Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ångbåtar Årstider barn bruk (industrier) byggnader djur ekonomi fjäll (ytformer) flickor författare hetta hotell järnbruk kläder kungar kvinnor kyrkor lyrik ministrar möbler museer musik nöjesparker politik politiker resande resor sanatorier sång skogar snö soldater sommar sömn tåg träd utställningar väderlek växter

Höjfjeldssanatoriet i Gausdal, söndagen den
8 juli 1893
Älskade Mamma,
I den mest glödande sommarhetta. som mera påminner
om Spaniens land än om den kulna norden sitter jag här i
Sanatoriets kåda och fernissadoftande läsesal med det
höga fjället Skeidkampen på ena sidan och någon annan
Kamp på den andra. Det är slut med växtligheten redan
den begynner först några hundra steg längre – Det är
hett, kalt, torrt och mera tråkigt än storartadt.
Går man några hundra meter upp för bemälda "kamp"
så förändra sig det hela, då synas gröna dalar och
allvarliga granskogar och så långt borta en två
tre bergskedjor – i Nordvest Jotunfjällenas eviga
Snötoppar. Det liknar icke Schweitz, der bergen
äro spetsigare och der man på en gång ser sjöar,
städer, löfträn, granskog, kala berg och sist snö och
is – det liknar heller alls ej Finland, ty intet vatten
ses och granarna har ej samma taggiga karaktär – det
liknar Norge så som jag förestäld mig det – endast
allvarligare och större. – Mamma fick ett alldeles
hufvudlöst brefkort från Kristiania, Annie ett lika

vansinnigt från Stockholm – Ni måtte tro att vi blifvit
förryckta. Litet abnorma äro vi af den tropiska hettan –
Jag är dock den som minst lider deraf. resan till
Kristiania var dyr, lång och så nedrigt obeqväm
att jag aldrig varit med om något sådant, icke ens i
frankrike, der man ändå ej är bortskämd med komfort på
jernvägar. – Min stora fröjd under denna genomvakade
natt var att läsa om och om igen Mammas kära, väl-
signade bref. Tack vare det och telegrammet som jag
fått dagen förut fans det nu ingenting i verlden
som kunde ta bort mitt goda humör. Jag visste
att Mamma igen var på bättringsvägen och att
Mamma hade sitt hurtiga lynne qvar (det såg jag
på passagen om Snolle och mig, nahjussarna!
– Ellan sof mycket litet – pojken likaså.
men han är en snäll pojke och han gjorde bara
tysta tecken till mig hvar gång han saknade, för
att inte väcka sin Mamma, och så fick jag
berätta om Gustaf Vasa och om Karl XII för honom
tills han somnade igen. Kl. 4. på morgonen
kommo vi till Vermeland, du sköna du
*) att det är sämre ställt på denna oläsligt. än på någon annan
svensk eller norsk, härrör bara af det hat som nu tyvärr,
tyvärr, existerar mellan "Brödrafolken".

herrliga land. Dess likhet med Finland, med
Tavastland eller Savolax slog mig mycket. Jag
blef alldeles varm om hjertat af denna
icke likhet,
jag ville nästan säga
nej identitet. Några masugnar
här och der påminte om att man icke var
vid Turengi eller Riihimäki. Eget att Tegner
som var från dessa trakter ändå hade ett så
"yfverboret" svenskt lynne – icke mera finskt
kaukanakukkuiskt. Med Sverige lemnade
man alla tankar på Finland, Tegnér, Carl XII
och allt sådant. Den svenska naturen är ändå
så lik vår – och den norska är det ej det allra
ringaste. Det var glödande hett, bergen eller
rättare sagdt höjderna borta vid horisonten voro djupt
blå, kullarna invid den breda strida Glommen
yppigt gröna. trakten bebodd – inga granar att
skåda, hvita hus med röda tegeltak – det påminner
mig mest om franska Comté. Kyrkorna äro
hvita med spetsiga spiror, således annorlunda
än i Finland och Sverige, också de. Efter en brännande
het morgon med mycket folk körde vi kl. 1/2 12
in i Kristiania, och togo in på det dyra,

smutsiga grand Hôtel. Hvad Kristiania är fult
som stad betraktadt! Ingen komposition i det
hela, som i Helsingfors, ingen hufvudåder utom
den temmeligen tarfliga Carl Johan Parken,
Statyer ovanligt dåliga och en arkitektur
(mest från 50 och 60 salen) att gråta åt. Hvad
som mest kom en att sakna Stockholm var
bristen på snygghet. Jag såg icke en helt hvit
Serviett under de 24 timmar vi voro i Kristiania.
Mycket utländingar, isynnerhet fransmän och
engelsmän. Jag såg en massa bekanta ansigten
från Paris. På hotellets termometer läste
jag 43 grader Celsius i solen – det var visst
30 i skuggan, tänker jag. Efter en grundlig
skurning och badning af hela familjen
somnade Kikuli som en sten och jag gick
upp till Galleriet, der jag trots den qväfvade
hettan hade en rigtigt glad stund. Hvad de
ändå äro dugtiga, de norska målarne, och
hvad vi i Finland ha enormt mycket att
lära af dem! Icke allenast att måla, men
också att organisera ett museum. Roligt

är att se norrmännens verkliga modernism.
bland de få utländska taflor derfunnos voro
Claude Monet, Raffaélli Jeanniot och Cazin.
Bland de gamla målarne fick jag stor aktning
för Gude – ingen deremot för Tidemand
som var en talanglös figur. Werenskiölds
teckningar, de fylde mig
med
förtjusning och afund
Hvarför skall jag icke kunna få den der kläm-
men i det jag gör. Kiki vaknade då jag kom
hem kl. 6 på e.m. – då tänkte jag fara
ut till Skredsvig som bor på Sandviken,
en half timmes tid från Kristiania, men det var
så varmt. Jag få derför med min familj
till St Hans hauge, der man har en
mycket vacker utsigt öfver Kristiania
fjorden. på aftonen gingo vi till Kristiania
tivoli för att äta. Det var en mycket
anspråkslös tillställning, men Kikuli
var i extas. först såg han en dvärg, så
en clown och sist bland djuren en
"harajusse" (som dock var en ekorre). Med
hög röst, så att alla menniskor vände

sig om, kom han och förkunnade oss detta.
Han var utom sig af förtjusning åt clownen
hoppade dansade och ådrog sig allmän upp-
märksamhet. Det var svårt att få honom till
sängs igen. Han skulle nödvändigt rita
bara en Carl Johan och en norsk gardist.
Som det vara stekhett
i rummet
fick han sedan lof
att "vara neger" d. v. s att hoppa och
skutta sprittnaken. Han var ganska stor-
artad. Han har varit snäll hela tiden – mycket
road af allt, hoppande af glädje, frågande och
aldrig sur – han svarar vänligt och artigt
på främmande folks frågor, också på engelska
Med grefvinnan Snoilsky var det si och så –
då kröp han bakom en säng och det var
omöjligt att utan skandal få honom derifrån.
Då han sedan träffade henne var han
mycket artig, tack vare det allvarliga tal
jag hållit till honom. – Som jag kan färdas
här i Europa numera utan att träffa någon
bekant under der första halftimmen af mitt
uppehåll på ett ställe, träffade vi, strax

som vi kommo till Kristiania Octavius Hansen
(höjer oläsligt advokaten)
fr. Khvn. Otto Benzons svärfar
med 2 dötre, som
skulle göra en fodtur genom Norge. Vi
voro litet med dem och O. H. förklarar
nu att han som fordom varit en af Björn-
sons intimaste, nu begynt bli "lidt
degoutered af ham" som politiker. Hela
Bjsons prat om skilnaden mellan en agitator
och en politiker förstod han ej. På grund
af denna teori, tar han, agitatorn Björn-
son, till harapasset nu och låter politiker
na reda ut konseqvenserna af hans läror –
B. sade mig i Khvn. I ett trögt folk,
som det norska, behöfs det
en
agitator som
bara sätter sinnena i rörelse. Men
detta är ju ytterst farligt och Bson har
mycket på sitt samvete uti alla dessa
dumma konsulats och flagghistorier, som
kanske föra till krig innan man vet ordet
af. Octavius Hansen sade dessutom att B.B
varit så otroligt naïv, att han verkligen,

på fullt allvar
i höstas
trodde att Sigurd Ibsen tvärt
skulle bli utrikesminister, och få gage som
sådan. Så trodde han vid bröllopet – nu
blef Sigurd Ibsen emellertid ej norsk utrikes
minister, och da blef Bargliot gal i hodet
och så blef Björnson knusende vred på
ministrarna som ej strax "grejede" saken.
Emellertid sitter nu Sigurd Ibsen
med fru
på Aulestad
hos brodren
Ejvind
Björnson som är gift med en
rik bonddotter. De strålande litterära
namnen och allt detta politiska kannstöperi
lär emellertid ej behaga bonden svär fadren.
I går reste vi till Eidsvold och togo derifrån
ångbåt öfver den herrligt vackra Mjösen
till Lillehammer. Då ångbåten der vi voro
från kl. 3 till 10 på qvällen, fingo vi för första
gången i Norge se rena servietter, d. glas
och fingo verkligen igen äta god mat.
Hvad det var för en herrligt färd! rika
bördiga stränder och öar med höga mörk-
gröna fjäll derbakom. Jag fick för första

gången Synnöve Solbakken stämning öfver mig.
Så var der på ångbåten
på färden in
några unga
norska flickor, så friska, så starka och
vackra med klara trofasta ögon att
hela Kjerulfs musik (mera än Griegs)
kom för mig: – Ja detta Norge, hvad det
spelat för en rol i vårt lif ändå! Norsk
diktning och konst konst "hvar stodo vi
om de ej funnits till?". – På hotellet
i staden Kristiania upptäckte jag en qvart
innan jag reste Henrik Ibsen sittande ensam
först på Cafét sedan i läserummet der jag
skref brefkortet till Mamma. Han satt
och stirrade uf i rymden genom glasögonen –
i svart tillknäppt lång redingote. Han
liknar mycket porträtterna, är röd i synen och
förefaller mycket liten. Men jag tänkte
då jag såg honom, såsom sist då jag var med
Björnson, på de många
af mina
skönaste stunder som
jag haft genom honom. Poesi det är ändå
qvintessensen af lifvet, och dessa
norska poeter
har
så svängt om våra begrepp, så fyllt

vårt andliga lif med bilder att vi rakt
ej kunna säga hvad vi vore om de dessa
gubben "ej funnits till" Jag såg på Ibsens
knubbiga hand och tänkte på att den
skrifvit Peer Gynt, Aases slädfärd med
Grane till Soria Moria slottet, Solveigs
sang och – jag kunde ej se den längre ty
min blick blef skum och jag satt der och
tårades som en narr. Hade jag ej varit
rädd för skandal skulle jag ha bedt lilla
Kikuli, den lilla åsnan, se noga på den der
gamla herrn, som är en stor skald, en
sådan som Runeberg. –
På ångbåten satt Kiki
ensam med Alma i aktern
och ritade Carl XII och
pratade med stora gester om allt det han såg
i sin glödande inbillnings sköte. En herre
gaf honom 10 öre för hans ritningar och han
var mycket stolt deröfver. En annan herre
frågade "är du målare, du? "Nej, svarade
Kiki, men (med patos) Pappa ä målare,
hvarefter han sade att han hette Erik Edelfelt

och så kom herrn till mig raka vägen och
presenterade sig. Han hette Konow, var
målare, vän till Gallén och Vikström och
sade att han nog sett mig i Paris. Han
är son till prosten i Gausdal och
erbjöd sina tjenster. – Kl. 10 på aftonen
voro vi i Lillehammer, körde upp för en
brant backe till hotellet. Det låg att sådant
jubel öfver diligensen med några norska
herrskap i, hvaribland 2 af de genom-
sunda smärta flickorna, sjön dernere
och stället deruppe, att man så väl kan
förstå norrmännens stolthet öfver sitt land.
– Vi fingo ej sofva, hett var det, forsen
bullrade utanför, flugor och bromsar
lefde och ljust som om dagen. Kl. 6
kläde jag på mig och besåg staden. kl.
7 följde vi Octavius Hansen till en
diligence och kl. 8 stufvade vi in oss,
jemte en vacker hvithårig fru Heyerdahl
och en gammal doktor i Gausdal

dilegencen. i fem runda timmar körde
vi nu genom den förtjusande Gudbrands-
dalen backe upp och backe ner – mest
backe upp. 2 gånger rastad e vi, åto
oläsligt ost och drack mjölk. Sanatoriet
såg, tyckte jag, tråkigt ut. En enorm
gulmålad barack uppe på en kal
backe med ett kalt berg och hundradetal
nyfikna menniskor- kurgäster. Hett så att
man kunde förgås. Då det står anslaget
öfverallt "Kläd Dem varmt og uden Luxus,
förefaller det som en ironi. – I går qväll
gick jag upp för berget 1000 heter öfver hafvet.
2 verst spatsertur i oläsligt. Deruppe var det
högtidligt. – Här äro Geber med familj
fru Montelius med son fr. Stockholm många svenska
finnar: Morlengren med fru, general Melan med fru,
oläsligt Vogt med fru unga Faltin, en
Lundquist m. fl. – Gud låte Er alla
få vara friska och Mamma bara bli bättre
och bättre. Jag skrifver snart igen – Ännu
har jag ingenting bestämdt om framtiden.
Ellan och Kiki helsa tusenfaldt genom Mammas
Atte
Bed flickorna låta ta ut eller ta ut från tullen i Hfors länstolen och spegeln (till oläsligt
från Stockholm

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • I den mest glödande sommarhetta. som mera påminner om Spaniens land än om den kulna norden sitter jag här i Sanatoriets kåda och fernissadoftande läsesal med det höga fjället Skeidkampen på ena sidan och någon annan Kamp på den andra. Det är slut med växtligheten redan den begynner först några hundra steg längre – Det är hett, kalt, torrt och mera tråkigt än storartadt. Går man några hundra meter upp för bemälda "kamp" så förändra sig det hela, då synas gröna dalar och allvarliga granskogar och så långt borta en två tre bergskedjor – i Nordvest Jotunfjällenas eviga Snötoppar. Det liknar icke Schweitz, der bergen äro spetsigare och der man på en gång ser sjöar, städer, löfträn, granskog, kala berg och sist snö och is – det liknar heller alls ej Finland, ty intet vatten ses och granarna har ej samma taggiga karaktär – det liknar Norge så som jag förestäld mig det – endast allvarligare och större. –

    Finland Schweiz Spanien Jotunheimen Skeidkampen
  • Mamma fick ett alldeles hufvudlöst brefkort från Kristiania, Annie ett lika vansinnigt från Stockholm – Ni måtte tro att vi blifvit förryckta. Litet abnorma äro vi af den tropiska hettan –

    Stockholm Kristiania Alexandra Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Jag är dock den som minst lider deraf. resan till Kristiania var dyr, lång och så nedrigt obeqväm att jag aldrig varit med om något sådant, icke ens i frankrike, der man ändå ej är bortskämd med komfort på jernvägar. – Min stora fröjd under denna genomvakade natt var att läsa om och om igen Mammas kära, välsignade bref. Tack vare det och telegrammet som jag fått dagen förut fans det nu ingenting i verlden som kunde ta bort mitt goda humör. Jag visste att Mamma igen var på bättringsvägen och att Mamma hade sitt hurtiga lynne qvar (det såg jag på passagen om Snolle och mig, nahjussarna!

    Frankrike Kristiania Carl Snoilsky Alexandra Edelfelt
  • – Ellan sof mycket litet – pojken likaså. men han är en snäll pojke och han gjorde bara tysta tecken till mig hvar gång han saknade, för att inte väcka sin Mamma, och så fick jag berätta om Gustaf Vasa och om Karl XII för honom tills han somnade igen.

    Erik Edelfelt Karl XII Ellan de la Chapelle Gustav I
  • Kl. 4. på morgonen kommo vi till Vermeland, du sköna du herrliga land. Dess likhet med Finland, med Tavastland eller Savolax slog mig mycket. Jag blef alldeles varm om hjertat af denna icke likhet, jag ville nästan säga nej identitet. Några masugnar här och der påminte om att man icke var vid Turengi eller Riihimäki. Eget att Tegner som var från dessa trakter ändå hade ett så "yfverboret" svenskt lynne – icke mera finskt kaukanakukkuiskt. Med Sverige lemnade man alla tankar på Finland, Tegnér, Carl XII och allt sådant. Den svenska naturen är ändå så lik vår – och den norska är det ej det allra ringaste. Det var glödande hett, bergen eller rättare sagdt höjderna borta vid horisonten voro djupt blå, kullarna invid den breda strida Glommen yppigt gröna. trakten bebodd – inga granar att skåda, hvita hus med röda tegeltak – det påminner mig mest om franska Comté. Kyrkorna äro hvita med spetsiga spiror, således annorlunda än i Finland och Sverige, också de.

    Finland Sverige Tavastland Värmland Savolax Turengi Riihimäki Glommen La Comté Esaias Tegnér Karl XII
  • Efter en brännande het morgon med mycket folk körde vi kl. 1/2 12 in i Kristiania, och togo in på det dyra,smutsiga grand Hôtel. Hvad Kristiania är fult som stad betraktadt! Ingen komposition i det hela, som i Helsingfors, ingen hufvudåder utom den temmeligen tarfliga Carl Johan Parken, Statyer ovanligt dåliga och en arkitektur (mest från 50 och 60 salen) att gråta åt. Hvad som mest kom en att sakna Stockholm var bristen på snygghet. Jag såg icke en helt hvit Serviett under de 24 timmar vi voro i Kristiania. Mycket utländingar, isynnerhet fransmän och engelsmän. Jag såg en massa bekanta ansigten från Paris. På hotellets termometer läste jag 43 grader Celsius i solen – det var visst 30 i skuggan, tänker jag.

    Helsingfors Paris Stockholm Kristiania
  • Efter en grundlig skurning och badning af hela familjen somnade Kikuli som en sten och jag gick upp till Galleriet, der jag trots den qväfvade hettan hade en rigtigt glad stund. Hvad de ändå äro dugtiga, de norska målarne, och hvad vi i Finland ha enormt mycket att lära af dem! Icke allenast att måla, men också att organisera ett museum. Roligt är att se norrmännens verkliga modernism. bland de få utländska taflor derfunnos voro Claude Monet, Raffaélli Jeanniot och Cazin. Bland de gamla målarne fick jag stor aktning för Gude – ingen deremot för Tidemand som var en talanglös figur. Werenskiölds teckningar, de fylde mig med förtjusning och afund Hvarför skall jag icke kunna få den der klämmen i det jag gör.

    Finland Erik Edelfelt Hans Gude Adolph Tidemand Ellan de la Chapelle Jean Charles Cazin Erik Werenskiöld Jean-François Raffaëlli Claude Monet Pierre Georges Jeanniot
  • Kiki vaknade då jag kom hem kl. 6 på e.m. – då tänkte jag fara ut till Skredsvig som bor på Sandviken, en half timmes tid från Kristiania, men det var så varmt. Jag få derför med min familj till St Hans hauge, der man har en mycket vacker utsigt öfver Kristiania fjorden. på aftonen gingo vi till Kristiania tivoli för att äta. Det var en mycket anspråkslös tillställning, men Kikuli var i extas. först såg han en dvärg, så en clown och sist bland djuren en "harajusse" (som dock var en ekorre). Med hög röst, så att alla menniskor vände sig om, kom han och förkunnade oss detta. Han var utom sig af förtjusning åt clownen hoppade dansade och ådrog sig allmän uppmärksamhet. Det var svårt att få honom till sängs igen. Han skulle nödvändigt rita bara en Carl Johan och en norsk gardist. Som det vara stekhett i rummet fick han sedan lof att "vara neger" d. v. s att hoppa och skutta sprittnaken. Han var ganska storartad. Han har varit snäll hela tiden – mycket road af allt, hoppande af glädje, frågande och aldrig sur – han svarar vänligt och artigt på främmande folks frågor, också på engelska Med grefvinnan Snoilsky var det si och så – då kröp han bakom en säng och det var omöjligt att utan skandal få honom derifrån. Då han sedan träffade henne var han mycket artig, tack vare det allvarliga tal jag hållit till honom. –

    Kristiania Sandviken Erik Edelfelt Karl XVI Johan Ebba Snoilsky Christian Skredsvig
  • Som jag kan färdas här i Europa numera utan att träffa någon bekant under der första halftimmen af mitt uppehåll på ett ställe, träffade vi, straxsom vi kommo till Kristiania Octavius Hansen (höjer oläsligt advokaten) fr. Khvn. Otto Benzons svärfar med 2 dötre, som skulle göra en fodtur genom Norge. Vi voro litet med dem och O. H. förklarar nu att han som fordom varit en af Björnsons intimaste, nu begynt bli "lidt degoutered af ham" som politiker. Hela Bjsons prat om skilnaden mellan en agitator och en politiker förstod han ej. På grund af denna teori, tar han, agitatorn Björnson, till harapasset nu och låter politikerna reda ut konseqvenserna af hans läror – B. sade mig i Khvn. I ett trögt folk, som det norska, behöfs det en agitator som bara sätter sinnena i rörelse. Men detta är ju ytterst farligt och Bson har mycket på sitt samvete uti alla dessa dumma konsulats och flagghistorier, som kanske föra till krig innan man vet ordet af. Octavius Hansen sade dessutom att B.B varit så otroligt naïv, att han verkligen, på fullt allvar i höstas trodde att Sigurd Ibsen tvärt skulle bli utrikesminister, och få gage som sådan. Så trodde han vid bröllopet – nu blef Sigurd Ibsen emellertid ej norsk utrikes minister, och da blef Bargliot gal i hodet och så blef Björnson knusende vred på ministrarna som ej strax "grejede" saken. Emellertid sitter nu Sigurd Ibsen med fru på Aulestad hos brodren Ejvind Björnson som är gift med en rik bonddotter. De strålande litterära namnen och allt detta politiska kannstöperi lär emellertid ej behaga bonden svär fadren.

    Köpenhamn Europa Aulestad Kristiania Bjørnstjerne Bjørnson Bergliot Bjørnson Octavius Hansen Sigurd Ibsen Ejvind Björnson Björnson N.N.
  • I går reste vi till Eidsvold och togo derifrån ångbåt öfver den herrligt vackra Mjösen till Lillehammer. Då ångbåten der vi voro från kl. 3 till 10 på qvällen, fingo vi för första gången i Norge se rena servietter, d. glas och fingo verkligen igen äta god mat. Hvad det var för en herrligt färd! rika bördiga stränder och öar med höga mörkgröna fjäll derbakom. Jag fick för förstagången Synnöve Solbakken stämning öfver mig. Så var der på ångbåten på färden in några unga norska flickor, så friska, så starka och vackra med klara trofasta ögon att hela Kjerulfs musik (mera än Griegs) kom för mig: – Ja detta Norge, hvad det spelat för en rol i vårt lif ändå! Norsk diktning och konst konst "hvar stodo vi om de ej funnits till?". –

    Monaco-ville Eidsvoll Mjösen Lillehammer Edvard Grieg Halfdan Kjerulf Synnöve Solbakken
  • På hotellet i staden Kristiania upptäckte jag en qvart innan jag reste Henrik Ibsen sittande ensam först på Cafét sedan i läserummet der jag skref brefkortet till Mamma. Han satt och stirrade uf i rymden genom glasögonen – i svart tillknäppt lång redingote. Han liknar mycket porträtterna, är röd i synen och förefaller mycket liten. Men jag tänkte då jag såg honom, såsom sist då jag var med Björnson, på de många af mina skönaste stunder som jag haft genom honom. Poesi det är ändå qvintessensen af lifvet, och dessa norska poeter har så svängt om våra begrepp, så fylltvårt andliga lif med bilder att vi rakt ej kunna säga hvad vi vore om de dessa gubben "ej funnits till" Jag såg på Ibsens knubbiga hand och tänkte på att den skrifvit Peer Gynt, Aases slädfärd med Grane till Soria Moria slottet, Solveigs sang och – jag kunde ej se den längre ty min blick blef skum och jag satt der och tårades som en narr. Hade jag ej varit rädd för skandal skulle jag ha bedt lilla Kikuli, den lilla åsnan, se noga på den der gamla herrn, som är en stor skald, en sådan som Runeberg. –

    Kristiania Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Bjørnstjerne Bjørnson Erik Edelfelt Henrik Ibsen Peer Gynt Aase Grane
  • På ångbåten satt Kiki ensam med Alma i aktern och ritade Carl XII och pratade med stora gester om allt det han såg i sin glödande inbillnings sköte. En herre gaf honom 10 öre för hans ritningar och han var mycket stolt deröfver. En annan herre frågade "är du målare, du? "Nej, svarade Kiki, men (med patos) Pappa ä målare, hvarefter han sade att han hette Erik Edelfeltoch så kom herrn till mig raka vägen och presenterade sig. Han hette Konow, var målare, vän till Gallén och Vikström och sade att han nog sett mig i Paris. Han är son till prosten i Gausdal och erbjöd sina tjenster. –

    Paris Erik Edelfelt Axel Gallén Karl XII Emil Wikström Alma Karl Konow Konow
  • Kl. 10 på aftonen voro vi i Lillehammer, körde upp för en brant backe till hotellet. Det låg att sådant jubel öfver diligensen med några norska herrskap i, hvaribland 2 af de genomsunda smärta flickorna, sjön dernere och stället deruppe, att man så väl kan förstå norrmännens stolthet öfver sitt land.

    Lillehammer
  • – Vi fingo ej sofva, hett var det, forsen bullrade utanför, flugor och bromsar lefde och ljust som om dagen. Kl. 6 kläde jag på mig och besåg staden. kl. 7 följde vi Octavius Hansen till en diligence och kl. 8 stufvade vi in oss, jemte en vacker hvithårig fru Heyerdahl och en gammal doktor i Gausdal dilegencen. i fem runda timmar körde vi nu genom den förtjusande Gudbrandsdalen backe upp och backe ner – mest backe upp. 2 gånger rastad e vi, åto oläsligt ost och drack mjölk.

    Gudbrandsdalen Octavius Hansen Heyerdahl
  • Sanatoriet såg, tyckte jag, tråkigt ut. En enorm gulmålad barack uppe på en kal backe med ett kalt berg och hundradetal nyfikna menniskor- kurgäster. Hett så att man kunde förgås. Då det står anslaget öfverallt "Kläd Dem varmt og uden Luxus, förefaller det som en ironi. – I går qväll gick jag upp för berget 1000 heter öfver hafvet. 2 verst spatsertur i oläsligt. Deruppe var det högtidligt. –

  • Här äro Geber med familj fru Montelius med son fr. Stockholm många svenska finnar: Morlengren med fru, general Melan med fru, oläsligt Vogt med fru unga Faltin, en Lundquist m. fl. –

    Stockholm Agda Montelius Hugo Geber Anna Geber Montelius Morlengren Morlengren Carl Otto Gabriel Melan Melan Vogt Vogt Faltin Lundquist
  • Gud låte Er alla få vara friska och Mamma bara bli bättre och bättre.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag skrifver snart igen – Ännu har jag ingenting bestämdt om framtiden. Ellan och Kiki helsa tusenfaldt

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Bed flickorna låta ta ut eller ta ut från tullen i Hfors länstolen och spegeln (till oläsligt från Stockholm

    Helsingfors Stockholm Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • *) att det är sämre ställt på denna oläsligt. än på någon annan svensk eller norsk, härrör bara af det hat som nu tyvärr, tyvärr, existerar mellan "Brödrafolken".