Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel blommor dans danska diplomater drottningar drycker fotografier franska häst illustration instrument kläder kungar kungligheter mat militärer (personer) musik politik prinsar prinsessor sällskapsliv smycken språk telefonapparater uniformer vagnar

Kjøbenhavn 9 april 94
Älskade Mamma,
jag skrifver till Mamma om huru jag varit på ärones
trappa, ty jag vet att inga yttre framgångar kunna
förefalla modershjertat för stora. Nu hafver jag
varit så högt att jag aldrig hafver varit så
högt. Först i går kl. 6 middag hos Moltkes med
en massa grefvar, läns- och andra. De flesta
kände jag förut. Vid Champagnen steg gref Fr. Moltke
upp och utbragte en skål för H. M. Kongen som
stående utdracks (skålen nämligen) strax efter
middagen satte sig grefvinnan och gr Erik M. och
spelade på två flyglar Kong Kristian – och
så gingo damerna och klädde sig till bal (jag
var färdig med ordnar och blomsterbukett (som jag
fick af grefvinnan i knapphålet) och så åkte vi
i fil till Amalienborg – två steg derifrån men bland
de hundrade vagnarne räckte detta en half timme
Moltke var i kammarherreuniform röd frack med broderier
hvit vest och hvita benkläder med breda galoner. Slottet
var mycket vackert, i grann rococo som det är.
Tänk att vi sedan dansade i samma sal som
jag i fotografi har på mitt skrifbord, och som är bland
det vackraste som finns – det var i Kristian VIIs
palais, f. d. Moltkeska – der den olyckliga Caroline lär ha
lefvat sina få drottninggår. – På jag trappan full af
rödklädda betjenter, lifjägare, löpare – (alldeles
föryckta med höga tutar på hufvudet, blomster
quirlander och galoner. – kammarherren i rödt, hela
gardets officerskår i rödt, öfverhof oläsligt
i rödt, husarer i ljusblått med röda oläsligt
svenska hussarofficerare bl. dem, den vackra
unga Blixen Finecke, och damerna ytterst
praktfullt klädda, Moltke förde mig in
genom en massa salar, in i diplomat
salen, der också länsgrefvarne stodo.
Der var det som på eget hemman,
ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo
jublande emot mig
grefve D'Ormesson kände också igen mig stax
– jag togs omhanda

af ryska legationen och grefve Muraview
som kom i hog mig från Paris då rättades
lederna – en maskalk kommer in, slår
i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar
krökes och alla damer niga till jorden
och en träder deras
majestäter följda
af hela familjen
– Först kom kungen
Muraview presenter-
rade mig som "une de nos gloires"–
och kungen genmälte: Mais comment donc,
je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer
ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottni
gen, döf, stendöf och aimabel, tog mig
för en annan och sade med ett älskvärdt leende
"vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce
pas" Muraview protesterade, men det halp ej,
hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen
hade jag äran länge samtala med hennes Majestät
men hörde ej mycket af hvad hon sade. Prinsessan
Marie kom mycket glad och gaf mig en skake-
hands och sade "je crois bien que nous sommes
de vieux amis – det är för resten henne jag
har att tacka för att jag var der, ty hon lät
inbjuda mig, emot all etikett samma dag –
och ehuru jag ej var préalablement presenterad.
Emot hofmarskalken Löwenskjölds protester satte
hon blott sitt: je le veux och så var jag der,
Och så började dansen. En adjutant får tag
i mig och befaller mig att dansa andra
kadriljen med prinsessan Marie, i detsamma
spela första françaisen upp och jag ser till
min förskräckelse att de kungliga icke lemna
sina troner, utan att jag också snart måste

stå deruppe, samt att kungen dansar
ypperligt, med steg, annorlunda än vår
française, och att alla hofherrarne och
officerare dansa som i en balett i takt
med en massa entrechats, och så tänker
jag mig skandalen att dabba mig
det var en pinsam stund – och jag beklagade
mig för Pasteur. Allez toujours – moi je
ne suis pas non plus se quadrille, je ne l'ai
Jamais su. Och så spelades det upp till
vals, och strax derefter till française. Jag
hade gått fram till prinsessan, bekänt min okunnig
het och frågat hvem hon ville ha till vis à vis –
Hon valde Koki Etter och en fru Castenskjöld. – Och
jag dansade så utmärkt sol, försökte hålla
tankarna tillsammans och hade min blick
ständigt föstad på hans majestät. Jag dabbade mig ej.
Tänkte på att Mamma skulle ha varit stolt – ty jag
stod, tredje paret från kungen – med kronprinsen
och grefvinnan Moltke emellan. – Emellertid andades
jag lättare här dansen var öfver, och fick
då tid att njuta af "kudöljen" som visserligen
var charmant. Den alldeles förtjusande salen
med röda siden draperier, salen i hvitt och
guld – tronerna af silfver och rödt kande-
labrar, 5 alner höga af silfver, damernas
toiletter, juveler, och så de särdeles upplifvande
röda uniformerna i hundradetal gaf
något så festligt åt det hela, gladt och
grannt – – Bland massan (900 personer)
upptäckte jag hvem- jo Sven Scholander
som föll i mina armar frågade efter er

alla tackade och tryckte mina händer.
Så superade man – jag med Pasteur, som sade
att han sedan hela den der historien ej träffat
en enda "vrai amie" och som derför uttömde
sitt hjerta för mig. Han har haft det mycket
tråkigt fastän hans prestige hos de kungliga
isynnerhet pr. Marie vunnit och fastän hans
rôle varit allmänt erkändt den bästa och
mest patriotiska. Men det var besynnerliga
saker han talte om emellertid – tillräckligt
att skrifva en liten broschyr i modern politik.
Måtte allt sluta bra emellertid. – supén var
mycket fin, mest bestående af kalla saker –
hummermayonnaise, paté de foie gras, inlagdt
kött, farcerade saker m.m. och mycket
champagne. Pasteur och jag gingo genom alla
salarna och det var mycket lustigt att se
inne i den innersta sutto de kungliga och ministrar
ne. Det var en gobelinprydd sal med ena
väggen täckt af silfver saker från golf till
tak. Der var ryskt silfver, danskt silfver
i otal och af förvånande dimensioner
bl. a. ett helt skepp, några alnar långt, – förutom
den silfverprakt som var på borden. –
Efter supén spelades det upp och så dansades
en traditionell gammal dans, Tempéte ungefär
som matradura. Kungen dansade i täten –
det är obegripligt att han kan se så ung
ut och så kan håller sig sedan! Drottningen
ett år äldre, således 77 år dansade icke.
Jag dansade kotiljong med grefvinnan Moltke
och galop med prinsessan Marie igen –
d.v.s. blef "befald" att dansa med prinsessan
Marie. – Det var Lundbyes galopp

ju, min fru, så sant som jag Polhander heter
o.s.v. – och jag tänkte på Mamma natur
ligtvis. I dag är jag bjuden på middag
till gr. Erik Moltke i morgon på middag
till prins Waldemar och prinsessan Marie
och derefter på bal till Moltkes.
Och jag som tänkte på att arbeta!
I dag skall jag gå, upp till Mr för att
börja – får se huru lifvad grefvinnan
är för att sitta. – Jag blef presente
rad för hennes far, Estrup, som ser
klok ut, det måste medgifvas.
vidare för de två skönheterna vid
hofvet grefvinnan Fries (Krag-Juel-
Vind-Friis) född Danneskjöld, och för
grefvinnan Raben, en född amerikanska.
– den senare skall jag måla – hennes man
pinade och bad mig att börja nu strax.
Hon är mycket vacker, mycket amerikanska
– Grefvinnan Friis är deremot den elegantaste
mest aristokratiska skandinaviska typ jag
kan tänka mig lång smärt, med fina
drag – och blondt lockigt hår. Så hennes
hals sitter på skuldrorna!
Grefvinnan Ahlefeldt som
jag först skall måla (när?)
behagade mig mycket.
Hon har en fullvuxen dotter
redan, men ser bra ut

stora mörkblå snälla ögon – något
ovanligt godt i dem. – Jag maae
endelig komme". Ja får nu se hvar
när och huru.
Nu måste jag gå till Moltkes och
först och låta spänna upp duken.
Telefonera till Ellan och säg att
Mamma fått bref och att jag betraktar
denna hofberättelse som skrifven för
Er alla! "Jeg har saa frygtilig meget
åt bestille" – det ser ej så ut på allt
detta nöjestal – men nu börjar det, i
dag. I morgon som sagdt hos prin-
sedan Marie
Telefonera också till Tilgmann och
bed honom vara god och skicka några
exmplar af altartaflan jemte
Paraske (heliogravuren) till Krohns
adress.
Huru, huru skall jag göra med Åbout-
ställningen. Ack om någon annan kunde
besluta för mig. Jag har aldrig lofvat
dem taflan fastän jag fått lof att expo-
nera den af fru R.
Helsa Ellan och Kiki och systrarna. Koki
ber helsa er alla. Hur kommer det
sig till att jag ej fått ett ord från Ellan
ännu? Gud låte Er få vara raska –
Mammas Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • jag skrifver till Mamma om huru jag varit på ärones trappa, ty jag vet att inga yttre framgångar kunna förefalla modershjertat för stora. Nu hafver jag varit så högt att jag aldrig hafver varit så högt. Först i går kl. 6 middag hos Moltkes med en massa grefvar, läns- och andra. De flesta kände jag förut. Vid Champagnen steg gref Fr. Moltke upp och utbragte en skål för H. M. Kongen som stående utdracks (skålen nämligen) strax efter middagen satte sig grefvinnan och gr Erik M. och spelade på två flyglar Kong Kristian – och så gingo damerna och klädde sig till bal (jag var färdig med ordnar och blomsterbukett (som jag fick af grefvinnan i knapphålet) och så åkte vi i fil till Amalienborg – två steg derifrån men bland de hundrade vagnarne räckte detta en half timme Moltke var i kammarherreuniform röd frack med broderier hvit vest och hvita benkläder med breda galoner.

    Amalienborg Alexandra Edelfelt Magda Moltke-Bregentved Kristian IX Frederik Christian Moltke-Bregentved Erik Moltke-Bregentved
  • Slottet var mycket vackert, i grann rococo som det är. Tänk att vi sedan dansade i samma sal som jag i fotografi har på mitt skrifbord, och som är bland det vackraste som finns – det var i Kristian VIIs palais, f. d. Moltkeska – der den olyckliga Caroline lär ha lefvat sina få drottninggår. – På jag trappan full af rödklädda betjenter, lifjägare, löpare – (alldeles föryckta med höga tutar på hufvudet, blomster quirlander och galoner. – kammarherren i rödt, hela gardets officerskår i rödt, öfverhof oläsligt i rödt, husarer i ljusblått med röda oläsligt svenska hussarofficerare bl. dem, den vackra unga Blixen Finecke, och damerna ytterst praktfullt klädda,

    Kristian VII Caroline Mathilde Blixen Finecke
  • Moltke förde mig in genom en massa salar, in i diplomat salen, der också länsgrefvarne stodo. Der var det som på eget hemman,ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo jublande emot mig grefve D'Ormesson kände också igen mig stax – jag togs omhanda af ryska legationen och grefve Muraview som kom i hog mig från Paris då rättades lederna – en maskalk kommer in, slår i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar krökes och alla damer niga till jorden och en träder deras majestäter följda af hela familjen – Först kom kungen Muraview presenterrade mig som "une de nos gloires"– och kungen genmälte: Mais comment donc, je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottnigen, döf, stendöf och aimabel, tog mig för en annan och sade med ett älskvärdt leende "vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce pas" Muraview protesterade, men det halp ej, hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen hade jag äran länge samtala med hennes Majestät men hörde ej mycket af hvad hon sade.

    Paris Kaukasien Kristian IX Nikolaj von Etter Louise Frederik Christian Moltke-Bregentved Jean Baptiste Pasteur Michail Muravjev Jeanne Pasteur d' Ormesson
  • Prinsessan Marie kom mycket glad och gaf mig en skakehands och sade "je crois bien que nous sommes de vieux amis – det är för resten henne jag har att tacka för att jag var der, ty hon lät inbjuda mig, emot all etikett samma dag – och ehuru jag ej var préalablement presenterad. Emot hofmarskalken Löwenskjölds protester satte hon blott sitt: je le veux och så var jag der,

    Marie Löwenskjöld
  • Och så började dansen. En adjutant får tag i mig och befaller mig att dansa andra kadriljen med prinsessan Marie, i detsamma spela första françaisen upp och jag ser till min förskräckelse att de kungliga icke lemna sina troner, utan att jag också snart måste stå deruppe, samt att kungen dansar ypperligt, med steg, annorlunda än vår française, och att alla hofherrarne och officerare dansa som i en balett i takt med en massa entrechats, och så tänker jag mig skandalen att dabba mig det var en pinsam stund – och jag beklagade mig för Pasteur. Allez toujours – moi je ne suis pas non plus se quadrille, je ne l'ai Jamais su. Och så spelades det upp till vals, och strax derefter till française. Jag hade gått fram till prinsessan, bekänt min okunnighet och frågat hvem hon ville ha till vis à vis – Hon valde Koki Etter och en fru Castenskjöld. – Och jag dansade så utmärkt sol, försökte hålla tankarna tillsammans och hade min blick ständigt föstad på hans majestät. Jag dabbade mig ej. Tänkte på att Mamma skulle ha varit stolt – ty jag stod, tredje paret från kungen – med kronprinsen och grefvinnan Moltke emellan. – Emellertid andades jag lättare här dansen var öfver, och fick då tid att njuta af "kudöljen" som visserligen var charmant.

    Marie Kristian IX Nikolaj von Etter Jean Baptiste Pasteur Castenschiold
  • Den alldeles förtjusande salen med röda siden draperier, salen i hvitt och guld – tronerna af silfver och rödt kandelabrar, 5 alner höga af silfver, damernas toiletter, juveler, och så de särdeles upplifvande röda uniformerna i hundradetal gaf något så festligt åt det hela, gladt och grannt – – Bland massan (900 personer) upptäckte jag hvem- jo Sven Scholander som föll i mina armar frågade efter er alla tackade och tryckte mina händer.

    Sven Scholander
  • Så superade man – jag med Pasteur, som sade att han sedan hela den der historien ej träffat en enda "vrai amie" och som derför uttömde sitt hjerta för mig. Han har haft det mycket tråkigt fastän hans prestige hos de kungliga isynnerhet pr. Marie vunnit och fastän hans rôle varit allmänt erkändt den bästa och mest patriotiska. Men det var besynnerliga saker han talte om emellertid – tillräckligt att skrifva en liten broschyr i modern politik. Måtte allt sluta bra emellertid. – supén var mycket fin, mest bestående af kalla saker – hummermayonnaise, paté de foie gras, inlagdt kött, farcerade saker m.m. och mycket champagne.

    Marie Jean Baptiste Pasteur
  • Pasteur och jag gingo genom alla salarna och det var mycket lustigt att se inne i den innersta sutto de kungliga och ministrarne. Det var en gobelinprydd sal med ena väggen täckt af silfver saker från golf till tak. Der var ryskt silfver, danskt silfver i otal och af förvånande dimensioner bl. a. ett helt skepp, några alnar långt, – förutom den silfverprakt som var på borden. –

    Jean Baptiste Pasteur
  • Efter supén spelades det upp och så dansades en traditionell gammal dans, Tempéte ungefär som matradura. Kungen dansade i täten – det är obegripligt att han kan se så ung ut och så kan håller sig sedan! Drottningen ett år äldre, således 77 år dansade icke. Jag dansade kotiljong med grefvinnan Moltke och galop med prinsessan Marie igen – d.v.s. blef "befald" att dansa med prinsessan Marie. – Det var Lundbyes galopp ju, min fru, så sant som jag Polhander heter o.s.v. – och jag tänkte på Mamma naturligtvis.

    Alexandra Edelfelt Magda Moltke-Bregentved Marie Kristian IX Louise Lundbye
  • I dag är jag bjuden på middag till gr. Erik Moltke i morgon på middag till prins Waldemar och prinsessan Marie och derefter på bal till Moltkes. Och jag som tänkte på att arbeta!

    Magda Moltke-Bregentved Marie Frederik Christian Moltke-Bregentved Valdemar Erik Moltke-Bregentved
  • I dag skall jag gå, upp till Mr för att börja – får se huru lifvad grefvinnan är för att sitta. – Jag blef presenterad för hennes far, Estrup, som ser klok ut, det måste medgifvas.

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved Jacob Brønnum Scavenius Estrup
  • vidare för de två skönheterna vid hofvet grefvinnan Fries (Krag-Juel-Vind-Friis) född Danneskjöld, och för grefvinnan Raben, en född amerikanska. – den senare skall jag måla – hennes man pinade och bad mig att börja nu strax. Hon är mycket vacker, mycket amerikanska – Grefvinnan Friis är deremot den elegantaste mest aristokratiska skandinaviska typ jag kan tänka mig lång smärt, med fina drag – och blondt lockigt hår. Så hennes hals sitter på skuldrorna! Grefvinnan Ahlefeldt som jag först skall måla (när?) behagade mig mycket. Hon har en fullvuxen dotter redan, men ser bra ut stora mörkblå snälla ögon – något ovanligt godt i dem. – Jag maae endelig komme". Ja får nu se hvar när och huru.

    Ahlefeldt Lillie Suzanne Raben-Levetzau Frederikke Sophie Elisabeth Krag-Juel-Vind-Frijs (osäker koppling) Ahlefeldt
  • Nu måste jag gå till Moltkes och först och låta spänna upp duken.

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved
  • Telefonera till Ellan och säg att Mamma fått bref och att jag betraktar denna hofberättelse som skrifven för Er alla! "Jeg har saa frygtilig meget åt bestille" – det ser ej så ut på allt detta nöjestal – men nu börjar det, i dag. I morgon som sagdt hos prinsessan Marie

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Telefonera också till Tilgmann och bed honom vara god och skicka några exmplar af altartaflan jemte Paraske (heliogravuren) till Krohns adress.

    Pietro Krohn Ferdinand Tilgmann
  • Huru, huru skall jag göra med Åboutställningen. Ack om någon annan kunde besluta för mig. Jag har aldrig lofvat dem taflan fastän jag fått lof att exponera den af fru R.

    Åbo
  • Helsa Ellan och Kiki och systrarna. Koki ber helsa er alla. Hur kommer det sig till att jag ej fått ett ord från Ellan ännu? Gud låte Er få vara raska –

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Nikolaj von Etter Ellan de la Chapelle