båda (Wolkoff och fru) mycket förbittrade på Buistroff, som enligt deras mening icke gjort allt hvad han skulle ha gjort för gossens helsa.

    Sophie Manzey Nikolaj Ivanovitj Bystrov Michail Sergejevitj Volkov Volkov
  • Ack om det kom litet regn ändå. Denna långa torka och hetta med ostliga vindar skall vara mycket skadlig för det allmänna helsotillståndet. –

  • Telefonera till Kiki helsningar från mig. Jag är ändå så mycket lugnare nu efter Mammas bref – och som sagdt – hade jag sjelf mått rigtigt bra skulle jag aldrig ha tagit allt detta så oförnuftigt och tragiskt. Jag önskar ingenting högre än att Ellan skall bli rigtigt kry igen – måtte nu en grundlig och systematisk kur hjelpa – hon har aldrig försökt något rigtigt genomfördt förut

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag har skrifvit till fru Etter angående Sofi Wolkoff och hennes gosse – men hvad betyda mina meddelenden i denna sak, som endast läkare förstå sig på. De komma att stanna här så länge det är varmt och vackert.

    Emilie von Etter Sophie Manzey Volkov
  • – farväl älskade Mamma – förlåt att jag skref ett dumt bref sist. Jag skall försöka att vara förnuftig i allt – men ensamheten är en svår sak för mig som genast vill meddela mig men ett lefvande väsen. Jag är ju icke ensam här om jag vill gå ut här i Paris, men det tröttar mig förfärligt när jag icke är vid full vigör.

    Alexandra Edelfelt
  • Tusen helsningar till alla