Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel ateljéer barn blommor böcker danska diplomater ekonomi engelska häst illustration judar kejsare kläder konsthistoriker kungligheter kvinnor kyrkor mat möbler museer norska prinsar prinsessor renovering sjukdomar smycken sommarvillor språk statyer tatuering teater telefonapparater tidningspress tyg tyska utmärkelsetecken

Kjøbenhavn 4 maj 1894
Älskade Mamma,
Jag är alldeles inne i feststämningen från
den "stora dagen" som Kiki sade – efter att
ha studerat Mammas kära bref af 1sta
maj och sedan tidningen från början till slut.
Det måste ju ha varit mycket imposant,
skada blott att det Heidenska förbudet,
mot kantaten kom såsom ett missljud i
harmonin. En tröttande dag måste det ha
varit ändå för dem som voro med från
början till slut ss Mechelin t. ex. Roligt
var att ni en gång fick glädje af Senatstor-
get som nu åtminstone hade kommit till
heders och blifvit befolkadt. – Jag har i
dag skött om min mage litet – det
kunde nog behöfvas. Det här jägtandet utan
att kunna hvila ett ögonblick på dagen,
den första veckans (och Stockholm) lukulliska
diet och dertill oron öfver grefvinnan Ms
olyckliga porträtt hade tillsammans gjort
mig alldeles opp och nedvänd. Här hos Krohns
har det ej heller varit någon hvila egentligen,
ty Krohns verksamhetsifver och oro tar
bara till med åren. Det är icke möjligt att
i ro få tala med honom hemma – han
flyger och far – på möte, till theatern,
till det nya museet, – så kommer han hem
åter hastigt och börjar ögonblickligen efter
maten att läsa alla lexorna med Mario,
matematik, geografi, latin, och sedan har
Mammas porträtt beundras allmänt – jag skall endera dagen ta det med mig till prinsessan
som önskar se det.

han vanligtvis igen "theaterkommissioner"
om aftonen. Jag tycker det är synd med
hans fru som säger att hon endast då
de äro bortbjudna får tala med honom,
på resan i vagn till och från soiréen.
Det är något nervöst i detta som ver-
kar nervöst oroande också på mig.
Huru det än är, så måste man då
man är kommer till förnuftig ålder,
ha litet ro då och då, få samla sina
tankar, eller rent af ligger tanklös, –
hvila, bara hvila. – Under dessa sista
dagar har prinsessan icke suttit för mig
ehuru jag ändå målat der efter de
skizzer jag gjort och efter mannequin
Jag gör henne nu ändå i stor stass
med ordnar och hofdrägt och en från
skuldrorna nedfallande grå pels med blå räf
som hon fått af Kejsarn. Hon är mycket nöjd
med utkastet och jag tror också sjelf att det
blir både likt och bra. Jag skall om några dagar
skicka en utförd teckning af porträttet. Här medföl-
jer en croquis som dock icke
är definitif, hvad handens ställ-
ning beträffar. Hennes hals
sitter så alldeles briljant
kungligt på axlarna, och utan
att vara vacker är det
här hon
en
sådan ståtlig charme, – att
jag tror mig kunna återgifva
henne rigtigt bra. – Svårt
har det ju varit att icke
vara i Paris under dessa tider.
Kammarherre Krag har dagligen
gifvit mig Figaro, och der har jag,

kunnat läsa om de två Salongerna, något
som ofta gifvit mig en alldeles rasande lust
att rymma dit öfver (det är ju ej mer än
36 timmar) – men pligten håller mig qvar.
jag hoppas inom loppet af nästan vecka
ha gjort det väsentligaste så att jag strax
efter pingst kan ge mig i väg. – Herti-
gen af Chartres har varit här några dagar,
men jag har inte sett honom, endast hört
hans alls icke hjeltelika stämma från rummet
inunder – Då jag nu varit ensam i hennes
atelier (hon kommer ändå minst 3 gånger om
dagen och pratar en stund) har jag kunnat göra
mig reda för hvilken märkvärdig, sökande ande
hon ändå är. Det finnes icke den sak inom
konstens (alla konsters) enorma rike som hon icke
skulle ha tänkt på – halffärdiga skulpturer,
ypperliga fajanser, försök på ornamentik, stora
oljetaflor (delvis bra) aqvareller,
etsningar
qoucher
med de mest heterogena ämnen – blommor,
landskap, natur morte, en underofficer vid flottan
(naturligt storlek) franska soldater, hundar (i oändlig
het – allegorier Hon har en utmärkt samling japonaiserier,
och att hon verkligen förstår och älskar dessa
saker, det ser man på hennes otaliga teckningar
af dessa Buddha'r och böcker sedan! Allt
som skrifves på franska, engelska och danska
norska – allt ligger huller om buller med tusende
teckningar, gipser, afgjutningar, kopior, fotografier
i den lilla ateliern. – Den är också så propp-
full att man får styra skickligt för att ej slå
ned en cavalett med hundra saker på eller
stjelpa omkring ett staffli eller en portfölj. Att
hon är sin man enormt öfverlägsen, det tror
jag är säkert. De hålla dock mycket af hvarandra
tyckes det. Han har ibland mycket uttrycks-
lösa, stirrande ögon bakom pincenezen – ögon som
icke tyda på någon öfversvallande kraft eller
större invärtes koncentration. – Hennes tyckes
kriticeras mycket isynnerhet inom adeln – att hon

åker på brandsprutan i pin karrière till en
eldsvåda, att hon i ett anfall af extas för
flottan låtit tatuera ett ankare på sin bara
arm (tänk drottningens förtviflan!), det är
visserligen "slemt" men det som de aldrig
kunna förlåta en prinsessan är att hon vid en
ridt i fjol utanför Bernstorff mötte en liten
Siamesisk prins, 15 år som vistas här, och
låter honom klifva upp på hästen, sitta bakom
henne och hålla henne om lifvet. De tala än-
nu om hur Caroline Mathildes ridtur i karl-
kläder längs Bredgade skandaliserade Kjøbenhavn
men det är något lika förfärligt detta här, menar
de. – att hon, med hennes frihetsbegär skall
bli galen af alla de ceremonier som fordras.
vid att så gammaldags hov som detta, följer af sig
sjelf. Hon säger ofta att hon mycket hellre
skulle vilja vara med konstnärer och litteratörer –
skada bara att så ofta politiken skiljer dem från
henne, säger hon. – I Dannebrog för i går stod
en notis om att "den berømte finska maler Albert
Edelfelt malede et porträtt af H. Kgl. Höihed prinsesse
Marie" – vill Ni, så kan ni ju också låta införa
en sådan notis i våra tidningar.
Naturligtvis skall Mamma säga till Ellan
hvad som fattas i ram pengarna. Jag tycker
ramen blir dyr, det kan jag ej neka, men
då jag ju icke hittat på någon bättre kombi-
nation, så måste det få gå. Det vigtigaste
är att den blir färdig i tid och att Wuorio
verkligen åtar sig uppställningen i Vasa kyrka
Då Mamma ändå telefonerar till Vuorio så
säg honom att i fall ekens naturliga färg ej
stämmer rigtigt bra med taflan, han gerna
må gnida in den med någon färg – det har
jag sett gjordt här och det gör ypperlig verkan.
I Stockholm har de laserat furu i olika
färger, utmärkt vackert, men det är då också

ett snickar arbete som de goda Helsingfors-
mästarne ej ha ett begrepp om.
Huru går det med Haiko byggnaden? Hur
går det med arbositoljan? Det vore
så roligt att få rödt tak. Byggnaden bör
då målas ljus, ljusgul icke grågul som nu.
nästan hvit – skulle ej det se gladt ut?
Laga så att vi få solrosor och stockrosor
dit ut; de äro så roliga att se på och att
måla sedan, och så hålla de långt ut på
hösten, så man i augusti slipper att se de
eviga astrarna. Vallmorna äro också bra –
men de gå så af sig sjelf redan, icke sannt?
Mamma kunde gerna ha tagit emot hvad
Ahrenberg bjöd Mamma från utställningen –
det hade alltid kunnat få användning.
Skola ej möblerna i salen beklädas med
dylikt hamptyg som förr – det började bli
temmeligen slitet tyckte jag. Då jag nu
kommer till Paris skall Mamma vara snäll
och säga om Mamma vill ha ny cretonne.
till sitt rum, till gardiner t. ex. – så kan jag
der skaffa något rigtigt trefligt och stilig.
skola rummen ofvanpå inredas nu,
så ville jag gerna har ett ljusgrönt rum,
lindblomsfärg, sådant som flickornas först var
jag vet ingen så hvilsam och dock så glad
färg som den. – Enckell skrifver till
mig från Paris att målningsgallerierna
på de två Salongerna äro temmeligen led-
samma * – jag är rädd att han blir för mycket
quatrocento – feinschmecker. Det kan väl duga
annat än Botticelli ändå. – Här är en
"frie utställning" som är mycket intressant
Jag skulle ha lust att skrifva om den.
Der finnes isynnerhet ett kolossalt stycke af
* Han skrifver också att Ville Vallgrens saker äro bland de bästa i
hela Paris nu för tiden, det är ju roligt
Jag hoppas i nästa år ha en briljant utställning i Paris – Gud gifve mig
krafter att måla något rigtigt bra – Jag är ej för gammal ännu.

Skovgaard: Kristus "nedstigen till döds-
riket" som med stora fel förenar en stor-
het och genialitet som jag är mycket
anslagen af. Kristus kommer med
ljuset i de dödas rike och "Sönderkrossar
ormens hufvud" – De döda närma sig i
legioner och få lif ju närmare de komma
Kristus, och främst ligger Eva (en herrligt
idé!) och ber på knä för dem alla
i en alldeles magnifikt talade ställ-
ning. En sådan värdighet öfver henne,
med det långa håret som skyler henne
som en Mantel! Denna figur är bland det
bästa jag någonsin sett. Kristus är litet
för bombastisk – jag anser nog att Skovgaard
genom hans häftiga gång, hans uppsträckta
armar och vecken i den fläddrande man-
teln velat betona lifvet och ljuset
som komma in i skuggans eviga hemvist
men jag hade velat gifva mera mildhet
och ro åt frälsaren. Skada att färgen är
domgrå och litet smutsig. Men som
sagdt, hvad gör det att der finns fel?
I morgon skall jag gå till Kröyer – han
håller på med ett stort porträttsstycke
af börsens magnater, 50 stycken, målade
i börsen; naturligt storlek. Det ligger
ypperligt för honom. Hans frus porträtt
vid hafvet och månen som går upp skall
ha mycken succès i Paris. Jag är så
glad öfver att jag för 2 år sedan pinade
och bad honom att måla detta stycke
just så, jag var säker på att han

skulle göra det briljant.
Här hos Krohns har jag gjort bekantskap
med den unga konstkritikern samt E.
Hannover. (jude) Han är den extrava-
gantaste af de extravagaata i sin smak,
försvarar med hela sin själ och mot
hela verlden den besynnerlige symbo-
listern Willumsen. Ingenting är honom
för ultra. Han ser sjelf besynnerlig
ut – något af Gustaf IV Adolf med en
enorm hake och underläpp) stora matta
ögon – han är icke någon manlig skön-
het. Med Geber har jag per korrespon-
dens mina små skärmytslingar
han vill trycka det så och jag vill trycka
det så. Får se hvad det blir för en
soppa af det hela. Korrektur oläsligt
verka på mig som då man ser en
lermodell gjuten i gips – något död
och beskedlig. Jag börjar frukta att
jag i min konst är alltför beskedlig
och säflig. – I en för resten berömmande
artikel och mig i en ny tysk konsthistoria
står det "ein feiner Künstler, zwar keine Kraft-
natur" – Det är då tråkigt i det hela,
tycker jag, att vara en sådan der hygglig
joka paikka, hvita plåstret, centre gauche.
A propos centre gauche, så vaknar mina
moderata sympathier då jag i Figaro
läser den unga anarkisten Henrys
sjelfförsvar eller hvad man vill kalla
hans cyniska harang. Det är så man kan
bli alldeles galen – detta hat mot

allt och alla, denna mordlust, denna
köld, parad med vetenskaplig fåfänga.
Jag vore glad om man vid undersökningar
af hans hjerta skulle finna någon un-
derlig sammanväxning eller lesion –
glad på menskligheten vägnar, ty
annars vore det bedröfligt. Endast en
dåre kan hata så sataniskt.
Tack för att Mamma bestyr om mina
utskylders betalande. Jag hoppas att
Jag icke mera skall behöfva betala på
två ställen, då jag ändå till största delen
förtjenar mitt lifsuppehälle på ett tredje
och fjerde.
Koki Etter har jag ej sett i går och i dag,
i går skulle han flytta. I förr går hade
vi mycket roligt åt honom hos
furstinnan Kudascheff – der vore comtesse
Muravieff och baronne Trauttenberg och alla
funno vi att Koki var mycket bortkommen
i det praktiska – visste ej hvad han gjort af
några ridåer han fått af Kudascheffs o. d.
I allmänhet är Koki mycket omtyckt här
såväl af diplomaterna som af danskarne.
– han talar nämligen danska oförskräckt och
rätt väl och har derigenom kommit mera
in med Moltkar och andra gode danske
än de öfriga diplomaterna. Han är alldeles
frisk nu igen efter influenzan eller hvad det var
för en lätt feber han hade.
Måtte Ni nu allesamman få vara friska –
det är min tidiga och sena bön. Se till att
Annie ej öfveranstränger sig nu vid slutet
af terminen – helsa henne, Berta, Ellan och
Kikuli samt Tante Gadd hjertligt från
Mammas Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag är alldeles inne i feststämningen från den "stora dagen" som Kiki sade – efter att ha studerat Mammas kära bref af 1sta maj och sedan tidningen från början till slut. Det måste ju ha varit mycket imposant, skada blott att det Heidenska förbudet, mot kantaten kom såsom ett missljud i harmonin. En tröttande dag måste det ha varit ändå för dem som voro med från början till slut ss Mechelin t. ex. Roligt var att ni en gång fick glädje af Senatstorget som nu åtminstone hade kommit till heders och blifvit befolkadt. –

    Senatstorget Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Fjodor Logginovitj Heyden Leopold Mechelin
  • Jag har i dag skött om min mage litet – det kunde nog behöfvas. Det här jägtandet utan att kunna hvila ett ögonblick på dagen, den första veckans (och Stockholm) lukulliska diet och dertill oron öfver grefvinnan Ms olyckliga porträtt hade tillsammans gjort mig alldeles opp och nedvänd. Här hos Krohns har det ej heller varit någon hvila egentligen, ty Krohns verksamhetsifver och oro tar bara till med åren. Det är icke möjligt att i ro få tala med honom hemma – han flyger och far – på möte, till theatern, till det nya museet, – så kommer han hem åter hastigt och börjar ögonblickligen efter maten att läsa alla lexorna med Mario, matematik, geografi, latin, och sedan har han vanligtvis igen "theaterkommissioner" om aftonen. Jag tycker det är synd med hans fru som säger att hon endast då de äro bortbjudna får tala med honom, på resan i vagn till och från soiréen. Det är något nervöst i detta som verkar nervöst oroande också på mig. Huru det än är, så måste man då man är kommer till förnuftig ålder, ha litet ro då och då, få samla sina tankar, eller rent af ligger tanklös, – hvila, bara hvila. –

    Stockholm Pietro Krohn Emilie Krohn Mario Krohn
  • Under dessa sista dagar har prinsessan icke suttit för mig ehuru jag ändå målat der efter de skizzer jag gjort och efter mannequin Jag gör henne nu ändå i stor stass med ordnar och hofdrägt och en från skuldrorna nedfallande grå pels med blå räf som hon fått af Kejsarn. Hon är mycket nöjd med utkastet och jag tror också sjelf att det blir både likt och bra. Jag skall om några dagar skicka en utförd teckning af porträttet. Här medföljer en croquis som dock icke är definitif, hvad handens ställning beträffar. Hennes hals sitter så alldeles briljant kungligt på axlarna, och utan att vara vacker är det här hon en sådan ståtlig charme, – att jag tror mig kunna återgifva henne rigtigt bra. –

    Marie Buddha
  • Svårt har det ju varit att icke vara i Paris under dessa tider. Kammarherre Krag har dagligen gifvit mig Figaro, och der har jag, kunnat läsa om de två Salongerna, något som ofta gifvit mig en alldeles rasande lust att rymma dit öfver (det är ju ej mer än 36 timmar) – men pligten håller mig qvar. jag hoppas inom loppet af nästan vecka ha gjort det väsentligaste så att jag strax efter pingst kan ge mig i väg. –

    Paris Peter Rasmus Krag
  • Hertigen af Chartres har varit här några dagar, men jag har inte sett honom, endast hört hans alls icke hjeltelika stämma från rummet inunder –

    Robert
  • Då jag nu varit ensam i hennes atelier (hon kommer ändå minst 3 gånger om dagen och pratar en stund) har jag kunnat göra mig reda för hvilken märkvärdig, sökande ande hon ändå är. Det finnes icke den sak inom konstens (alla konsters) enorma rike som hon icke skulle ha tänkt på – halffärdiga skulpturer, ypperliga fajanser, försök på ornamentik, stora oljetaflor (delvis bra) aqvareller, etsningar qoucher med de mest heterogena ämnen – blommor, landskap, natur morte, en underofficer vid flottan (naturligt storlek) franska soldater, hundar (i oändlighet – allegorier Hon har en utmärkt samling japonaiserier, och att hon verkligen förstår och älskar dessa saker, det ser man på hennes otaliga teckningar af dessa Buddha'r och böcker sedan! Allt som skrifves på franska, engelska och danska norska – allt ligger huller om buller med tusende teckningar, gipser, afgjutningar, kopior, fotografier i den lilla ateliern. – Den är också så proppfull att man får styra skickligt för att ej slå ned en cavalett med hundra saker på eller stjelpa omkring ett staffli eller en portfölj. Att hon är sin man enormt öfverlägsen, det tror jag är säkert. De hålla dock mycket af hvarandra tyckes det. Han har ibland mycket uttryckslösa, stirrande ögon bakom pincenezen – ögon som icke tyda på någon öfversvallande kraft eller större invärtes koncentration. –

    Marie Valdemar
  • Hennes tyckes kriticeras mycket isynnerhet inom adeln – att hon åker på brandsprutan i pin karrière till en eldsvåda, att hon i ett anfall af extas för flottan låtit tatuera ett ankare på sin bara arm (tänk drottningens förtviflan!), det är visserligen "slemt" men det som de aldrig kunna förlåta en prinsessan är att hon vid en ridt i fjol utanför Bernstorff mötte en liten Siamesisk prins, 15 år som vistas här, och låter honom klifva upp på hästen, sitta bakom henne och hålla henne om lifvet. De tala ännu om hur Caroline Mathildes ridtur i karlkläder längs Bredgade skandaliserade Kjøbenhavn men det är något lika förfärligt detta här, menar de. – att hon, med hennes frihetsbegär skall bli galen af alla de ceremonier som fordras. vid att så gammaldags hov som detta, följer af sig sjelf. Hon säger ofta att hon mycket hellre skulle vilja vara med konstnärer och litteratörer – skada bara att så ofta politiken skiljer dem från henne, säger hon. –

    Marie Louise Caroline Mathilde
  • I Dannebrog för i går stod en notis om att "den berømte finska maler Albert Edelfelt malede et porträtt af H. Kgl. Höihed prinsesse Marie" – vill Ni, så kan ni ju också låta införa en sådan notis i våra tidningar.

    Marie
  • Naturligtvis skall Mamma säga till Ellan hvad som fattas i ram pengarna. Jag tycker ramen blir dyr, det kan jag ej neka, men då jag ju icke hittat på någon bättre kombination, så måste det få gå. Det vigtigaste är att den blir färdig i tid och att Wuorio verkligen åtar sig uppställningen i Vasa kyrka Då Mamma ändå telefonerar till Vuorio så säg honom att i fall ekens naturliga färg ej stämmer rigtigt bra med taflan, han gerna må gnida in den med någon färg – det har jag sett gjordt här och det gör ypperlig verkan. I Stockholm har de laserat furu i olika färger, utmärkt vackert, men det är då också ett snickar arbete som de goda Helsingforsmästarne ej ha ett begrepp om.

    Helsingfors Stockholm Vasa Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle Salomo Wuorio
  • Huru går det med Haiko byggnaden? Hur går det med arbositoljan? Det vore så roligt att få rödt tak. Byggnaden bör då målas ljus, ljusgul icke grågul som nu. nästan hvit – skulle ej det se gladt ut? Laga så att vi få solrosor och stockrosor dit ut; de äro så roliga att se på och att måla sedan, och så hålla de långt ut på hösten, så man i augusti slipper att se de eviga astrarna. Vallmorna äro också bra – men de gå så af sig sjelf redan, icke sannt? Mamma kunde gerna ha tagit emot hvad Ahrenberg bjöd Mamma från utställningen – det hade alltid kunnat få användning. Skola ej möblerna i salen beklädas med dylikt hamptyg som förr – det började bli temmeligen slitet tyckte jag. Då jag nu kommer till Paris skall Mamma vara snäll och säga om Mamma vill ha ny cretonne. till sitt rum, till gardiner t. ex. – så kan jag der skaffa något rigtigt trefligt och stilig. skola rummen ofvanpå inredas nu, så ville jag gerna har ett ljusgrönt rum, lindblomsfärg, sådant som flickornas först var jag vet ingen så hvilsam och dock så glad färg som den. –

    Paris Haiko Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Johan Jacob Ahrenberg Alexandra Edelfelt
  • Enckell skrifver till mig från Paris att målningsgallerierna på de två Salongerna äro temmeligen ledsamma * * Han skrifver också att Ville Vallgrens saker äro bland de bästa i hela Paris nu för tiden, det är ju roligt – jag är rädd att han blir för mycket quatrocento – feinschmecker. Det kan väl duga annat än Botticelli ändå. –

    Paris Ville Vallgren Sandro Botticelli Magnus Enckell
  • Här är en "frie utställning" som är mycket intressant Jag skulle ha lust att skrifva om den. Der finnes isynnerhet ett kolossalt stycke af Skovgaard: Kristus "nedstigen till dödsriket" som med stora fel förenar en storhet och genialitet som jag är mycket anslagen af. Kristus kommer med ljuset i de dödas rike och "Sönderkrossar ormens hufvud" – De döda närma sig i legioner och få lif ju närmare de komma Kristus, och främst ligger Eva (en herrligt idé!) och ber på knä för dem alla i en alldeles magnifikt talade ställning. En sådan värdighet öfver henne, med det långa håret som skyler henne som en Mantel! Denna figur är bland det bästa jag någonsin sett. Kristus är litet för bombastisk – jag anser nog att Skovgaard genom hans häftiga gång, hans uppsträckta armar och vecken i den fläddrande manteln velat betona lifvet och ljuset som komma in i skuggans eviga hemvist men jag hade velat gifva mera mildhet och ro åt frälsaren. Skada att färgen är domgrå och litet smutsig. Men som sagdt, hvad gör det att der finns fel?

    Kristus Eva Joakim Skovgaard
  • I morgon skall jag gå till Kröyer – han håller på med ett stort porträttsstycke af börsens magnater, 50 stycken, målade i börsen; naturligt storlek. Det ligger ypperligt för honom. Hans frus porträtt vid hafvet och månen som går upp skall ha mycken succès i Paris. Jag är så glad öfver att jag för 2 år sedan pinade och bad honom att måla detta stycke just så, jag var säker på att han skulle göra det briljant.

    Paris Peder Severin Krøyer Marie Krøyer
  • Här hos Krohns har jag gjort bekantskap med den unga konstkritikern samt E. Hannover. (jude) Han är den extravagantaste af de extravagaata i sin smak, försvarar med hela sin själ och mot hela verlden den besynnerlige symbolistern Willumsen. Ingenting är honom för ultra. Han ser sjelf besynnerlig ut – något af Gustaf IV Adolf med en enorm hake och underläpp) stora matta ögon – han är icke någon manlig skönhet.

    Pietro Krohn Emilie Krohn Gustav IV Adolf Jens Ferdinand Willumsen Erik Hannover
  • Med Geber har jag per korrespondens mina små skärmytslingar han vill trycka det så och jag vill trycka det så. Får se hvad det blir för en soppa af det hela. Korrektur oläsligt verka på mig som då man ser en lermodell gjuten i gips – något död och beskedlig. Jag börjar frukta att jag i min konst är alltför beskedlig och säflig. – I en för resten berömmande artikel och mig i en ny tysk konsthistoria står det "ein feiner Künstler, zwar keine Kraftnatur" – Det är då tråkigt i det hela, tycker jag, att vara en sådan der hygglig joka paikka, hvita plåstret, centre gauche.

    Hugo Geber
  • A propos centre gauche, så vaknar mina moderata sympathier då jag i Figaro läser den unga anarkisten Henrys sjelfförsvar eller hvad man vill kalla hans cyniska harang. Det är så man kan bli alldeles galen – detta hat mot allt och alla, denna mordlust, denna köld, parad med vetenskaplig fåfänga. Jag vore glad om man vid undersökningar af hans hjerta skulle finna någon underlig sammanväxning eller lesion – glad på menskligheten vägnar, ty annars vore det bedröfligt. Endast en dåre kan hata så sataniskt.

    Hubert-Joseph Henry (osäker koppling)
  • Tack för att Mamma bestyr om mina utskylders betalande. Jag hoppas att Jag icke mera skall behöfva betala på två ställen, då jag ändå till största delen förtjenar mitt lifsuppehälle på ett tredje och fjerde.

    Alexandra Edelfelt
  • Koki Etter har jag ej sett i går och i dag, i går skulle han flytta. I förr går hade vi mycket roligt åt honom hos furstinnan Kudascheff – der vore comtesse Muravieff och baronne Trauttenberg och alla funno vi att Koki var mycket bortkommen i det praktiska – visste ej hvad han gjort af några ridåer han fått af Kudascheffs o. d. I allmänhet är Koki mycket omtyckt här såväl af diplomaterna som af danskarne. – han talar nämligen danska oförskräckt och rätt väl och har derigenom kommit mera in med Moltkar och andra gode danske än de öfriga diplomaterna. Han är alldeles frisk nu igen efter influenzan eller hvad det var för en lätt feber han hade.

    Nikolaj von Etter Muravjev Kudasjev Kudasjev Trauttenberg
  • Måtte Ni nu allesamman få vara friska – det är min tidiga och sena bön. Se till att Annie ej öfveranstränger sig nu vid slutet af terminen – helsa henne, Berta, Ellan och Kikuli samt Tante Gadd hjertligt

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag hoppas i nästa år ha en briljant utställning i Paris – Gud gifve mig krafter att måla något rigtigt bra – Jag är ej för gammal ännu.

    Paris
  • Mammas porträtt beundras allmänt – jag skall endera dagen ta det med mig till prinsessan som önskar se det.

    Alexandra Edelfelt Marie