Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

barn dramatiker ekonomi författare franska inredningar judar kläder konstkritik museer musik mytologi opera (konstart) operahus politiker presidenter restauranger ryska sällskapsliv sång sångerskor språk teater tidningspress tidskrifter tullar utställningar

Paris 10 maj 93.
Älskade Mamma
Jo, jag har fått både bref och brefkort, och
vet sannerligen inte om jag ordentligt besvarade
det förra – Det har varit vernissagedagar
nu och jag har varit i en qvarn. Med stor
tillfredställelse kan jag omtala att jag verkli-
gen tycks ha succès i år – åtminstone
har jag ej erfarit ett så enstämmigt
bifall från konstnärernas sida allt sedan
Pasteur. Märkvärdigt nog är det det
lilla snölandskapet mot Blekholmen
som slår mest an. Så olika målare
som Dagnan, Roll, Boldini, Raffaëlli
Richard Bergh, Carolus Duran ha kommit
och sagt mig en hel hop vackra saker
och – samma dag presidenten var der
d. v. s i förrgår bad le directeur des
Beaux Arts att få köpa den för Luxem
bourgmuseet för 2000 frcs. – Priset
fick jag först veta genom bref i går qväll.
Nu hade jag, unter uns, tänkt begära
2000 och möjligen pruta till 1500 – det är
således en tur att jag ej gick och talade
om något pris. – Det är mycket roligt,
är det inte? Jag tycker hvad Ellan
skall bli glad när hon får höra det
och då ser att vårt Brunnsparks boende
haft en så der direkt fördel med sig. Hon
sade alltid att jag skulle begära 1500, hyran,

för taflan – Jag måste säga att
jag sjelf är alldeles "oläsligt" af
hvad jag får höra om taflan: une
perle, d'un art exquis, d'une
poesie rare o. s. v. – att alla med
en mun
säga att
taflan och min konst
i allmänhet utmärker sig för delikatess
och finhet gör mig stor glädje och skulle
göra det ändå mera om jag ej visste
att nästa steg ifrån finhet för till fadd-
het – men det skall jag försöka akta mig
för. Blanch oläsligt också succès –
likaså oläsligt en face. De förra skola
publicera i Gazette des Beaux Arts.
– Det käns mycket roligt och upp-
muntrande det här och jag känner mig
obeskrifligt ungdomlig och spänstig igen.
– vernissagefrukosten med Thaulow,
skandinaver (d. v. s alla israels
stammar från Göteborg och Köpenhamn.)
den gör mig ej glad mera – utan fyller
mitt sinne med grubbel öfver alla officiella
högtiders intighet. Dessutom tycker jag
att målarne den dagen förefalla såsom
Cingalesare, Eldslandsmenniskor och
Aschantées i Jardin d'acclimatution –

publiken och göteborgsjudarne få
då för 6, 7, francs, som en frukost
kostar, se detta folk i natur-
tillstånd. Det qväljer mig. Thaulow,
som, stor och tjock och i grunden
likgiltig för allt annat än sig sjelf
och sin egen penningevinst – har en
sorts representativ böjelse att "vara
tillsammans" med skandinaver inför
fransmän, skåla och hurra, med ett
ord utföra en slags norsk Buffalo
Bills Wild West Company, som jag
afskyr.
På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan
Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe –
(Mamman har kommit och blir här till månadens
slut) fru Holmblad från Göteborg
[med blyerts:] Köpenhamn
och Mme
Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej
komma emedan hennes gosse oläsligt igen
blöder hvar natt och är mycket
skrabbig. – Emellertid gick jag till dem
och blef emottagen som en räddande
engel, ty deras lif är ju ej omvexlande,
och sorgligt till. De höllo mig qvar till
middag, och så på aftonen var jag
af Mme Artôt bjuden i hennes loge
på Valkyrian – det var en väl än-
vänd dag icke samt, för en som haft influenzan
Men Valkyrian den var herrligt – jag

märkte att jag kände så godt som allt.
Mme Viardot satt i logen bredvid. och
Gummorna, som hvar i sin stad varit
betydligt styfvare än Patti och Nilsson tillsammans,
voro hänryckta. – Allt hvad Valkyrior
na sjunga i luften är storartadt
genialiskt tänkt – ja deras skrik och
rop och så ridten genom molnen –
det går kalla kårar genom ryggen ännu
när jag tänker derpå – men det skall
höras icke ses – åtminstone var jag
choquerad af teaterstassen och de tjocka
snörda valkyriorna, friggas bockar
som icke ville gå fram, pappershästarna
som valkyriorna sutto på o. d. och ändå
är detta på Operan i Paris der dekorater
o. d. är utmärkt. – Jag mina Strind-
berg, sade en gång, då han var rasande
på theater (det var då) att han hela
tiden der såg bara målade papper och
utklädda menniskor – så jag erfor
litet af densamma i går! Andra
akten är mycket långtrådig, det
medges – Odin – nej oläsligt, för det
är en ärketysk – står och håller långa
tal om den kyss han skall ge Brynhilde
för att borttaga hennes gudavärdighet
och det der räcker i evighet.

Brynhilde var klädd i hvit klädning
röd mantel och brynja – nej det
skulle ha varit mörkt blå gröna färger
någonting hemskt och vildt och icke
de der teatermadamernas smak.
Der är en kärleksduett i första takten
aj aj aj aj hvad den är vackert!
och hvad det är vackert alt när
Siegmund kysser henne, så går fonden
upp och det blir vår med ens och
harporna låta glitter och blomsterdoft
komma in i landskapet – Det är vackert
tänkt icke sant? Hvilken makalös
konstnär, bara han hade låtit bli att
vara så bred och lång och ordrik ibland.
får se om Valkyrian skall göra lycka.
Jag vet ej om fransmännerna d. v. s.
det stora publikum kommer att sentera
allt detta germanskt mytologiska. –
– Då presidenten var hos oss i förr-
går kallades jag fram och Carolus
Duran Duran, den narren, klappade mig
på axeln och frågade "mais vous savez le
russe n 'est- se pas? och så började han
på med: otschen karaschå, ortsken karaschå"
Carnot, en homme d 'esprit, sade: Comme

vous ne pouvez avoir que des compliment,
à faire à M. Edelfelt, vous pouvez
parler francais" hvarefter han med
det småleende som Bertha känner
räckte mig handen och sade någonting
vänligt.
Det var ju roligt att jag fick Portas by
placerad i Åbo. De hade genom Cygnæs
bedt att få prisnedsättning och jag prutade
300. från 2000 till 1700.
Från Stockholm har jag fått ett entusiastiskt
bref, från Wåhlin om Björneborgarne.
han säger: "Det är en tafla som går
genom märg och ben. Ett sådant allvar!
Det är så mycket och så mäktig realitet deri
att man ej längre i första rummet tänker
på huru bra det är gjordt. Våra hyggliga,
fina och skickliga konstnärer här i Sverige ha
bara allt för sällan något att säga oss så der
alldeles direkt ur hjertat, och din tafla
blir derför likasom en plötslig uppenbarelse
af ett annat slags konst än vi äro
vana vid. Der finnas alla sådana förtjenster
som vi lärt oss sentera hos de yngre konst-
närerna här, men derjemte en underström
af personlig känsla för ämnet som sätter
det hela i högre dignitet"

det är ju bra sagdt?
Han Mamma fått Figaro och le Soir
och Paris som jag skickades? bevara
dem så att Ellan får se dem. Säg
ni hur vackert det stod om Ville
Vallgren – Det är bra roligt och
han förtjenar det ty det är riktigt
fin konst. Grefvinnan Moltke var
alldeles i extas och högst förbluffad
då hon fick se Ville, som hon bad mig
presentera för sig. Hon hade tänkt sig någon-
slags mager, sorgsen oläsligt typ.
Jag är alldeles förtjust i hans saker,
får se om de komma att förstå dem
hemma. – Den der gruppen "Consolation"
är så djupt känd att jag blir alldeles
till mig när jag ser på den. Den säger
på sitt bronsspråk: det bästa vi menniskor
ha att göra här i vår uselhet, det är
att älska hvarandra inbördes" men det
är uttryckt alldeles briljant. Han har
stor succès.
– I måndags skickade jag 4 hattar
med flor och några par strumpor till Ellan
och flickorna under Mammas adress –
Måtte det nu vara det de vilja ha.

för att de må ha råd att välja skickade
jag 4. – Jag skall betala tullomkostnader
na naturligtvis, så håll i minnet hvad
ni får betala. – lådan skickas genom
Piehl et Fehling i Lybeck. – Söta
Mamma säg hur stor bordduken
bör vara – qvadratisk, icke sannt?
och bed flickorna säga om de vilja
ha andra hattar eller något sommar-
klädningstyg eller hvad det skall vara.
– Håll detta bref så att Ellan kan
få läsa det – hon blir nog intresserad
af Salongsnyheterna. Alla fråga
efter henne och sade i går: C'est
Mme E. qui serait Contente – quel
dommage que'elle ne sont pas ici"
Gud ske lof att hon blir bättre, att
Kikuli får vara frisk (hvad jag tacka
Gud derför när jag ser de stackars Volkoffs
elände) och att ni alla mår bra.
Helsa alla hjertligt från Mammas
Atte
Jag skickar en illustrerad kalalog under
korsband – jag skäms för den – med få undan-
tag återger den bara de dåliga taflorna som
ingen menniska ser på utställningen.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jo, jag har fått både bref och brefkort, och vet sannerligen inte om jag ordentligt besvarade det förra – Det har varit vernissagedagar nu och jag har varit i en qvarn. Med stor tillfredställelse kan jag omtala att jag verkligen tycks ha succès i år – åtminstone har jag ej erfarit ett så enstämmigt bifall från konstnärernas sida allt sedan Pasteur. Märkvärdigt nog är det det lilla snölandskapet mot Blekholmen som slår mest an. Så olika målare som Dagnan, Roll, Boldini, Raffaëlli Richard Bergh, Carolus Duran ha kommit och sagt mig en hel hop vackra saker och – samma dag presidenten var der d. v. s i förrgår bad le directeur des Beaux Arts att få köpa den för Luxembourgmuseet för 2000 frcs. – Priset fick jag först veta genom bref i går qväll. Nu hade jag, unter uns, tänkt begära 2000 och möjligen pruta till 1500 – det är således en tur att jag ej gick och talade om något pris. – Det är mycket roligt, är det inte? Jag tycker hvad Ellan skall bli glad när hon får höra det och då ser att vårt Brunnsparks boende haft en så der direkt fördel med sig. Hon sade alltid att jag skulle begära 1500, hyran, för taflan – Jag måste säga att jag sjelf är alldeles "oläsligt" af hvad jag får höra om taflan: une perle, d'un art exquis, d'une poesie rare o. s. v. – att alla med en mun säga att taflan och min konst i allmänhet utmärker sig för delikatess och finhet gör mig stor glädje och skulle göra det ändå mera om jag ej visste att nästa steg ifrån finhet för till faddhet – men det skall jag försöka akta mig för. Blanch oläsligt också succès – likaså oläsligt en face. De förra skola publicera i Gazette des Beaux Arts. – Det käns mycket roligt och uppmuntrande det här och jag känner mig obeskrifligt ungdomlig och spänstig igen. –

    Brunnsparken Blekholmen Pascal Dagnan-Bouveret Carolus-Duran Ellan de la Chapelle Giovanni Boldini Alfred Roll Richard Bergh Jean-François Raffaëlli
  • vernissagefrukosten med Thaulow, skandinaver (d. v. s alla israels stammar från Göteborg och Köpenhamn.) den gör mig ej glad mera – utan fyller mitt sinne med grubbel öfver alla officiella högtiders intighet. Dessutom tycker jag att målarne den dagen förefalla såsom Cingalesare, Eldslandsmenniskor och Aschantées i Jardin d'acclimatution – publiken och göteborgsjudarne få då för 6, 7, francs, som en frukost kostar, se detta folk i naturtillstånd. Det qväljer mig. Thaulow, som, stor och tjock och i grunden likgiltig för allt annat än sig sjelf och sin egen penningevinst – har en sorts representativ böjelse att "vara tillsammans" med skandinaver inför fransmän, skåla och hurra, med ett ord utföra en slags norsk Buffalo Bills Wild West Company, som jag afskyr.

    Köpenhamn Göteborg Frits Thaulow Buffalo Bill
  • På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe – (Mamman har kommit och blir här till månadens slut) fru Holmblad från Göteborg [med blyerts:] Köpenhamn och Mme Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej komma emedan hennes gosse oläsligt igen blöder hvar natt och är mycket skrabbig. – Emellertid gick jag till dem och blef emottagen som en räddande engel, ty deras lif är ju ej omvexlande, och sorgligt till. De höllo mig qvar till middag, och så på aftonen var jag af Mme Artôt bjuden i hennes loge på Valkyrian – det var en väl änvänd dag icke samt, för en som haft influenzan

    Köpenhamn Sophie Manzey Désirée Artôt Michail Sergejevitj Volkov Maria Moltke-Hvitfeldt Signe Maria Törnebladh Anna Dorothea Holmblad Volkov Törnebladh
  • Men Valkyrian den var herrligt – jag märkte att jag kände så godt som allt. Mme Viardot satt i logen bredvid. och Gummorna, som hvar i sin stad varit betydligt styfvare än Patti och Nilsson tillsammans, voro hänryckta. – Allt hvad Valkyriorna sjunga i luften är storartadt genialiskt tänkt – ja deras skrik och rop och så ridten genom molnen – det går kalla kårar genom ryggen ännu när jag tänker derpå – men det skall höras icke ses – åtminstone var jag choquerad af teaterstassen och de tjocka snörda valkyriorna, friggas bockar som icke ville gå fram, pappershästarna som valkyriorna sutto på o. d. och ändå är detta på Operan i Paris der dekorater o. d. är utmärkt. – Jag mina Strindberg, sade en gång, då han var rasande på theater (det var då) att han hela tiden der såg bara målade papper och utklädda menniskor – så jag erfor litet af densamma i går! Andra akten är mycket långtrådig, det medges – Odin – nej oläsligt, för det är en ärketysk – står och håller långa tal om den kyss han skall ge Brynhilde för att borttaga hennes gudavärdighet och det der räcker i evighet. Brynhilde var klädd i hvit klädning röd mantel och brynja – nej det skulle ha varit mörkt blå gröna färger någonting hemskt och vildt och icke de der teatermadamernas smak. Der är en kärleksduett i första takten aj aj aj aj hvad den är vackert! och hvad det är vackert alt när Siegmund kysser henne, så går fonden upp och det blir vår med ens och harporna låta glitter och blomsterdoft komma in i landskapet – Det är vackert tänkt icke sant? Hvilken makalös konstnär, bara han hade låtit bli att vara så bred och lång och ordrik ibland. får se om Valkyrian skall göra lycka. Jag vet ej om fransmännerna d. v. s.det stora publikum kommer att sentera allt detta germanskt mytologiska. –

    Operan i Paris August Strindberg Christina Nilsson Adelina Patti Odin Louise Héritte-Viardot (osäker koppling) Pauline Viardot (osäker koppling) Brynhilde Siegmund
  • – Då presidenten var hos oss i förrgår kallades jag fram och Carolus Duran Duran, den narren, klappade mig på axeln och frågade "mais vous savez le russe n 'est- se pas? och så började han på med: otschen karaschå, ortsken karaschå" Carnot, en homme d 'esprit, sade: Comme vous ne pouvez avoir que des compliment, à faire à M. Edelfelt, vous pouvez parler francais" hvarefter han med det småleende som Bertha känner räckte mig handen och sade någonting vänligt.

    Berta Edelfelt Sadi Carnot Carolus-Duran
  • Det var ju roligt att jag fick Portas by placerad i Åbo. De hade genom Cygnæs bedt att få prisnedsättning och jag prutade 300. från 2000 till 1700.

    Åbo Åbo Konstmuseum Gustaf Cygnaeus
  • Från Stockholm har jag fått ett entusiastiskt bref, från Wåhlin om Björneborgarne. han säger: "Det är en tafla som går genom märg och ben. Ett sådant allvar! Det är så mycket och så mäktig realitet deri att man ej längre i första rummet tänker på huru bra det är gjordt. Våra hyggliga, fina och skickliga konstnärer här i Sverige ha bara allt för sällan något att säga oss så der alldeles direkt ur hjertat, och din tafla blir derför likasom en plötslig uppenbarelse af ett annat slags konst än vi äro vana vid. Der finnas alla sådana förtjenster som vi lärt oss sentera hos de yngre konstnärerna här, men derjemte en underström af personlig känsla för ämnet som sätter det hela i högre dignitet" det är ju bra sagdt?

    Stockholm Karl Wåhlin
  • Han Mamma fått Figaro och le Soir och Paris som jag skickades? bevara dem så att Ellan får se dem. Säg ni hur vackert det stod om Ville Vallgren – Det är bra roligt och han förtjenar det ty det är riktigt fin konst. Grefvinnan Moltke var alldeles i extas och högst förbluffad då hon fick se Ville, som hon bad mig presentera för sig. Hon hade tänkt sig någonslags mager, sorgsen oläsligt typ. Jag är alldeles förtjust i hans saker, får se om de komma att förstå dem hemma. – Den der gruppen "Consolation" är så djupt känd att jag blir alldeles till mig när jag ser på den. Den säger på sitt bronsspråk: det bästa vi menniskor ha att göra här i vår uselhet, det är att älska hvarandra inbördes" men det är uttryckt alldeles briljant. Han har stor succès.

    Alexandra Edelfelt Ville Vallgren Ellan de la Chapelle Maria Moltke-Hvitfeldt
  • – I måndags skickade jag 4 hattar med flor och några par strumpor till Ellan och flickorna under Mammas adress – Måtte det nu vara det de vilja ha. för att de må ha råd att välja skickade jag 4. – Jag skall betala tullomkostnaderna naturligtvis, så håll i minnet hvad ni får betala. – lådan skickas genom Piehl et Fehling i Lybeck. – Söta Mamma säg hur stor bordduken bör vara – qvadratisk, icke sannt? och bed flickorna säga om de vilja ha andra hattar eller något sommarklädningstyg eller hvad det skall vara.

    Lübeck Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • – Håll detta bref så att Ellan kan få läsa det – hon blir nog intresserad af Salongsnyheterna. Alla fråga efter henne och sade i går: C'est Mme E. qui serait Contente – quel dommage que'elle ne sont pas ici" Gud ske lof att hon blir bättre, att Kikuli får vara frisk (hvad jag tacka Gud derför när jag ser de stackars Volkoffs elände) och att ni alla mår bra.

    Sophie Manzey Erik Edelfelt Michail Sergejevitj Volkov Ellan de la Chapelle Volkov
  • Helsa alla hjertligt

  • Jag skickar en illustrerad kalalog under korsband – jag skäms för den – med få undantag återger den bara de dåliga taflorna som ingen menniska ser på utställningen.